Det här med skoldiskon / -danser, när upplever ni att det dog ut? Och då tänker jag främst på tillställningar där barnen / eleverna dansar pardans!
Jag är medelålders.
Mina föräldrar beskriver båda att de hade skoldanser under sin skotid där pojkar och flickor dansade pardans med varandra.
Under min skoltid, så hade vi skoldiscon under både mellan- och högstadiet. Och på båda stadier förekom ibland “pardans”, dvs att pojkar och flickor dansade i par tillsammans. Jag tror de kallades “tryckare”. Mellan tryckarna var det lite mer allmän “gruppdans”.
Vad jag förstått så är detta helt dött numera? Var det covid, mångkulturen eller mobilkamerorna som dödade detta, eller något annat?
På låg- och mellanstadiet förekommer discon även nu där vi bor. Men dessa kan snarast betecknas som “godisfester till musik”, visst det förekommer väl att några dansar, t.ex. att tjejer som går dansträning eller spelar in tiktoks dansar något de övat in, men det är absolut undantaget, och det är absolut ingen pardans.
Barnen tappar i slutet av mellanstadiet helt intresset för dessa “godisfester till musik”. Det var ju annars en ålder där dessa discon började bli intressanta!
Och högstadiet, då började ju skoldiscona bli på allvar tidigare. Nu är de HELT utdöda. Barnen har aldrig “offentlig tillställning” efter skoltid där de träffas för nöjes skull.
(Ja det förekommer privata fester och kalas även nu, men det är inte alls samma sak.)
Som jag ser det ansluter detta till ett mer allmänt tema, där män och kvinnor har allt svårare att hitta varandra, och se t.ex. hur kön allt mer avgör hur man röstar, inte bara i Sverige.
Hur upplever ni detta? Är det jag som bor på fel plats? Tycker ni också att det passar in i ett större mönster?
Jag tror mycket förändrades när smart phones kom ut. Jag upplever att unga har blivit mycket mer försiktiga. Min första insikt till det här var när en yngre släkting till min sambo berättade att på hans skola vågade ingen duscha efter gymnastiken. Man var rädd att någon skulle komma in med en mobilkamera och filma dem. Att inställningen till alkohol är annorlunda idag mot förr är kanske en förlängning av det här. Gör man bort sig kan det förevigas på sociala medier därefter. Klart unga inte längre är på Facebook där hela släkten befinner sig.
Sedan handlar det säkert också om andra intressen. Min son, som går i mellanstadiet, spelar mycket online med sina kompisar. När det var skoldisco häromveckan var det många som tröttnade på discot och istället gick upp till en sal på andra våningen och spelade Brawl Stars på mobilerna (eller vad det nu var för något). Det var liksom inte ett alternativ när jag var ung. Då var man på dansgolvet till det stängde.
Äh, skoldisco är inget jag saknar. Jag gick i skolan när den gamla sortens disco fortfarande fanns, men personligen tyckte jag aldrig att det var speciellt kul. Det fanns roligare aktiviteter.
Good point. Sätter man en smart phone i händerna på en långt ifrån utvecklad hjärna sp kan man kallt räkna med att samma hjärna kommer titta ned på samma skärm under 30% av sin livstid. Smart phones har tagit bort möngder av tillfällen att utveckla förmågan till sociala interaktioner. Skönt för alla föräldrar som har fått en digital barnvakt så de får tid att
………… titta bort från sina barn och ned i sina telefoner.
Hos mina barn har de någon variant av disco kring halloween men inte mycket mer än så.
Absolut, du har som sagt en bra spaning. Det är svårt att vrida tillbaka samhället till innan smartphones, men vi behöver hitta ett bättre förhållningssätt än vad många av oss har idag. Att förbjuda smartphones under hela skoldagen är en lågt hängande frukt. Svårare med fritids. Vad gäller fritid är föräldrarna en viktig spelare, men det är inte lätt för en enskild förälder att hålla emot när stora delar av umgänget pågår via telefonen. Det är svåra frågor att lösa för en enskild individ.
