Jag vet inte vad jag vill med livet just nu

Ett rikare liv
,
1

En diskussion i ett annat ämne som jag tycker förtjänar en egen tråd:

Vad fint att du delar med dig @arre! Här följer några av mina spontana tankar. :slight_smile:

Jag tänkte på den där artikeln “Wear sunscreen” som sedan blev en låt

där en av textraderna är:

Don’t feel guilty if you don’t know what you want to do with your life. The most interesting people I know didn’t know at 22 what they wanted to do with their lives. Some of the most interesting 40-year-olds I know still don’t.

Jag tänker att det här är ju en fantastisk standard / mål just nu:

Jag vill att vara där för mina barn, ge dom en bra uppväxt och minnen att tänka tillbaka på.

och att:

Men sen då? När barnen har flyttat ut?

Det här är - för att citera @Jonathan.S - något som ligger bortom händelsehorisonten. Att just nu räcker det kanske med det breda penseldragen? Mina egna tankar med en 6-åring (dvs något som ligger 10-20 år fram i tiden att).

  • Jag vill fortsätta skapa minnen med människor jag tycker om
  • Jag vill samla på minne jag vill bli nostalgisk över
  • Jag vill hänga med @carolinebolmeson och vänner
  • Jag vill att mina barn ska vilja hänga med mig även som vuxen
  • Jag vill ha roliga problem som jag själv väljer att lösa på dagarna

Mer detaljerat än så tror jag är (iaf för mig) klurigt.

Hur tänker du som läser?

22 gillningar
2

Jag tror faktiskt de flesta vet vad vi vill, även om det kanske inte är tydligt i stunden. Problemet är att vi inte tar oss tid för att lyssna på oss själva. Kalla det meditation om ni vill, men något jag tror alla hade dragit nytta av är att bara vara i stunden, utan distraktioner, och bearbeta tankarna som kommer upp. Jag lovar att alla har något av lära av det!

5 gillningar
3

Jag har gjort upp en livsplan. Den består av ett antal prioriterade områden, några jag är osäker på och några saker jag helst slipper. Säkert kommer den fyllas på och bli tydligare över tid.

Kultur
Det här är det mest prioriterade området. Jag har tidigare i livet varit medlem i Abundo. Där betalar man en medlemsavgift och sedan kan man gå på (mer eller mindre) obegränsat med teater, opera, musikaler och annat i den vägen. Jag vill leva så igen. Först har jag tänkt göra det med barnen och senare på egen hand. Att lyssna på musik och läsa böcker är också viktiga bitar.

Friluftsliv
Vandring och skidåkning är prioriterade aktiviteter. Jag har en idé om att lära mig åka långfärdsskridskor men det känns besvärligt som vuxen. Jag kan i princip inte åka skridskor alls.

Resande
Jag vill egentligen slippa flyga helt men mer realistiskt är sannolikt att begränsa det. Att flyga till ”konstiga platser långt bort” kan jag iallafall skippa. Däremot kan platser som Irland eller New York sannolikt vara rimliga att flyga till.

Jag vill i huvudsak försöka undvika traditionellt ”konsumtionsinriktat” resande och istället ha längre resor genom husbyten. Med barnen kanske två veckor kan vara norm eller en månad utan barnen.

Matlagning
Jag vill bli bättre på och mer specialiserad inom matlagning. Jag vill ägna mig åt matlagning som får och ska ta tid. Jag vill skapa och upprätthålla traditioner. När jag växte upp hade vi släktingar som vi alltid hälsade på vid samma tid på året och alltid åt samma/liknande mat (typ gåsmiddag). Jag vill vara den som bjuder in till traditionsmiddagar. Det behöver egentligen inte vara vanliga svenska traditioner utan även annat går bra. Vi kan kanske fira Greklands nationaldag och äta grillad bläckfisk, till exempel.

Sommarstuga
Jag funderar på att skaffa en sommarstuga. Dock passar det (som jag ser det) inte riktigt ihop med utlandslivet. Sannolikt blir sommarstuga aktuellt när utlandslivet är slut. Poängen med sommarstuga skulle vara att få till mer av kultur (musik och böcker), matlagning och traditioner samt friluftsliv. Jag tänker mig en allround-stuga som ligger tillräckligt nära fjällen för att funka som boende på skidsemester men också kunna vara stuga för sol, bad och vandring på sommaren.

