Kanske inte det svaret du vill höra, men mycket försvinner nog om du accepterar läget och byter förväntningar. Läs gamla stoiker. Ofta vänder de ens perspektiv på tillvaron väldigt effektivt. Jag har fått många tankeställare och jag har verkligen känt som du. Här är ett citat som (kanske) är applicerbart på din situation:
We suffer more often in imagination than in reality.
Seneca
Just problemet med frustration är ett sådant lidande som du kan påverka, för det är bara din känsla och den beror helt på dina förväntningar. Kolla vad de andra stoikerna skriver. De är fantastiska.
"You have power over your mind — not outside events… Marcus Aurelius
“Begin each day by telling yourself: Today I shall be meeting with interference, ingratitude, insolence, disloyalty, ill-will, and selfishness – all of them due to the offenders’ ignorance of what is good or evil. But for my part I have long perceived the nature of good and its nobility, the nature of evil and its meanness, and also the nature of the culprit himself, who is my brother (not in the physical sense, but as a fellow creature similarly endowed with reason and a share of the divine); therefore none of those things can injure me, for nobody can implicate me in what is degrading. Neither can I be angry with my brother or fall foul of him; for he and I were born to work together, like a man’s two hands, feet or eyelids, or the upper and lower rows of his teeth. To obstruct each other is against Nature’s law – and what is irritation or aversion but a form of obstruction.” Marcus Aurelius
Jag älskar den sista hur han bara hatar alla han möter, men sedan vänder det till att se den större bilden: Samarbete är bättre och irritationsmoment från idioter något man får förvänta sig och leva med.
När det gäller just anställning och plats på arbetsmarknaden stämmer inte det där. Du kan påverka i princip allt. Du är kanske mentalt låst vid vissa tankesätt men de går också att påverka. Jag hade själv den dumma uppfattningen att det var ”en stor synd” att bara hux flux säga upp sig.
Hade jag varit du, så hade jag satt mig ner med två bra arbetskamrater och frågat dom om en ärlig åsikt om hur dom uppfattar mig. Självinsikt först , sen går man vidare …
Bara en idé jag fick efter att ha skummat igenom tråden:
Jag tror seriöst någon (kanske trådskaparen i senare skede? ) kan skriva en bok om hur man gör i arbetslivet. För jag ser dessa behov hos mig själv och typ 100% av alla jag någonsin jobbat med. Problemet idag är att alla går runt och låtsas ha koll på läget; men ingen har egentligen koll på läget. Hur man “gör arbetslivet” framgångsrikt och utan skador/sjukdom/stress. Eller känslan av att man inte duger, räcker till. Allt från ledarskap till kommunikation, anti-stress, förbättra arbetsmiljön, leverera, etc.
= Allt som gör att man lyckas på jobbet.
Det finns stort behov av kunskap om exakt detta ämne.
Ett framgångsrik arbetsliv/framgångsrik karriär. För vanligt folk som mig och dig. Både arbetsgivare, arbetstagare och samhället in general skulle vinna på denna kunskap.
Jag tror att en insikt kan vara att “en bra chef” och “en bra chef för dig” kan vara två helt olika saker. Om du tycker att chefen är dålig så är det nog så men det är ingen generell sanning. En vanlig förklaring kan vara att chefen anser att vissa områden/frågor är viktiga och prioriterar dem. Andra områden anses inte lika viktiga och de som sysslar med dem ska mest “finnas där och fungera”. Att de sedan trivs eller utvecklas är inte lika viktigt. De är av naturen utbytbara, enligt chefens perspektiv.
Jag kan namnge flera chefer som jag haft som stämt med mönstret ovan. Jag har vantrivts med dem på riktigt och haft goda skäl till det. Andra som jag pratat med har dock inte alls varit missnöjda på samma sätt. Enligt dem var “förra chefen mycket sämre” och säkert har de rätt i det, från sitt perspektiv. En chef högaktade jag för att han drev många bra förändringar och var en sympatisk person på många sätt. För mig personligen var han dock inte bra alls.
Har du inte läst Bibeln @Denkmal? Det står ju där alltihop. Vänd andra kinden till när någon gör dig ont, om din partner är otrogen mot dig ska du dräpa en oxe, etc.
Hehe!
Håller med dock. Skulle behöva en livskunskap-manual.
Skriv den du vetja… A international best seller
Vem behöver inte en instruktionsbok till livet… Jag är +30 år och fortfarande förvirrad vad detta är och hur man gör. “Hur man gör livet framgångsrikt.”
jag tycker det lutar åt att du skall starta en egen verksamhet. Du verkar ju både kunnig och kreativ och hämmas av gränser som andra sätter.
Att öppna en egen enskild firma till att börja med är lätt gjort, pröva på det istället.
No offence, jag skulle säga absolut ingen där ute har koll på läget.
Allra minst våra politiker och ledare.
Kolla på världen med alla dess problem. Om de hade “koll på läget” skulle ju saker vara bra?
Det är ett extremt svårt jobb att “ha full koll på läget” hela tiden.
Mänskligt naturligtvis! Vi är ej perfekta.
Tror ej heller människor kan vara perfekta.
I min erfarenhet, har arbetat med IT sedan många år, har jag aldrig mött en enda kollega som “vet hur man gör arbetslivet”. Alla enligt min personliga erfarenhet går runt och låtsas hela tiden. Det är ungefär det enda människor gör.
Acting like “normal human beings”. Men egentligen har ju ingen koll - på någonting!
Ingen vet ens varför vi finns, varför vi lever, etc. Finns det en Gud? Ingen vet.
Alla bara går runt och “acting like everything is fine”.
I arbetslivet låtsas din chef vara chef och du/jag låtsas vara duktiga anställda.
Det är så jag upplever det iaf.
Kommer till jobbet: “Nu ska jag spela duktig anställd” = mode.
Kommer till dejten: “Nu ska jag spela bättre än jag är så hon gillar mig” = mode.
Kommer till familjeträffen: “Nu ska jag försöka inte bråka med min brorsa som förövrigt hatar mig och är avundsjuk på min karriär, etc.” = mode.
Vi är alla “skådesspelare” IRL och vi gör detta för att överleva helt enkelt.
Min reflektion i alla fall Kommentera gärna om ni ej håller med.
Mkt intressant fråga detta!
Håller med men kommenterar ändå för jag har gått i liknande tankar:
Ingen har “koll på läget”. Ingen behöver ha koll på precis allting hela tiden. Vi har koll på det som är väsentligt för att nå ett givet mål. Jag läste någonstans att ljus innehåller mycket mer info än vad vi kan ta del av. Vissa insekter kan ta del av infrarött ljus eller ultraviolett ljus. Vi klarar oss bra med en väldigt begränsad informationsmängd. Så funkar väl individer i samhällen också? Alla behöver inte ha koll på allt, bara det väsentliga.
Jag tror Milton Friedman hade ett tal om hur komplext det är att tillverka blyertspennor. Tack vara att enskilda aktörer bara ser vilken väg framåt som funkar bäst för just dem, så kan hela tillverkningen samordnas utan någon centralgestalt som beordrar den ena eller andra vad de ska göra.
Om jag går till jobbet behöver jag bara göra vad jag ska för att få min lön.
Jag behöver bara veta om jag är nöjd med min lön och mina arbetsuppgifter eller inte. Är jag inte nöjd söker jag nytt jobb. Men att “ha koll på” alla tillgängliga jobb och veta om gräset är grönare på andra sidan tror jag är omöjligt. Det är nog utgångspunkten, sedan är det såklart hjälpsamt att ha mer info ibland. “Onödig” info kan bli användbar, och generella tips och riktlinjer går säkert måla upp.
Uppdatering. Efter att ha varit arbetssökande några månader och tagit mig till en del intervjuer har jag landat i att anställning inte är något för mig. När jag är tydlig med mina personliga egenskaper så visar det sig att chefer inte gärna vill gå vidare. Vilket nog är lika bra, då jag inte skulle gilla en arbetskultur där jag förväntas vara på ett sätt som skulle få mig att må dåligt.
Så nästa steg blir eget företag som konsult. Rent konkret kommer jag att gå en yrkesutbildning för att bli frontendutvecklare i höst och parallellt med det starta ett aktiebolag. Det gör det möjligt för mig att komma igång och få en startsträcka privatekonomiskt, tack vare studiemedel. Sedan successivt växla upp konsultandet.
Ny arbetsplats och nya arbetsuppgifter kan nog göra skillnad. I ungefär samma grad som det hjälpt att byta hittills i alla fall. Men vilken praktisk skillnad gör anställningsformen?
En praktisk skillnad är att jag kan byta uppdragsgivare, men ha samma anställning. Dessutom möjlighet att påverka lön, utdelning, förmåner med mera. Jag upplever också att konsulter inte behöver vara lika investerade i det interna livet i organisationer.
hur han bara hatar alla han möter, men sedan vänder det till att se den större bilden: Samarbete är bättre och irritationsmoment från idioter något man får förvänta sig och leva med.
) kan skriva en bok om hur man gör i arbetslivet. För jag ser dessa behov hos mig själv och typ 100% av alla jag någonsin jobbat med. Problemet idag är att alla går runt och låtsas ha koll på läget; men ingen har egentligen koll på läget. Hur man “gör arbetslivet” framgångsrikt och utan skador/sjukdom/stress. Eller känslan av att man inte duger, räcker till. Allt från ledarskap till kommunikation, anti-stress, förbättra arbetsmiljön, leverera, etc.
