Uppväxt i hus, bodde sen 1 år i hyreslägenhet, 8 år i ett hus vi hyrde och nu har vi eget hus. Står inte ut i lägenhet eller att vara utan trädgård. Visst är det mycket jobb med hus men jag tycker det är ett kul sidoprojekt. Lär sig alltid något nytt och man kan vara stolt över det man gjort själv. Men visst kostar det, vi har ca 13000kr/mån enbart i ränta. Hela hushållet kostar runt 40-50 000kr i mån. Nu köpte vi en relativt nytt hus också, mindre än 20 år så räknar inte med någon gigantiskt nödvändig renovering för tillfället. Brosan köpte renoverinsobjekt istället och de levde i byggkaos med sin nyfödda dotter väldigt länge. Det hade jag inte velat göra med vårt barn.
Jag skrev denna jämförelsen på byggahus tidigare. Hus vs hyreslägenhet är lite som att vara anställd vs driva eget. Det är mer ansvar och jobb men belöningen är större.
Dock hade jag nog velat ha hus på samma ort där jag jobbar(Malmö) men det är ouppnåligt för oss att köpa hus för mer än 6 miljoner. Lund är ju också fint men alldeless för dyrt.
Om du pratar om något annat än lån är det enklare att skriva det från början, kan tyckas.
Om man sen verkligen vill så kan man skapa hur höga driftskostnader som helst, varför inte räkna med avskrivning på ett par badrum också liksom… Men då är man långt från vad ett ”lån kostar” som du skrev.
Baserat på en kort sökning på blocket och jämförelse med att köpa liknande i samma områden verkar hyra av villa/radhus vara ett kostnadsneutralt alternativ vid nuvarande räntor.
Ja det blir dyrt i slutändan för väldigt mångas ekonomier. Inflationen, kalp och köpkraften som du säkert vet?
Men enl bankernas riktlinjer skall Boendekostnadsandelen ska vara max runt 50% av inkomsterna.
Jag skulle vantrivas något fruktansvärt i en lägenhet, så jag är väl som din man i det fallet.
Det är så underbart att kunna göra vad jag vill, att dörren kan stå öppen på sommaren så barnen kan springa ut och leka, att ha en rejäl trädgård, att inte behöva anpassa sig efter grannar i någon större omfattning etc.
Men för att det inte ska kännas övermäktigt med alla sysslor tror jag att det är viktigt att göra vad man kan för att förenkla. Robotgräsklippare och byte från vedpanna till bergvärme har gjort stor skillnad för oss exempelvis.
Sen är det ju det där med underhåll och reparationer. Det är klart att det finns nödvändiga saker men i många fall kan man faktiskt fundera över om det är nödvändigt att byta köket, om taket verkligen måste bytas för att det är 30 år gammalt eller om det håller 10-20 år till etc. Se till att prioritera vilka åtgärder som ska göras och låt er inte påverkas av alla bilder på sociala medier där allt är tiptop inklusive trädgården - det behöver det inte vara om det inte är viktigt för er!
Har gjort den klassiska bostadskarriären med 5 olika hus sedan 1995.
Det har varit ett lönsamt ägande men numera med mindre behov och utflugna barn, kan jag faktiskt se fram emot en hyresrätt och behålla garage och ett fritidshuset.
Så låt behoven styra!
Bostadskarriären för nästa generation börjar ta form, men det kommer ta lång tid, kan man hantera kostnaderna idag är man en vinnare i längden tror jag.
Jag bor i hus och har övervägt nedskalning om några år, men enbart pga uppbundna kostnader och i stort sett aldrig pga underhållskostnaderna. Jag kan nämligen inte se hur det skulle bli mycket billigare, förutsatt att jag inte sätter mig i något riktigt litet.
Men, med det sagt. Hus och trädgård är inte för alla. Känner man dessutom krav på att inte bara underhålla utan också att upprätthålla en viss nivå på trädgård, vitvarors ålder osv kan såklart pressen öka.
Jag ser väl mest att ni borde prata utifrån klassiska pro- och con-faktorer och låta den processen ta tid. Om man mer gillar tanken på sig själv i hus framför upplevelsen av detsamma är det ju dags att flytta.
Hur nära har barnen till sina kompisar? För det är något vi är måna om att vår son ska kunna gå eller (senare) åtminstone cykla till en kompis på ett par minuter. Att behöva köra och stämma träff tycker jag motverkar syftet med att bo i hus. Nära till bussen som tar en till stan på max 30 minuter är också lockande då min fru ogärna kör bil.
Problemet som vi ser är att i klassiska villaområden så har man grannarna rätt inpå sig. Har man tur så har man inga störiga grannar, men man kan ju också råka ut för grannen som måste döna ut RixFM dagarna i ända för att “topp 20 låtar i världen är ju bara sååå bra”. Tråkigt att betala sjuka summor pengar för det (8-11 miljoner i områdena vi kollar på).
Så vi är ganska kluvna. Skulle vilja bo i hus, men inte på en tomt på 500 kvm med full insyn från/till grannarna…
Har aldrig bott i lägenhet. Vad gör folk som bor i lägenhet egentligen? Vi bor på en gård och här finns alltid nåt att fixa med. Vi båda jobbar 100% och har barn och en gård att sköta med djur och odlingar.
Jag har full förståelse för din man som inte vill flytta. Kan ni inte sätta er ner och diskutera vilka syssor som du absolut inte vill göra och vad du kan tänka dig att göra istället. Låt maken vara ansvarig för underhåll tex om du tycker att det är övermäktigt.
Det är förstås en av nackdelarna. Barnen har någon kompis var inom gångavstånd men annars är det skjuts som gäller. Dottern börjar förskoleklass efter sommaren och det blir en klass med fem elever, det säger ju en del.
Kollektivtrafik finns knappt, man kan åka till kommunens tätort ett par-tre turer om dagen på vardagar, that’s it.
Men å andra sidan blir man rätt bra på att samordna skjuts med diverse ärenden som handling, hämta paket etc.
Vi har å andra sidan 5,2ha (52000m2) tomt/mark så det finns massor av mark för barnen och deras kompisar att leka på, bygga kojor etc. Och närmaste hus är 150m bort. Så det är ju allt annat än en trång radhustomt.
