Tror denna fråga passar här, annars flytta gärna.
Vad har ni testat ha ha i era utgifter /spendera pengar på och sedan dragit slutsatsen “inte värt” ?
Jag hade fin bil i 3-4 år (för mig är iaf Volvo S80 med läderklädsel fin), bytte sedan till praktisk Toyota och sparade ca 1000/mån och det var nästan ingen skillnad. Dock var det en cool känsla att den där S80 var min första bil. Min personliga erfarenhet är dock “känna sig cool” korrrellerarinte så mycket med långvarig lycka för mig.
Jag har nog inga andra områden där jag först ökat sedan minskat mina utgifter. Jag startade mycket spartanskt. Det jag omvärderat som kanske kan räknas är att jag hade en lång lista på önskade resemål där jag nu bara känner “Jag orkar absolut inte”
Private Banking konceptet. Helt ovärt enligt mig, så det är ett avslutat kapitel för min del. Jag fick tom. tillbaka alla erlagda avgifter för PB-konceptet av banken
Nu är jag Premiumkund igen och det duger bra för mig.
Jag tänker sticka ut hakan och säga prosumer-elverktyg. Jag har några där det varit värt men det finns också många där Julas halvcrappiga ger ett tillräckligt bra resultat med lite mer arbete, typ. Jag brukade alltid köpa de billigaste proffsverktygen, typ Bosch blå.
Skruvdragare är dock bra att ha en riktigt bra, och gersågen är jag nöjd med prosumer. Annars kommer jag inte på något där det gjort nämnvärd skillnad.
Överhuvudtaget brukade jag vara rätt principfast med features. Det ändrades när jag hittade hit till Rikatillsammans och insåg att varje hundralapp som rinner iväg räknas. Ett exempel nyligen var när jag köpte ny tvättmaskin. Jag tycker att det borde vara på svenska och tydliga namn på programmen. Inga fler program än de man behöver. Men då kostar maskinerna mer också. Det slutade med bra maskiner på rea men som har “AI Wash”, “Easy Care” och till och med wifi (jag kollade dock upp att man inte måste använda någon app). Sparade många tusen kr och fick maskiner som är väldigt bra, men strider mot flera “principer”.
Städning. Inte värt. Dessutom var man tvungen att ”förstäda” innan de kom och städade så jag upplevde nästan att jag städade mer än innan. Jag vande mig heller aldrig vid att ha mer eller mindre okända människor hemma hos oss som städade, det kändes för privat på något vis.
Däckhotell/byta däck på bilen kan jag inte heller förmå mig att betala bort trots att jag avskyr att byta däck och det ju egentligen inte är särskilt dyrt.
Två bilar. Det visade sig att vi klarade oss utmärkt på en bil med lite planering. Det är den största sparbössan.
Färdiga matlådor med bra mat. Kändes toppen första veckan eller två, sedan började det kännas outsägligt trist med de där lådorna. Men fick som bonus av experimentet en återfunnen glädje kring att laga mat till familjen.
Tror att jag skulle känna detsamma för hemstädning.
Vi har helt annan erfarenhet av hemstädning. Hade varannan veckas städning ett antal år men tröttnade när varken sista städfirman eller städerskan var tillförlitliga. Vi skulle sköta det själva och på köpet spara de pengarna. Gjorde så i ett år och samtidigt som huset blev smutsigare växte irritationen på varandra och över ännu fler “måsten” som vi skulle hantera. Efter ett år anlitade vi en ny firma för månadsstäd. Väldigt skönt att komma hem till nystädat utan egen ansträngning. Vi går nu efter ett år med det upp på varannan vecka igen. Detta är något av det som är mest värt för oss att köpa bort. Så för oss var det något som vi inte lyckades vänja oss av med.
Men en lyx som vi reverserat är att 200-kronors viner är standardvinerna. Samma sak med 40-kronors IPA.