Språk
Jag pratar ryska och har det som en stor del av mitt liv. Den biten av livet är bra. Jag funderar på att lära mig fler språk och försöka ytterligare utöka den delen av livet. De två alternativ som vore mest närliggande är ukrainska och/eller tyska. Ukrainska är ganska närliggande till ryska så det vore hanterbart. Tyska läste jag i skolan och vi har flera bekanta i Tyskland. Jag gillar Tyskland och tysk kultur. En potentiell bubblare är turkiska som dock är ett svårt språk. Om jag bara (hypotetiskt)blir tillräckligt fixerad vid det borde det dock kunna bli möjligt. Vår plan är att (förhoppningsvis) flytta till Turkiet 2025 och då lär frågan klarna mer.

Utlandsliv
Att leva utomlands är bra. Jag har tidigare konstaterat att ”turistresande” egentligen inte är särskilt intressant. Det är dyrt, ytligt och inget som jag vill prioritera. Att däremot bo utomlands eller resa till länder där jag har riktiga kunskaper om språk och kultur är en helt annan grej. Då kommer man bakom alla kulisser som ”AB Turism” byggt upp för sitt bondfångeri och kan ha riktigt trevligt. Det är till exempel en bra sak att lära sig landets alkoholkultur och hitta lokala vänner att praktisera den med. Det sänker också tröskeln för språkövning en hel del.

Jag tänker att ”resande till konstiga platser” är en grej som jag ska klara av inom ramen för utlandslivet. Kanske kan det bli aktuellt att bo i Östafrika senare i livet. Då kan vi besöka exotiska öar, åka på safari och sådana saker. Då bockar vi av alla sådana saker så är det färdigt sedan.

Träning
Detta är en tråkig aktivitet men ibland kan det fylla en funktion. Just nu har det funktionen av ”utfyllnad” när friluftslivet inte har tillräckligt utrymme i livet för att täcka behovet av fysisk aktivitet. Sedan kan det säkert vara bra med träning senare i livet också, även om det är rätt trist.

9 gillningar
4

Kan man inte bara låta livet komma till en. Måste man styra upp livet?

12 gillningar
5

Om man vill lyckas med saker behövs planer och strategier. Det gäller när man bygger sin karriär men egentligen lika mycket senare i livet också.

Om man är nöjd med att bo i hyresrätt i Ödebyhult och jobba på bruket så är det förstås inte så noga. Det går nog att fixa utan någon riktig plan.

3 gillningar
6

Jag har inte gjort upp någon livsplan utan tar dagen som den kommer, känns otroligt bra att leva i nuet och inte vara upplåst av en plan.
Planer tenderar ofta dessutom att gå i stöpet.
Att vara nöjd med det man har och där man är verkar vara väldigt underskattat.

20 gillningar
7

”Life is what happens to you while you’re busy making other plans" / John Lennon

10 gillningar
8

Sinnesrobönen gör sig påmind:

“Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.”

14 gillningar
9

Det är oundvikligt att saker förändras genom livet, såväl stora som små saker. Att ha grunden med partner, arbete, barn, ekonomi, hobbies och intressen är ofta delar som gör livet värt att leva.

Det ter sig naturligt att vid större förändringar ifrågasätta syftet med det som komma skall och vad man då ska göra istället. Det balanseras väl till viss del av de andra stora och små sakerna i livet, men ett fartgupp är ändå ett fartgupp.

Jag tror att det är bra med balans genom hela livet så att inte hela ens existens syfte rubbas vid dessa förändringar. Om hela livet konsumeras av arbete, blir det plötsligt ett fattigt och innehållslöst liv, när detta en dag tar slut, speciellt om man hade velat fortsätta.

Så för att gå halvt in på en annan tråd @janbolmeson skapade igår. Se till att förvalta tid,pengar och energi på ett sätt som får dig att må bra över hela livet eller liknelse med ekonomiska termer: diversifiera.

6 gillningar
10

Ett annat och enklare sätt att uttrycka samma sak på. Bygg inte din tillvaro eller din identitet på:

  1. Att vara fysiskt högpresterande - att klara av att hoppa högst eller längst, bestiga berg eller liknande.
  2. Att vara snygg - att se särskilt bra ut och kunna shoppa loss på köttmarknaden utan hinder.
  3. Att vara högpresterande på jobbet - att vara den som säljer mest, sitter kvar längst, får mest i bonus eller liknande.

