Hej! Har vi några läkare eller personer som jobbar inom vården här inne?
Jag är riktigt nyfiken på att förstå denna fråga bättre och hur man kan navigera i det svenska vårdsystemet utan att bli galen.
Min sambo, jag själv och flera personer i min närhet har under de senaste åren behövt söka vård i Sverige i olika ärenden.
Efter att ha hört och sett liknande berättelser parallelt på flera håll och även läst en del i frågan, så står det klart att erfarenheterna, kompetensen, och servicenivån i den svenska vården är under all kritik. Jag tror till och med att situationen inte ens kan jämföras med andra utvecklade länder.
Bilden som målas upp ser ut som följer.
– Extremt svårt att ens få kontakt med vården/vårdcentraler/läkare
– Vårdcentraler och läkare som inte lyssnar och skriver ut smärtstillande istället för att göra något.
– Otrevlig, aggressiv och inkompetent personal på vårdcentraler och även på en del sjukhus och hos en del läkare.
– Mycket utmanande att få remisser även i mycket enkla fall.
– Total avsaknad av preventivt tänk i vården.
Här pratar vi alltså om en branch med skattestöd i miljardklassen och personal som har människors liv eller död i sina händer som ett resultat av deras dagliga arbete och beslut.
Kan någon med insyn i den svenska sjukvården snälla berätta för mig:
Hur kommer det sig att vi hamnade här?
Och vad i hela friden bör man göra för att framgångsrikt navigera i det svenska sjukvårdssystemet idag?
Det stavas urusel arbetsmiljö, kompetensbrist, dålig kontinuitet och toppstyrda verksamheter med dåligt ledarskap.
Resultatet är försiktighet, följsamhet, feghet och förljugenhet.
Ett inkompetent ledarskap som tycks vara oförmöget att använda sina resurser på ett vettigt vis. Ingen vågar ta initiativ eller vara innovativ, produktivitet lönar sig inte.
Kärnverksamheterna har bortprioriteras och istället arbetar förvaltningarna med en ständig ström av floskler om t ex arbetsmiljö, jämställdhet, genusfrågor och kulturell mångfald.
Konsekvensen är då att kompetensen flyr när de organisatoriska kraven blir orimliga.
HR och ledningen sysslar med att mäta vad andra håller på med, resursslöseriet är gränslöst och hade det vara ett vinstdrivande företag skulle det gått i konkurs.
Det enda sättet att överleva denna miljö som sjukvårdare, är att fly till ett bättre alternativ, eftersom utbudet av kompetens är mycket lågt och efterfrågan hög.
Ditt inlägg kommer såklart resultera i en lång åsiktdriven tråd, inte helt olikt ditt eget inlägg. Jag tvivlar på att du kommer få mycket mer än politiska åsikter som förstärker ditt confirmation bias och att du kommer lämna detta med en ännu starkare övertygelse än du redan har. Med detta sagt vore det såklart intressant att höra från dem som faktiskt jobbar i vården!
Jag har omväxlande positiva och negativa erfarenheter av den allmänna vården i Sverige, men också den privata som jag har via försäkringar. Min egen reflektion är att det:
Är mycket svårt att jämföra vårdens kvalitet relativt kostnad mellan olika länder. Det som leder till död eller personlig konkurs i USA hanteras närmast gratis i Sverige, medans andra ärenden kan fastna i dåligt mottagande/organisation/byråkrati i Sverige medans det hanteras galant i ett annat land. Vad det viktade resultatet blir är svårt att uttala sig om…
De politiska systemskiften vi genomgått har varit på gott och ont för vården. Idag har vi en svår kombination av “gratis” (skattefinansierat) men som också ställer krav på individen att kunna navigera sitationen och en viss andel tur. Mottagandet är mer splittrat för den som kräver långsiktig vård eller exempelvis är multisjuk. Allt har en underleverantör idag, vilket låter misstänkt mycket som… privat vård…
Alla som klagar som mest på den skattefinansierade vården har för det mesta låtit bli att räkna på vad det “äkta” privata alternativet skulle kosta dem och deras anhöriga.
