För mig låter det som att du här har svarat på frågan själv. Det du borde göra är att du borde söka dig till någon typ av idédriven eller samhällsinriktad verksamhet och välja bort den kommersiella biten helt.
Att komma från en privat verksamhet innebär ofta att man i sådana sammahang kommer in från en styrkeposition. Rent krasst är det så att de som drivs av att få dig att köpa fler prylar, skuldsätta dig upp till öronen eller göra andra dåliga saker ofta är skickligare än de som vill “rädda världen” eller “hjälpa behövande”. De mest pengahungriga människorna som är beredda att vandra över lik för att nå sina mål är helt enkelt effektivare än de som är försiktiga och ska ta en massa olika hänsyn.
Din utmaning är förmodligen att hitta en avvägning mellan att ligga i framkant tekniskt och kunskapsmässigt och att bidra till något samhällsnyttigt. Sannolikt skulle någon myndighet eller någon större organisation (NGO) vara ett bra ställe att söka dig till. Om du bara filar på din berättelse om din bakgrund och varför du vill komma dit borde du ha alla möjligheter. Det är lite skillnad på hur man uttrycker sig i privata sammanhang och i den här typen av miljöer. Att framstå som alltför “kommersiellt präglad” kan göra att man blir bortvald för någon som mer verkar förstå branschen.
Tack för input! Jag upplever att myndigheter (som jag jobbat på) ofta är relativt begränsade i sina möjligheter att bidra i samhällsfrågor. Jag tycker det är rimligt. Våra myndigheter ska inte agera aktivistiskt. Så av dina förslag tror jag på NGO. Där har vi lite andra utmaningar, att de flesta finns i Stockholm och att det finns stor konkurrens om de få platser som finns på deras kanslier. Men helt klart något att tänka på. Tack!
TS: känner igen detta allt för väl. Man kommer in med massa motivation som stegvis släcks varje gång det är viktigare att hålla en fasad, vara tyst, prioritera omsättning före resultat, statistik före kvalitet osv osv.
Tycker bästa borde vara starta eget och bugg din egen företagskultur. Kanske kan du få några likasinnade med dig.
Jag vet inte hur pass ”utpräglat idealistisk” du vill vara. För mig har frågan redan från början handlat om att ”vara på den goda sidan”. Med det menar jag att aktivt välja bort arbetsgivare som sysslar med att ”sälja prylar”, ”kapitalism” eller spridande av värderingar som främst gynnar mindre/smalare grupper i samhället. Att jag då samtidigt sannolikt begränsat min möjlighet att ligga i topp lönemässigt har jag uppfattat som relativt oproblematiskt.
Den begränsning jag lagt på mig har rent faktiskt inte varit så stor. Att, som i mitt fall, jobba i kommun, större aktör inom ideell sektor samt statlig myndighet har generellt inneburit att vara på den sida som uträttar bra saker men utan att min egen specifika roll handlat om att ”uträtta hjältedåd” eller att ”förändra världen”. Jag skulle i princip kunna utföra samma uppgifter inom någon ”ond verksamhet” om man nu kan prata om sådana.
Du nämner att olika statliga myndigheter varit begränsade i sin möjlighet att bidra till samhällsfrågor. Jag vet nu inte specifikt vilka myndigheter vi pratar om. När det gäller den internationella myndighetssektorn (FBA, MSB, SI, Sida med flera) som jag själv jobbar i uppfattar jag läget som ganska bra.
Alla dessa myndigheter har ju som explicit uppdrag att genomföra förändringar från läge A till läge B, så att säga. Detta är vad vad verksamheten går ut på. I en del fall kan man uppfatta ambitionerna som väl optimistiskt präglade. Jag menar nu när det gäller saker som att ”sprida demokratiska värderingar i Ryssland” eller ”åstadkomma jämställdhet i Afghanistan”. Det är så klart möjligt att jobba även med svåra frågor men exemplen på hur olika länder och aktörer försökt sig på sådana saker med mindre goda resultat är ganska många.
