Jag håller på och funderar över hur jag ska tänka gällande CD-skivan. För att begränsa antalet svar lite tänkte jag klargöra några saker:
Tråden handlar om digitala musikformat, inte LP.
Om man främst lyssnar på “den senaste musiken” är avvägningarna i tråden icke-frågor
Utgångspunkten är att man har ett riktigt stort musikintresse.
Jag har längre tillbaka lagt mycket pengar på CD-skivor, främst för att det känts kul. På senare år har kostnaderna fallit mycket och det ekonomiska är inte längre en så stor issue. Det mesta går att hitta till överkomliga priser, även riktigt bra grejer såsom “eftersökta importskivor” och liknande.
När det gäller musik framåt ser jag tre spår:
Fortsätta lyssna på CD.
Spara musik på musikserver
Streama musik
Jag tror inte att jag kommer att välja bara ett av de här formaten utan det kommer att bli en blandning. CD har rent tekniskt inte den allra högsta ljudkvaliteten. Idag finns mycket streaming som har ljudkvalitet som är högre än CD-kvalitet. Musikserver erbjuder i sin tur högre ljudkvalitet och handlar för mig främst om att spela upp inspelningar i motsvarande SACD-kvalitet. Det kan förstås vara vettigt för att spara även udda CD-utgåvor som inte finns att hitta på annat sätt. Rent faktiskt saknas en hel del saker på streaming-tjänsterna.
Jag tycker att en relevant aspekt är att CD, trots sina “tekniska tillkortakommanden” rent faktiskt låter bra. Jag syftar nu i första hand på proffsigt inspelade skivor utgivna de senaste åren. Det finns alltså i min värld ingen anledning att dissa CD av rena “prestandaskäl”.
Hur tänker ni andra med stort musikintresse kring detta? Kör ni bara ett spår eller någon kombo?
Det tar absolut upp massor av plats. Det är ett reellt problem för mig. Den idé jag har nu är vad vi kan kalla för konsolidering. Jag menar då att mer systematiskt gå igenom alla jättemånga lådor och bestämma vad som är värt att behålla. Sedan kan jag ändå tycka att musik är mer “relevant” än t.ex. filmer. För mig är de flesta filmer något jag ser en gång. Att ha ett stort lager med hundratals filmer, i fysiskt format, som jag redan sett framstår som mycket onödigt.
“Lossless” är inte ett format utan ett begrepp. Jag har skaffat en musikserver (Melco) och det jag tänkt använda den till är:
Hires-inspelningar, motsvarande SACD-kvalitet eller högre. Det är den högsta kvaliteten och bättre än det som finns på streaming-tjänsterna. Sådana inspelningar köper man styckvis som filer och de tar mycket utrymme. Det är för nördar främst.
Udda inspelningar som inte finns i streaming-format. Det kan exempelvis handla om samlarboxar och liknande. Just sådant som är inriktat mot samlare och specialister undanhålls ofta från streaming-tjänsterna. Ett exempel på en sådan grej hittar du via länken nedan.
Med appen som hör till musikservern kan jag sitta och bläddra igenom omslagen. Det är en del av det paketet. Jag behöver en ipad för att styra musikservern.
En del av streamingtjänsterna kan man komplettera med sina egna skivor. Osäker på om det fortfarande går på Spotify, men youtube music har jag en del spår på som jag lagt och bara är tillgängliga i mitt bibliotek.
Jag hade, om jag brydde mig om musik, aldrig litat på CD. Livslängden är begränsad och en skiva kanske inte kommer gå att spela om 10, 20, 30 år.
Absolut, om det är viktigt för en att ha 100% av all musik.
Personligen är jag OK med att “bara” ha tillgång till 100 miljoner låtar i lossless samt Apple Music Classical som ingår (“world’s largest classical music catalog, featuring the highest audio quality of up to 192kHz/24-bit Hi-Res Lossless”).
Visst hade det varit trevligt om det fanns 150 miljoner eller 200 miljoner låtar istället, men jag är inte beredd att öka komplexitet och kostnad för krama ut de sista procenten av all världens musik.
Youtube innehåller i princip all musik i världen. Med varierande kvalitet, förstås. Jag har hittills inte gått bet på något.
Med Youtube Premium har man både reklamfritt Youtube och Youtube Music. Det är perfekt för mig i alla fall.
Visst kommer det vara en utgift resten av livet. Men att investera i alla typer av musik och artister jag lyssnar på skulle bli en så dyr och stor engångskostnad att det överskuggar prenumerationen.
