Mina betyg har aldrig spelat nån roll för de jobb jag fått, däremot tror jag att utbildningen i sig, oavsett bra eller dåligt betyg, har spelat roll. Jag har snappat upp relevanta saker, och sorterat bort det som varit mindre relevant. Det har givit mig förståelse för ett visst ämne, givit mig verktyg och ord för att kunna orientera mig och formulera mig. Min känsla är att det värdet hjälpt mig mer i arbetslivet än själva betygen som varit ganska medelmåttiga.
1 gillning
Man ska också komma ihåg att långt ifrån alla delar av en universitetsutbildning är direkt applicerbara på de arbetsuppgifter man faktiskt utför. I mitt fall var endast 15-30 av 180 poäng det och ytterligare ca 60 poäng var kunskaper som var “bra att ha” ibland. Resten var direkt onödigt eller endast relevant om man ville bli forskare.
Smarta studenter lägger kraft på de viktigaste delarna och satsar sedan det absoluta minimum som krävs för att bli godkänd på övriga kurser.
Den frigjorda tiden och kraften lägger man på extrajobb, praktik och andra CV- och nätverksbyggande åtgärder.
3 gillningar
Det behöver inte betyda att det var betygen i sig som gav möjlighet till framgången utan kan istället handla om att en viss typ av personer som brukar lyckas bra i karriären också har egenskaper som bidrar till bra betyg.
Vad betyder “prediktor”?
Utan tvekan har höga betyg varit en förutsättning för bra utveckling ekonomiskt och akademiskt.
Som så många säger så är betyg till för att kunna läsa vidare. Har du slutfört en högre utbildning och sedan jobbat med det under några år så är det ingen som frågar eller bryr sig om betyg. Det som är intressant är vad du har arbetat med och fått för praktiska erfarenheter, det är det som arbetsgivare frågar efter, betygen är inte längre relevanta.
Högre utbildning är egentligen en stämpel för arbetsgivare på att man förstår tillräckligt mycket om ett område för att kunna lära sig själv och utvecklas.
Min egen resa började utan godkänt gymnasiebetyg. Sen gjorde jag högskoleprovet(1,8) länste upp lite ämnen på komvux. Efter det läste jag på juristprogrammet, sen började jag jobba med något helt annat än juridiken.
Visst har jag nytta av juridiken och min utbildning, men som Key Account så är det avtalstolkning, argumentation samt förståelse för LOU som jag har nyttta av. Och rent krasst så skulle jag kunna lärt mig det med lite intresse och inte behövt läsa programmet. Men det är en kul titel att ha och ger lite gravitas. Även om det är en onödig titel för min roll.
4 gillningar
Höga betyg antyder för mig att personen kan sätta och uppnå mål. Ha disciplin och fokus.
Förmågan att levera även om motivation kanske saknas kring just detta ämnet.
Förväntar mig inte att någon med höga betyg skall sitta på en massa kunskap.
Så det säger mig något om personens karaktär och förmåga mer än kunskap.
2 gillningar
Nej, men jag hade velat åka tillbaka i tiden och ge mig själv en spark i baken till att engagera mig mer i att tillgodogöra mig kunskaper och inte wasta så mycket tid.
Idag är min position låg men lön rätt hög pga konsultarvode genom eget bolag. Betygen har aldrig efterfrågats.
Hoppade av gymnasiet innan slutbetyg.
De viktigaste har varit kontakter och stort intresse av att lära sig på fritiden.
Jobbat inom IT större delen av karriären med ledande roller, ingen som efterfrågat betygsdokument.
Har idag eget företag med stor frihet att bestämma min egen tid.
1 gillning
Kan ju tillägga att för min mamma var gymnasiebetygen avgörande genom nästan hela yrkeslivet. Hon studerade flera gånger vidare för att specialisera sig på olika sätt inom sitt yrke (var lärare) och det var då gymnasiebetygen som avgjorde om hon kom in på utbildningen eller inte.
Inom min bransch är det istället kvalifikationer som avgör om jag kan vidareutbilda mig.
Nej
Men ångrar ingen utbildning jag gjort. Oavsett betyg.
Jag har aldrig blivit tillfrågad om mina betyg. Jag har heller aldrig ställt frågan vid någon av de otaliga anställningsintervjuer jag genomfört under åren.
För mig har betyg inte spelat stor roll, tack vare underbara Sverige som ger chanser till ungdomar fast de av olika anledningar underpresterat betygsmässigt i högstadiet och/eller gymnasiet.
Dock spelar universitetsutbildning, och val därav, väldigt stor betydelse för karriären samt att man jobbar hårt. Efter Uni doktorerade jag, vilket hjälpte ytterligare att få ett gott jobb.
Tror dock att hög utbildning är av högre vikt i andra Europeiska länder än Sverige.