Ja din tankebana stämmer. Kina har infört hårda begränsningar för barnens speltid, digital id-kontroll och kanske även kontroll via webbkamera. Säga vad man vill men då slipper föräldrarna hantera barnets grupptryck.
Ett kontrollsamhälle likt det vi ser i Kina, som även handlar om kontroll av informationsflöden, är kanske inget vi drömmer om i en fri demokrati. Mycket handlar ju också om vad barnen gör på skärmarna. I min dotterns skola (högstadie) är allt skolmaterial digitalt. När hon var yngre och gick på skola i England fanns en app där man kunde tävla i matte på tid mot andra skolor när som helst på dygnet. Hon tyckte det var väldigt kul. Jag är också riktigt imponerad över vad hon och hennes kompisar byggt upp i Minecraft på sin fritid. Framtida arkitekter kanske?
Har man inte själv växt upp med en skärm kan det lätt blir att man ensidigt fokuserar på det negativa aspekterna, även om sådans finns och inte ska negligeras. Men forskningen är inte så entydig som man kan tro. Karolinska Institutet påvisade exempelvis att barn som spelar datorspel ökar sin intelligens.
Jag minns hur mina föräldrar ville begränsa min skärmtid även på den tiden (Commodore 64). Årskullen före mig var det videovåld och VHS som var den stora farhågan. Före det var det rockmusiken. Det som mina föräldrar kanske hade mindre koll på var att jag lärde mig programmera som 12 åring. Idag jobbar jag som apputvecklare.
Det vet jag inte om jag håller med om. Särkilt inte Facebook. Det du förespråkar är att vi tar bort off-topic delen på forumet? Det är ju här det är lämpligt att diskutera ämnen som inte handlar om ekonomi. Som hur vi bäst möblerar ett vardagsrum eller vilken mat det blir till middag.
Nog så spännande fråga men lite tveksamma värderingar som spökar i inlägget. Kanske TS ska sluta med alternativa medier och Facebook om nu “mångkultur” är roten till allt…det känns direkt verklighetsfrånvänt.
Det man snabbt fattar om man bara tänker efter lite är att mobilkameror ställer till det. Allt barn och ungdomar gör filmas och sprids på nätet, även på platser där varken barn eller föräldrar vill det ska finnas. Allt som laddas upp blir allmänt tillgängligt, även för skumma typer…
Sen ska väk sägas att den enda gången sedan covid jag sett dans värd namnet var just när det var ett arabiskt bröllop som man besökte. Alla dansade, från barn till farmor med rullator!
Sablar vilket drag det var, får svenska bröllop att se direkt tråkiga ut i jämförelse.
Detta var en viktig del av den syriska kulturen, som om något tror jag vi svenne banan kan lära oss att sluta ta allt på sås tort allvar och vara så tråkiga…våga släppa loss lite ibland. Där var det ingen som var lättkränkt eller känslig, där hade folk kul.
Det jag tar upp är relevant för ämnet, även om flera andra förklaringar finns. Jag hoppas du inser att när du skriver att jag har “tveksamma värderingar” så har du utsett dig själv till domare, en domare som läget i Sverige 2025 har berövat all legitimitet.
Du tycker ämnet är intressant, men först vill du lägga in en brasklapp för att du över huvud taget nedlåter dig till att skriva ett inlägg i tråden, när du med din känsliga medelklassradar identifierat ett ord som kan anses “tveksamt”.
Att jag tar upp mångkultur är helt relevant. Att röra sig ute på nöjesetablissemang som tjej 2024 är inte vad det var 1994 eller 1964. Mångkulturen har fört hit helt annorlunda värderingar och vanor som kan göra det farligt och otäckt i en helt annat utsträckning än tidigare. Våldtäktsstatistiken numera är väl ingen hemlighet för någon:
A total of 3 039 offenders were included in the analysis. A majority of them were immigrants (n = 1 800; 59.2%) of which a majority (n = 1 451; 47.7%) were born outside of Sweden.
