Hej,
Sonen fyller 20 i september och det är dags att flytta hemifrån.
Jag är lyckligt lottad att kunna köpa en lägenhet åt honom (och dottern när det är dags).
Funderar på om jag ska vara delägare i bostadsrätten till att börja med för att vara helt säker på att inga dumheter sker. Inte för att jag har anledning att tro det, men han är rimligt ung…tänker mig då att han får ta över ägandet fullt i ett senare steg.
Någon klok input kring detta? Om jag väljer att göra så, någon input kring vad som är vettig ägarandel?
Det är alltså jag som betalar lägenheten i sin helhet.
Hur vore det om du köpte en lägenhet med två sovrum? Då kan sonen ansvara för att hyra ut det andra rummet till en vän eller annars få betala hela avgiften plus eventuell hyra till dig själv.
Bra att tidigt se hur inkomster kan skapas särskilt om man har en bakgrund av av att pengarna redan finns.
Grattis till din ekonomiska situation! Vad tror du om att köpa en lägenhet själv, låta sonen hyra den till motsvarande avgift + ev räntor? Då slipper du oroa dig och han får en uppfattning om vad det faktiskt kostar? Bara en tanke.
Tror att det blir andrahandsuthyrning som kräver föreningens tillstånd trots att det är sonen som hyr.
Kanske bäst att köpa lägenheten tillsammans med sonen som köper 10% ( allt med dina pengar ). Då kan han bo i “sin” lägenhet och när du känner för det kan han ta över hela lägenheten som gåva.
Jag kan inte säga att jag oroar mig, mer en försäkring mot att han blir kär och galen och gör nåt obetänkt eller, värre, får för sig att åka jorden runt och säljer lägenheten.
Han får den vid 25 om inte förr.
Han betalar förstås avgift och driftskostnader själv.
Kolla vad BRF:ens stadgar säger angående hur stor andel personen som är skriven i lägenheten måste äga. Omvänt, hur mycket du som inte bor där får lov att äga. 10/90 som nämndes ovan hade inte varit tillåtet där jag bor, och konsekvenserna för säljare och köpare när medlemskapet i föreningen inte godkänns är som bäst otrevliga, som sämst katastrofala.
Jag är principiellt mot att lägga mig i vuxna barns val, jag är för att mina barn ska ta eget ansvar och har preppat dem för det. Jag skulle inte köpa lägenhet åt dem och sen ha åsikter om den, vill de dra jorden runt får de isf ta konsekvenserna. Hellre än att ge bort något med massa förbehåll så ger jag en grundplåt och så får de lösa lån mm själva och äga 100%.
Sen skulle jag önska att första boendet inte var en bostadsrätt egentligen. Man behöver kunna vara rörlig när man är ung och inte behöva krångla med att hyra ut om man känner för att flytta på sig.
Så kan man absolut förhålla sig. Sonen är hjärtligt välkommen att resa världen runt för egna pengar. Jag är inte intresserad av att finansiera det, däremot hjälper jag honom gärna med en bostad.
Håller helt med dig om att hyresrätt är den optimala startlägenheten; bor man i Stockholm är det dock fullkomligt orealistiskt.
Hypotetiskt sett kan han ju belåna lägenheten om han äger den och åka jorden runt så vill du vara riktigt säker bör du äga lägenheten 100% själv. Det kan dock bli problem eftersom brf:er inte är så förtjusta i att den som äger inte bor i föreningen. Man kan kolla med aktuell förening hur de ställer sig till att du äger merparten eller hela.
Ang detta med br/hr så är jag fullt medveten om hur det är i Sthlm, bor också där. Jag tänker dock att mina barn ska bo i andra hand eller i studentlägenhet som första lägenhet för att slippa binda upp sig för tidigt. Dock bor vi i innerstan så min gissning är att de inte kommer vilja flytta så omgående.