Att vara introvert och göra karriär i ett så uttalat extravert sammanhang

Hur hanterar ni som är dopamin känsliga karriären och arbetsplatsen ?
Jag själv är introversion personifierad och tycker det här med aktiveter konferenser och andra sociala sammanhang är som att leva i filmen motorsågsmassakern.
Upplever ni att arbetsgivaren ser er som mindre engagerade om ni uteblir från visa afterwork aktiviteter ?
Skulle ni också säga att det kanske speglar eran löneutveckling och möjligheter till att avancera inom företaget ?

7 gillningar

Min uppfattning är att personer som är duktig på det sociala ofta avancerar fortare karriärsmässigt.
Och då är det säkert mer fördelaktigt att vara mer åt det extroverta hållet.

Tror att introverta personer generellt är lättare att ’köra över’ när det kommer till förhandlingar. De underskattar sin förmåga och det utnyttjas. Man är generellt mer medgörlig.

Sen kan det vara knepigt att dela upp människor i två grupper introverta/extroverta. Många är nog lite av båda beroende på sinnesstämning och omgivning.

13 gillningar

Detta är en personlig reflektion, men det är för mig svårt att bortse från vikten att passa in när det gäller att avancera karriärmässigt.

Satsar du på att bli specialist är detta mindre viktigt så länge du är duktig på det du gör / duktig på att presentera. Att avancera inom mer generella områden som t.ex projektledare eller säljchef är mer beroende av din sociala förmåga, att vara en i gänget och bli vald som komplement till dina prestationer. Sociala band formas både i fikarummet och på julfesten.

4 gillningar

Kan tipsa om boken
Introvert - den tysta revolutionen

Boken, som har sina för- och nackdelar, förklarar även för- och nackdelar med intro-/extraversion, samt det faktum att många är ambiverta, alltså lite av båda.

Problematiken för en som är mer lagd åt det introverta hållet är att det, just nu, kulturellt, i Sverige (och vissa andra länder), premieras att vara mer extrovert.

2 gillningar

Är själv vad jag skulle säga en mycket introvert person och persontester på arbetsplatsen har visat på samma sak.

Har i perioder valt att se afterworks som förlängd arbetstid där min uppgift är att ha kul och om man vill samla information.

Generellt skulle jag säga att det bästa är att hitta jobb där prestationen är mycket högt värderad.

Det finns utan tvekan arbetsplatser där det är bättre att vara allas kompis än att man faktiskt är vass på sitt jobb.

Många introverta personer är mycket analytiska och resultatorienterade och det kan man använda till sin fördel. Sätt upp mål att du ska förstå vad som är extra viktigt på din arbetsplats och hur du ska bli bra på det. :slightly_smiling_face:

4 gillningar

Mitt trick har varit att hitta chefer som förstår mina kvalitéer och vad jag bidrar med och inte bryr sig om jag inte är den som vill arrangera en quizz eller stanna längst på AW. Det är en väldigt skön känsla på utvecklingssamtal att sitta och känna att den här chefen förstår mig.
Sen tror jag absolut att det håller mig tillbaka i löneutveckling. Jag är i en bransch där medial uppmärksamhet är högsta valuta och alla förväntas vilja sträva mot det, så dom som skapar mest synlighet får nog extra betalt för det.

2 gillningar

Glöm inte att social kompetens är något man kan träna upp. I min mening finns det lika måna extroverta som introverta som har dålig social kompetens. Att ha social kompetens handlar inte om att kunna prata, utan om att kunna lyssna och där har introverta ofta en fördel.

Som introvert tror jag det ibland är lätt att ta den enkla vägen ut och säga att “jag hatar sådana tillställningar”…men precis som med de flesta egenskaper kan man träna på även detta. Personligen brukar jag försöka hitta någon likasinnad och nörda ner mig i ett gemensamt ämne vilket faktisk ger mig något tillbaka, jämfört med att mingla runt och prata om vädret.

Sen brukar jag vara helt öppen med mina behov för att ladda batterierna. Som introvert laddar man ofta i ensamhet medans extrovert laddar genom att umgås med andra. Jobbar ibland med föreläsningar och workshops och jag brukar förklara att jag kommer dra mig undan på kvällen för att ladda batterierna, jag behöver helt enkelt det. När jag reste mycket i ett annat jobb och jobbade i team hela dagarna förklarade jag ofta att jag kommer dra på mig spring-skorna och ta en löptur efter jobbet istället för att joina på puben (alternativt att jag kom lite senare till puben) För att ge mig själv möjligheten att ladda upp igen. Var aldrig något konstigt utan alla förstod. Detta var svårare i början av “karriären” då jag trodde att jag var o-social och att det var något avvikande med mig bara för att jag inte kände för att hela tiden hänga i grupp.

