TL;DR Behöver man gå på något av topp-universiteten för att få högt eftertraktade yrken inom STEM, eller kan andra meriter “rädda CV:t” om man t.ex. går på Karlstad Universitet?
Hej,
Jag och min partner funderar på att studera om några år, och vi har otroligt svårt att bestämma vilket universitet som vi ska studera på.
Vi båda har stora ambitioner karriärsmässigt, och letar alltså inte bara efter en utbildning bara för att få vilket jobb som helst (missförstå mig rätt).
Min partner vill läsa något inom kemi (civ. kemi teknik, kandidat i kemi, etc) medans jag tänker läsa Indek. Som jag förstått på denna tråd så spelar betyg mest roll om man vill jobba som managementkonsult. Betygen kanske spelar roll för andra yrken också, men min uppfattning var att en examen i sig och relevanta sommarjobb var viktigast.
Nu till själva frågan, spelar det stor roll vart man får sin examen ifrån, när man tittar från ett arbetsökande perspektiv? Kan nämna att vi är ifrån Värmland och för personliga anledningar helst vill studera på Karlstad Universitet. Som jag dock har förstått, så är det inget topp-universitet.
Skulle det sänka våra möjligheter till högt eftertraktade yrken genom att ta examen på ett “sämre” universitet, eller kan man “rädda CV:t” med tillräckligt bra sommarjobb och meriter?
Om du ska läsa civ ing IndEk och lägga fem år av ditt liv så hade mitt råd absolut varit att försöka göra det på de program som är mest etablerade och eftertraktade (och svårast att komma in på), dvs Chalmers, Lund, KTH eller möjligtvis Linköping istället, och få så bra betyg som möjligt om du ändå ska göra det. Det kommer finnas de som svarar i tråden som tror sig veta att det inte spelar roll men de har helt enkelt fel.
Det går utmärkt att läsa något i Karlstad och få ett bra liv ändå men dörrspringan till de riktigt eftertraktade ingångsjobben kommer vara väldigt, väldigt mycket tajtare. Det gäller framförallt managementkonsultfirmor, strategijobb, finans och en del traineeprogram, men även arbetsgivare inom tech. I industrin (tänk Volvo) kanske det spelar mindre roll men det är definitivt ingen fördel att ha läst på ett lägre rankat universitet. Vissa firmor kommer sålla bort ansökan enbart pga att lärosätet är 2nd/3rd tier. Inte för att lärosätet per definition är dåligt utan mer av gammal hävd, eller kanske för det faktum att de lägre rankade skolorna har väldigt mycket lägre antagningskrav. Om man kan komma in genom att skriva 1,1 på högskoleprovet så kommer det färga tempot på utbildningen, nätverket man får etc.
Med det sagt, hur i all världen kan du ens veta vad en managementkonsult är för något, eller att det ev är intressant? Jag hade inte en susning innan jag började på IndEk och indoktrinerades i att det var något eftersträvansvärt. Det går fint att göra karriär på annat sätt, men det kanske tar liiite längre tid att landa riktiga toppjobb. Om det nu är det man är ute efter.
Förmodligen har det betydelse om målet är att komma till den lilla klicken av mest eftertraktade arbetsgivare. Anledningen är helt enkelt att utbildningens syfte till stor del är att forma nätverk. Du behöver inte få sämre kunskaper på Karlstads universitet men den chef som ska anställa en junior managementkonsult kommer att ha en annan bakgrund och favorisera den som har samma bakgrund. Den person som blir utvald kommer att ha kursare eller kompisar som redan jobbar på firman. Du kommer inte att ha det.
Utanför Sverige är det väldigt få som vet skillnaden mellan Karlstad och Chalmers.
Däremot så är det säkert trevligt att ha en Karlstadexamen om man vill bo och jobba i Värmland precis som Chalmers är trevligt om man vill jobba i Gbg.
Håller med om det vad gäller första jobbet, men när man väl börjar få yrkeserfarenhet så spelar valet av utbildningssäte (eller ens utbildning) mindre och mindre roll. Tror aldrig jag har reflekterat särskilt mycket över utbildningsplats när jag anställt någon lite mer senior person
Stort tack för ditt svar! Det du säger låter mycket rimligt, och är väl lite det vi misstänkt (tyvärr?).
