Varför skulle det vara annorlunda på Big Tech-bolag?
Jag tyckte det var lätt. Sannolikt lättare än du. Just saying… 
1 gillning
Jag är CivIng själv och har arbetat i branschen i 30 år. I alla möjliga roller. Visst är en civilingenjörsexamen en viss kvalitetsgaranti. Men det finns andra sätt att utröna om en kandidat är duktig eller inte. Den som är självlärd men kan visa upp egna projekt av god kvalitet och under intervjun kan redogöra för sina kunskaper på ett bra sätt, är också en kvalitetsindikator.
Min erfarenhet är att skolsystemet producerar många utvecklare som egentligen inte brinner för hantverket utan bara valde något med goda framtidsutsikter. Dessa brukar inte prestera bättre än andra.
Programmerare är Sveriges vanligaste yrke bland män alla kategorier. Femte vanligaste om man räknar både män och kvinnor. Det säger sig självt att yrket inte kräver några raketforskare i allmänhet.
Jag tycker som jag skrev i mitt första inlägg att TS ska prova på att lära sig programmera själv först. Sen utvärdera om det verkar så pass intressant att det är värt att lägga fem år på. Detta är ju faktiskt en fördel med programmering, det är låg tröskel att komma igång med hantverket.
Att bundla ihop alla programmerare i en kategori är som att bundla ihop läkare, undersköterskor osv i kategorin medicin-personal.
Stor skillnad om man tex håller på med webbside-utveckling eller utvecklar drivrutiner för komplicerad hårdvara.
5 gillningar
Då de i sin intervjuprocess jobbar med algoritmer, leet code, och dylikt är min uppfattning att man är bättre lämpad om man har en teoretisk bas som man får från högskolan. Går man YH så kan man så klart lära sig detta själv.
Jag killgissar friskt här. Är det något som har fakta så hade det varit intressant.
Notch är väl självlärd. Gick ju rätt bra för honom, han är väl rikare än alla tillsammans…
Men det är ju lite speciellt med programmering. Du kan ju med eget intresse bli hur bra som helst. Tror det är färre som sitter hemma och räknar tyngre matematik på fritiden, och svårare att påvisa det vid en anställningsintervju.
Låter som vi borde lägga ner civilingenjörsutbildningen i datateknik.
Förvisso låg tröskel, bara att ladda ner t.ex. Visual Studio och köra igång. Sen tar det ju några år innan man blir så pass duktig och produktiv så att man är anställningsbar. Men för att komma igång behöver du egentligen bara dator, tid och gärna en någorlunda talang för det hela. Jag har hållit på med programmering i ganska många är, men är väl bara “halvbra”, mer bred än djup. Det tog lång tid innan polletten trillade ner när jag pluggade pascal och basic på gymnasiet. Vissa satt och kodade som fan bara efter några lektioner medans jag fick nöta in enkla hello world-program. Sen när det väl klarnade gick det bättre och det blev mer och mer programmering i mitt jobb som ingenjör, mest Fortran och C. Men jämför man sina egna kunskaper med t.ex. de mycket yngre konsulter som vi tar in ibland så ligger man i lä rejält. Det går inte att jämföra. Nu programmerar jag sällan nu för tiden utan tar fram specar och agerar produktägare. Det är nog lika bra det 
Jag tror att vem som helst nästan kan bli en medelmåttig programmerare, men för att bli riktigt duktig måste du ha talang, ungefär som en konstnär.
4 gillningar
Jobbar du som utvecklare?
Jobbar du inom web, cloud, integrationer, mobil så behöver du inte kunna ett smack om matematik.
Jobbar du inom embedded,spelutveckling eller liknande så behöver du givetvis matematik kunskaper.
Rent krasst brukar systemvetare göra de första och datautbildningar de sista.
Gällande TS.
Gick själv systemutvecklare 4 år och väldigt nöjd.
Däremot finns de jättemånga som gått YH och fått minst lika bra jobb och titlar.
Arbetsgivare struntar efter första jobbet vilken utbildning du gick.
2 gillningar
Tror jag inte ett dugg på och jag hatar myten om att “man måste ha talang” för att bli riktigt duktig konstnär/idrottare/musiker/whatever.
Det du behöver är mer träning på smartare sätt. The end.
3 gillningar
Detta blir lite rant med några saker som kan vara värt att fundera över. Jobbat i 15+ år, numera sitter jag i möten och skriver dokument på BigTech. Som nämnts ovan, bara första jobbet där någon frågat om examen. Ingen har någonsin frågat om betyg. Har en magister(gammalt format, 4 år) i datavetenskap i botten, överlag väldigt nöjd.
Överlag bryr sig väldigt få om vilken utbildning du gått, det som är intressant är om du som junior kan 1) något språk alls 2) tänka algoritmiskt, bryta isär problem till sina beståndsdelar 3) lär dig snabbt. Som junior anställs du primärt för potentialen, inte för vad du kan. Visa att du har potential. Det kan göras genom en utbildning, det kan göras genom coola hobbyprojekt.
En faktor som är värd att nämna är nätverket man kan bygga på universitetet. Vid examen var vi alla färska, numera är tre vänner CTOs, två andra har grundat bolag etc. Om du väljer en utbildning, prata med folk, ha trevligt, drick en öl eller tre. Värdet i nätverket är inte vid examen, värdet kommer efter ett decennium eller två när ni blivit varma i kläderna.
En annan faktor som inte nämnts ovan, ifall du har aspirationer på jobb utomlands är det vanligt med poängbaserade visum, och då väger en masters väldigt mycket tyngre än YH.
En annan faktor är att många rekryteringssystem har automatiserade filter och det kan krävas att du bockar i rätt checkboxar för att en människa ska se ditt CV ö.h.t. Detta gäller dock primärt större bolag, om du söker hos mindre bolag kommer troligen en människa se ditt CV oavsett. Små bolag kan vara bra, ofta mer flexiblitet och man kan forma sin roll men ibland också begränsat utrymme uppåt framförallt i lön.
Finns en annan aspekt. Just nu är det tyvärr lite techwinter. Höga räntor gör att VC drar in på investeringar och folk sparkas här och där. Sverige är inte alls är lika hårt drabbat som USA pga mycket lägre löner här så är det ändå en ganska tung arbetsmarknad för en helt grön nu. En universitetsutbildning är 3-5 år och till du är klar kan det stabiliserat sig lite grann.
Det är ett lite speciellt yrke. Det kan vara otroligt frustrerande där man bankar huvudet i väggen i veckor och inget funkar, men rushen när saker fungerar för första gången är helt magisk och man fånler hela dagen.
Om du vill maximera pengarna sök civing datateknik, bli bra på lågnivåprogrammering och sök jobb i fintech, finansteknik. T.ex. Goldman Sachs har utvecklingskontor i Stockholm. Arbetsmiljön och kontorspolitiken är inte för alla dock.
5 gillningar
Själv har jag jobbat med detta hela yrkeslivet men gjort exit nu. Jag skulle rekommendera att du lär dig från Youtube och gratiskurser på olika websiter. Då lär du dig snabbast och ser om du har anlag för och gillar detta.
Sedan kan du göra olika projekt på egen hand och lägga koden på github. Det kan du sedan visa upp för arbetsgivare när du söker jobb. Visar du på detta sätt att du kan dina grejer så betyder det mer än en gedigen utbildning.
Själv pluggade jag på universitet men jag kunde redan programmering innan dess och tyckte inte att jag det var vettigt alls egentligen. Hands on istället, lär dig själv, både programmering och använda diverse verktyg.
Jag lärde ut python till en tonåring tidigare och hittade då bra kurser hos Udemy, det fanns många bra gratiskurser där för några år sedan när jag kollade senast: https://www.udemy.com/
3 gillningar
Låter som en skum kombination. Lågnivåprogrammering som C och assembler är vanligtvis mer för hårdvarunära företag.
