Det har redan funnits ett antal trådar med liknande inriktning som denna. Jag tänkte dock försöka få till ett mer spännande format. Ange din ålder (exakt eller ungefär) och sedan några saker som hänt eller som du åstadkommt i livet, saker som varit viktiga för att komma dit du är idag. Ange sedan några punkter om saker som du ännu inte uppnått men har en hyggligt realistisk möjlighet att få till.
De olika punkterna behöver inte rangordnas inbördes. Du kan också lägga till några punkter med saker du funderar på men inte riktigt landat i, mer lösa planer och ambitioner.
Det är naturligt att punkterna ser olika ut beroende på i vilken fas i livet man är. Jag skulle själv ha listat en rad saker när jag var 25 som jag idag inte känner är lika viktiga.
Min egen profil:
Ålder: 45
Saker som jag åstadkommit:
Skaffat barn, 1 + 1 på väg
Bott i Östeuropa och lärt mig ryska
Tagit hit min sambo från Östeuropa
Köpt hus, direkt efter att min sambo flyttade till Sverige
Skaffat mig det jobb som jag mest av allt vill ha. Hade jag haft inriktningen mer klar för mig som student hade vägen dit kunnat ha vara rakare och gått snabbare. Att ha gjort lite annat på vägen är dock verkligen ingen nackdel. Erfarenhet berikar, även när det gäller mindre kloka val.
Vad jag hoppas åstadkomma framöver:
Bo i Östeuropa med familjen
Bygga upp ett mer robust sparande. Min ekonomi är helt ok idag men det vore fint med ett större sparande.
Göra spännande resor tillsammans med mina barn där de får utforska världen.
Läsa alla möjliga böcker som jag har svårt att få tid till för närvarande.
Vad jag funderar på:
Köpa typ sommarstuga. Lite osäker på om det behövs.
Jobba efter pensionsålder. Jag trivs med jobbet och då finns det ju ingen anledning att sluta i förtid. Det går ju att byta roll till något nytt där befintlig erfarenhet ändå är relevant.
Vilken härlig “ego-tråd”, jag älskar listor, både att läsa och skriva.
Ålder: 45 år
Utbildning/arbete: Disputerad inom läkemedelskemi men omskolad till psykolog och jobbar numera som chef för ett större psykologbolag (Mindler):
Saker som jag åstadkommit:
Disputerat innan jag var 30 år
Fått en lång kärleksrelation att fungera (hade lite “issues” i relationer som yngre
Forskat och tävlat i friidrott i New York
Bott i Spanien och lärt mig spanska där
Tagit ett veteran EM-brons på 5000m (M35)
Sparat ihop en miljon på 2.5 år (mkt tack vare RT!)
Vad jag hoppas åstadkomma framöver:
Köpa en fjällstuga och jobba därifrån under perioder
Bli ekonomiskt oberoende (om 7-8 år enligt kalkyl) och då arbeta typ halvtid med det jag gillar och vill för stunden
Skriva en bok
Barn?
Vad jag funderar på som är kopplat till temat på det här forumet.
Något som jag känner är en väsentlig milstolpe, utöver mer konkreta saker, är att jag har slutat vara avundsjuk på andra. Jämföra sig med andra kan man alltid göra men det slutar allt som oftast med ett myller av plus och minus. Någon har lyckats bra med något och det är ju fint men det betyder ju inte nödvändigtvis att jag skulle vilja byta med hen. Idéer av typen att vissa sitter med fyrtal i ess medan jag själv har en uppsättning “svarte pettrar” är inte helt bra. Det har, rent objektivt, aldrig varit så renodlat dåligt i mitt liv men olika brister och problem har i perioder gjort det svårt för mig att uppskatta de positiva sidorna.
En notering mer allmänt är att det ofta finns ett svagt samband mellan insats och resultat. Man kan lägga mycket pengar på att köpa ett hus på en viss adress och kanske tycka att det är intressant. Själva huset är sedan inte så mycket att visa upp för världen. Man kan lägga mycket pengar på att resa långt bort till något berömt ställe. Det blir inte automatiskt så speciellt sedan i praktiken. Inte så att det skulle vara fel att lägga resurser på saker ibland men det finns ofta vägar att uppnå samma nivå av lycka eller nöjdhet till väldigt mycket lägre kostnad. Husbyte är en sådan grej som jag nog kommer att göra mer av i livet. Att köpa en vistelse i ett dyrt och lyxigt hus på en fin plats kostar lätt massor. Att då samtidigt låta ägaren av det dyra och lyxiga huset bo i ens eget hem gör att kostnaden blir nära noll. Om man inte är så petig med exakt var det dyra och lyxiga huset ligger, utöver att det ska vara just dyrt och lyxigt, så är det inte så svårt att ordna.
