Nja det är inte riktigt sant. Alla behöver anpassa sig hela tiden till något. Om du driver eget företag behöver du anpassa dig till kunden eller om du är anställd till organisationen.
Dock handlar det om att inte anpassa sig till frågor som är viktiga för en själv och som man verkligen tror på.
Problemet många människor gör är att alla frågor är liv och död och inte kompromissar om något. Då uppfattas de som rättshaverister.
Exakt. Det är därför jag inte trivs med att jobba. När jag gör ett bra jobb så uppfattar folk det som att jag inte kompromissar. Då vill jag inte jobba alls. När jag inte har krav på mig att göra ett bra jobb kan jag vara hur trevlig som helst (inom rimliga gränser). Jobbets resultat är dock så viktigt för mig att kompromisser gör ont.
Skummat tråden sen du la upp den Harvest, och tänker både det ena och det andra. I grunden låter det ju som du inte utmanas tillräckligt, och att hitta ett sätt/ställe där du utmanas OCH uppskattas för det låter ju som en god idé.
Sen om det är att köra egen låda, eller tillsammans med, eller faktiskt hitta en anställning hos någon som både har vett att uppskatta dig för din kompetens och dina färdigheter, tja… det får du nog fortsätta utforska. (Genom att testa, tänker jag.)
Själv startade jag eget 2007 delvis i frustration av att aldrig haft en chef som ställde några reella krav på mig, eftersom jag ställde (ställer…) så höga krav på mig själv och därmed utmanar mig mer än någon chef lyckats med. Då kunde jag ‘lika gärna chefa över mig själv’ tänkte jag. Det har gått bra, har varit egen sedan dess, men så klart krävs det olika former av anpassning - för det GÖR det ju när vi är i relation och det är vi.
Dock har jag landat i att jag är professionell, ärlig och visar omsorg - det är de tre ben jag står på som egen, och jag har mången gång varit den obekväma i rummet, eftersom jag säger det jag ser i de fall jag anser det behövs. (Behöver inte vara ett svin för det.) Och om någon av mina kunder inte VILL ha den delen av mig, jamen då vill jag inte ha dem som kund heller.
I ett stort byggprojekt ventilerade jag min frustration till projektledaren kring hur projektet styrdes av koncernchef mm, varvid jag också sa till hen ‘Jag borde kanske inte dela detta, men, jag kan inte INTE säga det jag ser.’ varpå jag fick till svar att det var precis för att jag gör det som jag var så väldigt värdefull för hen. Hade hen sagt ‘Nej, sånt här får du hålla inne med’ så hade jag lämnat projektet.
Jag ÄR inte bekväm på många vis, och samtidigt har jag ett sätt som verkar vara vinnande för många (långt ifrån alla dock!), och det är liksom kombinationen som uppdragsgivare/kunder behöver köpa.
Lycka till på din fortsatta resa - och jag önskar dig mest av allt ett (eller flera) sammanhang där du fullt ut uppskattas för det du bidrar med.
Det är en bra idé att prova med Idi beteendeprofilering. Vi har gjort det på jobbet tidigare. Jag hörde hemma i den mest extrema positionen längst ner i hörnet - enligt både mina kollegor och mig själv. Det är tydligen ovanligt att den egna bedömningen och kollegornas bedömning matchar. Ändå både gick och går det bra för mig nu. Idi påminner om Myers-Briggs men fokuserar på beteende istället för “personlighet”.
Jag känner igen det här med att prioritera resultat och ogilla kompromisser. I början av min karriär var jag mer åt det hållet. Man får dock lära sig att bli lite mer av opportunist. I en tidigare roll hade jag uppgiften att vara en typ av “byråkratisk polis”. Vissa kollegor verkar tro att jag på riktigt brydde mig om dessa frågor. Om jag skulle hitta ett sådant fel nu (flera år senare) verkar vissa förvänta sig att jag ska bli typ upprörd. I praktiken finns det ju ingen anledning till det. Det var en hatt jag hade på mig där och då. Nu har jag en annan roll och då finns det ju andra problem och möjligheter att fokusera på som är roligare. De där andra väderkvarnarna har jag ju krigat mot tidigare och det verkar tråkigt att fastna i en en enda fråga.
