Jag var nog inte tydlig att jag pratade endast om stora organisationer inom offentlig sektor. Där ges illusionen av att man har fullt mandat, men när det kommer till kritan så blir man nedskjuten med sina förslag.
Och där blev det väldigt tydligt helt plötsligt - tack för förtydligandet! Mycket hjälpsamt.
Överlag tror jag stora organisationer och inte minst offentliga verksamheter som är stora är mycket mer formella av förståeliga skäl, och då är det ganska logiskt att det blir mer styrt.
Intressant! Hej branschkollega
. Tror inte vi är många här på forat. Jag förstår din situation. Jag lämnade ett välbetalt jobb på ett oljebolag för jag kände att det var som att jobba på en dinosaurie (bildligt och bokstavligt) och gick till ett litet bolag på en liten begränsad marknad.
Gräset är inte grönare, mer bara en annan nyans.
Nu fem år senare hoppas jag min kompetens blir uppmärksammad snart, jag känner jag blir mer och mer gammal här. Måste få växa! Men tyvärr är möjligheterna små på ett litet bolag.
Så mitt tips till dig är att söka dig till ett större bolag i en bransch som intresserar! Lycka till och keep us posted ![]()
Läste nedan på X, lite tänkvärt ändå:
”Ju tidigare du kan ge upp, desto bättre är det! Folk romantiserar grit men det är folk som klarar av att ge upp som är de verkliga hjältarna. Hur kan vi bli bättre på att sluta med saker som har ett negativt förväntat utfall?”
Känner igen detta och har haft många anställningar i snitt 2-3 år på varje vilket gett enorm erfarenhet av stora organisationer och som känt enda sättet höja lönen rejält.
Jag brukar säga att namnet på företaget eller hur starkt varumärket är säger inte ett skit om hur det är att jobba där, det är människorna du jobbar med, och är det inte rätt folk så kommer du bli styrd av nån oerfaren chef eller kollegor som suttit många år att det blivit deras låda.
Det hjälper inte byta heller, det är nästan lika jävligt överallt på kontorslandskapen om du inte har tur komma in rätt, det är själadödande.
Får du inte utrymme eller tillåts få utrymme eller kollegor som bromsar dig eller en chef som anser det är hans sandlåda, då dör passionen och intresset hos en driven och kompetent person.
Lösningen är väl att köra eget bolag men du har ju en chef där också men du slipper allt tjafs om värderingar, kultur och annat som HR trycker ner i halsen på dom anställda som de vore barn, du är bara där för att leverera.
Stort tack för allt engagemang i tråden! ![]()
Jag är lite i en svacka just nu, men tänker att det bara är att jobba sig igenom den så finns det något bättre på andra sidan. I mina bästa stunder är jag högpresterande både yrkesmässigt och socialt. För mig är det viktigt med sammanhanget. Jag har av olika skäl hamnat snett. Om två veckor står jag utan jobb och har alla möjligheter att göra en nystart. Jag behöver hitta rätt uppdragsgivare som vill ha min hjälp och en miljö som jag trivs i. Då kan jag likt @Anonym vara både bäst och ödmjukast.
När ChatGPT skulle tycka till om vad vi diskuterat ovan fick jag följande råd:
- Självreflektion: Ta tid att reflektera över vad som är viktigast för dig i ditt arbetsliv. Är det arbetsmiljön, kulturen, uppskattning, eller möjligheten att påverka? Detta kan hjälpa dig att identifiera vilken typ av arbetsplats som skulle kunna passa dig bättre.
- Nätverkande: Prata med personer i din bransch som du beundrar eller som verkar ha hittat en balans som du strävar efter. De kan erbjuda insikter eller kanske till och med leda dig till möjligheter som är mer i linje med dina värderingar.
- Målmedveten Jobbsökning: När du söker jobb, fokusera på organisationer som värderar transparens, medarbetarinflytande och har en sund arbetskultur. Forskning och förberedelser inför intervjuer kan hjälpa dig att upptäcka dessa aspekter.
- Professionell Utveckling: Överväg att utveckla dina färdigheter inom områden som kan öka ditt värde på arbetsmarknaden och ge dig större flexibilitet att välja arbetsplatser som delar dina värderingar.
- Rådgivning eller Coachning: En karriärcoach eller mentor kan erbjuda personlig vägledning och stödja dig i processen att navigera din karriär på ett mer medvetet sätt.
Inte så dumt. Något att fundera över.
Fint summerat.
Har du funderat på att ta del av @janbolmeson:s RikaTillsammansprogram 2024? Utifrån där du befinner dig skulle jag tro du kan få väldigt mycket värdefullt stöd och tankespjärn där.
