Är det likadant för er eller är jag i minoritet när jag känner att för varje årtioende som gått sedan 20-års ålder så skalar jag av mer och mer av det som står på “kanske skulle testa”-listan?
Jag tolkar det som 2 förändringar:
1 I det stora: Min kon med alternativa framtider smalnar av. Jag stänger olika tidigare öppna alternativ och smalnar av lösningsutrymmet
2 I det lilla: Jag blir mer och mer säker på vad jag vill/ vad som ger ett rikare liv och vad jag inte vill. Detta gäller både saker som jag testat (har åkt skidor i alperna, ganska kul men inte värt ens tiden)
och saker som jag inte testat (vete sjutton om jag behöver åka till Japan och pyramiderna ändå…osv…)
Jag upplever denna förändring - är nu mellan 50 och 60 - som nästan bara positiv hittills. Det kan bero på att jag har en sökare-personlighet och att lösningsutrymmet varit extremt brett och nu kanske fortfarande äer bredare än många som verkligen gillat svenssonliv sedan starten. Det känns meningslöst att jämföra sig med andra när jag tänker på om denna avsmalning är bra eller dålig. Det viktiga är hur säker jag känner mig och att det känns rätt.
Trots det är jag nyfiken på om andra upplever samma förändring.
Tvärtom här. Har gått från “äh, varför ska jag…” eller “det finns alltid tid senare” till att inse att tiden är begränsad så varför inte prova nåt nytt / spännande / intressant? Säg bara “ja” till fler saker.
Jag ser det som att jag är mer fokuserad nu än när jag var yngre. Jag försöker inte längre riktigt hålla på med allt samtidigt, på det sätt jag gjorde när jag var yngre. Istället för att allt blir halvdant och man känner att man inte räcker till på något område så tycker jag det känns bättre nu att fokusera mer på några få områden. Det kanske är någon form av specialisering. Tididigare har jag alltid tyckt att det har varit bra att ha bredd och att kunna lite om mycket istället för att ha djup och kunna mycket om lite. Jag hade egentligen önskat arbeta som generalist, men hamnade ändå i specialistfacket. Jag har under åren upplevt att det som oftast premieras är folk som verkligen har spetskompetens. Ingen verkar uppskatta generalister.
Inte i arbetslivet i alla fall, men i verkligheten tror jag man uppskattas men framförallt mår man bra själv när man känner sig hyfsat trygg på nästan alla områden. Jag är också en generalist och har inga ambitioner att bli specialist
Jag känner absolut igen mig i din beskrivning, så är jag oxå!
Jag är M57. När jag när jag var i 20-årsåldern var jag ganska osäker på vem jag var, vad som intresserade mig och hur jag ville leva. Då hängde jag ofta med andra för att ta del av det som gav dem livskvalitet.
Jag lärde mig att bergsklättring, körsång och krogen inte gav mig livskvalitet. Inte ens resor gav så mycket, för mig.
Museum, naturen, religion, odling och djur är det jag tycker ger livskvalitet. Egentligen var det nog så redan när jag var ung vuxen, men jag hade få likasinnade omkring mig (utom vad gäller andlighet).
Så jag har mer och mer blivit den jag alltid varit! Det är skönt.
Jag skulle inte säga att jag vill mindre generellt. Men jag är helt på det klara med att jag vill mer med rätt saker och människor, och har numera mycket lättare för att sålla bort de saker och människor som jag tidigare skohornat in i mitt liv pga upplevd extern press.
Mer av det roliga och energigivande och bort med det onödiga bruset helt enkelt
Japp! Igenkänning på fenomenet. Efter 50 uppenbaras en typ av annan livshorisont.
Ålderslugnet brer bekvämt ut sig o du stannar upp o njuter av små företeelser såsom en rödhake o solen efter regnet mm. Omvärderingen är igång. Nyfiken på dig själv o vad du numera inser att du uppskattar o vad som väljs bort. Tacksamhet tar större plats än tidigare. Det är mina erfarenheter so far. -67a
Jag upplever på ett sätt tvärtom, dvs att jag vill mer. Men jag tror att det handlar om att barnen snart är på väg ut ur boet. Plötsligt öppnar sig möjligheter!
Däremot är jag inte så sugen på att jobba så himla mycket. Jag kan mitt jobb och är hyfsat bra på det. Lite trött på att bli styrd av organisatoriska krav och behov. Mer frihet, tack!
Jag vill också mer istället för mindre ju äldre jag blir. I 20-årsåldern ville jag bara ha Svensson-livet. Nu när barnen börjar bli äldre vill jag resa, uppleva, testa nytt.
Kanske handlar det mer om att man vill lite tvärtom det man ville tidigare, oavsett vad detta var?
Upplever att jag blivit ”mig själv” mer och mer, vartefter åren gått. (Är också 50+)
Som ung handlade häftiga saker om sådant som ”alla” tyckte var coolt. Typ bungyjumping, forspaddling, långresor jorden runt.
Vissa av de sakerna har jag gjort, andra inte. Men där tänker jag så här: om det nu fanns någon slags fönster på 15-20 år att göra de sakerna och jag ändå inte satsade på det - hur sugen var jag då egentligen??
Numera känner jag att mod och att ta chansen för egen del handlar om att utmana mina egna gränser. Om något jag verkligen vill prova/ åstadkomma ligger utanför min privata comfort zone men jag gör det ändå. Då känner jag mig så stolt över mig själv!