Jag tror detta kan hjälpa dig en del:
Förstå att människor är sociala flockdjur och ständigt söker survival/replication som prioritet 1 (dvs. vår reptilhjärna är alltid på jakt efter trygghet/hot, mat/föda, ev. partner för förökning etc.). Vi är trots allt 97% chimpanser i vårt DNA. Fortfarande relativt lika våra förfäder på savannen. “Dvs. sociala överlevnadsdjur.”
Ju mer socialt kompetent/intelligent du är på arbetet desto bättre kommer din karriär gå. Dvs. öva upp dina sociala skills framför resten.
Det är bra att vara duktig, ha hög kompetens och så vidare. Det är otroligt bra att kunna leverera som du skriver (dina uppmärksammade resultat mm). Men det som kommer vara “the kicker” för dig (typ ditt aha-moment) är när du inser att arbetslivet är, ca:
70% social kompetens/intelligens
30% yrkeskompetens, betyg/omdömen, leveranskvalitet, etc.
Detta fungerar oerhört bra i praktiken.
Vill du bli mer framgångsrik i arbetslivet så skulle jag således investera mer i sociala färdigheter, öva på att prata med folk, öva på kommunikation, öva på att lyssna, öva på att hålla presentationer inför grupp etc. Småprata lite med folk (om du orkar sånt) vid kaffemaskinen. Allt som gör dig till en socialt intelligent varelse.
Du kan t.ex. sätta upp mål och testa dig fram.
Ett första mål kan vara att prata med 2-3 främmande personer varje dag. Öva på att initiera konversationer och göra dem intressanta. I början kan du t.ex. bara fråga om klockan eller vägen till x/y/z och så börjar du enkelt.
Ju bättre social intelligens du har i arbetslivet desto mer kommer folk att tycka om dig, stötta dig och inkludera dig i gruppen.
Jag har Aspergers syndom och svårt att relatera till människor i allmänhet. Genom ovanstående exempel har det fungerat bättre för mig i arbetslivet. Lära mig prata med folk. Lyssna. Bygga vänskap/relationer. Sociala skills helt enkelt.
Detta är även en direkt väg till att bli befordrad, få högre lön och ja, få intressanta erbjudanden om uppdrag och projekt. Ju mer folk “tycker om dig” desto mer framgångsrik kommer du bli. Försök därmed släppa alla förväntningar på att arbetslivet ska vara “si eller så” (det kommer alltid göra dig besviken i så fall). Försök istället acceptera verkligheten som den är och well…
Bli en bra kollega.
70% om inte mer är enbart social kompetens/intelligens.
Det uppnår man genom att öva… öva… öva. Sätt upp enkla mål vid behov = och förbättra dessa skills. Det kommer ha otrolig effekt i din karriär, tro mig.
Tumregel:
Ju mer folk gillar dig och litar på dig = desto bättre ditt yrkesliv. Och din lön för den delen.
Hoppas detta kan hjälpa dig.
Olof
Du har kloka resonemang och det ska sägas att jag inte är helt otränad när det gäller socialt samspel. Jag har fått stort förtroende av chefer, framgångsrikt lett arbetsgrupper, hållit i workshops, tagit diskussioner. Jag är med på den biten, att sådant behövs.
Däremot är jag inte beredd att kompromissa i mina värderingar och vem jag är. Jag har mött väldigt manipulativa personer som kan spelet och vänder allt till sin fördel och som trampar ner folk. Dessa stiger i graderna. Jag är hellre arbetslös än blir en sådan person.
Sedan finns det nog något mittemellan. Som jag behöver hitta.
Att social intelligens är viktigt är sant. Samtidigt måste man vara sann mot sig själv. Jag är inte överdrivet social och låtsas heller inte vara det. Däremot har jag hittat en nivå och en modell som jag tycker fungerar bra. I vissa jobb är kraven på social förmåga högre. Inte sällan är det chefsroller som i generell mening främst kräver större social förmåga. Jag har haft en chefsroll tidigare och är inte främmande för att ha det igen. Dock skulle jag vara petig med förutsättningarna. Med rätt förutsättningar kunde det nog fungera hyggligt. Det finns inget självändamål att klättra i hierarkier.
