Forskningen är tydlig, låt pengarna vara investerade och tajma inte marknaden. Det är ju enkelt i teorin om livet i övrigt rullar på som vanligt. Men riktiga krascher, t ex. IT-kraschen, leder till hög arbetslöshet i samhället och risk att man står där utan inkomst och behöver sälja av på botten.
Hur längre räknar ni behöva kunna täcka era levnadskonstnader i ett sådant scenario med medel från buffert eller lågriskhink? Förlitar ni er på a-kassa / inkomstförsäkringar eller sparade medel?
Jag jobbar som konsult med nyutveckling på tidsbegränsade kontrakt vilket innebär att jag troligen skulle stå utan uppdrag rätt tidigt i ett sådant scenario, med uppsägning pga. arbetsbrist som följd. Just nu har jag ca. 3 års utgifter på sparkonto och det känns ju tryggt. Men det är pengar som skulle kunna jobba och växa om de till större del var investerade istället.
Tja, det är väldigt beroende av var du är i livet, hur din familje/boendesituation ser ut och ditt yrke.
Är du singel, bor i en kommunal hyresrätt som inte har renoveringsbehov och jobbar inom vården så blir du inte rik men knappast heller arbetslös någon längre tid och kan ha en blygsam buffert.
Jobbar du som konsult, har husdjur och barn samt är den huvudsakliga inkomsten i familjen är det en annan sits. Lägg till att du kanske äger ett äldre hus med större renoverings runt hörnet…då flyger pengarna fort.
Till syvende om sist så blir var och en salig på sin egen fason. Den storlek på bufferten som låter dig sova gott i fred och kris är vettig, sytt kunna må bra i oroliga tider är guld värt.
Jag brukar rekommendera att ha en buffert som är tillräckligt stor för att klara en omställning till just när A-kassa och sådant kickar in.
Det tycker jag låter som ett bra upplägg. Hur resonerade du dig fram till just 3 år? Spontant låter det mycket. Själv vlade jag 1-2 år - och då har jag ändå både mig och Caroline i samma firma.
I regel är det bättre att sälja på botten än att ha haft en buffert under lång tid. Till exempel har globalindex över de senaste tio åren gått upp ungefär en faktor 2,8 i SEK räknat, så nu skulle det krävas mer än en halvering innan det blir sämre att sälja på botten än att ha haft en buffert i tio år.
Ekonomiskt bättre, men mentalt välmående har stort värde för många, även för mig.
Har själv cirka 5 månaders utgifter i buffert, då jag vet att FK kan strula igen om jag har otur. Har 1 månad på sparkonto, resten i en TF KF, som ändå brukar öka mer i värde än inflationen.
Men jag bor själv, har en (lite dyr) hyresetta via allmännyttan och jag är relativt billig i drift. Hade jag haft villa, familj och bil, så hade jag siktat på 6-12 månaders utgifter. Har själv upplevt 6+ månaders handläggning av FK, inte jättekul, då saknade jag också buffert.
Att det råkar vara 3 år är ingen plan utan beror på att det trillade in en del pengar i början av året efter försäljning av fritidshus och tanken var att jag skulle investera så jag har 1 års utgift som buffert.
I läget vi befinner oss nu makroekonomiskt så känns den extra tryggheten bra, samtidigt som det också lockar att köpa in sig “billigt” efter senaste tidens nedgångar. Så utmaningen är att hitta rätt balans mellan dessa konkurrerande tankar. Och det kanske är att acceptera att man faktiskt får sälja av och nyttja de långsiktiga investeringarna om det skulle krävas.
Låt säga att du har mycket av dina resurser på börsen, börsen går dåligt och du behöver medel snabbt. Det innebär ju inte att du behöver sälja av allt på samma gång utan du kan ju sälja lite om nöden faller in.
Jag jobbar statligt inom en myndighet som inte kommer varsla närmsta 10 åren så jag nöjer mig med tre månadskostnader på sparkonto.
Oberoende av hur många månaders utgifter man väljer att ha på sitt buffertkonto så är det i praktiken den personliga skuldbördan som bestämmer storleken på reservkapitalet.
Personligen har jag ingen buffert och är inte med i A-kassan. Istället har jag portföljbelåning som jag kan använda om jag behöver ta ut pengar. Dyker det upp en större utgift tar jag det på portföljbelåningen och sedan kan jag betala av den över tid (eller låta hävstången sjunka naturligt om portföljvärdet går upp). Och jag har idag tillräckligt med investeringar för att kunna leva på avkastningen, förutsatt att jag inte reser utomlands. Eftersom jag gärna vill resa utomlands fortsätter jag dock att jobba. Men skulle det behöva snålas kan jag leva helt okej på 10k/mån, så det hjälper ju att hålla nere kostnaderna också.
