2 månads industrilöner är min buffert och det känns hur tryggt som helst 
. Jag är med i IF Metall facket där ingår a kassa och tillhörande försäkingar. 
1 gillning
Ja, en årslön på banken är väl bra. Men hur mycket tänker ni att detta ska motsvara i kronor? Antar att ju högre lön, desto mindre behov av stor buffert? En lokalvårdare behöver säkert större buffert, i kronor räknat, än stafettläkaren?
Att mäta månadslöner i buffert är extremt trubbigt eftersom alla har olika månadslön. Kronor är inte heller bra, men klart bättre instrument än månadslöner
Brukar ligga kring 700-800k på lönekontontot, det motsvarar ungefär 5 månaders omkostnader. Har även en pensionsfond på knappt 2 miljoner som jag tänkt sälja av om jag nån gång blir av med jobbet en period så att jag klarar mig ett år eller två.
Fram tills nyligen var detta min enda buffert. Men just nu har jag väldigt mycket pengar i money markets då jag sålde en hel del då det blev oroligt på börsen. Det var nog ett misstag men därför har jag nu runt 8 års omkostnader i räntefonder.
2 gillningar
Att sätta buffertmål utifrån utgifter snarare än inkomster är mer rättvisande tycker jag. Själv räknar jag med att kunna dra ner så utgifterna motsvarar ca. halva min nuvarande nettoinkomst vid inkomstbortfall. Då har jag dragit bort månadssparandet, som är en ganska stor del idag, samt en del icke-nödvändig konsumtion så som semesterresor och fritidsintressen. Det är den utgiftsnivån jag räknar att bufferten ska kunna täcka upp under ett års tid.
2 gillningar
Beror på vad du siktar på för levnadsstandard. Har du familj och massa småbarn som kostar pengar så kommer du behöva högre marginaler. Själv så ser jag till att ha en ”survival” buffert på 2MSEK (varav 1MSEK kontanter) som jag ska kunna ta ifrån ifall nått händer. Sen har jag både lönekontot med en slant på och ett annat sparkonto med 20MSEK. För mig handlar det om att kunna täcka oförutsedda kostnader.
Det låter onekligen som du har stora oförutsedda kostnader.
6 gillningar
Människor skiljer sig åt hur mycket trygghet de tycker de behöver, men ditt svar tilltalar mig mest i tråden.
Jag är fire,utan annan inkoms än portföljen.
Ibland går börsen ner i 3 år som 2000-03 och 1929-32.
Har man då tre års buffert så är den slut vid bottnen och man måste sälja av aktie(-fond)er på botten.
Tänker man på långa fallande trender så är bra att ha en buffert på minst 3,5 års utgifter att leva på, minst.
Under förutsättning att man inte jobbar eller har andra inkomster.
Att jobba är fusk.
2 gillningar
Det här känns som ett vanligt sätt att räkna på RT. Bara aktier är portfölj, och sedan är resten “buffert”, och de räknas helt separat. Det är för mig ovant. Om du har tre årsutgifter i räntor eller på bank och resten i aktier och har totalt 25 årsutgifter så hade jag formulerat det som att du har en 88/12-protfölj.
Har man en portfölj som består av både aktier och räntor behöver man generellt inte sälja aktier under nedgång, eftersom portföljen är ur balans, så för att komma närmare målvärdet så säljer man räntor. Det är en självbalanserande mekanism. Eller så använder man kontanter, om man har en del av portföljen i kontanter. Att placera bufferten utanför portföljen (om det inte handlar om en trivialt liten del) tycker jag bara krånglar till saker och ger en sämre överblick och sämre förståelse och man börjar hålla på med hinkar och gå på känsla för att avgöra om börsen är nere, om man ska ta från det ena eller det andra stället, om man ska fylla på bufferten nu eller vänta tills det gått upp mer, med hur mycket, och så vidare. Det skapar en massa extra krångliga pill-beslut istället för att bara plocka från portföljen så att den rör sig mot sin målfördelning.
Men det är jag, det.
5 gillningar