Jag är för fattig för att det ska vara meningsfullt tror jag. Just nu handlar mer om överlevnad. Det kan bli aktuellt om något år.
Håller respektfullt inte med dig - dels för att det verkligen inte handlar om ’hur förvaltar jag mina monetära rikedomar’ utan mycket mer är en resa i att lära känna sig själv på ett ganska allround vis OCH kanske inte kommer gå fler gånger.
Men det är ju bara mina tankar så klart!
![]()
Självfallet skulle programmet skapa mervärde. Men då måste jag kunna försvara den månadsutgiften i vår månadsbudget. Vilket jag inte kommer kunna om två veckor.
Exakt såhär som du beskriver har jag känt det många år. Hög igenkänningsfaktor. Jag gjorde nåt åt det och lämnade den arbetsplatsen och företaget/organisationen med dess mellanchefs kultur och högsta ledningsgrupp bakom mig. För gott. Mkt skönt.
Jag är dock ej intr av att starta egen firma, så nu funderar jag på var jag vill och bör jobba och varför – vilken motivation jag innerst inne har. Strukturella problem och kultur-quirks har alla (större) organisationer. Men det finns olika grader, och olika anledningar till att stå ut med dem i längden. Jag vill ha goda sådana “drivers” aom kommer inifrån mig själv.
Må så vara, men jag tycker du är duktig och bra i skrift. Du verkar också läsa effektivt och rätt, detta är långt långt ifrån alla som gör. Spec inte i arbetslivet.
Skriftlig kommunikation är underskattat in this day an age… men men, jag är ju ingenjör och mkt erfaren, 55+
Detta är vad jag kommit fram till för egen del. Samhällsinriktad verksamhet, som är kostnadsstyrd. (Finansiella ramar varje år.) Jag är redan van vid en sådan typ av miljö sen ca 10 år, fast inne i ett stort kommersiellt bolag i Sverige.
Nu vill jag nyttja det jag kan till nåt som känns viktigt och bra, hur trögt och irriterande byråkratin än må vara – t.ex. en statlig myndighet som jag gillar och tycker är viktig. Bidra till att den funkar stabilt, bra och långsiktigt. Makes sense?
Instämmer helt. Av denna anledning vill jag inte bli konsult till en svensk myndighet el liknande org, utan bli anställd. Jag är tålmodig, mycket envis. Förändringar av väsentlig vikt kan ta 5 år, det är ok ifall det bara går åt rätt håll mest hela tiden. För att se och involvera sig i sådant, måste man vara anställd.
Det borde väl inte vara omöjligt. Det enda jag noterat själv är att det är vanligt med ”indirekt diskriminering” vid rekrytering till statliga tjänster. Man sätter upp krav på ett sätt som innebär att den som (typ) har jobbat 1-2 år med liknande uppgifter på en annan myndighet får ett ointagligt försprång. Det är ofta tillräckligt vanligt med en sådan erfarenhetsprofil bland de som söker för att inga andra får komma på intervju.
Jag hade sökt en del statliga tjänster innan jag blev anställd i staten. Jag var på några intervjuer men förhållandevis sällan jämfört med arbetsgivare inom andra sektorer. Många nischer är mycket konkurrensutsatta och att komma in där med ”otypisk bakgrund” går i princip inte.
Den tjänst jag i slutänden fick var relativt udda och matchade vissa erfarenheter som jag faktiskt hade. Redan när jag såg annonsen kändes det som att (nästan) ha vunnit på lotto.
Hej! Frustrerande situation du upplever. Samtidigt känns du som en resursstark person med mycket självinsikt och kloka reflektioner, och en tydlig drivkraft i tillvaron, så jag tror det kommer gå jättebra för dig när du hittar rätt!
Du nämner att du kan dra lite åt NPF-hållet, utan att vara det fullt ut. Jag tänker att det ändå kan finnas lite tips och klokskap att hämta i material om det. På denna sida finns tex en intressant “självhjälpsguide”.
Jag tror också att du har ett starkt rättspatos, du brinner för att tillvaron ska vara rättvis. Det är en jättefin egenskap - fundera på om du kan hitta utlopp för den. Om du arbetar i offentlig organisation, så kanske du tex skulle ha mer läggning för myndighetsutövning än för utvecklingsarbete.
När man upplever sig ha en personlighet som inte helt passar i standardmallen, och också har starka känselspröt för vad som händer omkring en, så kan det upplevas “skavigt” tills man hittar sin rätta plats. Jag har en kollega som jag tror är väldigt lik dig, som blev illa behandlad på tidigare arbetsplats men nu får blomma ut och är väldigt respekterad för sitt kunnande.