Det här med barn och finansiella frågor är en intressant fråga, på flera sätt. Jag växte själv upp i en miljö (Bromma) där nästan alla var höginkomsttagare. Den typen av “monokultur” var inte helt bra. När jag senare pluggade i Uppsala träffade jag många som kom från välbärgade hem men som växt upp på mindre orter. Det var tydligt att de fått en mer “anständig” och “realistisk” bild av världen genom sin uppväxt. I Bromma var det för många mer eller mindre en sanning att alla som kom från enklare förhållanden var “jävla sossar”. På de mindre orterna hade barnen till både direktören och städaren på bruket gått i samma skola. Man kanske inte var jättekompisar men man hade iallafall en mer rimlig syn på “den andre”. Sedan finns det förstås en massa andra aspekter av mindre orter som kanske inte är odelat positiva men just den här biten är väldigt tydlig för mig.
jobbar som design director i ett globalt konsult bolag där jag får möjlighet att hjälpa kunder att definera områden de ska fokusera på samt lösningar inom detta. Så mycket människor, innovation, teknik, resor (iaf pre-covid)
kan absolut se kopplingen. Själv växte jag upp i en av de små orterna på landet du pratar om och pengar var inte ett problem nödvändigtvis för oss eller de flesta andra som bodde på den här orten men samtidigt inte en sak som det pratades om. Klassiskt svenskt mellanklass liv där man lever från lön till lön på ett relativt bekvämt sätt utan lyxiga bilar eller resor.
Problemet med en sådan uppväxt var att pengar inte diskuterades så förutom att en veckopeng skulle räcka till en Kalle Anka så var det inte mycket som man lärde sig. Detta har varit lärdomar som jag har fått skaffa mig senare i livet och jag önskar att jag hade kunnat få dem lite tidigare så att man hade kunnat göra bättre beslut, hence varför jag nu tänker på hur jag kan förberada min dotter för detta.
Låter spännande (och lite i samma kategori som det företag jag jobbar på, med-tech med inriktning psykologiskt behandling alltså både teknik, innovation och människor/UX)
För egen del var det ett evigt tjat om pengar hemma, just för att det ständigt var ett problem. Jag växte upp i relativ fattigdom i en miljö där mycket pengar för de flesta var en självklarhet. Att aldrig behöva leva på det sättet igen var en central drivkraft för mig som ung.
Under uppväxten träffade jag många som hörde till övre medelklass och som jobbat sig till en hög inkomst och goda materiella förhållanden. Den gruppen var det normala i Bromma. Jag träffade dock även en del riktiga överklassmänniskor. Jag menar nu barn i “finansfamiljer”, barn till toppdirektörer, “kungavänner” och liknande. Något som var väldigt tydligt gällande just den gruppen var att pengar var fult att prata om. Familjen hade semestrar på Barbados eller Zanzibar som en självklarhet men det var inte tillåtet att fråga vad semestern kostade. Här hade vi nu att göra med en mer konservativ syn på pengar som statusbefästande grej. Jag har fortfarande svårt för det här förhållningssättet.
Ålder: 39 och ett halvt
Saker som jag åstadkommit:
Gift i 10+ år med en fantastisk kvinna
3 friska och starka barn
Skaffat mig en stabil utbildning som gav en bra språngbräda i karriären och vänner för livet
En karriär med bra utvecklingpotential och intressanta arbetsuppgifter och en årsinkomst som ökat med ganska precis 10% i snitt (CAGR) över 15 år. Min lön slår index
Skaffat ett bra boende som numera är relativt lågt belånat
Tagit flera JSM-guld i en fysiskt krävande sport, och hållt gubbkroppen borta genom hög aktivitet.
Sparat ihop en påse pengar som kan försörja familjen nästan hela vägen fram till vanlig pension, om det skulle krävas.
Vad jag hoppas åstadkomma framöver:
Tillräckligt med investerat kapital för att kunna ta ut minst 50k/ månad.
Vad är anledningen eller drivkraften ni vill skriva böcker? Vad ska böckerna handla om? Fakta, självbiografi eller skönlitteratur?
Jag har ingenting emot er som skrev om det, men jag har märkt att det är en trend som bara ökar, att väldigt många vill skriva en bok alltså. Det låter kul i alla fall.
Skaffat ett jobb som jag i början på min karriär inte ens kunde drömma om. Inom det offentliga där det vi gör, blir en bättre framtid. Inte hysteriskt välbetalt, men absolut tillräckligt.
Fått två barn, och gett dom mycket upplevelser i form av resor och perioder utomlands. En av de roligaste resorna jag gjort var till Kina med två åttaåringar, helt fantastiskt att uppleva resan utifrån deras tempo och önskningar.
skaffat en trygg tillvaro, med hus, låga omkostnader och ett tillräckligt gott sparande.
Vad jag hoppas kunna åstadkomma i framtiden:
åka ut i världen vid kriser för att stötta med min kompetens.
vårda mitt föräldrahem till att bli mitt sommarställe när jag flyttar till lägenhet någon gg. Huset vill jag lämna till barnen, att hyra ut för att få inkomst eller om de vill sälja.
bo en längre period utomlands.
Vad jag funderar på: hur kommer världen att se ut när jag går i pension?
Jag har alltid haft det suget, och har skrivit en hel del noveller.
Har ingen aning om tema eller genre men absolut skönlitterärt. Det måste vara möjligt att ägna sig åt redlöst fabulerande med ett glas rödvin bredvid laptopen.
