Finns det ett jobb som inte innebär att jag måste träffa andra människor?
Lyssnar på rikatillsammans, På riktigt podden mfl…
Pratas mycket om att hjälpa andra , inspirera andra mm…
Inget fel i det, gillar bägge poddarna…
Men jag är inte sugen…
Jobbar idag som bes-tekniker, träffar ca 50 pers om dagen och är ganska mätt på människor.
Hatar inte folk, men är i nuläget lite trött på folk i största allmänhet…
Funderar på byta jobb ,men hittar inget som jag är sugen på…
Kollar jobb annonser, pratar med bekanta,vänner, men nada, zip…kommer inte på nått…
Finns det ett yrke som innebär att jag kan jobba ensam större delen av dagen?
En kollega är ok ,men där går gränsen🤔
Lastbilschafför säger nån ,men ryggen min pallar inte stillasittandet…
Industrijobb har jag provat, är klar med det också…
Funderat på att starta eget hemma i garaget…
Är det nån där ute som har ett jobb som är utmanande, spännande ,roligt, trivs med, där man inte träffar människor…?
Vad är det som ligger under detta?
Är du trött på människor eller är det ditt jobb som du inte är nöjd med?
Vad är det som är det jobbiga med människor? Känner du dig missnöjd med något annat i ditt liv som kanske gör att du inte orkar ta in andra människor?
Kan det vara så att du inte är trött på människor utan fel SORTS människor?
Hur kan en människa vara spännande, utmanande och rolig mot dig? Vad vill du ha av en sådan människa och vad kan du ge den i utbyte?
Och också:
Hur är ett jobb spännande, utmanande och roligt för dig?
Du skriver att du är klar med industrijobb men är det något jobb där man slipper vara direkt social så är det väl just industrijobb…operatör av något slag till exempel.
Du har inte funderat på varför du har svårt att träffa människor. Kan ju vara en stor lättnad för dig att gå till roten av det. Kanske är det något som en psykolog kan hjälpa dig med. Oavsett så skadar det inte att du blir mer tålig kring det.
Man kan absolut anpassa sin omgivning och jobb efter vad man tycker om. Men ibland har vi inre spöken som påverkar oss negativt. Då kan det t.o.m. bli värre om man flyr ifrån det.
Pendeltågsförare, eller som tidigare nämnts lokförare och godståg, som jag har uppfattat det ger det variation för ryggen, en kan stå, eller sitta. Jag har i jobbet mött en person som varit i en liknande sits som du, med en akademisk utbildning/-yrke där det ingick kontakt med många människor varje dag, och som behövde vila från människor ( att ha kontakt med så många människor per dag, som du beskriver att du har ger stresspåslag i längden, särskilt om det är så att du dessutom ska serva dom /svara på frågor el dyl ) och hen började på en betald utbildning till förare med jobb direkt efter utbildningen, kanske kommer hen jobba med detta ett par år, eller for Life, det vet vi inte, men hen var Väldigt glad över detta, över att få vila ett tag genom att att ha tydliga, avgränsade, på förhand bestämda arbetsuppgifter, utan en massa mänsklig kommunikation hit och dit, och istället få lägga ned sin energi på annat på fritiden så som att t ex skriva en bok eller nåt
Jag förstår de att man kan klart tröttna på människor som babblar om helt onödiga saker när man försöker göra sitt jobb… Man har inge gemensamt me dom samt dom är inte intressanta äns… Även på arbetsplatser med arbetskamrater så vill dom snacka helt i onödan när man ska försöka göra sitt jobb…
Lösningen är att man typ ensam jobbar me typ låst dörr eller egen firma…
Jag har haft egen firma över 30 år, å de har varit klart lugnt å skönt…
De är en helt annan sak å umgås med sina vänner samt dela intressen mad likasinnade…
Jag har inte svårt att träffa människor ,har ett underbart liv med sambo,vänner, bekanta, riktigt bra grannar mm.
Att träffa människor på fritiden är inget problem, däremot är jag väldigt selektiv på den fronten, dvs jag umgås med folk som ger mig och får tillbaks energi.
Psykolog är inget för mig..
Men tack för omtanken.
Håller helt med i dina tankar och jag är lite likadan. En högfungerande och socialt kapabel introvert kanske man kan säga. Jag kan uppföra mig bland folk, leda andra, umgås i professionella och privata sammanhang utan att verka avvikande. MEN så sjukt mycket mer energi som blir över till annat, när jag nu arbetar hemifrån på nära 100%.
Att slippa småprata med alla möjliga om högt och lågt hela tiden är ju en sån otrolig energivinst.
De som börjar yra om psykolog bara för att en del människor trivs i eget sällskap har inte fattat någonting.
Känner igen tänket. En spontan idé är att testa tanken om det är den stora mängden ytliga kontakter som du kanske vill slippa?
Det är en annan sak att träffa människor som du har i ditt liv längre perioder än random snubbar som ska besiktiga sin Ford. Spontant tänker jag också att du skulle söka dig till människor som är starkt uppgiftsorienterade. Då får du social kontakt, men slipper dalta om det där jävla vädret/fotbollen/pernilla wahlgren.
Jag gissar på att du ändå gillar att lösa uppgifter och kan stå ut med folk som är i ”ditt lag”? Jag tänker att alla dina kontakter på jobbet går att se som tickande bomber. Få på besiktningen överraskar genom trevlighet, men däremot kommer det in en och annan stolle och skriker av sig. Det kan vara vem som helst, när som helst. I den kontexten tycker jag det är fullt naturligt att man vill dra sig undan.
Tror inte du tröttnat på människor utan du har tröttnat på dumma idioter, och de finns det ju gott av, oavsett yrke, och för varje år växer dom
Alla serviceyrken kräver ju att man är social. Jag tror du vill ändå ha ett arbete som kräver fysiskt arbete annars kan du bli kontorsråtta, skita i ett prata med någon, käka lunch själv och strunta i alla AWs och bara göra ditt jobb.
Jag jobbar som säljare och kan ibland känna tanken att fy fan vad jag hatar mäniskor! de är jue idioter allihop!
jag vill bort, bort från alla snåla orimliga korkade jävla idioter. Sen går det nån vecka och så känns det plötsligt som man har väldens bästa jobb. Bra o trevlia kunder dagarna går som en dans.
Tror jag kommit fram till att detta för mig delvis i alla fall hänger ihop med prestations ångest och stress. (För mig är ett det mycket viktigt att prestera)
Jag undrar hur gammal du är och om du provat ett ensamt jobb någon gång. Jag trivs inte alls med det. Tappar sugen helt. Ibland vill jag ändå bara be alla å dra åt helvete!
Sa upp mig en gång o drog till asien. Det tog ett halvår sen var jag dö-less på det livet…
