Som flera har skrivit så beror hur viktiga betygen är i efterhand på vad du ska jobba med. Jag skulle dock varna för att inte försöka sitt max från början. Finns annars en risk att man inte klarar utbildningen och hoppar av. Tror det är bättre att efter ett år utvärdera och se om man ska justera hur mycket tid man lägger ner.
Det @Anonym skriver upplever jag gäller för de flesta som börjar på civilingenjörsutbildningar: övertro till sin egen studieförmåga
Vill bara också nämna att det finns stipendier, urval till utlandsstudier och jobb utomlands där höga betyg är nödvändigt.
Jag har på de flesta jobben i offentlig sektor fått lämna in examensbevis och betyg. Sen så utvärderade arbetsgivaren inte betygen förutom första arbetet men det var ändå bara fokus på vad jag läst och att jag har bra betyg i några nyckelkurser för arbetet.
Har själv en civ. Ing examen från LTH för 15 år sedan. Jag kom ihåg väl att jag själv var ganska osäker på hur mycket insats som utbildningen skulle kräva. Jag startade i ett rasande tempo som jag sedan modererade ner lite för att också kunna njuta av studentlivet mer.
Betygen var viktiga på mina 2 första jobb (i löpet av 3 år). Kunskaperna jag fick, som betygen skal visa, har tillsammans med arbetserfarenhet gett mig möjlighet att göra karriär innom mitt nuvarande företag. Med åren så blir ju arb.erf oerhört mycket viktigare så klart.
Jag har idag en roll där jag också rekryterar ingenjörer till “min avdelning” ca 5 stk/år är tempot nu. De flesta direkt från uni. Jag ser på betygen, eftersom de är en del av en helhet, bättre betyg ger ökad chans för att bli kallad på intervju. Väl på en intervju så får du stå på egna ben så att säga. Om betygen inte är mer än medel så letar jag efter andra starka sidor, intressen och hobby inom teknologi, eller relevanta sommarjobb, osv. Så jag diskvalificerar sällan någon på enbart dåliga betyg.
I tuffare tider så har betygen en större utslagsgivande faktor om du kommer direkt från uni, där det helt enkelt är tuffare konkurrens, tänk på det, om du tar examen om 5 år kan situationen vara annorlunda än idag.
Tror inte någon arbetsgivare varit intresserad av mina betyg, kanske första jobbet då eftersom jag inte hade mycket till CV och nåt ska de ju ha att kolla på…
Jag tog mig igenom utbildningen med i stort sett enbart 3or men min arbetsgivare som jag avancerat två chefsnivåer hos på 7 år har aldrig tittat på dom. Givetvis så beror det på vilket företag man vill jobba på efter examen. The big 4 managementkonsultfirmorna lägger stor vikt vid betygen men där är det mer en inträdesbarriär att ha höga betyg sen krävs det bra erfarenheter och andra aktiviteter utanför skolan för att få jobbet
Jag vet inte om min erfarenhet är speciellt värdefull då jag läste på distans för det mesta och enbart använder min civ. Ing. I design och produkt för att utöka de tjänster mitt egna företag erbjuder.
Mina betyg har inte gjort någon skillnad i detta som tur är då jag verkligen kännde skillnaden mellan mitt lantliga gymnasie (där hela 15% av lärarna lagligt fick arbeta som lärare) och Högskolan .
Blev inte ens klar med min Civ.Ing utan blev headhuntad under utbildningen så tog ut examen efter 3 år. Bra så, har högre lön nu och högre tjänst som de som jag gick med under utbildningen. Är specialist/teamleader så tror knappast någon arbetsgivare kollar på betygen i framtiden heller utan mer på portföljen med grejer jag utvecklat och patenten jag tagit.
Absolut sådana här svar jag särskilt var ute efter när jag skapade tråden!
Känner igen mig väldigt mycket i den här beskrivningen. Ser mig inte som något geni alls, men råkade ha ganska lätt för mig i gymnasiet. Ansträngde mig i 1:an och 2:an, men det gav ingen extra avkastning då jag gjorde precis som du beskrev i 3:an, och fick exakt samma betyg som de första åren.
Precis sådant här jag var ute efter att ta reda på.
Det låter som en mycket bättre inställning, definitivt. Tanken är inte att glida igenom utbildningen om ansträngningar faktiskt ger någon form av avkastning senare i livet. Vilket som jag förstår på den här tråden att det gör. Jag ville främst inte upprepa gymnasiet, där jag ansträngde mig för absolut inga extra resultat.
Spännande, det är verkligen något jag aldrig skulle kommit på utan att haft någon berätta om det.
Intressant. Som jag skrev ovan så var det exakt sådana här erfarenheter jag ville ta reda på. Förhoppningsvis kommer det inte bli alltför jobbigt med matten, då jag läste MatteSpec i gymnasiet, men vem vet! Jag vet i alla fall att jag ska ta kursen på allvar redan från början.