Nåt att fundera på är om du skulle kunna hitta nån mentor att bolla med. Antingen via facket eller på annat sätt. Tror det kan hjälpa dig att analysera situationer och hitta vägar framåt.
Alllt gott!
Tack för tips och orden! Tycker det fanns en del vettigt där. Det som står om arbetsmiljö tänker jag dock gäller för alla. Som att det är viktigt med tydlig kommunikation och att hålla löften.
För övrigt är det exakt vad som hände mig. Jag blev i princip headhuntad för en tjänst där jag upplevde att det som stod i jobbannonsen skulle gälla när jag väl började jobba. Det visade sig dock att mina ansvarsområden plockades bort en efter en och gavs till andra, bland annat konsulter. Detta hade inte med mig att göra, det var mer internpolitik som dessutom var på gång innan jag börjat. Men min chef hade inte förstått det utan rekryterat en roll som bara fanns i fantasin.Jag påpekade det och sade att jag fick en dålig arbetsmiljö. Jag krävde att min roll skulle vara som i jobbannonsen. Då avslutades min provanställning. Den typen av krav accepterades inte.
Ska tilläggas att det är en väldigt toppstyrd organisation. Min chef vågade inte fatta några egna beslut utan tog hem sina beslut till andra chefer. Jag fick inte heller prata med andra chefer. Allt skulle gå top down, aldrig bottom up. Det fungerar inte för mig.
Sååå bra med att lägga detta viktiga ämne först, ser här på forumet ofta det motsatta där folk kör över sitt eget mående i strävan efter befordran, lön etc. Arbetslivet fram till pension är ett maraton och du måste ha hälsan med dig heeela vägen. Annars blir det skit och pannkaka…
Tack @Nepeta. Kommer från den hårda verkligheten där ute ![]()
Har ca 45 ex-kollegor, vänner och familjemedlemmar som gått in i den berömda “väggen”. Utbrända, utmattade, etc. Därav skrev jag punkt 1: du måste värna om din egen hälsa först.
Man kan komma tillbaka från all sjukdom, så vitt jag vet, men vägen kan vara lång också. Jag anser vårt samhälle inte gör tillräckligt för att förbereda människor för arbetslivet och inte heller tar tillräckligt ansvar när de blir sjuka/skadade. Allt detta med utförsäkringar och så vidare.
Så ja; vill du ha ett bra arbetsliv och en bra karriär oavsett vem du är (ev. känslighet, förutsättningar, historik, gener/DNA, etc.) så bör du ha rätt stöd och hjälp för att lyckas. Det kanske borde finnas en riktig “framgångslista” på sidan av allas skrivbord en vacker dag ![]()
Hur man överlever och blir framgångsrik i svenskt arbetsliv.
Utan skador, stress, sjukdom, burnout, etc.
Där man kan bidra med högsta värde och ha kul samtidigt…
En idé jag haft
Vore kul att slippa se 25-åriga kids gå in i väggen efter tre år i arbetslivet liksom
Cause that actually really hurts inside. Alla ens gamla vänner… yes ![]()
Tack för feedback etc! ![]()
Olof the snowman ![]()
harvest…Du skulle lika gärna kunna prata om mig. Jag sitter i en mycket liknande sits och där den kultur och omständigheter du har haft runt om dig, även jag har uppmärksammat för min del. Vi har olika roller och olika kompetensbakgrund, men vad jag har insett efter ett par månader av självreflektion (bland annat tack vare en djupdykning i 16personalities.com…igen…) så har jag kommit fram till en klarhet om följande:
*Gör det som är bra för dig själv
*Tulla aldrig på dina värderingar, för då kommer du ätas upp och bli en djvligt blöt fläck
*Får du inte uppskattning, utrymme osv trots kompetens - dvs chefen kanske inte ens ser dig - rör dig vidare
*Värdera dina principer och värderingar högst, för mår du inte bra kommer du inte kunna göra ett bra jobb i längden
*Kulturen/ledningen sätter tonen och rimmar den inte med dig - rör dig vidare
Några möjligen mer kontroversiella påståenden kopplade till sådana här omständigheter kunde vara dessa:
- Om/när det går regelrätt dåligt på jobbet är det inte är dig det är fel på. Det är sammanhanget som är det är fel på.
- Att bara säga upp sig rakt av är ok. Det har en kostnad i karens för a-kassan men den kostnaden är låg jämfört med kostnaden för att stanna kvar. Detta gäller särskilt om du jobbat mindre än ett år.
- Försök hålla god min även när allt går dig emot. Att ”säga som det är” eller ta strid mot systemet, oavsett metod, för inget gott med sig. Vill du verkligen, till varje pris, ”hämnas” på din sadistiske chef bör du först byta bransch och se till att ha passerat eventuell provanställning.