Skulle behöva lite hjälp i form av att höra andra människors resonemang kring en fråga. Nedan följer en liten bakgrundsbeskrivning.
Jag och min sambo äger sedan lite mer än ett år tillbaka en bil ihop och denna införskaffades genom att bägge initialt bidrog till kontantinsatsen men olika mycket. Vid tidpunkten hade min sambo sålt av sitt aktie- & fondkonto och hade en summa pengar som låg oinvesterade. Jag o andra sidan hade inte lika mycket pengar tillgängligt på rak arm och därför kom vi överens om att jag skulle bidra med vad jag kunde och låna resten av min sambo (lånade 30k). Återbetalningen skedde genom att jag betalade av bilen per månad (både min och min sambos del) fram tills att jag betalat så pass mycket att lånet blivit återbetalat. Bägge var överens om detta och ett skuldebrev skrevs för att vara den säkra sidan.
Nu har vi ägt bilen lite mer än ett år och pengarna är återbetalade. Dock har min sambo lyft frågan kring den eventuella vinsten som skulle ha gjorts på den delen av kontantinsatsen som lånades mig, utifall den hade investerats istället för att lånas till mig. Ifall pengarna hade investerats i den fonden sambon ville skulle de ha genererat cirka 20k och ifall de hade följt snittet för marknaden skulle de ha genererat cirka 12k. I och med att aktie- och fondmarkanden varit som den varit senaste året, skulle kontantinsatsen alltså vuxit mellan cirka 40-76%.
Min sambo har lyft frågan att jag borde betala tillbaka hel eller del av förlorad avkastning. Jag kan förstå att min sambo känner sig “snuvad” på 12-20k och att det självklart skulle varit fantastiskt att tjäna lite extra på ett så pass “liten” summa. Jag kan dock inte skaka känslan av att jag nu i efterhand nästan kunde tagit ett sms-lån och isåfall betalat mindre i efterhand. En del av mig känner och förstår min sambos känslor och vill betala tillbaka, dock oklart hur mycket. Men en del av mig känner mig lite sårad tror jag att sambon kommer lite mer än ett år i efterhand och ber om pengar baserat på en fiktiv investering samt att markanden likväl hade kunnat gått åt andra riktningen.
Tacksam för era resonemang i frågan och alla tankar och funderingar är välkomna.
En aning hårt kanske. Men hade din sambo täckt upp för dig ifall en förlust på fonden istället gjorts?
Alltså hade din sambo strukigt en del av lånet om den fond pengarna istället legat i hade gått ner. Så att du effektivt lånat ett fixt antal andelar i fonden istället för ett nominellt belopp?
Jag tycker alltså det är orimligt i efterhand och försöka få pengar för “förlorad avkastning” om inte det omvända hade gällt vid “förlorad förlust”. Dessutom verkar ni inte kommit överrens om något annat än att låna nominellt (antal kronor).
Man upphör aldrig att förvånas.
Din sambo vill alltså komma i eftertankens kranka blekhet och kräva en retroaktiv ränta som dessutom gränsar till ocker?
Om det hänt mig hade den personen hade varit farligt nära att bli min före detta sambo.
Du kan ju kontra med att du egentligen tänkt stoppa in dina pengar i kryptovalutor som skulle gett 1340% upp i år, men valde att samköpa bil istället.
Jesus…
Lånade ca 100 tkr till min sambo för en bil, men skulle aldrig i livet vilja ha ränta på dem pengarna. Det är ju i mitt intresse att hon åker tryggt och säkert i en bra modern bil. Har inte skrivit skuldebrev heller, skulle vi gå skiljda vägar så så kommer hon i ärlighetens namn att få pengarna. Vill ju inte att hon och därmed mina barn ska behöva gå…
Men du säger att ni skrev ett skuldebrev, då ska ju räntan framgå där tydligt. Framgår den inte så är den alltså 0. Man kan ju inte i efterhand komma på att man vill ha ränta. Ockerränta dessutom.
Ni slöt ett avtal, hela grejen med avtal är att villkoren inte skall ändras. Din sambo blev med FOMO, men jag tror det är nyttigt för hen att lära sig att pengar inte är allt. Speciellt inte att “tjäna” pengar på familjen.
Det låter som ni har en jobbig gemensam ekonomi? Måste vara tungt att ha en sån fråga hängande över sig.
Nej! Hen ska inte ha en krona av dig för ev förlorad avkastning, jag tycker det är ett jävla sätt att ens lyfta den frågan.
Visst, det kan vara tungt att vara efterklok men detta tycker jag är överdrivet. Detta var ert gemensamma beslut, gjort är gjort.
Jag har ett tips.
