Dagens avsnitt #195 - Tankar om inflation, framtida förväntad avkastning och faktorer som inte fungerar

Jo du har helt rätt i detta @JFB. Som en klok person en gång sa till mig ”När man vet förutsättningarna för hur saker fungerar så har man alltid två val, antingen är man sur över att de inte är som man tänkt sig eller så använder man denna kunskap till sin fördel”.

Dock kan man som 90-talist känna sig uppgiven när man hör saker som detta, ungefär som när någon äldre släkting poängterar att man minsann inte behövde lägga 4 år för en ingenjörsexamen för att få ett rimligt jobb när denne var ung, det var bara att gå till arbetsgivaren och knacka på. :wink:

Känslan är att man ska behöva kämpa hårt för att få det något sånär drägligt i framtiden. Samtidigt förstår jag ju såklart att lägstanivån nu i jämförelse med förut är betydligt högre. Kanske har jag för få referenser :grinning_face_with_smiling_eyes:

2 gillningar

Jag kan förstå hur du känner och jag tänkte nog något liknande i din ålder.

Jag tyckte nog lite synd om mig själv när jag kom ut från universitetet 1991 till en arbetsmarknad som inte fanns och tjatade mig till ett vikariat med 9000 kr/månaden samtidigt som vi hade 500% reporänta och en bomarknad i kaos där bankerna krävde 15% ränta. Så även om bopriserna var lägre så var man ändå utelåst. Sverige var i ett stort hål, faktiskt nära konkurs, och med mycket samhällsspänningar. Börsen gick kräftgång i flera år. Arbetslösheten var skyhög och svenska kronan kallades ”peso” av en anledning. Det enda positiva jag kan komma ihåg från de åren på 90 talet var Fotbolls-VM och den magiska sommaren 1994.

Min far, född på 20 talet, däremot bara skrattade åt mig, till mitt stora förtret, och berättade igen hur han fick sluta skolan efter 6 år för att börja jobba som springpojke, hur han brände en stor del av sin ungdom i armén under kriget och hur hårt och dåligt betalt skogsarbetet var efter kriget när det inte fanns bättre jobb.

Hardship ser olika ut för olika generationer och jag förnekar inte att det ÄR hardship för unga idag, om än på lite olika nivåer.

Med sådär en ytterligare 25-30 års erfarenhet än dig så har jag sett domedagsprofetiorna komma och gå …jag sammanfattade det här i en annan tråd som döpts till allmänna Doom & Gloom tråden :joy:

Så försök se förbi de hoten som målas upp, lyft blicken, för det blir sällan så illa som vi människor har en förmåga att måla framtiden. Varför? Jo därför vi människor är fantastiska på att lösa problem vi står inför som individer, som en grupp, som ett land och som en art på en planet.

Hoppas något av tankarna hjälper dig på traven :slight_smile:

13 gillningar

Känns faktiskt betydligt bättre nu när du delat med dig av dina tidigare erfarenher, det tackar jag verkligen för. Alltid nyttigt att få lite perspektiv på situationen som världen är i just nu. Då man oftast bara ser slutprodukten av andras hårda slit kan man lätt tro att det varit en spikrak väg framåt till målet, istället för att inse att vägen med stor sannolikhet ofta varit ordentligt krokig.

Jag tror också precis som du säger att människans inre driv löser de flesta bekymmer på sikt och i slutändan har jag svårt att se att jag någonsin kommer hamna i en lika tuff situation rent ekonomiskt som är realitet för många i världen just nu. Tak över huvudet och mat på bordet har man ju mest troligt oavsett vad som händer.

Återigen, stort tack för perspektivet!

2 gillningar

Den där faktor bilden: Ska man inte jämföra med något, typ index? Och man ska ju inte försöka tajma med enbart en faktor.

Förstår inte varför Lysa säger att de inte vill ta in faktorer i deras investeringsstrategi, när de har en faktor, size (där för övrigt tillväxt presterar dåligt). Dimensional använder small cap value.

Jämför japan index med andra faktorer 1990-2019: