Hej, jag funderar på om arbetsgivare värderar civilingenjör vs. högskoleingenjör + master olika?
Om allt ovan görs inom samma inriktning och på samma universitet? Utbildningstiden blir ju fem år i båda fallen, men funderar på om någon av varianterna brukar föredras av arbetsgivare?
Det är svårt att svara på utan att veta inom vilket område du kommer studera.
Jag kan svara om det gäller IT. De flesta arbetsgivare bryr sig knappt ens om du enbart gått högskoleingenjör vs full civilingenjör (eller master). Om du är med i något fack, t ex Sveriges Ingenjörer, så kan du logga in och kolla löner baserat på utbildning. Det skiljer sig inte mycket alls i ingångslön (eller lön flera år senare) mellan 3- eller 5-åriga utbildningar i IT. Det jag (är arbetsgivare inom IT) och många andra värderar är faktiska kunskaper. Det är inte fel att ha gått 3- eller 5-år utbildning, men det jag bryr mig mycket mer om är hur du resonerar när du ska bryta ned och lösa uppgifter, om du gillar att kontinuerligt lära dig ny teknik/programmeringsspråk/ramverk och hur väl du kommunicerar och samarbetar i och med en grupp. Att du är bekväm att prata och skriva engelska är också väldigt viktigt.
Är också arbetsgivare inom IT, instämmer med ovan. Kan tillägga att det är ytterst sällan de som helt saknar en utbildning (självlärda m.fl.) är bra på att bryta ner och lösa problem. Och min erfarenhet är att det ofta krockar med deras självbild.
Jag upplever också att en låg andel kandidater med tvååriga IT-utbildningar kan tänka strukturerat jämfört med kandidater med en tre- eller femårig ingenjörsnära utbildning.
Det beror nog på vem som tittar på ditt CV / examensbevis men om programinnehåll och lärosäte är samma kan man ju tycka att det inte borde spela så stor roll.
Utomlands kan jag inte tänka mig att det spelar roll då separat kandidat + master är standard där och de varken vet eller bryr sig om våra svenska yrkesexamen.
I Sverige får du inte civilingenjörsexamen (yrkesexamen) automatiskt om du inte läser allt i samma program.
Evt. kan det finnas möjlighet att få det men då ska man nog läsa rätt kurser och program på rätt lärosäten.
Jag gissar ändå att det inte spelar så stor roll i Sverige om den som tittar på det förstår att det är i princip samma utbildning uppdelat i två.
Jag vill anställa killen som har förmågan att klara en Civ Ing utbildning.
Sen är det så att kunskaperna mellan en kandidat eller master troligen inte skiljer så mycket åt. Man lär sig samma Pythagoras sats i båda. Fast i en master måste du också kunna härleda den.
Du vill ju inte anställa killen som hoppade av master på LTH för att det var för tufft och sen tog en kandidat på Malmö högskola.
Ett bra resultat på högskoleprovet hade jag värderat högt.
Ja jag talar i egen bok 
Du missuppfattade nog trådstarten.
Frågan var om det är någon skillnad mellan nedan för arbetsgivare:
Civilingenjörsexamen på 5 år, master.
Kandidat+master på 5 (3+2) år.
Samma nivå, samma innehåll, men i det senare fallet får man inte nödvändigtvis yrkesexamen civilingenjörsexamen.
Sant. Blev distraherad av svaret från “dro” och spann vidare på det.
Jag skulle nog uppskatta den person som har förmågan att lösa problem på enkla, raka sätt.
Att krångla till det med utbildningen är för mig något jag skulle kräva en bra förklaring till för att inte sätta på minuskontot.
Jag har inte läst civilingenjör men så här tänkte jag när jag pluggade och skulle svara så om det dök upp frågor:
Kandidat + master separat ger större flexibilitet och är därför det smartare valet.
Antingen kan man bara läsa kandidaten eller så lägger man på master på 1 eller 2 år om det känns nödvändigt.
Det finns då även möjlighet att läsa mastern på ett annat bättre eller i övrigt mer lämpligt universitet än det som valdes för kandidaten.
Inriktningen kan ändras i större utsträckning än om man väljer en femårig utbildning direkt där man blir mer inlåst.
Inom mitt område läser man mer eller mindre samma generella saker i kandidaten och mer specialiserat för master med enormt många olika alternativ.
Utomlands och på många universitet i Sverige är det redan eller börjar bli standard med separat kandidat och master på de bästa universiteten, men det beror lite på område.
T.ex. Handelshögskolan i Stockholm, Uppsala, Lund och Stockholms universitet erbjuder väl bara kandidat (3 år) + master (2 år) och ingen svensk fyraårig civilekonomexamen.
Inom industriföretagen i Sverige spelar det inget större roll. Det viktiga är vart du avslutar dina studier, altså antingen går hela civing eller din master. KTH, Chalmers, Lund, LiU, LTU meriterande.
Så får du hög.ing. se någon annan stans, se till att byta upp dig för mastern.
Självklart finns det edge cases med till exempel I-are som bara anställer andra I-are från samma universitet de gick på.
Socialt vinner 5 årig civing på några av de ovan nämnde lärosäten alla dagar i veckan.
Har själv en civilingenjörsutbildning i datateknik. Min uppfattning är att högskoleingenjörerna lästa liknande kurser, men kanske inte lika djupt “teoretiskt” som vi gjorde de 3 första åren, och kanske mer fokus på praktiska kunskaper eftersom den utbildningen är kortare, men kanske bara på marginalen.
Instämmer med andra att arbetsgivare bryr sig knappt efter några års arbetserfarenhet vad du pluggat… det viktigaste är vad du kan rent tekniskt, din förmåga att lösa problem, du kan samarbete i grupp, kommunicera osv.
Ett alternativ är att gå civ.ing men bara ta en kandidat, många som gör det.
Vet ej hur det fungerar utomlands men för ingenjörsjobb i Sverige så kommer den överväldigande majoriteten som ser på ditt CV inte lägga mer tyngd på det ena eller andra.
Jag själv har högskoleing + magister + magister = 5 år.
Samtliga inom huvudområdet maskinteknik men med helt olika inriktningar.
Det har varit väldigt lyckat med 3 examina då det ser imponerande ut. Jag är säker på att jag gått före civilingenjörer i många rekryteringar.
Värt att påpeka att många fortfarande skriver civilingenjör i annonserna men det är för att vissa gamla rävar inte anpassat sig till bolognaprocessen. De inkluderar kandidat + master i begreppet civilingenjör så det är bara att söka jobbet ändå.
När vi pluggade civilingenjör i Lund och jämförde matematiken med de som pluggade i Halmstad var det som natt och dag. För att klara deras tentor behövde man läsa halva kapitlet för varje del.
Hade jag anställt folk till ingenjörsjobb och haft 2 personer att välja mellan och båda var lika sociala, men kom från LTH eller annan högskola hade jag alltid tagit civilingengören, då de kämpat hårdare och vet hur man på riktigt sätter sig in i svåra problem.
Senare i arbetslivet har jag sett liknande exempel på vilka som är mest insatta och mest vilja att bevisa sig eller om man mer glider och “skryter” om att man klarat sig så bra med sin kortare högskoleutbildning.
Personligen är utbildningstitel sekundär imo. Oavsett vad du har gått så har jag alltid inställningen att en nyexad kan i princip ingenting när det kommer till hur en faktiskt jobbar i verkliga livet. En examen är snarare ett bevis på att personen kan, och är villig, att lära sig, mer än “hur duktig” den personen är. Det är mycket viktigare att personen visar ett genuint intresse för yrket och funkar bra i gruppen, det är de som blir de bästa talangerna, inte hen som har mest HP.
Har många, många gånger träffat civ.ing som är helt blåsta och kan verkligen bara kräkas ut fakta från läroböcker, inte resonera och göra bedömningar för fem öre, utan är en levande vandrande fyrkant. On the flip side så är den absolut mest talangfulla och kreativa ingenjören jag någonsin träffat en person utan gymnasieutbildning. Individen är m.a.o mycket viktigare än antal HP.
Kan inte det lika gärna ha med lärosätenas status och allmänna nivå att göra då?
Samma program på olika universitet kan vara olika i praktiken även om de på papperet inte ska vara det.
Hej, jag jobbar som teknologichef på en stor international bolag. Alla har civilingenjör (som mig själv). Några av de har även MBA eller PhD (som mig själv). Har inte ens träffat i företaget någon med “högskolingenjör och masters”.
Själv civilingenjör och jobbar utomlands på stort globalt företag. På huvudkontoret och här är hög diversitet gällande bakgrund som nationalitet och utbildning. När vi anställer är följdaktligen den exakta utbildningen svår att jämföra och därmed ofta av mindre vikt, utan mer viktigt är erfarenheter, vilka jobb man haft innan etc.
