Tror nästan alla kan vara överens om att den offentliga vården har alldeles för långa väntetider, och i många fall får individen inte den hjälp hen behöver i rätt tid.
Med en privat sjukvårdsförsäkring kan man få ”gå före i kön”, och (kanske) bli erbjuden bättre vård snabbare.
Hur ser ni på denna typ av försäkring? Är den värd att teckna?
Av vad jag sett i min närhet har vården funkat bra när det varit allvar. T.ex hjärta, cancer, andra dödliga sjukdomar.
Är det inte akut verkar man dock få vänta länge.
Hänger du mycket på sjukan? Sist jag var där var nog 10 år sedan, och gången innan det som barn. Känns inte värt att betala.
8 gillningar
Jag har det genom jobbet som förmån, det tycker jag är värt det. Det går snabbt och smidigt för högt och lågt.
Innan jag hade denna så gick det OK då jag hade en bra privat vårdcentral samt hade hittat hacket med egen-remisser när det gällde problem som inte var diffusa.
2 gillningar
Det beror på vad man bor och vilka ekonomiska förutsättningar man har. Det är inte säkert man kan försäkra sig om man har någon sjukdom redan och allt i din historik t.ex. ditt dåliga knä gäller inte försäkringen för om den är tecknad efteråt.
Du kan se hur vårdgarantin uppfylls på denna sida. Det finns också länk till sida där man kan filtrera på region.
Jag bor i Skåne och tecknade en vårdförsäkring för jag tyckte köerna i min region var något sämre än jag önskade samt jag kunde teckna försäkringen via eget bolag.
Är dock skriven på en vårdcentral där jag upplever att jag får hjälp väldigt snabbt och har inte behövt nyttja försäkringen någon gång hittills men jag är också sällan sjuk.
2 gillningar
Mitt hus brinner inte ner så ofta, så jag har ingen hemförsäkring.
Personligen kan jag rekommendera en försäkring då det är mycket snabbare vanlig vård.
2 gillningar
Du kommer att få spridda svar beroende på erfarenheter och preferenser. Jag har ingen försäkring och de gånger det varit något viktigt har jag fått toppenhjälp och det snabbt. Men det är ju bara min historia.
Strul som de jag vet du har, kan jag misstänka vara luriga i den vanliga vården och då kanske det gör nytta snabbare. Men tricket är väl som alltid att hamna hos rätt specialist…
#killgissning
2 gillningar
Visst, men vad jag kan se runt om mig funkar vården bra när det är något allvarligt.
Kanske snarare jämförbart med att man inte har någon extraförsäkring.
Personligen föredrar jag bra vård alltid istället för om det bara är livshotande.
En skadad fot är allvarligt för mig i mitt liv, men vården ser det inte som något allvarligt vilket ger långa köer överallt.
1 gillning
Det är stor skillnad mellan vårdcentraler och sjukhus. Jag har upplevt läkare på vårdcentralen som pratar svenska riktigt dåligt, vilket jag inte har upplevt på sjukhuset.
Jag har varit inlagd på sjukhus flera gånger för operationer och det har varit ganska smidigt, men nu är min allmänna hälsa bra för min ålder och jag är inte svag. Några av personerna jag har varit på sjukhuset med hade det riktigt dåligt i jämförelse.
Istället för att betala extra för sjukförsäkringen skulle jag mycket hellre kunna registrera mig hos en specifik läkare och på så sätt införa direktdemokrati när det kommer till vilka läkare som ska fortsätta vara anställda. Det är till ingen nytta när läkarna inte kan användbar svenska.
1 gillning
Blivit några besök till sjukhus på senare år när barnen skadat sig, ramlat osv. Besöket brukar ta 4-8h per gång. Det är hopplöst. Sist körde vi bara hem igen. Då kom vi in 19:00 och väntade till 03;30.
Troligtvis var det inte akut om ni fick vänta så länge med barn.
