Jag har en stereoanläggning med nypris som ligger en bra bit över vad min bil kostade ny och massor av CD-skivor som fyller ett stort rum. Det är säkert 10.000 stycken eller något sådant. Jag har aldrig räknat dem och kommer nog aldrig orka det. Tidigare kostade skivorna en del men nu har de blivit billiga. Det är alltså köpläge och det går bra att lägga en del pengar på det hela utan att det blir ekonomiskt betungande. Tillsammans med min lille son på 3 år lyssnar vi på hans favorit Beethoven i alla tänkbara versioner. Jag har betydligt fler än vad som är riktigt vettigt. Att det tar plats och tid är de aber som är kopplade till detta, ekonomin spelar inte så stor roll längre.
LP kostar pengar och tar ännu mer plats. När jag tidigare köpte mer av privatpersoner besökte jag olika personer vars lägenheter påminde om skyddsrum.
Det jag däremot tycker är intressant är den stora mängden musik som gavs ut på LP och som aldrig getts ut på CD. Nu dyker den istället upp på Spotify. Mycket är ju roligt att lyssna på men kanske inte så konsekvent bra att det vore riktigt intressant att ha dem på skiva. Det är ju inte helt få skivor där det finns en två-tre bra låtar och det är också det hela.
SACD har ju ökat i popularitet lite i det fördolda. Jag har hyggligt många sådana. Har också skaffat en musikserver att ha högupplöst material på. Har inte orkat koppla in den än men snart ska jag göra det.
Trots tre stora streaming tjänster har jag samma problem med film och serier på Bluray. Har nu inte plats för fler om jag inte bygger ut med fler hyllor.
Jag har beställt kinesiska plastfickor med tyg på insidan. Det gör att det går att krympa hur mycket plats varje skiva tar rätt väsentligt. Det skulle behövas någon modell som passar för DVD- och blueray-skivor. Särskilt DVD-boxarna är våldsamt opraktiska. Plastfickorna som jag använder har kostat 1-2 kr styck och det är ju överkomligt. Det finns modeller som säljs i Sverige också. De är mer robusta men kostar mycket mer. Inte prisvärda som jag ser det.
Jag kommer enligt plan att bo utomlands framöver i ett antal år. Jag har därför hamstrat en massa billiga DVD:er som antingen är svenska eller har svensk text. När man bor utomlands kan de vara användbara. Jag behöver inte svensk text själv men lille sonen ska ju lära sig. Trevligt också med en massa kvalitetsfilmer. Just nu ligger de i flyttlådor på vinden.
Har plastfickor och väskor för skivor. Men de används för musik och gamla DVD:er.
Vill gärna se omslagen till Blueray filmerna. Ger annan känsla när man vill välja vad man vill se.
Jo, det är exakt det jag menar. Mina plastfickor har plats både för skivan och för alla pappersdelar. De förvarar jag sedan i lådor med lådmatta i botten, så att de inte ramlar runt. Man vill ju ha kompletta skivor, oavsett vilken sort det handlar om.
Det är givet att det är så. Samtidigt är det ofta svårt att hitta mer kulturella kvalitetsfilmer, sådana som fått priser på festivaler. De brukar ofta säljas för 10 kr på Ginza när de inte längre är aktuella men när de sålts slut finns de inte att få tag på hur som helst. Samma sak gäller faktiskt musik när man beger sig bortom den mer kommersiella musiken. Jag har betydande mängder äldre klassiska inspelningar och frijazz-plattor utgivna på konstiga bolag som inte finns på Spotify. Rent krasst skulle de förlora pengar på att lägga ut musiken där. Det handlar om saker som ges ut av och köps av specialister och styckpriset på en CD vägs inte på långa vägar upp av något tiondels öre per lyssning som Spotify ger. Sedan är ju den “normala” musiken som finns digitalt fullt tillräckligt volymmässigt om man mer ser bara till det.
Konserthuset Play skulle jag lägga till samt Naxos Music Library (via lånekort på bibliotek).
Gällande musik:
Själv migrerade jag in i den digitala streamingvärlden för rätt många år sen nu. Men steget från fysiska skivor togs via en digitalisering av 500+ cd till flac och lagring på en mediaserver som dessutom fungerar som mitt privata moln. Svårt att bräcka smidigheten med t ex Spotify men å andra sidan är det ju ett sätt att få lyssna på exakt vad man vill. Även Neil Young nuförtiden när han bojkottat Spotify.
