Hifi-världen har längre präglats av en betydande grad av konservatism. Nu börjar utvecklingen påminna om marknaden för elbilar. Det har dykt upp en rad nya märken utan egentlig historik som känns riskabla att köpa. Prestanda och pris ser dock bra ut.
Om vi tänker oss att jag ska köpa en hifi-pryl från Arcam som kostar 30 tkr. Är det då rimligt att tänka sig att en kinesisk variant av samma pryl som kostar 20 tkr kan vara likvärdig med modellen från Arcam?
Det finns naturligtvis inte alltid ett linjärt samband mellan pris och prestanda. Saker som valutakurser, tillverkningsland, produktionsvolym påverkar en hel del. I slutänden spelar också marknadsföringen roll. Modellerna som kommit 2:a eller 3:a i olika tester är ofta mer sannolika att hitta till kampanjpris.
Jag undrar nu om någon här på forumet har några egna erfarenheter av kinesiska hifi-märken. Jag tänker på produkter som förstärkare, D/A-omvandlare eller streamers. Jag ser det alltså som en fördel om man sedan tidigare är bekant med några mer etablerade ”väst-märken” och kan göra en jämförelse. Är de något att ha?
Det finns många tester. Jag är mest ute efter någon mer subjektiv bild. Att något är ”bra” kan betyda många saker i praktiken.
När man kommer upp i high end blir allting typiskt sett petigt. Alla komponenter är i allmän mening bra och olika detaljer eller mer diffusa egenskaper spelar ofta större roll. Man uppfattar ofta att vissa märken har mer generellt positiva eller negativa egenskaper. En del brukar prata mer generellt om att japanska märken har en viss ljudbild osv.
Huvudpoängen är i min värld ”mer pang för pengarna”. Om något är ”normalbra” finns det ju ingen självklar poäng i att välja mindre kända märken, oavsett ursprungsland.
Som @Adhoc skriver så finns det mycket att läsa där. Kinesiska hifigrejer piskar giganterna till en bråkdel av prislappen.
Du kommer dock aldrig få någon som betalat 50 tusen för en DAC att erkänna att en för 2 tusen är lika bra eller bättre.
Det finns kablar för flera hundra tusen men ingen har någonsin klarat att urskilja dessa i en double blind.
Det finns stora prispengar i Sverige och världen att ta hem för den som klarar av att urskilja svindyra kablar och liknande bluffprodukter mot vanliga alternativ, men ingen vill ställa upp.
Man vill gärna tro det, men det finns DAC:ar och förstärkare i 40-50 tusen kronors klassen där man mätt upp brus i det hörbara området.
Detta är dom duktiga hifikineserna för seriösa för.
Folk gillar att prata om luddiga saker som att ljudbilden är bredare, fylligare ljud osv genom att byta kablar eller spela via USB/Optisk, men går det inte att mäta med dagens instrument hävdar jag bestämt att det är skitsnack.
Kollar du på ASR så har Topping bättre mätvärden än Hegel, har sett några exempel där Hegel har brus eller artefakter i det hörbara området till skillnad från Topping.
Hegel kostar väl 10-20 gånger mer, ser ingen anledning att köpa.
Är ”den generella slutsatsen” alltså att jag borde läsa en annan typ av tester än t.ex. HiFi & Musik?
Jag uppfattar att många tester i tidningar är mer ”fluffiga” och inte främst fokuserar på mätetal. Det behöver ju inte vara dåligt alltid men om syftet är att klura ut om en billigare apparat är likvärdig med en dyrare så är dessa tidningar kanske inte rätt ställe.
Jag har hållt på över 30 år med ganska dyra high end märken.
Det du får idag från dessa märken är otroligt mycket för pengarna.
Jag har på senare tid köpt tex två Fosi ZA3 och det du får för det priset är väldigt svårt att slå. Köp och testa. En sån kostar under 2000:- och för det priset så får du otroligt mycket ljud för pengarna.
@Anonym : Recensioner från tex HiFi & Musik, Bild & Ljud etc, som är av typen “lyssna och tyck” (utan redovisade objektiva mätningar) och där tidningarnas annonsintäkter från “prylleverantörer” är avgörande för tidningens fortlevnad ställer jag mindre tillit till.
Nu går jag lite utanför grundfrågan i tråden men menar någon på allvar att en förstärkare som kostar t.ex. 5000 kr “mycket väl kan vara lika bra eller bättre än en som kostar 50.000?”. Jag menar här vad som är normalt förekommande. Att någon extrem flopp-modell kan låta dåligt är en separat fråga. Prisnivåerna här är valda med avsikt just för att det ändå brukar finnas ett visst samband mellan pris och kvalitet. Att en pryl som kostar 100.000 kr inte “automatiskt” är bättre än en som kostar 50.000 kr är inte så konstigt.
Att en förstärkare kan vara “bättre” i meningen ha bättre mätvärden, dvs. mer korrekt ljudåtergivning, är inte konstigt. Sedan har jag ändå förstått det som att “mätvärdenas korrekthet” och “hur det faktiskt låter” inte alltid är samma sak. Jag har en hörlursförstärkare av enklare modell som varit en bästsäljare. Den har jag läst undersökningar av. Den har, som jag förstår det, rätt konstiga mätvärden. Samtidigt låter den de facto bra, trots detta. Hur det hänger ihop vet inte jag.
Inget konstigt, mänskliga sinnen uppfattar inte nödvändigtvis det mest korrekta som bättre. Jämför med tv, många föredrar bild där färger är överdrivna, demolägen i butiker som är inställda för att ge en bild som tilltalar så många som möjligt, inte för att vara så korrekt som möjligt.
Hifibutikerna tycker t.ex att man ska uppgradera sina hörlurar med en riktigt fet guldpläterad kabel, men om man öppnar hörlurarna går det en riktigt smala kablar av samma kvalisort innuti som man finner i vilken billig elektronik som helst.
Om man tog en kinaförstärkare för 5000 och en förstärkare för 50000 från en känt märke skulle ett gäng med “proffs” mest troligt inte kunna säga vilken som är den billiga och vilken som är den dyra.
Problemet är att branchen och folk som gått och köpt svindyra grejer vaktar sanningen med näbbar och klor.
Angående “objektiva mätvärden” vs “subjektiva åsikter” så kan det vara värt att komma ihåg att hifi står för “high fidelity”, vilket vi kan översätta till “hög överensstämmelse mellan input och output”.
Poängen med hifi-utrustning är alltså att återge ljudet som folket i studion hade tänkt sig, utan färgningar.
Vilken output som bäst överensstämmer med ljudkällan kan vi objektivt mäta med precision som långt överstiger mänskliga örats förmåga (precis som vetenskapen kan mäta ljusvågor som för mänskliga ögat är osynliga).
Det är självklart helt okej att subjektivt föredra något, t.ex vinyl över cd eller bastunga hörlurar över neutrala, men det vore objektivt fel att säga att vinyl är mer “hifi” än cd, då det är enkelt att objektivt mäta att cd bättre överensstämmer med input = cd är mer high fidelity.
Som @Borax säger, det är bättre att köpa neutral utrustning och vill man sedan färga ljudet så gör man det med equalizer.