Ja precis, men var dig själv alltså. Du behöver inte låtsas vara någon du inte är.
Utan mer vara precis som du är + öva på sociala skills.
Kanske! Jag har ingen aning om vem du är/jag känner inte dig etc.
Men, det har hjälpt mig massor i alla fall.
I ditt fall kanske du ska öva på att säga ifrån/sätta gränser på ett BRA SÄTT om du fattar vad jag menar. Rak, ärlig kommunikation utan att trycka ner folk, utan att de tar illa upp och du blir en “fiende” så att säga. Det är också ett mål. Så du trivs också. Poängen är att bli bra på att kommunicera helt enkelt.
Ju bättre du är på kommunikation = oh lord du har en bra framtid. Det är så viktigt i alla mänskliga relationer. 70% av karriären ÄR kommunikation helt enkelt. Korrelerat högt med inkomstnivå också, helt klart.
Nu måste jag jobba vidare här 
Lycka till.
PS: jag träffade min flickvän på samma sätt enligt ovan. Det var faktiskt genom att öva på att prata med folk som vi började dejta. Funkar också extremt bra. Öva på att prata med folk du gillar också. Även bonda med nya/framtida polare, etc.
Nej,
men i många fall kommer en högre position med mer utmanande och intressanta uppgifter, högre grad av frihet (inte lägre, även om kraven är högre), och en högre lön.
Jag har klättrat på min arbetsplats av tre för mig goda skäl:
Jag är helt enig med att det i stora organisationer krävs en chefsroll för att få det manöverutrymme som krävs för att driva förändring. Chefens ord väger tyngre. För egen del tror jag dock inte på att chef är rätt väg. Konsult känns som en medelväg. Då kan du tillfälligt komma in med hög påverkansmöjlighet, med en chefs goda välsignelse.
Hur tänker du? Känns som konsult har man ännu mindre att säga till om?
Inte inom mitt fält. Då kan en konsult komma in och agera lite guru. Ha chefens öra, komma med idéer.
Jag har kombon just nu.
Är konsult men har av olika skäl blivit tillförordnad kvalitets/miljöchef och… det är inte nån som säger till mig vad jag ska göra i någon direkt utsträckning. Jag är anlitad för att göra det jag gör så där som bara jag gör det och har full tillit från VD/ägare.
Inte minst i mindre och lite mer informella och flexibla organisationer går det definitivt att hitta de här mer flytande rollerna där det mer handlar om att bistå och göra det som krävs.
Okej! Det jag menar är att det är ännu enklare kasta idéerna i i papperskorgen för du kan göra dig av med konsulten när du vill. Och det finns en utbredd uppfattning i organisationen ”vad ska konsulten lära oss, vi kan bäst”
Konsult anlitas ju främst för att hålla saker flytande och inte komma med något nytt.
I min värld är det precis tvärt om. Oxå! Konsult innebär ju eg bara att man är inhyrd, på någon typ av tjänstemannanivå. Eller?
" Framgångslistan för arbetslivet ", version 0.1 alpha:
1 ) Ta hand om din hälsa i första hand!
Att må bra på jobbet är absolut prio 1. Ingen tackar dig om du blir sjuk, utbränd, utmattad, etc. Se till att du mår bra fysiskt och mentalt, annars spelar resten inte särskilt stor roll. Prioritera återhämtning också så du får vila ordentligt.
Säg nej till för mycket stress och saker du inte klarar av i långa loppet.
Undvik att gå in i väggen. Mår du dåligt på jobbet = lös problemet nu direkt.
2 ) Ha en klar vision + mål om vad du vill uppnå!
T.ex. din dröm är att bli teamledare på Spotify eller driva eget i framtiden. Sätt upp din vision och koppla mål mot denna. Arbeta därefter. Så du närmar dig din drömplats i världen. Var vill du vara om 5, 10 år? Detta är din vision.