Som jag förstår dig så gäller detta alla yrken, men framförallt Civ. Indek? Jag är inte nödvändigtvis säker på om jag vill arbeta som managementkonsult, men det både jag och min partner faktiskt strävar efter är att känna att man gör skillnad med sitt arbete. Kanske låter fånigt, men jag tror ändå du förstår vad vi syftar på för slags yrken.
Så, gäller detta främst om man vill ha en ha väldigt hög lön som Indekare, eller gäller det allmänt inom STEM?
Nja. Ditt val av lärosäte spelar störst roll i sökandet av ditt allra första jobb. Det går såklart att landa bra jobb inom industrin genom att gå den ”långa vägen” via ett lite mindre prestigefyllt ingångsjobb. Men det är ju lite ballare om första jobbet kan bli hyfsat välbetalt och intressant på t ex McKinsey och inte som inköpsassistent på Valmet i Karlstad. Om man nu inte har slagit rot i Karlstad. För glöm Värmland om ni vill göra karriär som managementkonsult, åtminstone de första åren. Tyvärr.
Skillnad vet jag inte om man gör särskilt extra mycket som managementkonsult. Det man får med sig som junior är högt tempo, hög nivå på diskussionerna och inblick i många branscher på kort tid. Jag gjorde några år i branschen direkt efter IndEk-examen men ledsnade rätt fort. Det är slitigt, långa timmar, stress, resor och press. Bra betalt men inte värt det i längden för mig.
Misstänker då att detsamma gäller typ forskning eller produktutveckling åt något företag?
Nej, det är väl sant. Du, samt fler i tråden, verkar ju ha erfarenhet av karriären efter STEM-studier, är det något yrke du/ni tycker man bör sikta på om man vill bidra till en meningsfull skillnad? Både inom indek och kemi.
En del vill absolut känna att de hjälper människor personligen, varje dag. Då är ingenjör fel och något inom vård/omsorg/skola bättre.
Andra finner mening på annat sätt. Jag har haft en intressant karriär som inte varit möjlig utan en civ ing examen, men jag skulle inte säga att jag ens har något ”yrke” på samma sätt som en lärare eller läkare. Jag hamnade efter mycket om och men i en bransch som intresserar mig (medtech), men med min bakgrund hade det lika gärna kunnat bli fordonsindustri eller nästan vad som helst. Det känns dock mer meningsfullt för mig att vara med och skapa produkter som fyller en kritisk funktion inom vården, än att t ex förbättra produktionseffektiviteten för ett tobaksbolag.
Som IndEk-are kommer du snarare att behöva välja funktionellt spår och fundera på om du dras åt produktutveckling, marknadsföring, produktion, kvalitetsledning eller något annat. En del av mina f d kursare jobbar liksom jag för större bolag med något de tycker gör skillnad eller åtminstone ger den utmaningar.
Jag har nog en annan infallsvinkel än de övriga som svarat på ditt inlägg.
De flesta större högskolor i Sverige har nu med inflationen problem med höga lokalhyror, och tyvärr är detta något som påverkar utbildningen. För din partner som är intresserad av kemi, så är det en fördel att titta mer på läroplanen, se hur mycket tid praktiskt man får i laboratoriet i jämförelse med teori. Självklart har det betydelse av vilken del av kemin som denne är intresserad av, men den praktiska aspekten är inte att förakta. Nu efter COVID har vi flera årskullar av studenter som kommer ut i arbetslivet som inte ens vet hur man använder laboratorieutrustning på rätt sätt.
En annan rekommendation är att om ni har möjlighet att prova på utlandsstudier för en termin eller två, så ta tillfället i akt. Man får en väldigt mycket bredare perspektiv och bra livserfarenhet som många arbetsgivare uppskattar.
Jobbar inom mekanikutveckling. Tror inte det spelar någon större roll. Mer vad du gjorde på universitetet (vilken inriktning & kurser valde du, har du varit med i Formula Student…) spelar större roll. Men efter ditt första eller andra jobb tror jag det spelar ännu mindre roll.
