Hur ser ni på offentligt finansierad sjukvård vs privat vård?
Har själv upplevt att jag blivit (mycket) bättre behandlad när jag sökt privata läkare, ortopeder etc, vilket har varit ett par gånger då jag varit skadad, övertränad i perioder.
Oftast har jag först sökt offentligt finansierad vårdgivare men ”gett upp” antingen pga långa kötider eller pga dåligt bemötande/bristande kompetens.
Privat vård kan ju vara väldigt kostsamt för den som behöver mycket hjälp via sjukvården. Nu sitter jag som tur är inte i den sitsen själv.
Men undrar hur ni ser på vården ur en ekonomisk synvinkel? Hade ni hellre sökt privat vård om ni hade de ekonomiska förutsättningarna för det?
Det allra mesta av privat vård i Sverige får man ju tillgång till via vanlig remiss och betalas av regionen. Är din idé alltså att själva driftsformen skulle ha inverkan på vårdens kvalitet?
Självklart söker jag – allt annat lika – hellre vård där det är jag som bestämmer vilken vård jag ska få än där det är politiker och byråkrater som gör det. Jag tror inte att det är någon som har råd, inklusive ledande politiker, som förlitar sig på offentlig vård när det väl gäller.
Jag tycker att det är en jämförelse mellan äpplen och päron.
Eftersom majoriteten av de “privata” vårdaktörerna finansieras på ett eller annat sätt av staten, är deras enda konkurrensfördel ett bättre kundbemötande och service. De fåtal genuint privatfinansierade vårdgivarna som verkar i Sverige konkurrerar istället med unik expertis och/eller ett tjänsteutbud som inte finns inom det allmänna utbudet, vilket kan motivera en högre betalningsvilja hos kunden. Generellt önskar jag att det fanns fler sådana privata alternativ i Sverige. Samtidigt anser jag att det är rimligt att det finns vissa begränsningar i vad den skattefinansierade vården erbjuder, även om den lägsta nivån rimligen bör höjas på många områden.
Båda alternativ kompletterar varandra och kan vara mer eller mindre relevanta utifrån situation och behov. Vårdkvaliteten varierar inte bara mellan driftformer utan även mellan regioner, tidpunkter och personalsammansättningen. Vården är till sin natur mycket personalintensiv bransch och rent praktiska rekryterings- och organisationsutmaningar har oftast större effekt än själva finansieringsformen.
Privat vård fungerar utmärkt när inte kniven är mot strupen men om man har livshotande sjukdomar eller tillstånd så har Sverige världens bästa offentliga sjukvård med mycket resurser.
Knäsmärtor mm tror jag säkert man får snabbare hjälp av inom privat sektor men eftersom man oftast behandlar det enkelt själv så skulle jag inte betala något för att få höra sånt jag kan googla mig till.
Har haft erfarenheter av båda, det är lite hugget som stucket. Har blivit felbehandlad av både privata och offentliga läkare vid kirurgiska ingrepp.
Har också blivit rätt behandlad av båda sidorna emellanåt.
Regionen har betalat för remitterad privat vård i alla mina fall, men det krävdes lite extra logistik.
Jag tror du blandar ihop vem som är kunden här. Eftersom det är staten (eller egentligen regionen) som betalar är det alltså staten som är kunden. Staten betalar efter en prislista/ersättningssystem som är utformat olika i olika regioner. Vill du tjäna pengar som privat vårdgivare gör du alltså bäst i att titta igenom prislista och inrikta dig på att sälja de tjänster som är mest lönsamma. Det kan handla om att du antingen riktar in dig på en viss typ av behandling, en viss typ att patientgrupp, en viss typ av kommunikationsmedel eller en viss typ av arbetssätt (beroende på vad som är mest fördelaktigt utifrån ersättningssystemet). Genom att försöka plocka russinen ur kakan kan du uppnå konkurrensfördelar gentemot andra vårdgivare som istället inriktat sig på att bedriva vård efter behov.
Det är nog snarare tvärtom, man söker privat vård för småsaker och offentlig vård när det verkligen gäller.
Du har naturligtvist helt rätt ur företagsekonomisk perspektiv. Jag syftade på hur jag som kund uppfattar alternativen. Det var en illa vald och missledande formulering från min sida.
Generellt tycker jag att det är rimligt att privata lösningar kompletterar det offentliga skyddet. Det är förmodligen mer effektivt att tex låta ett privat vårdföretag behandla lättare vårdärenden digitalt och låta vanliga vårdcentraler ta hand om patientärenden som kräver fysisk besök, än att bygga motsvarande it-lösning in-house. Men om ersättningssystemet gör att fysiska vårdcentraler dräneras på resurser så är ju prislistan uppenbarligen felkonstruerad. Det är den eviga frågan om maximerad samhällsnytta.