Visionen borde styra allt! Din framtida karriär helt enkelt.
Ha en vision för framtiden! Sätt upp på väggen, stort och tydligt!
Arbeta med denna dagligen (flytta post-its motsvarande).
3 ) Bli duktig på kommunikation! = Framgångsfaktor no. 1 i arbetslivet!
Öva dina sociala färdigheter eftersom dessa väger tyngst där ute i verkligheten. Dvs. din kompetens och leveransförmåga spelar ingen större roll OM du inte kan kommunicera dessa saker effektivt till andra människor. Folk måste förstå dig!
Kommunikation är nyckeln till framgång i arbetslivet! Bli skicklig på att prata, lyssna, hålla möten/workshops/etc. samt bygga vänskap/relationer. Detta kommer också leda till många intressanta karriärmöjligheter på sikt. Nya projekt/öppningar, jobbmöjligheter, etc. Kommunikation är ca 70% framgång i svenskt arbetsliv (och utomlands naturligtvis). 30% är kompetens och leveransförmåga.
*Enligt personlig erfarenhet!
Bli således en mästare på kommunikation och din framtid är ljus! Öva regelbundet på att lyssna/prata/bygga relationer/hålla presentationer framför grupp/etc.
Kommunikation är kung!
4 ) Prioritera också din kompetensutveckling! Att ständigt lära sig nya saker!
Öva din kompetens lite grann varje dag, jag brukar sätta undan någon halvtimme, timme för att öva mitt hantverk (i mitt fall teknik och utveckling/design/programmering).
Folk som glömmer att öva sina skills blir aldrig riktigt bra i sitt hantverk. Försök även gå kurser varje år så du får lära dig nya saker. Certa dig. Vidareutbilda dig. Mycket viktigt. Kul också att lära sig nytt
.
Detta leder också till ev. högre lön på sikt.
5 ) Se till att ha kul på jobbet!
Drömmen för gemene man/kvinna @ karriären torde vara att må bra mentalt/fysiskt, ha kul och bli duktig/vassare i sitt hantverk över tid. Varje dag på jobbet borde därför vara kul och ingenting annat
Älskar du det du gör och har bra arbetsmiljö samt kollegor = har du en väldigt bra sits! Om du kommer hem varje kväll och är glad + har bra hälsa så är du fanimej en vinnare i arbetslivet Jobbet ska vara kul. Annars GÖR DET KUL. Ta med kollegorna på en AW eller något och bonda över god mat och dryck. Se till att ni trivs tillsammans.
Gör jobbet roligt, utvecklande/lärande och hälsosamt!
Du ska trots allt vara där 8h per dag i många år. Bra om dessa 8h/dag är roliga och inte “fruktansvärt tråkiga” eller “hemska”. Ändra på något i så fall!
Jag jobbar faktiskt med denna lista just nu 
Den ska sitta på min vägg när jag jobbar.
Ge gärna feedback ^ _ ^
Olof the snowman 
Javisst. En resurs/bemanningskonsult.
Men en management- eller strategikonsult, t ex, är något helt annat.
Jo där är det nog annorlunda speciellt inom företag, men inom offentliga organisationer är det lite speciellt.
Sen är det ju väldigt långa processer, en sådan person kommer in gör punktinsatser men har ingen garanti att de föreslagna åtgärderna blir gjorda. Oftast är min erfarenhet att det slängs i någon byrålåda och det är business as usual när den har stuckit.
Ja precis, min bild är att som inhyrd har man inte något större mandat för att göra förändringar. Utan man är inhyrd tex som chef för att bara hålla verksamheten flytande. Allt ligger bara och väntar tills den ”riktiga chefen” är på plats. Ett exempel kan vara rekryteringar om någon slutar, då väntar man med att anställa någon till ”riktiga chefen” kommer så den får välja personen.
Jag är inhyrd OCH har fullt mandat att göra precis vilka förändringar jag ser behov av.
Så det finns ett stort spektrum varför det är vanskligt att tala i absoluta termer å ena eller andra hållet.