Om vi istället pratar om verksamheter som är fokuserade på Sverige är det ju naturligt att verksamheter som är mer förvaltningsinriktade inte samtidigt kan syssla med aktivism. Det gäller ju oavsett om organisationen driver soppkök eller betalar ut bidrag.
Det jag skulle kunna tänka mig kunde vara intressant vore myndigheter inom säkerhetsområdet eller inom rättskedjan. Där pågår stora förändringar som är intressanta att vara en del av. Uppdraget handlar där av naturliga skäl mer om förändring än enbart förvaltning.
Om du i övrigt vill syssla med mer aktivistisk verksamhet skulle du förmodligen behöva gå ner i lön kraftigt och söka dig till mer entreprenöriella gräsrotsorganisationer. Det kan förstås även finnas privata aktörer på det området. De större aktörerna inom ideell sektor är i många fall ganska ”institutionellt tröga” och på det sättet myndighetsliknande. Att prova nya saker eller snabbt agera i olika frågor ligger inte i de aktörernas DNA.
Alltså du får det att låta som om jag är en djupekologisk anarkokommunist. Så är det inte riktigt hellre. Mycket tror jag handlar om organisationens uppdrag, organisationsformer är inte det viktiga. Det finns företag som levererar samhällsnödvändiga tjänster och produkter. Så länge det finns en medvetenhet om hållbarhetsfrågor är det okej. Däremot är jag tveksam till företag som har ohållbara affärsmodeller typ fast fashion (H&M), charterturism (TUI) eller tobak (Swedish Match).
En ytterligare aspekt, utöver det jag listade ovan, är att jag förmodligen är uttråkad på mina jobb. Det handlar både om att mina arbetsuppgifter inte är så komplexa och att jag klarar av mina arbetsuppgifter väldigt fort. Jag hittar på nya arbetsuppgifter för att hålla mig sysselsatt och intresserad av jobbet, vilket inte alltid chefen hänger med på.
På samma tema tycker jag kanske inte kollegorna i de organisationer jag jobbat i har var speciellt intressanta eller kompetenta. På många senare jobb har jag fått lära upp personer, inte bara inom mitt område utan även inom närliggande områden. Jag har varit på arbetsplatser där det har funnits personer som kan mer än mig. Det har varit väldigt bra perioder i mitt arbetsliv. Men tyvärr alltför korta.
Ja, kan i viss utsträckning känna igen mig. I början av min yrkeskarriär trodde jag resultat räckte, idag vet jag tack och lov bättre!
Ditt uttalande ”Ingenting av detta fungerar för mig” får mig att fundera över om du möjligtvis hat en diagnos på autismspektrat, eller om du helt enkelt inte gillar att anpassa dig till andra människor?
Det positiva är att ditt beteendet (social anpassning) är något du kan jobba med, men bollen ligger hos dig och ingen annan
Ja, på alla jobb. Det finns inte utrymme i min tjänst och/eller organisationen att jobba på ett mer avancerat sätt brukar chefer säga. Förslaget har alltid varit att sänka ambitionsnivån och jobba långsammare så att andra hinner med. Ord som konsensus, förankring och flexibilitet har nämnts. Acceptera alltid den sämre lösningen om en chef stretar emot, är min tolkning. Ta aldrig strid, då blir det bara dålig stämning. Välj det mediokra resultatet.
Det här var också i mitt fall ett tydligt symptom under perioden av nedgång. Det fanns inget bra med att ha det så. Felet låg varken hos chefen eller hos mig utan i hela situationen.
Gjorde ett självtest. Gränsen för AST ligger på 32 poäng. Normalmannen har 17. Jag ligger på 27. Så inte riktigt där, men åt det hållet. Dock kanske jag ska fundera på om aspievärlden har några bra råd kring ett lyckat arbetsliv för dem som jag kan inspireras av.
Jag är nog liknande på den här punkten. Uppfattar inte att det är något större problem. Däremot är det en fördel att slippa ha ett alltför socialt jobb. Att behöva hantera en massa relationer är jobbigt. Relationerna på fritiden räcker bra för mig.