Det betyder självklart olika för alla människor. För oss betyder det att arbeta med något som antigen handlar om hållbarhet eller hjälper människor. Alltså inte vilket företag som helst (säg t.ex. ett möbelförutag, inget illa emot dem men det är inte sortens förutag vi helst vill arbeta på).
Beror väldigt mycket på vart du vill bo och göra i framtiden.
Vi rekryterar sällan någon som har gått på Chalmers eller KTH men det beror främst på vår historik kring att dessa nyanställda bara kommer vara kvar en kortare stund och sen vill de flytta tillbaka till storstaden.
Rekryterar vi från den lokala högskolan får vi oftast ingenjörer som kommer vara kvar under en längre tid och hinner lära sig jobbet samt leverera result.
Det låter inte som att ni är karriärister eftersom ni vill stanna i Värmland. Men man kan ju ändra sig efter att ha studerat några år.
Viktigare för karriären än än studieort är att se till att flytta till Sthlm. Där kommer det vara betydligt enklare att göra karriär och få hög lön. Ute i landsorten är karriärvägarna begränsade och löneutvecklingen mindre bra.
Sett flera exempel på rena oduglingar, personer jag inte skulle anförtro att sköta en glasskiosk, flytta till Sthlm och klättra i karriären.
Det här är ju rätt väntat. Är man top 3 i en klass av 30 i grundskolan eller top 10 av 100 på gymnasiet så kan man plötsligt hamna i botten på universitetet. Och ha det ännu jävligare på de prestigefulla arbetsplatserna. De gör ju mer än att spela pingis på googles högkvarter. Man förväntas leverera.
Handlar det om
Att andra ska uppfatta att ni gör skillnad.
Det finns många kända profiler som representerar diverse organisationer och tar äran för framgångarna. De kanske är med och fattar beslut, men i realiteten styrs de av lagar, anställda, kunder och är starkt begränsade i sin påverkan. Men folk tror att de är mäktiga och påverkar mycket.
Häftigt utifrån, men säkert väldigt påfrestande inifrån. Många inflytelserika väljer ju aktivt att inte synas, hellre än att synas utan att faktiskt påverka. Esse non videri.
Att känna att ni gör skillnad
Var kommer behovet ifrån? Det gäller att komma ihåg hur värdefull man är som människa - även utan konstant bekräftelse. Här kan egot spöka lite. Ligger detta bakom vet jag inte om någon nivå av karriärmässig bekräftelse kommer göra en tillfreds. Som ung vill man ju ha bekräftelse för att status ökar ens reproduktiva chanser. Men ni har ju redan varandra.
Att faktiskt göra skillnad
En liten kugge i ett stort maskineri är ofta helt avgörande. Minsta skitjobb gör skillnad, oavsett utbildning. På ett mellanmänskligt plan kan ett kassabiträde göra stor skillnad genom att ha ett glatt samtal med ensamma pensionärer.
Sedan funderar jag på om “skillnad” autumatiskt är så bra. Usama bin Laden gjorde “skillnad”, och var förmodligen rätt övertygad om att han gjorde något bra. Annars hade han inte gjort något. En lokal kändis är Greta som gjort “skillnad” helt utan utbildning. Men om hundra år kanske vi minns henne som orsaken till att europa försvann som ekonomisk maktfaktor i världen.
Det gäller att inte bara vara övertygad om sin moraliska förträfflighet, utan att också ha rätt vilket är lättare sagt än gjort när man ska börja göra “skillnad”.
Om man är i botten på universitetet kommer man inte ens in på de topprankade managementkonsultfirmorna. Så det är snarare så att de flesta som anställs har varit bland de absolut bästa hela vägen från grundskola till universitetsexamen.
Men för mig var det inte att livet som managementkonsult blev övermäktigt rent intellektuellt, eller att uppgifterna var för svåra. Det var bara ett jäkla tufft och tidskrävande sätt att jobba, som efter ett tag inte gav tillbaka lika mycket som jag kände att jag lade in.