Detta är inte heller något som besparar de yngre tjejerna, vilket t.ex. händelserna runt We are Stockholm 2015, dess nedtystande och tafatta svar från myndigheterna visar:
Det som ytterligare försvårar är vår västerländska rättstradition, när det är väldigt svårt att bevisa vad en enskild gärningsman har gjort.
Inte så konstigt att risken att få en hand på ett onönskat ställe, eller något värre, gör att suget att gå på ett högstadiedisko minskar bland svenska tjejer.
På samma sätt som du inleder ditt inlägg med en brasklapp, så avslutar du med oikofobi och främlingsdyrkan.
Jag är öppen för att olika kulturer har olika vanor och seder, och visst, ibland kan svenskar vara lite väl tråkiga. Men sättet du skriver ner oss, du skriver “svenne banan” vilket utan tvekan är ett skällsord, skulle du aldrig våga skriva om någon annan kultur, även om det var relevant, det ser var och en tydligt på hur ditt inlägg inleds. Du upplevs därmed inte som ärlig i ditt resonemang.
Som sagt, visst kan vissa drag hos invandrare ses som objektivt bättre än delar av den svenska kulturen, men det är väl ganska länge sedan “Södertälje” lyftes fram som ett föredöme? Och då pratar jag inte om Astra och Scania. Nu senast blev det skådeplatsen för ett “mord på yttrandefriheten”. Och vem minns inte när de fick panikstoppa att Utbetalningsmyndigheten skulle hamna där!
Nej jag tror snarare att det är du som behöver “släppa loss” lite, släppa sargen och se verkligheten, om du vågar, dels i förhållande mot dina bekanta, men också gentemot din egen självbild. Du kunde börjat med att fråga alla tjejerna på bröllopet du beskrev om de får gifta sig med vem de vill, eller för den delen om de skulle få gå på ett högstadiedisko, och dansa med en svensk pojke?
Se där ytterligare en pusselbit, den förändrade demografin bland unga i Sverige gör att underlaget för skoldiskon är krympande, en hel del av barnen i de relevanta åldersgrupperna får helt enkelt inte gå dit för sina föräldrar.
Nej jag håller helt med dig, jag vill inte ha ett kontrollsamhälle. Jag ville dock lyfta fördelen med att något var beslutat uppifrån vilket gör det lättare för föräldrarna att neka barnen, när det gäller alla, och att man inte måste söka sig till apparna för att hitta gemenskapen. Det skulle lika gärna kunna vara en kulturell norm eller något annat.
Jag håller helt med om att datorspel har positiva sidor, de skall vi inte förneka. Men det är tyvärr oerhört lätt för barnen att överdosera skärmtid numera. Mobilen är med och uppe överallt där den inte är uttryckligen förbjuden. Apparna är designade och utprovade för att ge precis lagom mycket dopaminkickar. Nir Eyal… Din C64 var inte bärbar och på samma sätt var det med VHS. Ni var inte uppkopplade mot ett nätverk som drog in er och era vänner mer och mer.
De positiva delarna med datorspel skall inte göra oss blinda för vad som händer vid överdosering. Medelvikten ökar, idrottslärare vittnar om försämrad koordination, och för att återknyta till ämnet, det verkar ha blivit allt mer sällsynt att träffas på riktigt, vilket jag tror är dåligt.
Smak och kultur är så fraktionaliserat. Flera stilar är gamla företeelser, men återkommer i nya versioner eller som renodlat retro. Det är så spridda förväntningar att det låter svårt att samordna i något enhetligt event alla är nöjda med.
Jag skulle tänka mig att det inte dött ut helt, utan antingen bytt skepnad eller avtagit kraftigt.