Tror det är viktigt att inse vilka behov man har och se till att man får de tillgodosedda utan att skämmas. Sen vill jag höja ett varningens finger för att under lång tid befinna sig i en miljö där man måste anstränga sig för att passa in. Har sett många som drabbats av utmattnings symtom då de inte insett att de befunnit sig i en miljö som suger ur dem energi utan möjlighet att ladda. Viktigt att vara på en plats där man kan vara sig själv i så stor utsträckning som möjligt!

16 gillningar

Jag är i mig själv enormt introvert, det bästa jag kan göra på en helg är ingenting! Att sitta hemma i soffan och kolla fotboll, titta på något lärorikt på youtube eller bara fundera kring något aktuellt, då trivs jag allra bäst och behöver det emellanåt! Sen springer jag runt på helgerna också och har mig, tar hand om familj, djur å hus men försöker verkligen få till tid för mig själv me, oftast när resten av familjen gått och lagt sig.

Men när jag arbetar så kan jag hantera de flesta situationer, jag har tex inga problem att bara stå och prata väder å vind med folk, hålla utbildningar eller liknande och hamnar ofta i sitsen där jag ska planera, boka och leda ett gäng personer - även om det inte alltid är självvalt. Men jag blir tokig av att bara prata utan att få komma närmare någon form av resultat om det är målet!

Jag ser det lite som att jag hanterar andra situationer trots min introverthet men det tar energi, något jag behöver få ladda upp för mig själv för att återkomma till en bra balans!

Men jag har aldrig upplevt mig som överkörd karriärmässigt, givetvis finns det personer med otroligt fina titlar och tjänster som jag tycker att jag överpresterar, men jag är mer nöjd med att folk jag jobbar nära uppskattar mig och det jag försöker sprida i organisationerna jag jobbar i.

8 gillningar

Jag är både introvert och extrovert. Att vara extrovert tar energi, men hemma i lugn och ro ger energi. När det gäller sammanhang som känns jobbiga så är det precis som med fobier att det går att träna bort det mesta. Om man hela tiden undviker det som är jobbigt så fastnar man i tankar om hur det är eller måste vara men så är det inte. Det går att öva sig på det man tycker är jobbigt.

Jag känner ingen direkt olust i sociala sammanhang men tycker ändå inte att det är “värt” det i många fall. After Work skippar jag oftast. Man pratar med kollegorna hela dagarna om jobbet, på fikaraster etc. Varför ska jag träffa dem på kvällarna? Dessutom innebär detta oftast:

  • Alkohol
  • Hög ljudvolym där man måste skrika sig hes för att göra sig hörd
  • Ofta snäva samtalsämnnen som inte intresserar mig typ bilar och fotboll (exempel)
  • Man blir trött och lägger sig sent

Nackdelarna överväger för min del så även om det händer ibland så skippar jag After Work i 9 fall av 10.

Konferenser är OK men jag går och lägger mig rätt tidigt. Fyllesnack roar mig inte så jag går och lägger mig senast 24 och är uppe och pigg dagen efter för en löptur innan frukost. Jag spelar ett spel delvis på konferenser och andra typer av “övningar” om målarbete, värdegrund etc. Eftersom cheferna förväntas göra detta och alla ska vara med så är det bara att spela med. Ser det lite som ett rollspel där jag anstränger mig för att vara mer positiv än vad som egentligen borde gälla rent objektivt, givet att jag är luttrad och har gjort detta så många gånger med tveksamt resultat. Ny chef, nya övningar, prata om i stort sett samma saker. Det lönar sig inte att motarbeta men “spelar” man positiv är det ändå rätt behagligt att ta sig igenom. Spelar man lite så blir man också mer positiv så det är bara bra.

Om det hindrar karriär att man inte är med? Ja det tror jag angående konferens och andra övningar så det är bättre att försöka spela med och vänja sig så gott man kan. After Work kan nog kvitta däremot.

4 gillningar

Ola du beskriver mig rakt upp och ner. Kul mening i sammanhanget. "Jag är i mig själv enormt introvert. Gick mig inte förbi. :smiley:

Om jag får rekommendera en för mig mycket uppskattad bok som jag tror även du skulle uppskatta. Introvert den tysta revolutionen. Författad av Linus Jonkman.

2 gillningar

Tack har läst den. Vill också passa på att tipsa dig om Linus Jonkmans andra böcker som också dom är lika bra. Glöd eller levebröd t.e.x

1 gillning

:grin:

2 gillningar