Jag skulle vara försiktig med att dra för stora övergripande slutsatser baserat på egna erfarenheter och hörsägen, men är också öppen för att det finns mycket att förbättra i svensk vård.
Jobbar som tur är inte inom vården. Men som proffspatient, så kommer lite råd.
• Vid dåligt och inkompetent bemötande, byt läkare.
• Vid dåligt och kränkande bemötande hos en hel vårdcentral, byt vårdcentral.
• Många sektioner och avdelningar har resursbrister, så ofta får man löpande band bemötande. Ställ frågor, be om förklaring varför de inte vill göra x.
• Vid felbehandlingar, anmäl vårdgivaren.
• Behöver man en remiss, men inte får en av sin husläkare, testa att skriva en egenremiss. Funkar inte alltid.
• Vid väldigt komplicerade fall, sök upp en privat specialist, de kostar mer. Men kan ofta ge rätt vägledning och diagnos. Eller så kan de ge vård, men regionen får stå för räkningen.
• Är man multisjuk och bollas mellan olika instanser, be om en fast vårdkontakt på din Vårdcentral eller en vårdvägledare via kommunen. Då kan hen vara spindeln i nätet och förklara x för y. Jag har en vårdkontakt på min vårdcentral, så nya läkare kan få en snabbgenomgång utan att behöva läsa 5 pärmar med journaler.
• Har man ont i led x eller y, boka tid hos en fysioterapeut i första hand, vårdcentralen skickar en dit oftast. (Gäller inte vid akut skada, ta dig till akuten.)
• Sen, 1177 är lite kliché, men är bra mycket bättre än Facebook och internetforum när man har hälsåfrågor.
• Sen, undvik internetläkarna. Din region får ta räkningen och du får ofta sämre vård.
Edit
Glömde säga, har 4 olika diagnoser, har opererats 15+ gånger, varav cirka 8 varit fel utförda. Hade troligen dött av blodförgiftning om jag lyssnat på sköterskan vid akuten och åkt hem. Hade troligen varit en pundare om jag tagit alla smärtstillande medicin som jag fått utskrivet.
Vården är ofta fantastisk, men det finns inkompetens, sparkrav, slarv och rövhattar som ställer till det.
Jag och min närhet måste haft tur. Har i grunden bara bra erfarenheter av vården. Det man kanske kan och borde anmärka på var de 4 månader min mor fick vänta på ej akut knäoperation. Men bemötandet var det inget att anmärka på under tiden och de olika stegen. Jag har själv omfattande erfarenhet av svenska vården. Antal operationer, brutit lite saker, samt år av tidigare psykisk ohälsa.
Tror också den här tråden kommer spåra ur. Men min erfarenhet är att vården överlag är bra även om det finns brister.
Det stora bekymmret är en snedfördelning av var läkare respektive sjuksköterskor arbetar där en större andel läkare skulle behöva arbeta i primärvården och en större andel sjuksköterskor skulle behöva arbeta på vårdavdelningarna. Att det har blivit så handlar till stor del pga att för stor makt lagts hos ett administrativt mellanskikt där kompetens om hur vården faktiskt fungerar helt saknas. Det största skadan som uppstår här är att för stor makt lagts hos HR-avdelningen där man vill skapa ett lönemonopol vilket gör att bristen på läkare i primärvården och sjuksköterskor på vårdavdelningarna uppstår (eftersom det därmed finns få incitament för läkare att arbeta i primärvården eller för sjuksköterskor att arbeta på vårdavdelningarna). Att flytta makt från HR-avdelningen till verksamhetscheferna är antagligen det viktigaste att åtgärda om man vill att bemanningen ska lösas.
Vill man göra systemet billigare så handlar det om att avskaffa privata vårdgivare (dels då hela affärsidén om man ska gå med vinst är att bedriva den vård som ger mest ersättning från ersättningssystemet (snarare än vilken vård det finns behov av), men också då det driver de administrativa kostnaderna eftersom regionerna centralt måste anställa fler administratörer som behöver reglera så att de inte mjölkar ersättningssystemet för mycket och varje enhet måste anställa administratörer för att se till att rätt saker rapporteras så att enheterna kan försvara sin del av ersättningskakan). Sen behöver det även skäras ner i det administrativa mellanskiktet som tillåtits växa när makt har flyttats dit (utan att det medför något egentligt mervärde för vården).