Väldigt bra poäng med studieteknik och upplevd ansträngning. Som jag förstår på er kommer jag nog behöva öva upp en bra studieteknik, och den i sig har nog en stor betydelse på hur mycket jag behöver anstränga mig för de betyg jag siktar mot.
För min del har betyg inte spelat nån roll. Jag läste datorteknik med mjukvaruinriktning i Luleå för 25 år sen. För min del var universitetet lättare än gymnasiet då det var roligare ämnen som motiverade mer. Högskoleprov 8 gånger innan jag kom in.
Jag strävade aldrig efter höga betyg, men ville undvika omtentor så såg till att pluggat bra inför tentorna. Ofta resulterade det i höga betyg, men framförallt, längre ledigheter vilka jag tidigt använde för sommarjobb och löpande jobb under terminerna. Det gav bra kontakter vilket resulterade i att vi var ett gäng som startade ett företag tillsammans. Att få bra kontaktnät som vet vad man kan underlättar mycket när/om man byter jobb. Har dock själv bara jobbat på 2 ställen sen examen.
De första åren på utbildningen läst jag extra kurser, särskilt på vintern, när det ändå var mörkt. Men man ska som andra också påpekat inte bara sikta på plugget, att har kul med vänner är också viktigt och skapar kontaktnät för framtiden.
Som svar på TS fråga. Min arbetsgivare har inte ens bett att få se några betyg, och jag tror knappast jag någonsin kommer behöva visa dem i framtiden efter flera års arbete, så jag tror det beror på företag.
Vissa skiter i och går främst på personlighet och personkemi etc. då ingenjör inte är en skyddad titel, IE du behöver inte vara utbildad för att vara ingenjör. Andra använder säkert betygen som en första-sållning om det är högt tryck för att sedan gå på personlighet och personkemi.
Civ Ing från CTH M här. Betygen har inte spelat någon roll alls, de första arbetsgivarna var mer intresserade av vilka kurser jag läste och varför jag just läste dom, vad som var intressant osv. Jag gick väl ut med ca 4.1 i snitt om jag inte minns helt fel. Inga andra arbetsgivare har frågat efter betyg eller velat se någon form av bevis för att jag ens har en Civ.ing examen. Har pratat med många vänner om detta, vad jag minns är det enbart 1 som faktiskt har behövt visa betyg och examensbevis.
Det är ganska logiskt eftersom vad jag fick i “Inledande matematik” som finnig 19-åring inte spelar någon större roll om jag ska arbeta med Projektledning 14 år senare. Det viktiga skulle jag säga är att läsa något man tycker är intressant, så man i de ämnena faktiskt får höga betyg (och anammar mycket kunskaper). Betydligt viktigare var även valet av examensarbete och att det genomfördes på ett gott sätt, vilket resulterade i goda referenser.
Det här är oerhört vanligare på IndEk där många söker sig till management consulting, IB eller liknande branscher där antagningsprocesserba är strikta.
Det har varit lite så jag tänkt också. Men ville inte hamna i någon fallgrop med det tankesättet. Finns det något jag bör tänka på när jag väljer examensarbete, som kan vara extra bra/dåligt?
Det kan jag tänka mig, i alla processer jag har varit inne i med vettiga rekryterare/chefer har alltid personligheten och förmågan att angripa problem varit det primära de tittar efter, likaså hur man skulle kunna hantera företagskulturen, samarbete med kollegor osv. Betyg är förmodligen en första tidig gallring vissa väljer att använda sig av, vilket jag är helt säker på gör att man missar många extremt drivna och duktiga studenter via.
Skulle säga att det för mig var viktigt att dels få göra det på ett riktigt företag och inte ett “hittepå” exjobb på avdelningen som ingen bryr sig om.
Ha rätt handledare som prioriterar studenter och som är pedagogiska på universitetet.
Påminner om det första jobbet du skulle vilja ha, för mig var det roligt att vara ute i industrin och faktiskt få se mycket av processerna som man hade genomfört beräkningar på. Det byggde enormt mycket självförtroende, att utföra mätningar och få se saker på riktigt.
Roligt och intressant, blir lätt att plöja ner mer än 40h/v och vi fick betalt boende för att kunna ligga borta i perioder. Hade man ju inte velat göra om det var tråkigt.
Rätt typ av företag och avdelning, som förstår att man är novis och som avsätter tid och resurser för att hjälpa till.
Nu är det ju fem år tills du ska fundera på det. Men generellt, försök hitta ett inom ett område du faktiskt vill jobba. Bäst inom industrin, inte ett pappersjobb. Nätverka med lärare och försök ha örat mot rälsen sista året för att hitta rätt.
Jag och min exjobbspartner gjorde exjobb genom att lösa ett praktiskt problem i industrin. Vi båda blev erbjudna jobb direkt efter.
Men man ska som andra också påpekat inte bara sikta på plugget, att har kul med vänner är också viktigt och skapar kontaktnät för framtiden.