Har följt detta forum passivt under en ganska lång period och tar mig till slut modet att för första gången posta några av mina tankar. Eventuellt blir detta inlägg en aning långt och i viss mån spretigt. Ni får ha överseende med detta.
Utan att ha något underbyggt statistisk underlag, så är ändå min slutsats att majoriteten av medlemmarna i detta forum har det hygglig ekonomiskt ställt (relativt median i Sverige) och att även akademiker-nivån är klart över Sverige-snittet. I det stora så jagas det kort- och långsiktiga dealar, antingen för att dra ned på kostnader och/eller att öka sina intäkter. Såklart behandlas även andra områden, men detta är det klart dominerande temat. Vilket känns helt rätt givet forumets historia och avsikt.
Jag tillhör själv kategorin ovan och skulle därför vilja ha era intelligent tankar inom ett antal områden som jag själv funderat på ett tag. Det är lätt att bli hemmablind av sin egen bias som enbart bygger på en begränsad erfarenhet och kunskap. Tesen jag har är att jag skulle vilja slå ett slag för ”en friare tanke”. Det finns ett antal frågeställningar som gäckat mig ett tag, kanske någon mer som tänkt på liknande frågor nedan:
Varför jagar vi ständigt högre och högre status? Eller åtminstone inte se ut som man tappar sin nuvarande status?
Kommentar: varför måste du också ha en ny och dyrare tjänstebil bara för grannen i ditt villaområde släpat hem en ny fläskig X5:a? Varför bygger helt plötsligt 20 grannar synkront varsin pool och sätter upp solceller så det står härliga till? Varför är det viktigt med dyra märkeskläder och klockor? Varför måste man åka utomlands eller till fjällen vareviga höst-, jul- och sportlov?
Varför blir många mer och mer kategoriska ju äldre de blir? Tankar och kommentarer som blir mer och mer extrema i smått och stort.
Kommentar: i takt med min egen ökade ålder så har jag noterat att detta en mkt tydlig tendens bland de jag känner och är bekanta med. Gäller allt från politik till rena cykelställsfrågor. Jag undrar: vad är det som händer i en äldre (säg medelålders och äldre) människas hjärna egentligen?
Varför är människan i allmänhet för lat för att säkra upp sin långsiktiga hälsa?
Kommentar: detta BORDE vara prio-område nr 1 för alla……men är det absolut inte. Hur kan detta komma sig?
Varför är svensken så flat att vi nästan aldrig högljutt ifrågasätter och protesterar mot t ex idiotiska beslut, oförrätter, orimliga priser mm
Kommentar: som ett lättviktigt exempel så kan man undra varför vi accepterar ett överpris på kaffe när vi vet att priset på kaffebönor gått ner med 30% men butiken behåller ett skyhögt pris. För bövelen, handla det inte eller pruta på priset! Gå tillfälligt över till te eller något annat om du inte vågar ifrågasätta.
Varför har vi så många rädslor för både det ena och det andra?
Kommentar: det mesta vi är rädda för inträffar aldrig eller mkt sällan. Men ändå ägnas väldigt mkt energi på att undvika dessa områden.
Som avslutning så skulle jag vilja att alla ställde sig själv frågorna (utifrån en stor portion självinsikt):
”vad är meningen med mig?” samt ”vad är jag ämnad till?”
Först och främst; Välkommen till forumet med ett riktigt dunderinlägg som går från 0 till 100 på direkten
Som så mycket annat kan man koppla det till människans ursprung som jägare & samlare och att hög status då kunde innebära skillnaden mellan att äta eller inte äta och att reproducera eller inte reproducera.
Det här vet jag inte om det stämmer Men det vore intressant om det fanns data på det. Man brukar ju tala om att unga annars är mer extrema i sina åsikter och blir mer balanserade med åldern.
Här kan man än en gång koppla till vårat biologiska ursprung… Den moderna världen är inte gjord för våra belöningssökande hjärnor som vill ha sitt fett/socker (Helst båda samtidigt!) och konservera energi framför mobilen.