Hälso- och sjukvårdssystemet är något man behöver utforska lite innan man förstår hur det är uppbyggt. Det är sällsynt att de som arbetar inom hälso- och sjukvården har en serviceinriktad syn, det vill säga att de måste “sälja” en tjänst för ett belopp som de aldrig behöver bestämma själva.
Det kan till exempel kännas lite som att vara i det militära när man är inlagd på sjukhus, man får bara gå när läkaren bestämmer det. Det var ganska ovant för mig.
Man ska inte förvänta att det kommer att finnas en fullständig förklaring till vad de gör och varför, därför är det bra att läsa lite på läxorna, så att man verkar lite informerad och intresserad när det pratas med de anställda. Att mycket bygger på blodprov och liknande inom sjukvården verkar nog förvånande när man är “nybörjare” som patient. Jag kan bara rekommendera att få några blodprover gjorda privat, på t.ex. Werlabs, där man får en mer ingående förklaring till hur blodprov tolkas av läkare.
När läkaren/sjuksköterskan säger något som är nytt/obegripligt för dig - skriv ner det och kolla upp det på nätet. Det är sällsynt att de har tid att förklara hela innehållet för dig. När du har försökt läsa och förstå men misslyckats med att förstå, fråga igen vid nästa tillfälle. Se till att du har en surfplatta eller smartphone med dig på sjukhuset så att du kan kontrollera 1177.se var hela din behandling kommer att läggas upp nästan omedelbart. Läs vad de anställda skriver där. Gör det tydligt i samtalet med medarbetarna att du följer 1177.
Jag har personligen i stort bara positiva erfarenheter av vården, speciellt specialistvården när man tagit sig över ”hälsovårdscentralshindret” om man så vill. Men att HC är ett ”hinder” upplever jag inte som vårdpersonalens fel (även om det finns t ex bättre och sämre läkare t ex men det finns i alla länder) utan mer av ett systemfel som ger usla förutsättningar. Och att vi i Sverige har det sjukvårdssystem vi har värderar jag otroligt högt för egen del - vi hade varit fullkomligt ruinerade om vi hade behövt betala för vårt barns ca 10 olika mediciner som hen behöver på dagsbasis.
Som många andra så tycks TS skapa en tråd baserad på hörsägen och fria fördomar snarare än fakta, det ger dåligt underlag för en vettig diskurs.
Ju akutare problem drstu snabbare får man vård, precis som det ska vara. Medan folk med en vanlig förkylning eller hypokondri får vänta, då det inte är prioriterat.
Med färsk statistik från akuten i min kommun (mellanstor) så kunde de konstatera att 85-90% av de som sökte akutvård inte behövde den alls. De kunde bokat en tid på sin vårdcentral istället.
90% av akuten resurser går alltså till “fel” ändamål då de som inte är akut sjuka ändå tar upp tid och resurser.
Sen så prioriterar många som röstar marginellt lägre skatt framför en bra vård. Ett par öre lägre regionskatt medför många förlorade arbetstillfällen och kompetensflykt.
Samtidigt prioriteras vårdval som är mycket kostnadsdrivande då allt sådant måste administreras och kontrolleras, en fruktansvärd mängd mellanhänder och trots det sker skandaler löpande med bolag som missköter sig…
Vårdval kräver också att skattekollektivet betalar flera utförare för samma utbud. Ges inte nog hög ersättning finns inga företag som vill en driva verksamhet och då finns inget vårdval. Dvs mycket skattepengar går till att subventionera privata bolag bara för att både Attendo och Humana ska erbjuda hemtjänst i samma stad.
Det är intressant att se hur alla som försvarar det svenska systemet, Beveridge, bara ser USA som alternativet.
Faktum är dock att det bästa sjukvårdssystemet är Bismarck. Tex Nederländerna som oftast räknas som det bästa i världen.
