Jag vågar knappt skriva något som indikerar att jag försöker tajma marknaden här men gör ett försök ändå
Min sparhorisont är mycket lång (tänker att det i huvudsak blir arv), detta handlar bara om optimering.
Givet dagens CAPE, hur hög ränta tycker du ett lån bör ha för att man ska prioritera dess amortering före pengar på börsen? Specifikt gäller det ett bolån på ca 2,8% i ränta just nu och CSN som ligger på strax över 2%.
Fördelen med att betala av bolånet är att jag kan belåna bostaden igen om aktier blir billigare. Det går ju inte med CSN.
Jag tänker främst att du bör kunna få bättre ränta på ditt bolån, utöver det har du 30% ränteavdrag på räntan 2,8%.
Fördelen med att amortera är att du vet vad du får för vinst i minskad räntekostnad. Nackdelen är att du (förutsatt att börsen utvecklas likt sitt historiska snitt) missar många kronor i avkastning.
Vad som är bäst just nu och framåt kan ingen svara på.
Ditt bolån är ju billigare än ditt CSN-lån efter ränteavdraget, du kan även få bättre bolåneränta med hög sannolikhet, om du kollar runt lite.
Frågan om hur belånad man kan vara har mycket att göra med ens personlighet. Ifall du klarar av risken mentalt och sover gott om natten så rekommenderar jag att ligga någonstans runt 50-70% i belåning på bostaden och ha resten i passiva globala indexfonder. Men inget fel att betala av lånen heller, ifall du sover bättre.
Det viktigaste är väl egentligen att du mår bra.
Det har varit många krascher historiskt, då kan fonderna, även globala indexfonder, gå ner över 50% och bolåneräntorna kan gå upp till 10-15%. Gör gärna ett experiment och fundera på hur detta skulle kännas, hur skulle du vilja ha dina tillgångar allokerade i detta krisscenario? Sen kanske du kan kompromissa och göra något mittemellan fullbelåning och krisscenario.
Upplever att många tror att de inte reagerar känslomässigt när börsen går ner och räntorna upp men få klarar det.
Personligen gillar jag att ha så lite lån som möjligt. Är just nu belånad 42%. CSN lån sedan länge ett minne blott.
Sparar/investerar och amorterar vilket ger mig sinnesro.
Jag reagerar inte emotionellt vid ev börskrascher och sover gott på natten då lånet är litet och sparkapitalet stort. Jag vill bara ta ett så logiskt beslut som möjligt.
Jag skulle dock vilja att ni tar hänsyn till CAPE i era svar. För även om jag sparar långsiktigt så villl jag optimera sparandet och det är skillnad mellan att amortera ett lån på säg 6-7% vid SP500 CAPE 16 (snitt) vs 40 (idag). Detta är inte samma sak som att försöka tajma börsen till den grad att man helt står utanför i vissa perioder utan att ma n accepterar att den kortsiktiga förvänta avkastningen på börsen kommer att var statistiskt lägre vid dessa priser än vid lägre priser. Exakt när nästa korrektion eller krasch kommer vet såklart ingen, så det behöver inte upprepas.
Så givet dagens aktiepriser, var ligger gränsen för när ni hellre amorterar? Rent logiskt, inget emotionellt. Om ni säger att CAPE inte spelar någon roll känns det som att jag lika gärna kunde postat i r/bogleheads.
Vad är CAPE, hur har det korrelerat tidigare, varför spelar det större roll än andra parametrar som har eller inte har korrelerat tidigare, och vad vet du som resten av marknaden inte vet?
Jo, om man endast vill jobba med CAPE så kan man ju göra det.
I dess esse så skulle jag säga att fördelningen “amortera/investera” låter som en omfördelning mellan aktie-räntor baserat på CAPE, men där räntedelen är att betala av ett lån.
60/40 portföljen finns ju och det finns nog massor av avhandlingar, analyser och monte carlo-simuleringar med just dessa portföljer ställt mot CAPE.
Har du kört någon backtesting med detta? Då slipper vi ju gissa oss till något.
Att det i så fall är bättre att spara det på hög på sparkonto med nästintill samma ränta.
Finns ingen poäng i att låsa in det i boendet.