Det handlar ju oftast inte om att ha “stor mängd”. Det som det normalt brukar handla om är att ha olika ovanliga inspelningar med äldre artister eller annat “udda”. Vill jag exempelvis ha specifika inspelningar av olika operor så är det långt ifrån säkert att de finns på streaming-tjänsterna.
Nej, usch! 90-talet är över. De tar upp plats, får repor, kräver CD-spelare, en åt gången om man inte har en CD-växlare etc.
Ja, eller en hårddisk som inte belastas av månadsavgifter. Ett utmärkt alternativ när zombieapokalypsen infaller och alla streamingtjänster fallerar. Dock bökigt om man har flera enheter eller vill ha tillgång till musiken i exempelvis bilen. Detsamma gäller om filerna ligger på en server.
Det är väl tyvärr här vi landar. Betydligt mer praktiskt än något annat alternativ. Du har tillgång till musik när som helst, från var som helst. Nackdelen är att man åker på en månadsavgift men å andra sidan behöver man inte köpa album.
Edit: YouTube som nämndes fungerar. Med Ad-Blocker slipper man reklamavbrotten.
Här kommer ett instick från en obotlig audiofil. Brace yourself.
Jag övergav fysiska format för många år sedan när streaming kom upp i motsvarande CD-kvalitet. Jag har en NAS men om den skulle haverera skulle jag inte köpa en ny. Allt jag behöver finns på streamingtjänster. Om man har väldigt obskyr musiksmak typ rumänsk opera eller nåt så krävs nog en NAS.
Jag gillar Spotify trots det lossy formatet. Algoritmen och användarupplevelsen är bättre än någon annan streamingtjänst.
Jag kör Apple Music eftersom det via Apple One inte kostar särskilt mycket. Här finns en hel del hi res och allt annat är åtminstone lossless. Men trots att jag är Apple fanboy och har iPhone, iPad och Mac föredrar jag upplevelsen hos Spotify.
Jag har även testat Qobus, Tidal, Amazon music m fl men upplever inte några fördelar jmf med Apple Music.
Oavsett vad man använder för källa så är det meningslöst att hänga upp sig på ljudkvaliteten i källan om man inte har vettig DAC, drivning och högtalare. JAg skulle vilja påstå att för de allra flesta som har högtalare typ Sonos eller något i prisklassen sub-10k, alternativt hörlurar från Bose eller Sony, så kan man lika gärna köra Spotify och bara vara glad. Särskilt om man mest lyssnar på pissigt mastrad loudness-pop eller vad som nu spelas på radio. Men om man är ljudnörd på riktigt, aktivt lyssnar efter nyanser och dessutom har kostat på sig dyr utrustning så spelar såklart källan en stor roll. Jag lyssnar på en salig massa musik, i ett brett spektra från sextiotalsrock, blues och soul, till klassiskt och modernare musik på rock-pop spektrat. Jag kan lyssna på Rammstein likaväl som Beatles eller Dr Dre. Det enda jag inte tål är dansband, schlager och självklart samhallsrap a la Yasin etc.
Min utrustning är resultatet av över tjugo års ljudresa och består av:
Vardagsrumsstereo. Främsta komponenterna är golvhögtalare i hög klass (Bowers & Wilkins 803D) som drivs av en Hegel förstärkare med inbyggd DAC. Denna matas med musik från två källor:
a. NAS i garderoben med musik i .flac-format. Detta är mest en kvarleva fårn tiden innan hi-res streaming blev mainstream.
b. streaming från Apple Music (hi res) och Spotify (lossy).
Låter örgasmiskt.
Hörlursrigg med DAC Chord Hugo och öppna hörlurar Focal Utopia. Matas med samma källor som ovan via USB från en ipad el Mac. Låter ännu mer örgasmiskt.
Trådlös och aktiv brusreducering hörlurssetup med Bowers & Wilkins PX8. Streamar AAC från iPhone on the go. Mest Spotify eftersom Iphone bara klarar AAC ändå. Låter tillräckligt bra.
Ser inte riktigt att argumenten för det ena eller andra riktigt väger över. När jag tidigare i livet lyssnade mycket på pop och rock var det ofta så att jag ville lyssna på vissa låtar. Det var ganska få skivor som var så bra att man ville lyssna på hela. Ofta blev det att man stoppade i en CD och lyssnade på 2-3 låtar, sedan bytte till nästa osv. Med det lyssningsmönstret blev det smidigare med streaming. Då kan man enkelt skapa spellistor eller bara plocka låtar utan att byta skiva.