Kommer ha ca 10 månadslöner före skatt på buffert inkl. en klick AMF Räntefond Kort, när jag börjar jobba igen i höst. Sparar just nu in överskott från buffert i mina fonder, samt nåt extraköp i dessa tider.
Ettåring, villaägare, så känns bra för öväntade kostnader. Sambon har något mer buffert, men mindre investerat.
Nattsömnen bra, och fördelen finns med att man kan pyssla med saker som har med huset att göra och slippa tänka på marknaden i dessa gungande tider.
Men storlek på buffert beror ju på boende och livet i övrigt, så kommer alltid vara olika från person till person beroende på.
Ensam, hyresrätt, då hade jag nog nöjt mig med 2-3 månadslöner på buffert max.
Buffert är bra, men den kostar i form av inflation. Jag skulle inte gå under 60% aktier om jag inte med säkerhet visste att jag behövde pengarna. Det kan vara värre att missa en uppgång än att hänga med i en tillfällig nedgång. Trump är helt oberäknelig, helt plötsligt kan han vända och börsen rusar.
Jag har själv 5+ års utgifter för hela familjen/livet i buffert, ca 25% av totala portföljen. Dock är jag strax över 50 vilket gör att man har mindre tid än många här. Jag håller med om att det är teoretiskt kanske bättre att vara fullt investerad, men inte praktiskt. Det är få, av egen erfarenhet, som klarar sig igenom en riktig kris helskinnad, 2001, 2007 etc. Ett exempel är den nuvarande situationen, med en bra buffert, så är jag ovanligt lite stressad, jag upplever snarare att jag kanske är med om ännu ett historiskt skede och följer nyheter mer med nyfikenhet än skräck. Och vi är, i mina ögon, långt från en krasch.
Det blir lite missvisande när man pratar buffert i antal månadslöner. Bor man i hus behöver man vara förberedd på det mesta – takbyte, vattenskador, trasig värmepump och andra oväntade utgifter.
En person med 100 000 kr i månadslön behöver sällan fundera på hur många månadslöner bufferten bör vara – 2–4 räcker ofta långt. Men för en vanlig löntagare med 35 000 kr i lön kan samma oväntade kostnader innebära en betydligt större ekonomisk påfrestning och därmed krävs ofta en större buffert i förhållande till inkomsten.
Hade länge 50000 på sparkonto plus kanske 20000 “för mycket” på lönekontot. Då påverkades humöret av börssvängningarna. Jag bestämde att det var för lite.
Ändrade till 100 tkr på sparkonto, 100 tkr i räntor, resten i aktiefonder. (Resten var då ca 600 tkr så jag gick alltså från ca 90/10 till 75/25-fördelning)
När börsen började rasa gjorde jag en tabell för när jag skulle göra över från räntor till aktier. Den följer jag nu. Är nöjd o lugn.
At du grubblar på hur mycket som är lagom tyder på att det är för mycket? Skjut in ett års levnadskostnader i säg fem omgångar och utvärdera sen hur det känns?
Jag har landat i att jag kommer ha 1 år buffert på sparkonto framöver och investera resten lite utspritt under året. När jag räknar på det investerade kapitalet så skulle jag, efter en nedgång på 50%, ändå kunna leva några år på det och det borde vara en tillräcklig trygghet. Och i ett sådant läge är det bara att bita i det sura äpplet, säga adjö till avkastningen och förhoppningsvis börja om sparandet från en lägre nivå sedan.
Problemet med detta resonemang är att det finns begränsningar med a-kassa. För det första är ersättningsnivån låg, speciellt i förhållande till en högre lön. Du kan få högst 26 400 kronor per månad före skatt. Och det är ett idealt scenario där du haft en bra lön och jobbat heltid de senaste tolv månaderna. För det andra finns det en tidsbegränsning. 12 månader i regel, men förlängs med 6 månader om du har barn under 18 år. Därefter kan du bli erbjuden jobb- och utvecklingsgarantin, men då måste du underordna dig Arbetsförmedlingens tankar kring din framtid.
Inkomstförsäkring, speciellt med tilläggsförsäkring, kan delvis råda bot på detta. Men jag personligen tycker inte Anne Wibbles råd om en årslön på banken känns helt fel, om vi pratar en familjeförsörjare.
Med tanke på att kronan tappade ungefär en tredjedel av sitt värde mot USD runt den tiden hon sade det där känns det som ett tveksamt råd. Tio årsutgifter på börsen tror jag är en bättre buffert.
Jo, men kanske inte realistiskt för en lönearbetare. Det bästa vore ju en kombination av sparkonto och ett mini-Fire-kapital som du kan få passiv inkomst ifrån vid behov. Det upplägget är jag inne på. Ska spara till det.