Om jag hade haft mera plats skulle jag helst ha mina DVDer i originalfodralen. Jag har ett par “väskor” för CD-skivor där jag har skivor som jag har kopierat från VHS kassetter. En del av mina DVD-filmer har jag i plastfickor anpassade för DVD-er där även omslagen får plats men som sagt föredrar jag originalfodral.
Jag har all vår musik, både vinyl och cd inlagd på databasen discogs.
Efter diskussioner här och på andra håll har jag i år tagit upp vår skivsamling i portföljen som en alternativ investering tillsammans med csgo skins. I discogs, under “collection” finns ett minsta, högsta och medelvärde för samlingen och jag väljer att använda det lägsta värdet. Vi köper en del, framförallt vinyl, av våra favoritband när de ger ut nytt material.
Barn är formbara. Om man introducerar dem för olika saker kommer de också att börja efterfråga de sakerna. Jag hittade en barnopera på Operan Play och gav den till min lille son att lyssna på. Han var två år då. Nästa dag kom han och sa ”Pappa, jag vill ha opera”. Det är kanske ett lätt övertydligt exempel men barn fungerar så. Att avstå från att introducera barn till bra saker innebär att kapitulera för det stora flödet av kommersiell skräpkultur. Det blir ungefär som att barnen skulle få äta varmkorv och Gorbys piroger varje dag. De skulle alldeles säkert tycka det var helt ok och inte efterfråga något annat.
Jag kanske ska förtydliga att det jag skaffat av filmer inte är några skumma ”konstfilmer” utan helt normala spelfilmer från lite udda länder och ofta kända regissörer. Med rätt inramning vore de helt ok för barn. Mer kulturella alternativ till Greta Gris har jag men de flesta filmerna funkar bäst för något äldre barn.
You and me both (och då syftar jag inte på Yazooplattan, även om den är med)
Jag ser f ö Discogs som den rimligaste platsen för värdering 2022 i händelse av försäkringsärende. Jag använder medianvärdet för bokföringen. Dels för att jag är så anal när det kommer till skick och gradering men också för att så mycket i samlingen aldrig bytt ägare på Discogs och därmed inte räknas med.
Absolut, svårt att konkurrera med skräpet och bruset som flödar via vänner och andra kanaler bara. Lätt att styra en tvååring men inte lika lätt att ”forma” samma unge tio år senare… Men man kan alltid försöka. Jag matar mina barn med all möjlig spretig kultur. ”Vill ni och era kompisar ha skjuts till träningen idag? Självklart, men då blire pappas musik i bilen. På högsta volym”.
Gällande korv och Gorbys så angränsar det i mitt tycke till barnmisshandel.
Jag tror inte på att styra alltför mycket. Det riskerar att bli kontraproduktivt. Däremot tror jag på mycket på att introducera olika saker i en ålder när de fortfarande är formbara. Det tar ner trösklarna för att t.ex. lyssna på klassisk musik eller ta del av kultur i andra former. I en viss ålder blir det viktigt att göra likadant som andra och då är det helt i sin ordning. Att de samtidigt kan lyssna på andra saker utan att uppfatta det som “konstigt och svårt” är ändå huvudpoängen.
Jag hade själv mycket svårigheter med det här som ung, att göra det man förväntades göra eller “göra sin grej”. För min del handlade det då om att lyssna på diverse mainstream-musik eller att lyssna på LP-skivor från 60-talet med irländsk, brittisk och amerikansk folkmusik. Några kompisars pappor hade hyggliga samlingar på vinden och jag lånade dem och kopierade skivorna till kassettband. Att “göra min grej” vann med tiden men det var ändå jobbigt att behöva känna sig avvikande och ifrågasatt. Numera har jag slängt alla kassettbanden och istället har jag lagt upp samma gamla LP-skivor i spellistor på Spotify. Jag har också hittat många fler som jag inte hade tillgång till på den tiden. Mycket av det här är idag rariteter som gavs ut på mindre skivbolag och aldrig sålts i Sverige.