Alla sådana här saker kan plötsligt, och utan förvarning, förändras radikalt. Det är bra att ha en plan B för vad du ska göra om du hamnar i rullstol, får en allvarlig neurologisk sjukdom eller drabbas av sepsis. Som jag ser det har jag gjort det själv. Det mesta jag gör är av den karaktären att det skulle kunna förenklas utan större problem. Det skulle funka att gå i mål även under sämre yttre omständigheter.

Jag har en kollega som har ett betydande rörelsehinder. För ett tag sedan publicerade hon en liten berättelse om sitt nya liv i Afrika. Det var lite fint att läsa om hur det fungerat. Många saker går att lösa, även om man inte tänker sig det.

4 gillningar
11

Ett par perspektiv som hjälpt mig med just sådana frågor är:

  • Vad vi vill kommer inte från logik utan reptilhjärnan och limbiska systemet.

  • Vad som fungerar för andra är ofta en proxy för vad som fungerar för oss.

2 gillningar
12

Inspirerande!

13

Detta skaver i mig. Klart man ska sträva efter att vara störst bäst och vackrast. Men förstår helt vad du menar med identitet. Vad ska man då bygga den på?

14

Det här gör mig nyfiken, varför då? :wink:

@Anonym - blir nyfiken vad du tänker i en fråga som denna också.

@tankespjarn - vad tänker du?

1 gillning
15

Mig med, jag har inte som mål att på något sätt bli störst, bäst och vackrast. Den enda målsättningen för mig är att vara tillräckligt bra för dom jag bryr mig om.

6 gillningar
16

Möjligen lite off topic med tråden, men på tal om Afrika så har jag spenderat en del tid där (i södra delarna).

Inför en tävling kände jag mig lite stiff och bokade in mig på en massage för att lösa upp eventuella knutar. Förutom en utomordentlig massage fick jag också en ”föreläsning” kring hur hon uppfattade oss från den utvecklade väst-världen. Hennes uppfattning var att vi oroade oss alldeles för mycket för både det ena och det andra vilket förr eller senare leder till både fysiska och psykiska åkommor. Helt i onödan. Kanske ligger det mycket i det.

Vad har majoriteten av detta forums medlemmar egentligen att oroa sig för? Möjligen Jonna och någon mer då. Men allt är väl relativt. :parasol_on_ground:

2 gillningar
17

Ibland går man genom perioder då man får ha mer modest målsättning; att bara gå helskinnad genom perioden, utan allt för mycket besvär. Då är det inte alltid läge att blicka framåt och planera och sätta upp mål. Då kan man, iställlet, behöva sänka blinken, bita ihop och kämpa på i nuet.

3 gillningar
18

Därför att det är bra att vara en så stark version av mig själv jag kan vara. Att vara stark är bättre än att vara svag. Att vara bäst är bättre än sämst osv. Sa att man ska sträva efter det. Att uppnå det är nog väldigt orealistiskt.

Men att bygga sin identitet på possitiv utveckling anser jag vara sunt. Men det skaver för det finns en poäng med att om min förmåga till överprestation försvinner vem är jag då?

19

Jag tänker att det inte finns något som helst egenvärde i att få all sin bekräftelse och sitt ego smort av hur andra ser en. Det kan vara ett väldigt kraftfullt verktyg att ses som kapabel och skarpsinnig på jobbet, och leda till mer spännande tillvaro och andra möjligheter. Men mitt värde som människa och mitt ego matar jag med helt andra saker.

Jag vet redan att jag kan vara högpresterande, tjäna pengar, hålla mig i fysiskt trim, landa och behålla en snygg, trevlig och smart fru, skaffa relativt välartade ungar och i största allmänhet ordna livet så att det utåt sätt ser ”lyckat” ut. Men allt det där är ju rätt lite värt om man inte samtidigt har tid och ro att njuta av det som spelar roll. För mig handlar det då om att kalibrera livet till en nivå där jag har en vettig karriär och tjänar bra, men inte satsa allt jag har på att bli börs-VD och jobba dygnet runt.

6 gillningar
20

Kan ju handla mer om hur man ser sig själv tex? Visst det är jätte kul att få uppmärksamhet men den är ju sällan possetiv. Ju starkare/rikare/bättre man blir ju mer söker folk efter ens brister. Min erfarenhet är inte att man får fler vänner ju bättre man lyckas. Det är nog mer tvärtom.

Vad spelar då roll? Om inte din snygga fru och välartade barn räcker? Jag tänker att dom sitter ihop nämligen. Bra prestationer erbjuder ofta bra resultat typ