Men inom mitt område (ca 40 personer) är vi tre personer som har väldigt högt förtroende när det gäller att få saker gjort, ansedda som pragmatiska oprentiösa problemlösare, kommer snabbt in i nya projekt samtidigt som vi har social kompetens och så att säga enkla att jobba med. Och minsta gemensamma nämnaren på oss är just att vi har studier på högre nivå ingenjör, från universitet i tre olika länder som är svåra att komma in på och även att slutföra. Nu om det beror på vad vi lärde oss under studier, eller om vi hade det innan vet jag inte. Men skulle def rekommendera att studera det som är mest utvecklande - pushar dig själv mest eftersom det kommer ge mer på lång sikt och inte enbart tänka hut en arbetsgivare ser på det som kanske främst är relevant för första jobbet.
Dessa riskerar att sorteras bort av HR-AI och får istället gå på personliga kontakter.
Jag kommer från andra hållet, jag gick Högskoleingenjör + en Master.
Jobbar idag på arbetsplats som uteslutande anställer Mastersingenjörer (civilingenjör eller Högskoleingenjör+Master). Kan inte hävda att jag kan märka någon skillnad på mina kollegor vilken väg de tagit till arbetslivet.
Upplever inte någon större skillnad vid eventuella intervjuer eller dylikt huruvida jag har gjort en civilingenjörsutbildning eller tagit en annan väg med en master. Det är ändå rätt många år sen så det finns andra egenskaper som lyser starkare. Vidare, om någon tycker en titel väger så pass mycket tyngre att jag väljs bort, då är det nog inte en arbetsplats som kommer passa mig till att börja med!
Håller med, därför jag är aningen anti det här lite “elitistiska” att det ska vara rätt utbildning från rätt uni osv.
Är det inte krav på utbildning för att jobba med ett yrke ska utbildningen endast vara meriterande och inte ett krav, annars går branschen miste om så otroligt mycket dold talang.
Nu har du inte skrivit något om fältet som du pluggar inom.
Själv har jag arbetat som mekanikchef under flera år. Min egna inställning är att jag tittar på helheten när jag anställer (har anställt ungefär 15 personer i olika typer av roller under åren, byggt upp nya organisationer osv).
Jag personligen tänker igenom och specificerar behoven som finns för teamet och tittar på om personen har tillräcklig utbildning för rollen, sen tittar jag på vad för drivkrafter personen har, går den igång på att slutföra saker, hitta på nytt och var idéspruta, vara en teamspelare osv. Sen kollar jag på personlighet, är det en lågmäld person, en glädjespridare eller mittimellan. Stämmer dessa saker överens med vad jag tidigare specificerat för rollen/tjänsten så funderar jag på hur individen kommer trivas. Jag anställer aldrig någon som jag tror kommer ruttna på tjänsten som jag anställer mot.
Således, för min del när jag anställer struntar jag högaktligen i om du har högskoleexamen, master eller PhD. Tickar du inte alla boxar anställer jag dig inte.
Med det sagt så kommer en annan verklighet. Jag vet flera chefer som absolut inte tänker/agerar som jag, utan enbart stirrar sig blinda på att anställa så “högutbildad” personal som möjligt. Utan en endaste tanke på hur personen passar mot rollen, vilka behov som finns, hur den kommer trivas osv. De som tänker så brukar sällan lyckas få till bra team som fungerar över tid, utan får medarbetare som är missnöjda med sina jobb och utvecklingsmöjligheter. Tyvärr är känslan att chefer sällan tänker som jag gör.
Ytterligare är min erfarenhet att utbildning spelar mindre och mindre roll desto mer erfarenhet man har. Dvs har du 10 års erfarenhet baseras det mer på kunskap än på utbildning om du får jobbet. Även gällande lön blir utbildningsnivå mindre viktigt. Det baseras snarare på vad du tillför och även vad du har för lön på tidigare arbete. Det är därför det är viktigt att inte hänga kvar på samma arbetsplats för länge. 3-5 år är lagom. Kortare kan du betraktas som en hoppjerka.
Däremot, när du är nyutexaminerad och får ditt första jobb kommer de flesta arbetsgivare basera ingångslönen på rekomenderade ingångslöner från exempelvis Sveriges ingenjörer, vilket ger några tusenlappar extra per månad för första jobbet.
Dock så tar det ett bra tag att komma ikapp två års inkomstbortfall som blir genom att studera 2 år extra mellan kandidat och master. Framförallt om du byter jobb med jämna mellanrum.
Så all in all. Studera det du vill studera för att kunna få de jobb du önskar kunna få. Behöver du en master för att få jobbet du vill ha, ta en master. Räcker det med en kandidatexamen, kör på det. Studera inte vidare bara för att du tror att det lönar sig, för det gör det sällan.
Förlåt för ett långt och svamligt inlägg.
Lycka till.