Dock kändes det väldigt blandat, även om de flesta sa att det inte spelar så stor roll. Dock har jag hört väldigt mycket att desto längre studier, särskilt för ingenjörer, desto mer betyder betygen.
Funderar på att läsa till civilingenjör inom industriell ekonomi nästa höst, men undrar om jag kommer behöva plugga för att få godkänt, eller för att få max betyg?
Någon här som läst till civilingenjör och kan ge sin erfarenhet? Tack så mycket på förhand!
Om du inte har högre ambitioner än att bara klara kurserna skulle jag nog faktiskt välja något annat.
Förutsatt att vi pratar de tunga, ”riktiga” IndEk-programmen vid KTH, CTH, LiTH och LTH.
Du får absolut bäst hävstång på utbildningen om du ser till att prestera någorlunda när du väl går den.
Beroende på ambitionsnivå kan det krävas allt mellan medelmåttiga till höga betyg för att landa drömjobbet efter examen.
Att komma in till en vanlig ingångstjänst i industrin kräver absolut inte toppbetyg. Att få eftertraktad plats på ett traineeprogram eller möjligheten att ens intervjua för t ex McKinsey etc kräver definitivt bra studieresultat.
Men visst, en examen från t ex Chalmers med medelmåttiga betyg smäller fortfarande högre än en examen med högre betyg från typ Blekinge eller Borås…
Om du inte har högre ambitioner än att bara klara kurserna skulle jag nog faktiskt välja något annat.
Jag har definitivt ambitionerna, om de behövs. Det var exakt därför jag ville fråga, faktiskt.
Förutsatt att vi pratar de tunga, ”riktiga” IndEk-programmen vid KTH, CTH, LiTH och LTH.
Har tänkt att läsa på LTH.
Du får absolut bäst hävstång på utbildningen om du ser till att prestera någorlunda när du väl går den.
Grejen är ju den att jag har en tendens att överplugga om det krävs, och vill maximera avkastningen på mina fem studieår, inte bara på utbildningen.
Egentligen vill jag väl veta/få råd om hur mycket jag bör satsa på plugget för att få toppbetyg, eller om det är bättre att lägga den extra pluggtiden på annat? Som jobb exempelvis. Är utbildad PT också, har tänkt att driva AB vid sidan om studierna om möjligt, som extraknäck. Men då återkommer jag ju till det, värt att lägga mer tid på det och tjäna mer pengar, och nöja sig med godkänt? Eller är toppbetygen värda att sträva efter? Kan medelbetyg vara tillräckligt?
Jag har under mina 12 år som civilingenjör aldrig behövt visa upp mina betyg. Så nej betygen är inte viktiga att kunna visa upp.
Däremot så blir du en bättre ingenjör om du tar plugget på allvar och försöker få bättre betyg. Du får då en bättre förståelse och verktyg att bli en bättre ingenjör.
Det är en väldigt bra poäng! Känner du att den extra kunskapen av att ta plugget på allvar har gynnat dig mycket, eller är det främst erfarenhet efter de första åren?
Är det något särskilt som är bra att fokusera på inom studierna? Tänker att det är otroligt många kurser som läses, är några ‘viktigare’ än andra för att bli en bra ingenjör?
Spännande! Det är en bra synvinkel jag inte tänkt på. Vad för slags stipendier kan det vara, om du vill dela med dig? Har dessa stipendier gynnat ditt yrkesliv, eller har det mest varit en kul summa pengar?
Det är nog olika beroende på vad man pluggar vs vad man kommer jobba med.
Jag har jobbat en del som beräkningsingenjör. Och mina kunskaper från matematikurserna och de inom beräkning har absolut gynnat mitt arbete i det.
De ämnen som jag bara ”gled igenom” med minsta ansträngning, minns jag knappt.
Så ta plugget på allvar och det kommer spegla sig i din karriär sen också. Men stånga dig inte blodig. Men ta det på allvar och gör ditt bästa. Det är mitt tips.
Kul summa om ca 100.000 totalt
Gick till två års utlandsstudier, kom från statliga företag och organisationer inom teknik (Sverige och Europa). Jag tror nog att ha blivit tilldelad dessa gjorde det lättare att få jobb i början men nu är det helt irrelevant.
Stipendier verkar definitivt vara något värdefullt att ha i åtanke i så fall. Överlag förstår jag det som att studieresultat har störst påverkan i början av karriären, och då låter stipendier som en utmärkt komplement.
Min erfarenhet är att man inte glider igenom utbildningen hur som helst. Du förväntas i princip ha ett sjätte sinne, ögon i nacken och ett väldigt stort intresse för att studera sedan tidigare. God studievana. Du är förmodligen inte så smart i det sammanhanget som du är van vid i andra sammanhang.