Jag och min sambo hade skilda ekonomier till en början, jag hade haft möjlighet att spara mer än hon eftersom hon studerade och jag jobbade. Vi kom till en punkt där vi bestämde oss att vi ska leva tillsammans, vi började leta vår första lägenhet. Där och då valde vi också att vi skulle ha helt delad ekonomi när det gäller gemensamma utgifter.
Vi löser vår ekonomi på så sätt att alla våra gemensamma utgifter som boende, bilar, försäkringar, mat, mm delar vi på. Jag för ett ark över vad allt kostar och sedan betalar vi det. De pengarna som blir över delar vi 50/50 och det är upp till henne och mig vad vi vill spendera det på eller spara.
När vi tog det beslutet så var det jobbigt, jag hade sparat mer och nu ska vi dela MINA sparade pengar. Men det är bland de bästa ekonomiska besluten jag tagit.
Man väljer hur det man tycker är bäst men ska man leva med en person, förhoppningsvis många många år. Då känns det skönt att inte få frågan om vad för ev avkastning hon hade fått om vi hade köpt den där dåliga tvn istället för den lite bättre.
Ta ett snack med sambon, gör klart för er hur er ekonomi ska se ut. Pengar är bland det dummaste man kan bråka om.
Jag tycker det låter orimligt och något din sambo skulle tagit i beaktning innan hon lånade ut pengar.
Ville din sambo hellre investera än att köpa bil skulle hon sagt att hon ville vänta tills du sparat ihop din del. Om ni hade gjort på det viset - hade hon faktiskt tagit risken att ha pengarna investerade trots att de skulle användas till att köpa en bil om några månader? Om inte hade hon ändå gått miste om detta.
Min liknande situation:
När jag och min sambo köpte ny lägenhet gick jag in med ca 80 % av kontantinsatsen. Vi skrev ett skuldebrev i avsikt att skydda mig mot eventuell separation och skrev det så att skulden ska betalas i samband med att vi säljer lägenheten. Hon hade dock råd att gå in med mer men jag ville inte att hon skulle tömma hela sina besparingar inklusive buffert och jag ville heller inte vänta tills hon hade sparat ihop mer - tillsammans hade vi ju pengarna. Nu betalar hon tillbaka i långsam takt och månadssparar samtidigt till dig själv. Jag utgår från att vi är tillsammans resten av livet och bryr mig inte särskilt mycket om pengarna ligger hos mig eller min sambo.
Började sambon nämna detta i efterhand, när börsutvecklingen redan visat sig gå bra, eller var det sagt så från början?
Om det skedde i efterhand, tror du att sambon agerat likadant om börsen gått precis tvärt om och någon satt på en förlust med 40%?
Ville sambon placera i denna fonden DÅ eller först i efterhand när den visat sig gå bättre än index?
Kan du inte själv hävda att den delen du ändå gick in med själv, hade du egentligen tänkt placera i den fond/aktie som gått +500% sedan dess, och att egentligen så är det din sambo som ska kompensera dig för bilköpet?
Jisses. Om ni inte redan på förhand avtalat att du ska kompensera din sambo, och på vilket sätt, så tycker jag att du gör klokast i att byta sambo. Även om hur din sambo är girig mot dig historiskt inte är en garanti för framtida girighet tror jag nog ändå att det är ett visst momentum här; den som nyss var girig är nog fortsatt girig en stund till. Gör man en teknisk analys kan vi ju redan konstatera att girigheten precis brutit igenom stödområdet och nästa lågvattenmärke troligtvis finnes söder ut, så att säga.
Jag hade kanske inte dragit det så långt som att byta sambo. Som jag skrev ovan så tar det emot att se vad man kunde fått, jag förstår också till viss del hennes frustration.
Efter vi tog vårt beslut jag skrev om ovan, så var det inte roligt att få avkastning på säg 5000kr istället för 50000kr. Börsen har gått som tåget sedan vi köpte vår lägenhet men så även bostadsmarknaden. Idag bor vi i villa. Hade jag sagt nej till ett sådant beslut att jag nog stått utan sambo och bott kvar i en hyresrätt där jag inte trivs.
Men jag eller min sambo skulle aldrig komma dragandes med ett återbetalningskrav i efterhand på ett ekonomiskt beslut ni tagit gemensamt. Däremot kanske man kan utvärdera ett beslut och tänka annorlunda nästa gång.
Finns ju många andra alternativ ni kunde löst det på, men nu valde NI detta TILLSAMMANS och det ska ingen part straffas för.
Bra att ni hade avtal. Detta gäller. Hade det varit ditt fel om du inte lånat och de kraschat på börsen under tiden också? Isf är det bättre att avtala in kompensation/ränta från början om det skaver.
Har läst trådstarten igen och måste bara andas lite.