”Privat” vård gör inga avancerade operationer eller har några avancerade patienter. Helt enkelt för det inte är lönsamt för dom.
Privata vården är mer ett komplement för att jobba bort de ”enklare” patienterna.
Nja, privata vårdgivare utomlands gör ju det. Medicinsk turism är en växande global storindustri. Och man behöver inte åka längre än till Finnland, Baltikum eller Tyskland. Uppenbarligen finns både resurser och betalviljan även i Sverige. Men av olika anledningar verkar dessa typer av företag inte vilja etablera sig i Sverige.
Nja, så jag är ett undantag? Skulle inte tro det.
Jag skulle nog se deras större svängrum att attrahera kompetens som en rätt avgörande konkurrensfördel.
Det finns mängder av privata aktörer som inte erbjuder bättre villkor till sin personal än vad offentliga sektorn gör. Men det finns också regelrätta elitkliniker där inte vem som helst får anställning.
Ändå bra googlat om du ska operera knät själv.
Det är tvärtom inom vården, de bästa läkarna etc vill jobba inom offentliga sjukhus och jobbar inom sjukhus. Gärna kopplade till något universitet. Helt andra möjligheter än privat. Läkarna är ett annat släkte där pengar inte är drivkraften.
Vill de tjäna pengar så drar de utomlands.
Det finns givetvis bådadera. Klart det är mer attraktivt att jobba på ett universitetssjukhus än att knega på en Capio-vårdcentral, men de handfull läkare jag känner blandar en deltidsanställning på sjukhus eller universitet med att konsulta i eget bolag inom sin specialitet. Flera jobbar då mest mot privatkliniker som har möjlighet att ta in dem t ex varannan tisdag för ett tolvtimmarspass.
Jag beskrev lite slarvigt.
Knäet känns bra nu när det används mindre och lugnare och hen tränar det enligt fysioterapeutens anvisningar.
Det är nog ingen större vits att vi går in på för mycket detaljer baserat på den beskrivning jag kan/vill ge i andra/tredje hand. Journalen innehöll mycket “knäexpert jargong” jag inte tänker återge.
Muntligen typ
"Defekten som rimligen gett problemet kan beskrivas som en menisk vars yttre kant krupit ut en bit utanför normal plats, kommit i detta fall rimligen med ålder och användning. Ingen större Artos och inga sprickor, lösa bitar eller revor i menisken hittades.
Defekten och detaljerna gick att se tydligt och bra på MR bilderna enbart sade Läkaren. Känns rätt bra att dessa bilder togs och utvärderades.
Det är väl belagt att hög kontinuitet (dvs att man träffar samma läkare) leder till billigare vård och högre kvalité. Forskningen tyder på att detta gäller även för relativt friska personer. För några år sedan gjordes exempelvis en studie i Region Jönköping där man jämförde kontinuitet, tillgänglighet och akutmottagningsbesök. Där sågs att hög kontinuitet ledde till minskat antal akutmottagningsbesök, och i synnerhet för gruppen unga vuxna (dvs den friskaste delen av befolkningen). Däremot sågs inte något samband mellan hög tillgänglighet hos primärvården och minskat antal akutmottagningsbesök.
Huvudbudskap
Hög personlig läkarkontinuitet i primärvård var förenad med lägre antal läkarbesök på akutmottagningar.
Sambandet mellan hög personlig läkarkontinuitet och lägre antal läkarbesök på akutmottagning var störst för gruppen yngre vuxna.
God tillgänglighet till läkarbesök på vårdcentral var inte förenad med lägre antal akutmottagningsbesök.
God tillgänglighet till telefonrådgivning av sjuksköterska på vårdcentral var inte förenad med lägre antal akutmottagningsbesök.
Att aktivt arbeta för att fragmentera vården leder alltså till högre kostnader och lägre kvalité.
Det är en utopi att tro att det går att konstruera ett ersättningssystem där det inte finns russin att plocka. Så länge det finns starka incitament till att fokusera på att plocka dessa russin ur kakan så kommer russinen plockas istället för att bedriva vård efter behov.
Jag förstår vad du menar och har egentligen inga åsikter om vad som är bäst ur offentlig nyttomaximeringssynpunkt. Det jag tänker främst på är att individuella vårdbehov är extremt subjektiva. Och jag vill inte leva i ett samhälle där staten bestämmer vad som är rätt mängd vård för mig. Därför tycker jag att det är viktigt att det finns privata alternativ. Hur de ska finansiera sin verksamhet är en annan fråga, men att valmöjligheten överhuvudtaget finns tycker jag är viktigt.
Skulle inte acceptera ett jobb utan försäkring för sjukvård. Jag vill inte vänta och vägrar gå till VC. Är dock uppväxt med läkare i familjen så har aldrig varit på VC och vill inte börja.