Slentrianresor. Såväl charter/semesterresor utomlands som veckovisa resor till storstad/handelsplatser/shopping. Som gjort för att du kommer konsumera mer än du tänkt från början. Förutom enorma summor sparade (lätt 50-100k per år för mig med medianinkoms) frigjorde det så mycket tid. Jag gick ner i arbetstid 20 % och märkte ingen skillnad privatekonomiskt. Däremot en enorm skillnad i obefintlig stress. Ja det innebär en del sämre relationer, jag blev betraktad som snål/tråkig av vissa. Men nu har jag ju förstått att det också var människor jag mådde sämre av, inte behöver och inte vill ha i mitt liv. Mindre konsumtion har alltså inte bara sparat massa pengar utan framförallt fått mig att omvärdera många andra aspekter av livet. Jag mår helt enkelt mycket bättre av att inte konsumera, såväl ekonomiskt, fysiskt, psykiskt och socialt.
Pool. Kräver alldeless för mycket jobb och pengar. Men idag med 35c är det nääästan värt det.
Fin bil. Det är så gött att ha en skitbil man inte bryr sig så mycket om.
Det med verktyg kan jag också skriva under på. En del man använder ofta kan ju vara värt med bra kvalitet/lyx t ex skruvdragare. Men annat man bara använder någon enstaka gång köper jag på Lidl eller byggmax.
Restaurang, oftast för dyrt och för lite och dålig mat.
Märkeskläder, ingen bryr sig vad du har på dig. På mitt förra jobb körde vissa kollegor T-shirts från Lidl och sen dess struntar även jag i det.
Amazon Prime. “Gratis” hemkörd frakt gör att jag köper alldeless för mycket skräp.
Exklusiva mekaniska armbandsur såsom populära modeller från Rolex och Omega. Inget snack om saken att de är otroligt fina objekt som jag uppskattat att bära, men i min mening svårt att motivera sett till baksidorna såsom
Det pretentiösa skådespelet och bemötandet hos återförsäljare. Rolex varumärke har i min mening i mångt och mycket förstörts under senare år till följd av allt pretentiöst skådespel som pågår hos auktoriserade återförsäljare som försöker upprätthålla en bild av att Rolex-klockor är bristvaror som kräver väntelistor, relationsbyggande med personal i butikerna etc. för att en köpare till sist ska få “äran och möjligheten” att köpa en massproducerad stålklocka. Har nog sällan känt mig så smutsig som när jag blev bjuden på champagne och fick den fantastiska äran att punga ut 100-150 tkr för just en massproducerad Rolex. En del av min värdighet stannade i butiken den dagen.
Rånrisken. Något jag förvisso delvis kunnat acceptera om det inte vore för att det även drabbar folk i min närmsta omgivning som inte har bett om att bli utsatta för denna risk. Att bära dyra armbandsur innebar även att jag ständigt var medveten om min omgivning etc.
Förvaring i hemmet kräver även speciella (ofta relativt kostsamma) kassaskåp med rätt säkerhetsklassning etc.
Signalvärdet. Dyra armbandsur, särskilt Rolex, kommer oundvikligen med associationer såsom att vilja visa upp ekonomiskt välstånd för omgivningen (=skryt) - varav just denna association jag hatar. Även om många klockentusiaster (som mig själv) inte bär dessa objekt med denna avsikt så är det en väldigt stor skara som gör det enbart pga. just detta symbolvärde.
Lyxklockor numera i mångt och mycket blivit en symbol för gängkulturen och kriminaliteten som förpestar och förstör vårt kära land.
Ångest kopplat till skador/repor etc. som oundvikligen dyker upp över tid.
Alternativkostnaden. Även om många modeller från t.ex. Rolex behåller sitt värde över tid och även tenderar att slå inflationen i värdeökning så tillkommer diverse kostnader som ganska snabbt äter upp värdeökningen (försäkringar, service etc.)
Näe, nog är många av dessa klockor fantastiskt fina att titta på, men för min kommer ägandet och bärandet med för stora nackdelar. Nuförtiden bär jag en Apple Watch. Praktisk för att följa träning- och hälsotrender, genomföra mobila betalningar utan att behöva ha mobilen med sig hela tiden. Visar även alltid rätt tid till skillnad från mekaniska urverk etc. Och kanske allra främst - inga jobbiga associationer eller ökade risker för rån.
Håller med i sak. Jag köpte min grått oanvänd istället och den är lite ”under radarn” då jag saknar behovet att skryta samt inte känner för att bli knivhuggen på tunnelbanan för jag bär den. Men med det sagt ångrar jag inte köpet eller varan i sig.
Kostar tid och pengar.