Min erfarenhet, både personligen och med nära anhöriga, är att det fungerar bra och effektivt som fanken när det är omedelbar fara för liv och lem. T ex brusten blindtarm = omedelbar action och operation nästan ögonaböj. Hjärtstopp = fullt pådrag.
Upptäckt cancertumör i mammografiscreening = snabb utredning i standardiserat vårdförlopp och behandlingsstart rätt snabbt.
Men för alla med allvarliga tillstånd som inte måste åtgärdas NU är det segt. En vän till mig har insjuknat i vad som verkar vara en svårdiagnosticerad leversjukdom. Eller så är det en smygande cancerform. Eller så är det nån ärftlig felaktighet på bukspottskörteln. Eller någon form av autoimmun åkomma. Läkarna har hållt på i ett halvår nu och inte lyckats ställa diagnos, bara exkludera en hel del. Min vän mår sämre och sämre och rasar i vikt och har smärtor. Men röntgen, MR och biopsier visar ingenting. Privata specialister med högre kompetens än specialisterna på universitetssjukhuset finns inte på hans område så det går inte ens att köpa sig en 2nd opinion.
1 gillning
- Man ska kunna få 2nd opinion från annat sjukhus i Sverige.
- Det finns 2nd opinion att köpa in från andra länder. Har själv varit involverad i att hjälpa till med det i ett ärende, då från USA. Man behöver översättningar. Har hört att det även finns att köpa i Europa. Har inte tid att skriva mer nu, hoppas att det kan ge er hjälp
2 gillningar
Tack för era synpunkter och tankar.
Jag har en del erfarenhet av att jag (personligen) fått mycket bättre hjälp av privata vårdgivare. Det har i dessa fall varit värt de tusenlapparna som det kostat. Samtidigt är det ju synd när man skattar så mycket i Sverige, utan att kunna ”nyttja” den offentliga vården när man behöver.
1 gillning
För ganska många år sedan, så hade jag en dålig höft. Jag väntade givetvis för länge med att gå till läkare. Man är ju en man och klagar inte. När jag väl kom till vårdcentral, så fick jag en remiss till röntgen.
När jag gjort min röntgen, så tittade en läkare på det. Det var inte bra. Jag fick en lapp till akuten. Jag gick dit. På akuten så fick jag lite värktabletter.
Någon månad senare, så fick jag träffa en läkare på ortopeden. Vi tittade på mina två höfter. Det var en enorm skillnad på röntgenbilderna på vänstra och högra höften. Läkaren frågade hur jag kunde ta mig framåt, då ena höften var helt förstörd.
Efter detta tog det över tre månader innan jag fick en operation.
Jag hade så extremt ont, så jag visste inte vad jag skulle göra. Det var jobbigt.
Efter detta så skaffade jag privat sjukförsäkring, då jag aldrig någonsin vill uppleva detta igen.
1 gillning
Jag jobbar själv inom vården och har också jobbat under min utbildning hos en privat vårdgivare. Bra att veta är att generellt sätt så är privata vårdgivare snabbare än den offentliga vården på många icke akuta moment, men söker du med något mer avancerat/kostsamt så kommer du, enligt min erfarenhet, bli remitterad till den offentliga vården för det är där den breda kompetensen finns.
Så i min erfarenhet är privat vård bra för individen som vill ha snabb vård för mindre saker, men då privat vård har stort fokus på att tjäna pengar så vill de gärna inte vara behjälpliga med sånt som kräver mycket resurser. Exempelvis har jag arbetat på en privat röntgen som ej var rullstolsanpassad. För att kunna genomgå exempelvis en MR där så måste man själv kunna gå in och lägga sig på britsen vilket gör att äldre, sköra personer och rullstolsanvändare hänvisades att vända sig till sjukhuset. Vissa personer hade då först väntat på tid på den privata röntgenmottagningen och sen fått vända hem när de kommer för att vänta på att bli kallad till sjukhuset.
2 gillningar