Det är något dyrare, men man slipper se enorma väntetider Beveridgesystemen har och en generellt sätt bättre tillgänglighet.
Är precis som Melwa proffspatient med mer än 30 års erfarenhet av vård i flera kommuner, det har blivit ett hundratal olika läkare genom åren. Min erfarenhet är att det beror väldigt mycket på var du bor, och vad du har problem med. Ofta är vården bra, likaså bemötandet, men ibland inte.
Jag håller helt klart med Melwas rekommendationer. Blir du inte bra behandlad, byt vårdgivare på en gång. Hamna inte i en banka huvudet i väggen situation, lyssnar de inte på dig eller inte ger dig den vård du behöver, byt! Privata vårdgivare om så behövs kan också vara ett alternativ om de finns på orten du bor.
Orsakerna är nog många men, men flera läkare som jag talat med vittnar om att allt mer tid går åt administrativa sysslor. En av dem sa -Nu när du och jag träffats kommer det ta ett par timmar för mig att fylla i all dokumentation, och med stor säkerhet kommer den tillbaka för mer kompletteringar. Den administrativa bördan som finns i vårt mäta och väga samhälle är en av förklaringarna till att det ser ut som det gör, men det finns såklart många fler. Ge inte upp, byt om det inte lirar och stå på dig är mina tips.
Tyvärr verkar ett dysfunktionellt vårdsystem vara ett utbrett problem i många västerländska länder (inte minst UK), men det finns väl fog att påstå att Sverige, på flera punkter, är sämre än andra jämförliga länder.
OECD:s International Health Policy Survey (IHP) från 2023 kan kanske ge en känsla för hur vi ligger till. Förutom Sverige ingår Australien, Frankrike, Kanada, Nederländerna, Nya Zeeland, Schweiz, Storbritannien, Tyskland och USA i studien.
Den svenska vården får sämre betyg än genomsnittet på 27 av 35 frågor (!).
Endast 32 procent av svenskarna uppger sig till exempel ha fast läkarkontakt i primärvården (jmf. snittet på 81 procent för samtliga tio länder).
Sverige presterar också mycket sämre än genomsnittet när det gäller frågor som rör patienters erfarenheter av orättvis behandling och att inte bli tagen på allvar.
Tillåts jag spåna fritt tror jag att en starkt bidragande orsak till att många svenskar upplever vården som undermålig är just bristen på fasta läkarkontakter. Även om ”allt väsentligt” ska framgå av ens journal så är det ju nästan som att börja från ruta ett varje gång man får en ny läkare (som i bästa fall bara som hastigast hunnit skumma igenom tidigare journalanteckningar).
Håller med i stor, men vill poängtera att man inte kan säga ”tänk vad det kostat annars”, för du pekar på en könsla av en kostnad för en person som redan betalar skatt i det nuvarande systemet. Bara för att det är skattefinansierat är det inte gratis.
Sen finns det säkerligen besparingar som görs för att det är skattefinansierat, men troligen är det mestadels för små orter som annars aldrig hade haft någon vård eller vård som bara inte blir tillgänglig pga dyr även om effektiv.
Det man får resonera kring är ju snarare, ”om du får X% lägre skatt och du sen får välja att köpa försäkring A,B,C med olika kostnader och förmåner, hade det varit värt det?”.
Nu har jag inte datan för att säga vad det skulle kosta osv, men om man ska diskutera systemet bör man iaf göra det ur en rättvis vinkel
(Detta känns som en vanlig fälla när man jämför andra länder med Sverige, skattebetalat är bara gratis om du inte har någon inkomst )
Intressant artikel, tack för den länken.
Framkommer att kontinuiteten med att ha samma läkare är riktigt urusel.
kontinuitet, personcentrering och tillgänglighet har Sverige fortsatt svagare resultat än andra länder.
Medan ex nederländerna ligger i topp
Nederländerna utmärker sig som det land med bäst resultat för många frågor i undersökningen. Det gäller särskilt personcentrering, kontinuitet och tillgänglighet där de svenska resultaten visar störst brister.
(Även om jag är tacksam för att jag inte har alla dina erfarenheter av detta! 
)
)