För mig är huvudpoängen med fysiska CD att jag har dem och att jag har jättemassor. Jag kan alltså stänga av all streaming i flera år om det skulle bli aktuellt och ändå lyssna på ny musik varje dag.
Musikserver handlar för mig främst om att lyssna på musik med högre kvalitet. För att detta ska vara intressant behöver man ha utrustning som har samma nypris som en bil. Har man det är det vettigt.
Streama musik är bra för vardagsbehoven, lyssning i bilen osv. Sedan kommer de fysiska formaten att dö ut. Ny musik kommer att komma digitalt i första hand. Vill man lyssna på det nya så behövs streaming.
Det intressanta med streaming är att jag inte själv kan kontrollera vad jag vill lyssna på, märker det ofta om jag försöker spela en gammal spellista, den är TOM inte en enda låt eller album finns där, det har Spotify eller vem det nu kan vara tagit bort fast det kanske var en ovanlig platta, ofta en remix eller likande.
Köper jag musiken äger jag den, jag har 3 CD/DVD/BD växlare som tar 400 skivor var, 1200 skivor och de är fulla med musik och filmer. Jag spelar faktiskt både musik och film därifrån regelbundet. Två av dessa är ganska moderna Sony växlare med CDDB (minns inte vad den heter just nu) så inga problem med artwork och annat som man annars får på streamingtjänster eller egen typ Plex server.
Jag delar också in mitt lyssnade i passivt och aktivt. passivt är på jobbet, eller hemma framför datorn, musiken är i bakgrunden, blir ofta streamingtjänster.
Aktivt lyssnade sker i fåtöljen eller hemmabiostolen, inte ofta streaming utan där sparkar jag igång mina växlare. Jag har experimenterat lite med Dolby Atmos dock som källa till multikanalmusik och då är det streaming som gäller, med undantag för Dark Side of the moon som jag köpte med Dolby Atmos…
Jag är inte specialist på alla olika format. Det finns en uppsjö varianter. Däremot är det tydligt att 24 bitars musik ger bättre återgivning än 16 bitars. Sedan finns upsampling och likande tricks som gör att CD trots allt kan låta bättre än man tänkt sig.
CD: Tar en viss plats och kan skadas om man är ovarsam men man vet vad man har/får.
Bekvämt och minimalt platsbehov: Streaming och musikserver. Men oftast noll-koll på vad som erbjuds i realiteten från streamingtjänsten. Skit in = skit ut även om det marknadsförs med fina siffror och ord.
Streamingtjänsterna tar väl emot vad dom får från skivbolagen (senaste) och inte nödvändigtvis det ljudmässigt bästa av utgåvor som gjorts. Jämför tex Deep Purples Made in Japan från 1986 med senare års utgåvor eller Pink Floyds Dark Side of the Moon där original-vinylen från 1973 har bättre dynamik än remastern från i år 2023, HD 24 bit / 96 kHz respektive 192 kHz. Kan kollas på Album list - Dynamic Range DB Det började gå utför med ljudkomprimering / söndermosning en bit in på 2000-talet, gäller även, men inte lika mycket, på klassisk musik, tex Tchaikoskys 1812, Lossless CD 1979 överglänser Lossless CD från 2017, bäst dynamik har dock en LP från 2012 … Det är alltså den som vid inspelningen sitter bakom spakarna eller gjort nyutgåvan som är den svaga punkten.
CD-standarden medger ett dynamikomfång (skillnaden mellan svagaste och starkaste ljudet på skivan) på 96 dB. CD:en har objektivt sett mycket bättre möjligheter att låta utmärkt jämfört med LP. Hemma i vardagsrummet har du ett bakgrundsbuller på kanske ca 40 dB och spelar kanske ”ganska starkt” med en volym på 85 dB = 45 dB skillnad. Skivor med ”populärmusik” från dryga 2000-talet och framåt kan vara ljudkomprimerade med ett dynamikomfång på ynka 6-9 dB, totalt söndermosat och grötigt. Svårfunna superduperinspelningar kan ha ett dynamikomfång på över 20 dB, men ett bullrigt rum är ofta en begränsande faktor. Kanske därför många tycker det låter bättre sent på kvällen / natten när det är lugnare runtomkring.
De tar upp plats, får repor, kräver CD-spelare, en åt gången om man inte har en CD-växlare etc.