Sedan är vi givetvis medvetna om detta idag men å andra sidan kanske alla inte har samma föreställningar om ett gott liv. Vissa vill helt enkelt inte optimera sin livslängd och hälsa utan “Live fast and die young”.
P.g.a en historiskt stark kollektivism i och med folkhemmet och allt det fört med sig, tror jag i alla fall. Vi har inte haft någon kultur av prutning utan litar på att de fasta priserna vi ser är rimliga.
När det gäller matbutiker har väl i och för sig de anställda inte mandat att förhandla om pris med kunder om de så skulle vilja? Tror det även gäller utomlands.
Prutning kostar för mycket tid på billiga varor helt enkelt
Förlustaversion. Än en gång går vi tillbaka till savannen och det makabra i att en dålig dag på börsen likställs psykologiskt med att vi klantat bort stammens senaste jaktbyte och att du därmed kommer svälta
Det sträcker sig även till allt ifrån huruvida det kan bli världskrig nästa vecka eller om du drog ett olämpligt skämt vid fikabordet igår…
Svaret till dina frågor finns att hitta i mänsklighetens evolution. Vår hjärna utvecklades för mellan 10 och 100 tusen år sen, och är i princip likadan idag.
Vi har lärt oss att räkna ut saker på papper, eller numera med dator. Vi kan tänka ut vad som är bäst för oss. Men vår hjärna kommer ändå att välja det som den är programmerad att välja givet ett visst scenario.
Det ingår känslor som är drivna av tex socialt grupptryck, sug efter vissa saker som triggar dopamin som onyttig mat. Drivande känslor om sex och annat.
Bara för att vi kan räkna ut att något är bra betyder inte att vi slutar vara en form av apdjur.
Ledsen om det inte var den typ av svar du ville ha.
Även om jag personligen inte känner igen mig i dina punkter så har jag såklart observerat dem flertalet gånger.
Min slutsats är att svenskar överlag är väldigt dåliga på att veta vad de själva vill och agera efter detta. Då gör de istället det de tror att andra vill att de ska göra.
Vad det beror på vet jag inte, men jag skulle tro att det mycket kollektivistiska tänket har historiska och samhälleliga orsaker.
Detta är ett jättespännande ämne inom filosofin. Det bästa svaret jag har hittat, som också är förenligt med en realistisk världsbild (objektiv realism, tro på en oberoende objektiv verklighet) är att meningen med oss är exakt det som vi själva vill, det som vi själva bestämmer. Det som vi själva tycker är meningsfullt.
Mitt inlägg syftade primärt på att sätta fingret på några återkommande vardagsfrågor där vårt år ”2022-beteende” har ett evolutionärt ursprung men som vi har möjlighet att påverka om det görs explicit medvetet för fler. Lite att utmana sitt eget beteende.
Det där med mer och grinighet och kategorisk beteende bland ”gubbar och kärringar” förkommer i min krets, skönt då att det inte generell tendens då .
Mitt första svar är också att det beror på människans natur sedan urminnes tider då vi levde i ett överlevnadsläge. Detta har redan andra skrivit så behöver inte upprepas.
Dock kan jag lägga till en sak: samhället idag tillåter att vi agerar på det här sättet. Vi lär oss sedan barnsben att man ska konsumera, att låna om man inte har pengarna idag, att sjukvården tar hand om oss om vi inte har hälsan med oss, samt att media och de sociala normerna gör att vi oroar oss för allt och ingenting. Det kommer nog ta många tusentals år innan människosläktets impulser anpassar sig efter de nya förbättrade livsförutsättningarna.
Det är såklart tunga frågor att fundera på, men jag tror att det är nyttigt för ens egen utveckling att lite då och då göra en introspektion. Att ifrågasätta om det man håller på med vecka efter vecka är vettigt.
