Finns säkert många här som sitter på “höga” positioner i arbetslivet, har en bra lön osv…
Hur viktig har utbildningen och betygen varit i er resa? Var höga betyg i gymnasiet viktigt för att komma dit ni är idag?
Eller finns det tom dom som trots dåliga betyg/ingen utbildning ändå lyckats få ett jobb ni trivs med (och tjänar bra)? 
Jag tog examen från Lunds universitet 2006. Ingen arbetsgivare har under de senaste 18 åren bett att få se mina betyg. Inte en enda. Inte ens på mitt första jobb. Några har velat se examensbevis men ingen har brytt sig om betygen.
Min upplevelse är att i första hand tittar arbetsgivare på tidigare erfarenhet och referenser. I andra hand att man är godkänd på de kurser man påstår sig ha läst.
Höga betyg på gymnasiet kan vara en inträdesbiljett till populära universitetsutbildningar. Men det går lika bra att komma in på högskoleprov. Jag hade medelbetyg från gymnasiet men gjorde högskoleprovet tre gånger och fick upp mitt poäng tillräckligt för att få tillträde till de flesta utbildningar.
Inte visat upp papper/intyg/betyg en enda gång sen jag börjad arbeta.
Universitetsutbildning: väldigt viktig
Gymnasiebetyg: helt oviktiga (gjorde högskoleprov)
Uppvisning av betyg: bara uni-betyg 1 gång
Ambition / frekvent byte av jobb: väldigt viktigt
Jag hade inte kommit in på min grundutbildning om jag inte hade haft bra betyg och således inte heller kunnat doktorera. Så betygen var viktiga.
Har ingen komplett gymnasieutbildning (klarade mig ganska bra på det mesta men projektarbete och odiagnostiserad ADD går inte bra ihop). Har ändå läst några strökurser på universitetet med hjälp av bakvägen där man kan få grundläggande behörighet genom godkända betyg i vissa ämnen plus arbetslivserfarenhet, samt höga poäng på Högskoleprovet. Hade nog haft väldigt svårt att få ett jobb i branschen (IT) utan kontakter men när jag väl hade en fot i dörren så gick det utmärkt sen.
Utbildning och höga betyg från både gymnasium och universitet var viktigt för att kunna få första jobbet efter examen (consulting på MBB). Dubbelexamen var också en form av bekräftelse att man hade stor arbetskapacitet etc.
Efter första jobbet spelade erfarenheter större roll. Däremot fanns det fortsatt en kravbild på utbildning/examen + någon form av lägstanivå/cut-off på universitetsbetyg. Gymnasiebetyg har jag dock inte behövt visa upp igen.
Ska dock tillägga att jag har kompisar från plugget som har mer välavlönade jobb (>100.000kr/mån) där vare sig examen eller betyg spelar någon som helst roll
De är viktiga vid första anställningen, därefter mindre så.
Enligt mig själv har jag ganska dåliga/medelmåttiga betyg.
Gymnasiebetyg
150p MVG
500p VG
1850 G
Men genom att halka in på ett antal bananskal har jag ett jobb jag gillar och enligt mig oförskämt bra betalt på kuppen.
Jag har aldrig behövt visa betyg. Men sitter inte heller på speciell position. På min universitetsutbildning sker antagning på arbetsprover så inga betyg där heller.
Skolformatet var inte riktigt för mig då jag alltid haft lättare att lära mig via intresse och arbete, vilket gjort att betygen var sådär. Sen har jag haft turen att vara bra på det jag jobbar med, vilket har varit min biljett när jag sökt mig vidare. Ingen har brytt sig om betyg, bara referenser från tidigare arbetsplatser.
Betyg är överskattat. Vissa jobb kräver dock examen för att man ska kunna komma in och konkurrera.
De har varit totalt oviktiga. Även när jag intervjuar kandidater till olika positioner har jag heller aldrig efterfrågat betyg.
Betygen i sig brukar inte vara viktiga. Men det är oftast en viss typ av personlighet som får de högre betygen som sedan brukar visa sig i livet.
Jag är ämneslärare på gymnasiet (Yrkesprogram) och jag ser det ganska tydligt. Eleverna som satsar på C+ brukar få ett mer stabilt liv än eleverna som bara får E. Visst, det är möjligt och det händer att E eleverna får det lika bra men övergripande brukar det skilja sig rätt mycket.
C+ eleverna har alltid arbeten klara innan gymnasiet är klart och oftast helt okej betalda arbeten (30k+) för en 19 åring. De brukar oftast vara trevligare, må bättre och ha ett bättre socialt liv. De möter motstånd bättre och ger inte upp när det blir jobbigt.
Bra betyg i grundskolan och gymnasiet är en av de statistiskt bästa prediktorerna för vilka som generellt tjänar bra pengar och blir väljusterade invånare. Oavsett om man tycker det är bra eller viktigt eller inte, så är det ändå sant.
Vid första intervjun tittade de. Efter det har ingen varit nyfiken. Sedan lär ju bra betyg inte skada, men vad fysikbetyget egentligen säger om samhällsvetaren kan ju diskuteras. 
Aldrig visat mina universitetetsbetyg, dom efterfrågade diplomet på första jobbet. Har idag varit på arbetsmarknaden i cirka 8 år och haft 4-5 jobb sen examen, tjänar runt 70-80kkr i månaden och trivs väldigt bra. De flesta av mina vänner har liknande historier, betygen verkar vara relativt sekundära.
Jag har aldrig blivit tillfrågad om betyg. Ambition, vilja att ta ansvar och, förstås, faktisk leverans har varit nyckeln. Första jobbet mer en slump.
Jag hade högsta betyg på gymnasiet. Men kom in på min utbildning via lokal antagning eftersom jag ville besöka den och se vad det var. Då var det iq-test, empati-test och praktiskt prov följt av intervju. Så hade räckt med bara godkänt i de avgörande ämnena.
På min universitetsutbildning fanns bara godkänt och icke-godkänt. Men det var stor skillnad i hur lätt vi studenter hade det på proven. Många hade studiegrupper och pluggade hårt och klarade sig ändå inte. Jag pluggade bara på normal arbetstid, inget på kvällar eller helger men klarade allt.
I arbetslivet visas legitimation upp vid varje jobbyte men inga betyg.
Så betygen i sig har inte spelat roll, kunskapen bakom dem, och förmågan att få dem har gjort det men främst under studietiden.
Jag skulle säga att kunskapen motsvarande ett bra betyg och ännu hellre mer kunskap (gör mer än vad som krävs) har varit nyckeln för mig och mina framgångar.