Ja, på flera företag krävs kandidatexamen eller högre från högskola för att ens komma förbi första kontrollen. Kan ju vara värt att veta för de som överväger YH-utbildning eller att utbilda sig via YouTube.
Finns säkert företag som kräver det men jag har varit hos många företag som konsult in både telecom och finans och har inte upplevt det. De flesta blir mer imponerad om man kan visa upp en projektportfölj som man har på Gitbub där man visar sin kod och vad den gör.
Gör något kul projekt, släng upp det på en web, gärna något som hämtar data från olika api’er, skriv unit-tester för att visa att du gör sådant också.
1 gillning
No offense, men ärligt talat låter det där lite som “my first programming test”. 
Kanske är det olika policy för olika företag gällande krav på akademisk utbildning. De företag som kräver mer avancerad programmering, och i kombination med teknisk domän- och ingenjörskunskap, har kanske högre krav på akademisk utbildning. De bör också kunna betala bättre lön, vilket är en fördel.
Alla programmeringsjobb kräver hands on erfarenhet, allt från att kunna hantera verktyg, miljön mm samt kodning. Sådant betyder mer än en examen från universitet för de allra flesta arbetsgivare, inte minst de avancerade. Jag har själv jobbat med avancerade finansapplikationer, bank mm men ingen har frågar mig om min universitetsutbildning, den har aldrig varit viktig.
Låter som en skum kombination. Lågnivåprogrammering som C och assembler är vanligtvis mer för hårdvarunära företag.
Kort svar för att inte dra för off-topic, det måste gå obscent snabbt. Hålla koll så man använder cache effektivt, var/när/hur man allokerar minne etc. En kompis är på ett ställe där de skrev en nätverkstack i userland för att slippa göra anrop till kernel etc.
Tech professional here. Been on both sides of the hiring table.
If I could redo my entire path and focus on the path that frontloads my earnings as much as possible (thus providing quickest ROI) while ensuring that I have the most options and not be tossed out directly during the resume screening, I would do as below:
-
Kandidatprogram i datavetenskap.
Systemvetenskap works, but unfortunately, there is indeed a prejudice that it is not as rigorous as datavetenskap. In Sweden, a YH is a valid path towards a job, but you may struggle to break in to companies/industries where degrees matter much more ex. consulting (think BCG), finance, and so on. Also, if you plan to work overseas at some point, which is the major benefit of being in tech (i.e. mobility), a university degree would be a safer bet. The more renowned the brand, the better. Why not civilingenjörsprogram? My philosophy is to frontload earnings as much as possible, which you may not subscribe to. To me, the gains, especially for career-changers, are marginal despite the prestige, while the opportunity cost of losing 2 years worth of income is huge. -
Internships
Any real work experience during your studies counts. You need talking points and real results to clear the interview stages. -
Projects, projects, projects
If you go for software engineer (SWE) roles, the only way for you to stand out from competitions aside from having multiple internships, is to have projects that you can talk about during the interview. I find this to be a hack, particularly if you don’t get to work with the tech stack that you are interested in or the ‘hot’ ones during your internships or in class. If you can’t find a way, make one.
-
Leetcode (or something similar)
One very common mistake that new grads/career changers do is not preparing adequately for live coding test, which is the most common exercise given during technical round in the recruitment process. Brushing up on data structures and algorithms and practicing with real problems would be my best advice. -
Knowledge of software architecture and accompanying tech stack
The higher you go in tech (ex. you aim to be a Tech Lead/Principal Software Engineer eventually), the more your knowledge of things working as a whole and in parts matter. Look into System Design books and don’t shy away from learning about other parts of the tech stack (cloud, data, etc) even though it’s not directly relevant to the SWE role you are after.
Good luck! Working in tech is among the best decisions I have ever made and it is a rewarding career path if you are after something that challenges you to constantly learn and is fast-paced. Remember that at least you get to wipe your tears during debugging with dollar bills. 
6 gillningar