Svarar lite snabbt på frågan varför vi ej vill tappa social status som vi tror kan hända om vi tappar jobb/pengar etc är nog för att vi är formade som så att vi vill passa in i “flocken” och är rädda för o hamna utanför den.
Och att vi undermedvetet tänker att blir man barskrapad o sjuk så kommer många ta avstånd från än självklart kommer bra personer stanna kvar etc men verkligheten kan bli rå för den med lite oflyt i livet.
Om jag inte missminner mig menade Aristoteles bland annat just detta, att människan ska sträva efter att göra det som är meningsfullt för oss. Har man också fallenhet för det som är meningsfullt och försöker utvecklas och bli bättre inom området, har man en god möjlighet att ha ett lyckligt liv.
Frågorna var mer ställda utifrån identifierade återkommande mänskliga beteenden som vi faktiskt HAR möjlighet att påverka. Om vi själva vill det. Annars kan man bara köra på som vanligt och vara nöjd med det. Jag lägger egentligen ingen värdering i det mer än att jag personligen tycker att människan kunde ägna sig åt annat än att t ex övertrumfa grannen med sin nya Range Rover P510e med skyhög månadskostnad som bi-effekt.
Jag tycker ju dock att det är ganska kul att tävla om störst v8a i kvarteret men det är ju förmodligen olika mellan olika individer. Sen är det ju roligare om man alltid vinner än om man ligger sist som i allt annat. Kanske din avsmak över detta beror på att du inte hitta receptet på att vinna racet mer än själva racet?
Yes, så förhåller det sig säkert på en undermedveten nivå. Men borde vi inte år 2022 kunna överbrygga detta givet att vi faktiskt har större insikter kring hur människan fungerar?
Haha! Nä, bor inte i ett sådant område ens. Och har aldrig gjort. Om jag hade gjort det för 10 år sedan hade jag helt säkert hamnat i en karusell av ständigt mtrl-race kring bilar och annat.
Det där med att jämföra sig med och försöka bräcka andra är nog väldigt individuellt, själv har jag aldrig brytt mig om vad andra har förutom att jag med blir glad om nån annan blir glad för det de köpt.
Man måste ju ständigt vara under press om man har tänket att ha bättre grejer än sin omgivning.
Ps. Nu har jag det dock helt ok och köper de saker jag behöver när jag behöver det Ds.
Jag ser det inte som något dåligt jag tänker att det finns två huvud typer av konkurrens
Destruktiv konkurrens består mer av att jag ska se relativt bättre ut än mina motspelare genom att sabotera för dom.
Konstruktiv konkurrens är när alla medspelare pressar varandra till att vara den bästa varianten av sig själv.
Menar inget negativt med det jag skriv om att det är tråkigt att hamna sist. Bara att min observation är att folk brukar ogilla att tävla i områden dom är dåliga i och älska tävlingen där dom vinner. Ser detta som ett bevis på min tes, kolla jag vinner i att vara bäst på att inte jaga det andra jagar typ. Vilket även det är någon form av jämförelse mot andra där det finns en vinnare. Där ni som inte tävlar i störst v8a tävlar i att låssas bry sig minst om den stora v8a typ.
Jag tänker att ni spelar samma spel bara i en annan gren typ och det är helt okej så länge man i tillfredsställd med dom konsekvenser det ger.
Gällande just jaga status i sitt grann-område med bilar och annat är en observation jag gjort via min bekantskapskrets. Det var t.o.m. på den nivån att om man skulle få mindre pengar att spendera per månad och var tvungen att göra sig av med sin X5:a (e dyl) och var tvungen att byta ner sig till en Skoda (e dyl) så var inte det en option. Hellre då vara helt utan bil än att ha en Skoda på uppfarten. Tar inte ens emot den om får den gratis. Jag tycker det är ett intressant val att göra.
Men det vore intressant om det fanns data på det. Man brukar ju tala om att unga annars är mer extrema i sina åsikter och blir mer balanserade med åldern.
!
.