Mindre ”keeping up with the Joneses” och mer min egen grej - fast ta ut svängarna där - alltså
Jag tycker det ökat med åldern. Saker som jag som ung inte tänkte var “min grej” (eftersom jag “lärt” mig det under uppväxten) istället har blivit sådant som jag är sugen på. Jag börjat utmana vad som var “min grej” alltmer och vill fortsätta göra det genom att faktiskt hinna testa mer. Tyvärr är det svårt iom familj och arbete. Därför är FIRE ett väldigt starkt mål.
Å andra sidan har alternativa framtider troligen minskat iom att man valt utbildning och hamnat inom en viss roll i arbetslivet. Jag kommer inte sadla om helt och plugga till något helt annat. Däremot är jag väldigt nyfiken på att jobba med något helt annat som inte kräver lång utbildning.
Just när det gäller resande har jag kommit till ett läge där det inte finns så mycket jag är jättesugen på att se och uppleva. Tycker jag har bockat för det mesta. Nu är det mer att jag vill åka tillbaka till platser för att det är sådana härliga ställen snarare än att jag ska turista med kameran i högsta hugg. Det är väldigt skönt att ha det där lugnet som gör att man inte flänger runt kors och tvärs för att hinna se “allt”.
Och jag håller med om pyramiderna. De har jag inte heller sett och det känns inte som att jag behöver det heller. Det måste finnas något mer som lockar med det stället än att gå harva runt i en turistfälla. Jag är ganska less på sådana och jag vet av erfarenhet att man inte alls får ut särskilt mycket av det.
Detta kan ses som en variant på exploration - exploitation dilemma:
Ju mindre man har utforskat av olika möjligheter, desto större anledning att utforska vidare. Men ju mer man har utforskat, desto mindre chans att man hittar något bättre än det man redan känner till. Någonstans går brytpunkten där det är rationellt att gå över till att exploatera det man har upptäckt. Det går att lösa matematiskt givet att man sätter upp exakta grundantaganden (vilket är svårt i verkliga livet, så man får gå på intuition ändå i praktiken).
Jag känner nu vid 40+ att jag till stor del är bortom brytpunkten. Jag behöver inte söka efter en ny fru, nya vänner, nya hobbies, nya karriärer, nya saker att göra på sportlovet etc.
Däremot när jag var kring 30 och kände mig lite låst i jobb och småbarnsliv, hade jag ett behov av att växla över till en del exploration. Då hittade jag bland annat mitt nuvarande största fritidsintresse och genom detta också en av mina numera bästa vänner.
Jodå, 50+ här och min lista på saker jag vill göra börjar krympa oroväckande fort och jag upplever dessutom en allt större tristess. Det är inte så att jag aktivt arbetar med att korta ned listan. Den bara… självsanerar.
50+. För mig är det tvärtom. Barnen börjar bli självgående. Portföljen börjar bli självgående. Plötsligt infinner sig ett möjlighetsfönster som tidigare saknats. Har snarare insett att att jag inte kommer hinna med allt jag vill göra innan kroppen säger stopp. Har faktiskt börjat plotta ut allt i en tidslinje för att se vad som ”måste” göras när om det ska bli av.
Samtidigt som jag börjat fylla på att göra-listan med saker jag inser att jag inte vill ha ogjorda, så är det iofs så att det är ganska tydligt att det inte är radikalt nya saker som står där. Snarare fördjupning/vidare äventyr i liknande anda som jag gjort tidigare. Så jag kanske vill mindre i bemärkelsen ”saker jag verkligen aldrig gjort”. Men jag vill samtidigt mer av det jag verkligen tycker om. Det blir mer och mer tydligt att arbetslivet inte kommer ge mig möjlighet till det utbyte och de upplevelser jag vill hinna med. Det är i vägen.
Så på ett plan i linje med din reflektion, ett större lugn i vad jag faktiskt vill ägna mig åt. På ett annat en utvidgning av saker jag verkligen vill göra/hinna med innan hemmet/graven. Jag skalar inte av att att göra-listan, jag utökar och förfinar den.
Jag har velat, trott mig vilja, ha olika saker i olika delar av livet.
Saker som gått bort: Resa och se olika platser, möta nya människor (det hinner oftast bara bli för ytligt för att hinna bli intressant), checka boxar, allt fint och skrytigt, att “vara nåt”/ “lyckas” osv plus ett antal alternativa karriärer och jobb. Jobba öht (är så trött på allt corporate och alla intriger, detsamma ser jag i föreningsliv och kommunpolitik osv men har ändå vissa mindre engagemang), Sociala media (var väl aldrig ett mål att scrolla mest men ändå)
Saker som är kvar: Stötta familjen, Läsa böcker, Studera intressanta ämnen (på universitetsnivå oftast. Hellre djupt än nån slags middagstrivia), vila/ slow living (inkl. meditativ städning, göra en sak i taget), leva fokuserat , träna, planera, skapa utan större syfte än att skapa och se vad det blir, Resa i fantasin, lyssna på intressanta människor som ger olika perspektiv på saker (podcast är fantastiskt format där jag inte heller frestas avbryta dem)
Min tes är att det har mindre med ålder att göra och mer med personlighet att göra. Jag som är introvert vill göra mindre och mindre då jag vill ha mindre brus i livet och mer ro. De som är extroverta och får mer pengar ju äldre de blir har ju mer möjligheter till fler upplevelser.
Men är inte detta en helt fantastisk utveckling? Dvs att du lämnat de ytliga, utifrånstyrda målen för att istället lägga mer fokus på djupare värden. Jag tycker det låter som att du har en medveten avsikt med vad du lägger tid och energi på. Gissar att du mår rätt bra också