Bolåneräntorna ligger nästan alltid på samma nivå eller precis över räntorna för de bästa rörliga korta bundna sparkontona med insättningsgaranti.
Om man inte har dåliga bolåneräntevillkor och inte kan få bättre, vill säga
Svara/Citera, annars hittar jag inte tillbaka.
Jag har inga värderingar till varför CAPE skulle vara viktigare än någon annan faktor. Det får du fråga TS om!
CAPE har du ju fått svar på. Det är ju ingen överkomplicerad faktor utan helt enkelt priset på aktier och central för denna diskussion.
Gällande din sista fråga är det den klassiska frågan när man är dogmatisk anhängare av EMH. Det är väl ändå klarlagt att marknaden inte är 100% effektiv. Däremot är den tillräckligt effektiv för att det för dom allra flesta ska vara fördelaktigt att köpa allt och vara fullinvesterade hela tiden (förutsatt lång sparhorisont).
Mitt yrke inkluderar att läsa studier av annan karaktär än ekonomi. Erfarenheten därifrån är att man som lekman inte kan tyda viktiga nyanser i studier om något man inte har stor praktisk erfarenhet av, och jag ger mig därför inte in på att läsa dessa. Men någon som har erfarenhet får gärna förklara forskningsläget. Med stor erfarenhet menar jag pluggat ekonomi och därefter iaf jobbat 10 år inom det ämne studien berör.
Oavsett vad så har vi ju bara haft cape 40 en gång tidigare så det blir svårt att forska på så extrema nivåer.
Det är ett antagande som du som lekman gör. Jag hade inte varit lika bombsäker på att den är så trygg att titta på.
“Vi har aldrig haft”, “Det är annorlunda denna gången”.
Utan att ha stenkoll på all historik så tycker jag det rimmar ungefär likadant som tidigare. Finns garanterat något land eller plats, eller situation där det varit CAPE >40. Om man kollar framåtblickande så måste man ju även inflationsjustera om man ska jämföra “denna perioden” mot en tidigare period.
Detta är ju ett forum men många kunniga och såklart massor med glada amatörer. Det blir lite svårt att få exakt det svaret du är ute efter här skulle jag tro.
Varför tror/tycker/anser du att CAPE räcker som (enda?) mått för att avgöra fördelning aktie-räntor? Finns det inga andra egenheter eller värden som man ska ta hänsyn till? Jag förstår att det är ett värde, men inte som den enda indikatorn att agera på.
Nu är jag inte lika tekniskt duktig som dig i forumets funktioner så jag kan inte citera men tar styckena i ordning:
Jag förstår inte helt vad du menar här. Jag försöker ju poängtera att jag INTE tycker att marknaden är 100% effektiv.
”Det är annorlunda den här gången” är ju snarast vad motståndarna till mitt case skulle säga. Jag hävdar att det inte blir annorlunda den här gången. CAPE är ett P/E värde (som dessutom är justerat för tillfälliga konjunkturssvängar som en bonus). Varför skulle ett det behöva justeras för inflation?
Därför är det är priset på varan du köper. Det måste finnas en gräns för när något är för dyrt. Och cape korrelerar historiskt väl med framtida avkastning.
Det där är ju något som kan diskuteras rätt fritt, se Fama vs Shiller som båda har Nobelpris i ekonomi.
PE bryr sig inte om inflation, det är framåtblickande PE som rimligen är fingertemp på inflationsintäkter. Dvs, vad är förväntningarna framåt. CAPE skiter i inflationen och då blir det omöjligt att jämföra CAPE 2025 för S&P 500 och CAPE 2020 för samma index utan man åtminstone tänker lite på inflationen.
Det är iaf det jag tänker mig att man måste göra. Du får gärna förklara varför man kan titta på CAPE i isolation.
De flesta är nog överens att högt PE = lägre förväntad avkastning. Jag vet inte om det är sant för framtida avkastning.
Känns som att man kan dra paralleller med diskussionen med Value-investment istället för growth. Varför tycker du det är bättre att lägga pengarna på räntor än att köpa Value om det är det höga CAPE-värdet? Går garanterat att köpa saker med lågt PE om man bara vill agera på en enskild siffra?
