Som jag förstår det är mycket av utbudet av billigare viner på Systemet vad vi kan kalla för fulvin. Det är billigare viner med många konstiga tillsatser och smak som anpassats på konstgjord väg för att passa en bred publik. De är kanske inte uppenbart genomdåliga alltid men spelar ändå i en låg division.
Sedan finns också bättre viner som inte innehåller alla dessa konstigheter. I beställningssortimentet dominerar dessa. Hur tänker ni andra när det gäller vin? Köper ni mest fulvin, bara finvin eller lite av båda? Finns det någon på forumet som rentav är bra på vin?
En kompis föräldrar brukade för massor av år sen köpa någon flaska av vino tinto, ett billigt vin… Va de ett bra år å vinet va gott så brukade dom köpa hem flera lådor… Smaka de inge bra så vart de typ bara provflaska…
Hej, jag köper bara finvin, dricker lite så det spelar mindre roll. Köpte en Coravin för ett tag sedan, nu kan jag dricka ett glas från en flaska och spara resten. Bra glas är viktigt framför allt med lite bättre viner. Har gått sommelierutbildning.
Det finns en del skräp på bolaget men det finns ju ännu mer hyggliga eller till och med riktigt riktigt bra viner. Systembolaget har ett fantastiskt sortiment.
Jag resonerar som så att om jag ska hälla i mig ett nervgift så ska det åtminstone vara riktigt jäkla gott. Billiga viner eller öl går helt bort, då dricker jag hellre vatten. Så det blir oftast röda viner i prisklassen 200-400:-, med försök att matcha någorlunda till rätt typ av mat. Och hellre ett bra vin varannan helg än att suga på en sur BiB hela tiden. Som bonus blir det mer av fest och ritual, för man korkar liksom inte upp en Châteauneuf de Pape till tisdagens falukorv och makaroner.
Ett gott vin förhöjer all mat. Men jo, det är nog ingen jämförelse.
Föresten, vad är falukorv? Vitt eller rött kött :)?
Dissa inte öl. Det har sina platser.
Precis som vodka har.
Kulinariska upplevelser finns utanför Frankrike.
För övrigt är det lite lustigt att oroa sig för lite tillsatser när runt 10-14% av innehåller är som du skriver , nervgift med väldokumenterade skador på hela kroppen.
Tänker som så att det ska smaka gått för mina smaklökar. Är det wanted sin eller mona lisa för 100 kr. Eller prips blå för 15 kr istället för innes and gun för 25kr så får det bli det billigaste. Priset kommer second hand. Att det kostar mer garanterar inte det smaka bättre för en.
Jag uppskattar öl, men även här tycker jag det är värt att strunta i prislappen. Dricker man sådana mängder att det gör avtryck i ens privatekonomi har man andra problem.
Vodka har jag inte druckit sen studentåren, om det slinker ner starksprit så blir det oftast en lagrad mörk rom. Men inga mängder.
Det är oftast enorm skillnad på husvagns-festis som säljs i trelitersförpackning, eller ett schysst rödtjut som kostar lika mycket fast för en fjärdedels mängd. Men visst, viner kan kosta löjligt mycket för liten marginalnytta. Precis som hifi.
Smaken är som baken, delad. Vad som är bra och dåligt vin beror helt på den som dricker. Har druckit vin som bokstavligt talat smakat gammal gympasko men som ändå prisats av högburna vinkännare.
Men vill du dricka någon som kan kallas “kvalitetsvin” ska du kika efter ursprungsbeteckningar på flaskan. Inom EU är vi bortskämda med ett väldigt gediget system för märkningar av kvalitetsviner. På franska vinflaskor ska du hålla utkik efter AOP eller PDO som visar att vinet upplever vissa kvalitetskrav. De olika EU länderna har olika system och du kan hitta hela listan på Wikipedia. Vissa länder dessutom olika underkategorier för att säkra att viner kommer görs enligt vissa traditioner och metoder. Utanför EU är det lite mer vilda västern, i synnerhet i den vilda västerns hemland USA.
Och på tal om tillsatser. I Sverige är vi väldigt förtjusta i söta viner och det passar producenter av billiga viner (läs lådvin) utmärkt eftersom sötma piffar upp bittert och tråkigt vin. Därför är det tillsatt socker i många lådviner (som oftast är från utanför EU).
Med det sagt så kan jag tycka rödvin från Australien kan vara trevligt att dricka ibland. Australienska viner är oftast lagrade på ståltank istället för ekfat som vi fisförnäma Européer gillar. Stålfat ger vin lite lättare och friskare smak.
Stämmer rätt så bra. Är mer en öl människa. Men en gång drak jag 2 sorter rödvin. Någon wanted zin och ett 300 kr. Det dyra var betydligt surare och sämre för min smak. Zin var sött och gott.
En hel del viner av riktigt dyr sort passar inte till vanlig mat. Har du rätt sorts ostar eller exklusiva rätter till är de inte sällan fantastiska men då ska du ha koll på de bitarna.
Dricker inga mängder precis, ibland lite mer och ibland lite mindre som jag gissar att de är för andra också. Försöker fortfarande lära mig och hitta vad jag tycker om, provade en otrolig konjak för ett tag sen men är för snål för att köpa en flaska för 3000kr. Trots att jag har kvar ett gäng bols likörer som jag köpte för typ 8 år sedan… och mina andra konjaksflakor har räckt nästan lika länge.
Fulvin/finvin vet jag inte riktigt, generellt läser jag inte riktigt innehållsförteckningen om jag ska vara ärlig. Kikar på vivino och letar efter något de tror passar mig.
Generellt gillar jag primitivo/zinfandel när det kommer till röda viner, zensa puglio primitivo är en favorit.
Vita viner beror väldigt mycket på, ska jag göra en sommarbål med frukt och grejer i är Riesling, Relax i en blå flaska söt och god men det passar inte om du ska käka fisk eller göra sås på det.
Kan tipsa kanonkombon Cava och pommes. Syran in vinet passar fantastiskt med sältan och fettet i pommes. Och god ost och billigt portvin kan få den tristaste onsdag i november att bli underbar.
Finns det något land med så ängslig mat och dryckeskultur som Sverige? Drick det du tycker är gott och strunta i vad grannen tycker. Finner du billigt vin gott är det ju bättre för dig.
Poängen är inte vad som är gott eller inte. Godis består mest av en massa konstiga ämnen och det är ju gott. Frågan handlar om att välja kvalitet. Om sedan grannen, kusinen eller någon annan har någon åsikt om vinvalet spelar i min värld ingen roll.
Kvalitetsvin brukar man kalla viner som produceras på vissa kontrollerade sätt, t.ex. att druvorna kommer från en viss slänt eller med en viss metod med anor från fornstora dagar.