Lite ödmjukhet kan vara bra att ha med sig. Se till att ha luft i schemat, stabilt boende och bra transportmöjligheter istället. Gå också igenom allt du lärt dig från åk 1. Du förväntas kunna minsta kuggfråga fram- och baklänges.
Jag instämmer till 100% med svaret du fick från @Anonym.
Hur viktiga dina betyg är beror på din ambitionsnivå och vilken typ av jobb du eftersträvar efter studierna. Att få möjligheten att ens intervjua för de mest eftertraktade jobben kommer kräva både relevanta internships/anställningar under studietiden och mycket bra studieresultat. Vissa arbetsgivare (tex McK) kommer även be om dina gymnasiebetyg.
Min erfarenhet är att man inte glider igenom utbildningen hur som helst. Du förväntas i princip ha ett sjätte sinne, ögon i nacken och ett väldigt stort intresse för att studera sedan tidigare. God studievana. Du är förmodligen inte så smart i det sammanhanget som du är van vid i andra sammanhang.
Bra poäng. Jag förväntar mig definitivt att universitetsstudierna blir svårare, om inte betydligt svårare. Det jag oroar mig för (kanske är helt i onödan, som vanligt) är att jag ska lägga för mycket tid på plugget. Då menar jag inte att jag automatiskt lägger tillräckligt med tid för att få toppbetyg i allt. Snarare handlar det om att jag oroar mig för att det hade funnits annat att lägga tiden på som hade gett bättre avkastning i längden. Gymnasietiden ser jag som ett perfekt exempel av detta. La oerhört mycket tid åt plugg som inte riktigt gav extra resultat (märkte efter något år att jag kunde lägga halva tiden och få samma betyg…). Den extra tiden kunde jag lärt mig mycket annat på, eller gjort annat produktivt.
Lite ödmjukhet kan vara bra att ha med sig. Se till att ha luft i schemat, stabilt boende och bra transportmöjligheter istället. Gå också igenom allt du lärt dig från åk 1. Du förväntas kunna minsta kuggfråga fram- och baklänges.
Också bra tips, tack. Nog klokt att ha det som nu (innan studierna har börjat) ses som självklart/småproblem iordning först, innan man börjar min/maxa sin tid.
Jag har läst Indek med hyfsat bra betyg, dock inte topp topp betyg. Skulle säga att det beror mycket på vad du vill ha för jobb / göra för typ av karriär. Jag hade nytta av mina betyg för att få första jobbet, då jag minns att min dåvarande arbetsgivare sa att mina bra betyg vägde in när dom valde ut mig till intervju. Det går absolut att få bra jobb ändå med godkända betyg, vet många i min klass med lägre snitt som ändå fick bra jobb efter examen. Så det är inte såå stor grej egentligen, även om det alltid såklart är bra om det ser hyfsat ut.
Däremot om du vill in på dom prestigefyllda konsultfirmorna eller liknande direkt efter examen så behöver du ha väldigt bra betyg + gärna något extra som sticker ut på CVt, t.ex något ledarskaps engagemang eller eget AB är nog också bra.
Men jag tycker inte man ska hetsa för mycket. För man vet ju sällan vad man vill göra så pass tidigt… Och det går absolut att göra karriär utan höga betyg. Jag förstod nog inte vad jag ville jobba med förens jag börjat jobba och fick prova på det på riktigt. Så mitt tips är att utgå ifrån dig själv så mycket som möjligt vad som känns roligt och givande, inte vad som har högst status / lön osv. Gör man något som man tycker är roligt så blir man ofta framgångsrik på det också. Så att lägga tid / energi på närma sig det är väl investerad tid enligt mig. Kan handla om att prova på nåt sommarjobb eller annat engagemang för få känna på hur det är
Hur viktiga dina betyg är beror på din ambitionsnivå och vilken typ av jobb du eftersträvar efter studierna. Att få möjligheten att ens intervjua för de mest eftertraktade jobben kommer kräva både relevanta internships/anställningar under studietiden och mycket bra studieresultat. Vissa arbetsgivare (tex McK) kommer även be om dina gymnasiebetyg.
Min ambitionsnivå överlag är hög för det mesta, men jag är ofta osäker på hur jag ska fördela den. Relevanta internships/anställningar under studietiden låter definitivt som saker att sträva efter dock. Vad är det för internships/anställningar de gillar att se? Vad är viktigt att tänka på?
Även intressant att exempelvis McK vill se gymnasiebetyg. Antar att det har mer med ambitionsnivå än faktiska kunskaper de vill se då?
Däremot om du vill in på dom prestigefyllda konsultfirmorna eller liknande direkt efter examen så behöver du ha väldigt bra betyg + gärna något extra som sticker ut på CVt, t.ex något ledarskaps engagemang eller eget AB är nog också bra.