Jag är så ohyggligt glad att vara gift med en kvinna som inte skulle få för sig att bete sig som TS sambo. Herregud.
Alltid lätt att bli efterklok och värt att tillägga från min sida är att min sambo fortfarande studerade den gångna året men att jag tog examen i samtid med bilköpet. Därav har jag haft möjligheten att börja spara och min sambo har sett hur mitt sparande tagit raketfart med anledning av marknaden som varit, men själv inte haft samma möjlighet att spara med anledning av studierna. Detta är även varför jag skulle kunna tänka mig att betala tillbaka den avkastning som skulle ha åstadkommits, för det gör ingen skillnad ekonomiskt för mig i dagsläget. Allt detta kan jag tänka mig ha föranlett min sambos känslor, dvs. Rädslan av att kanske hamna på efterkälken i sparandet.
Vi har pratat om det men inte kommit fram till en slutsats än men jag delar mångt och mycket det som skrivits. Jag väljer ändå att tro och se det som positivt att frågan kom upp nu och över något tämligen “enkelt” och inte senare vid ett hus- eller lägenhetsköp. Detta betyder väl också att frågan om ekonomi och däri gemensam ekonomi behöver diskuteras ytterligare.
Med risk för att bli amatörpsykolog. Är det någonting annat som skaver i er relation som föranlett hennes orimliga krav?
Tycker dock att du ska stå på dig och krasst fullfölja avtalet. Sedan är det ju samtidigt viktigt att vara generösa mot varandra men det tycker jag ska vara på vars och ens eget initiativ inte under press från någon part.
Men du har ju hela bilden och vet säkert vad som är bäst för just dig/er.
Vill tillägga att jag tycker många här i tråden snabbt gick väldigt hårt åt din sambo och ert förhållande.
Jag tycker det är ett orimligt krav, men jag tycker inte det är superkonstigt att någon ställer frågan och är lite förargad över den uteblivna avkastningen. Nu vet ingen här exakt hur det togs upp, vilken ton samtalet hölls i, samt hur hård sambon varit gentemot dig.
Självklart ska du inte bara lämna din sambo efter det här men som andra säger skulle jag tro det är viktigt att ni pratar lite ekonomi och framtid tillsammans. Förhoppningsvis går era besparingar till stora delade utgifter (nya bilar, bostad, bröllop, resor…)
Tycker du har fått ganska många bra tips & infallsvinklar på din frågeställning. Måste ändå säga att för vårt hushåll är din sambos frågeställning/krav smått chockerande, i att det är så främmande för oss att någon part skulle lyfta fram detta som ett seriöst krav.
Det hade varit intressant att veta vem av er som var drivande i frågan om att skaffa bil? Tänker om t.ex. din sambo kommer med detta krav som en slags missnöjesförklaring (då personen kanske inte ville skaffa bil från början)…
Wow, undrar bara hur ni ska lösa framtida frågor med bostad, barn & andra ekonomiska frågor…Ni får kanske anlita juridisk support i att sätta upp skriftliga kontrakt så fort ni ska göra investeringar.
Strikt ekonomiskt är detta så klart helt orimligt. Sett ur relationsperspektiv är det hårresande, men kan ju funka om ni är på någorlunda samma våglängd när det gäller ekonomiska frågor. För min del hade detta snabbt blivit min före detta sambo.
Du ska inte betala tillbaka något av den där förmodade avkastningen. Det kunde lika gärna varit värt 50 % mindre och då skulle du ju “räddat” hen från en nedgång… Vilket jävla argument hen kommer med. Detta är sånt man tar INNAN utlåning och kan inte komma efteråt.
Egentligen skulle ni skrivit något sorts skuldebrev och då är det i skuldebrevet det tydligt ska framgå exakt vad du lånat, när lånet ska återbetalas, vilket återbetalningstid om det är aktuellt och även vilken ränta lånet ska ha. Att göra som din sambo är HELT sjukt, helt ärligt.
Såg att du skrev något om att din sambo börjat studera och kan vara avundsjuk på dina investeringar och att hen kommer på efterkälken. Det är ju ingen hemlighet att man inte kan spara så mycket när man studerar och är ett aktivt val att göra. Om du blev klar med skolan före sambon, hur kom det sig att sambon inte studerade tidigare? Kanske har personen valt att jobba ett tag innan studietiden eller valt att skola om sig? Båda är ett aktivt val. Om en person väljer att arbeta x antal år innan man pluggar, betyder det att den har möjlighet att spara innan man studerar. Den personen som väljer att studera direkt väljer att avvakta med sitt sparande de åren man studerar för att sedan börja spara. Båda situationerna brukar vara att summan man sparar under studietiden är relativt låg och relativt lika varandra.