- Teknisk chef på ett företag i Schweiz.
Att ha en erkänt svår urbildning med hög kvalitet på ett ”fint” universitet har absolut gjort stor skillnad upplever jag. Inbillar mig att det påverkat mer då jag är kvinna i mansdominerad bransch/position.
Betygen har inte gjort någon större skillnad alls. Hade dessutom ordentligt svårt i skolan större delen av grundskolan (men väldigt lätt på gymnasiet och universitet).
1 gillning
Jag skrev ett långt svar, men insåg att det ju bara är giltigt för den karriär jag valt. Vill du ha ett bra jobb och tjäna mycket pengar behöver du först bestämma vad ett bra jobb är, sedan vad mycket pengar är. Många jobb kräver inte höga betyg, några få karriärvägar kräver höga betyg. Leta efter något du trivs med, inkl att det är vettig lön. Jag tjänar typ 1 msek/år är nöjd med det och trivs bra och har kassa betyg. Tror de flesta bra jobb är mer beroende av övriga förutsättningar än betyg. Vissa roller kräver hög iq, andra bra social kompetens, andra rätt erfarenhet. De flesta bra jobb kräver hög arbetskapacitet och självdisciplin. Många kräver en examen av något slag.
Jag tror också att den relativt svaga korrelationen mellan höga betyg och högavlönat jobb och/eller hög total inkomst beror främst på att skolan ger ett högt betyg till elever som visar att de har förstått instruktionerna och utfört ett uppgift korrekt utifrån den förutbestämda specifikationen (betygskriterierna). Men i verkliga livet finns det väldigt få tillfällen där ett specifikt arbetsflöde är 100% rätt och ett annat 100% fel. Man kan och bör lösa problem på olika sätt, utifrån situation och förutsättningar. Och många gånger existerar inte på förhand definierade lösningar utan man får navigera sig fram så gott det går och hoppas på det bästa. Och just det är klassiskt “duktiga” studenter riktigt dåliga på.
2 gillningar
Höga (nästan högsta) betyg på gymnasiet var definitivt en förutsättning för att kunna välja och vraka bland universitetsutbildningar. På min tid var det minst lika svårt att komma in på de mest populära civ ing som att börja läsa till läkare, tex.
Nu kom jag på det lite halvsent när jag redan fått ett par halvbra betyg i gymnasiets första år, så jag var tvungen att skriva högskoleprovet istället. Som tur var råkade jag ha fallenhet för det och skrev 2.0 på första försöket.
Jag valde att läsa civ ing i Industriell Ekonomi på ett av de mest eftertraktade lärosätena. Väl varm i kläderna började jag även läsa ekonomi och samlade ihop till en civ ek. Jag prioriterade dock hela tiden IndEk och betygen där, som visade sig ha rätt stor betydelse när jag sen sökte och fick jobb på en top-tier managementkonsultfirma. Dessa arbetsgivare är dock ökända för sina stringenta antagningsprocesser och enbart toppbetyg räcker inte. Man behöver klara ett antal intervjurundor med tester, praktisk problemlösning samt kunna uppföra sig som en socialt vettig individ.
Väl inne som managementkonsult gjorde jag några år innan jag sökte mig till industrin och en bransch som låg mig varmt om hjärtat. De brydde sig såklart inte det minsta om betyg varken från gymnasie eller universitet/högskola.
I korthet kan man väl säga att JA gymnasiebetyg kan i vissa fall vara hela skillnaden mellan att komma in eller inte på en drömutbildning. Och JA betygen från universitet kan spela stor roll, för det första karriärsprånget. Men det är högst individuellt vad man har för prioriteringar och var man befinner sig.
3 gillningar
Det här stämmer ganska bra på gymnasiet, och för många universitetsutbildningar.
Jag känner absolut igen det från kurser på ekonomprogrammet som i princip bara handlade om att lära sig att rapa upp information.
Däremot minns jag stora delar av civilingenjörsutbildningen som befriat från sånt här. Det krävdes i många fall ganska stor problemlösningsförmåga och kreativitet för att sticka ut.
Man blir som man umgås, antar jag.
Vad har de kompisarna för jobb? (Är på väg in i MC och har länge haft det som ett självklart mål men nu när jag närmar mig examen och det jobbet har jag börjat fundera på vad jag ska sikta på efter några år i branschen)
Har aldrig visat betyg eller examensbevis när jag sökt jobb vilket känns så där efter man kämpat igenom en 3 årig ingenjörsutbildning med godkända betyg i alla kurser.
Har en kompis som knappt gått ut nian och arbetar idag som projektchef i Sthlm på en stor byggfirma med lön över 100k i månaden. Han har aldrig behövt visa eller blivit tillfrågad betyg eller något annat intyg. Flax, tur eller skicklighet… men det går bra för honom.