Bra poäng att CVt är mer än studieresultat och studierelaterat! Ska ta med mig det.
Men jag tycker inte man ska hetsa för mycket. För man vet ju sällan vad man vill göra så pass tidigt… Och det går absolut att göra karriär utan höga betyg. Jag förstod nog inte vad jag ville jobba med förens jag börjat jobba och fick prova på det på riktigt.
Om jag ska vara helt ärlig så är det delvis anledningen att jag ens tänker gå Indek. Är säker på att jag vill läsa till ingenjör, men mycket mer än det vet jag inte. Gillar matte, gillar teknik, gillar ekonomi, så Indek känns rätt. Men mer än det vet jag definitivt inte. Därför är jag tacksam att Indek verkar ganska brett.
Så mitt tips är att utgå ifrån dig själv så mycket som möjligt vad som känns roligt och givande, inte vad som har högst status / lön osv. Gör man något som man tycker är roligt så blir man ofta framgångsrik på det också. Så att lägga tid / energi på närma sig det är väl investerad tid enligt mig. Kan handla om att prova på nåt sommarjobb eller annat engagemang för få känna på hur det är
Det låter mycket klokt. Jag antar att det jag faktiskt tycker om att göra är det jag kan bli bäst på. Finns inte den inre viljan kommer det nog aldrig bli riktigt bra.
Som referens:
Jag är absolut inte särbegåvad eller någon form av geni, men jag gled genom gymnasiet utan att knappt behöva göra läxorna. Hade högsta betyg i nästan allt och med bred marginal i matte/fysik/kemi. Det var lätt för mig att förstå vad som förväntades.
Samma gällde för väldigt många av mina kursare på IndEk.
Första duggan på IndEk var tänkt som en snabb ”repetition” av gymnasiematten. Halva klassen kuggade, inklusive jag. Det var givetvis tänkt som ett wake up call, och det funkade.
De första kurserna i analys/matte upplevde jag som relativt enkla att klara (med mina förutsättningar), men väldigt svårt att sätta högre betyg. Jag skrev ett par treor i de första kurserna innan jag fick till studieteknik och fokus, sen gick det betydligt bättre. Jag hade betydligt högre betyg i 2:an än 1:an och ännu högre under 3-5:e åren.
Att läsa IndEk med planen att ”se vad som händer” eller oro att behöva plugga tror jag är fel inställning. Se det istället som att du med disciplin och ca 40 h i veckan kommer att klara det bra. Vill du glida så finns det mängder med andra utbildningar, och jag skulle nog avråda från alla civ ing faktiskt, om du inte är en matematisk-teknisk savant.
Jag läste själv industriell ekonomi för massa år sedan. Ingen har någonsin visat något intresse för själva betygen (alltså om det “bara” var godkänt eller mer än så).
Vid ett tillfälle jobbade jag med saker som krävde säkerhetsklassning, och då kollades bland annat alla studier upp. Inte betygen i sig, men man kontaktade både universitet och gymnasium för att säkerställa att jag verkligen gått där och att mina uppgifter därmed stämde.
Men precis som Robert säger så:
Så håller jag med. Det är den examen som både gjort att jag fått de jobb och den lönen jag haft. Eftersom jag också varit lönesättande chef vet jag att lönen åtminstone i början av karriären är ganska kopplad till just utbildningsnivå = avklarad examen, dock ej de faktiska betygen som du pratar om i frågeställningen.
Ingångslönen som civilingenjör är liksom inte riktigt densamma som ingångslönen för en som läst 2-årig KY-utbildning. Över tid upplever jag dock att det jämnas ut något, och lönen mer går mot att reflektera hur bra du är på ditt jobb än hur mycket du pluggat för 10+ år sedan.
I övrigt har jag 100% igenkänningsfaktor på det @Denkmal skrev precis ovan. Från att knappt behövt anstränga sig för toppbetyg på högstadiet och gymnasiet, så misslyckades även jag på första delprovet i matte.
Jag saknade studieteknik och blev rätt chockad. Det var inte alls bara repetition (eller snarare såhär, enligt min egen förklaring: Chalmers har inte ändrat sin repetitionskurs i matte nämnvärt senaste 50 åren. Däremot har skolan före universitetet ändrat sig till att sänka nivån och kraven så att även de skoltrötta ock icke-akademiskt lagda ska klara sig fint utan att bli diskriminerade. Men det här gissar jag lätt kan spåra ur och är egentligen en egen tråd…)
Det tog något år för mig att komma in i min studieteknik, med enbart ett fåtal poäng över godkänt. År 2-5 blev det dock främst 4:or och 5:or a.k.a. höga/högsta betyg. Till lägre upplevd ansträngning än för knappt godkänd första året. Och det är detta jag framförallt tar med mig från mina 5 år på Industriell Ekonomi.
