Jag har jobbat som läkare under många år men har på senare tid, av flera olika skäl, allt mer börjat leka med tanken kring att starta en egen mottagning. Problemet är att jag inte har en aning om hur man går tillväga. Känner mig extremt okunnig inom området.
Jag har försökt läsa på men blir tyvärr inte klokare. Det jag hittar om ämnet är ofta rätt så sparsamt och gör mig bara förvirrad på en högre nivå känns det som. Det känns inte heller som det är något som regionerna väljer att ge ut information om och jag vill helst hålla lite låg profil och inte fråga runt för mycket på den egna arbetsplatsen.
Min tanke är att jag helst skulle vilja ha en mottagning där det både bedrivs verksamhet som i viss mån erbjuds inom offentlig vård, men där efterfrågan är betydligt större än tillgången med långa vårdköer, samt även vård som inte erbjuds inom den offentliga vårdapparaten.
Jag vore därför väldigt tacksam om någon har erfarenheter de kan dela med sig av, förslag på var man kan hitta information eller allmänna tips och råd.
För att ens komma fram till om detta skulle vara något jag är villig att försöka genomföra detta tänker jag att jag till att börja med åtminstone skulle behöva ta reda på följande (och här är det säkert väldigt mycket som jag missar):
Vad behöver man för att få starta mottagning?
a) Har läst en del om etableringsrätt men blir inte klok på om detta alltid behövs. Till exempel undrar jag om det behövs om man bara har patienter där ersättning kommer via privata försäkringar eller betalas “ur egen ficka”.
b) Hur går man till väga för att få en etableringsrätt om det behövs?
c) Var tar man reda på om de tjänster man vill erbjuda ingår i vårdvalet eller ej?
Vad avgör hur ersättningen ser ut?
a) Vem vänder man sig till för att få reda på om regionen kan ge ersättning för ens tjänster och i så fall hur mycket?
b) Hur fungerar det om man jobbar gentemot försäkringsbolag eller har en prissättning direkt mot kund?
Jag tar tacksamt emot alla tankar och funderingar!
Jag har ingen aning om sakfrågan men om jag vore du skulle jag först göra hemläxan medelst Google så gott det går, och sen leta upp någon som gjort ungefär samma sak, i en annan specialistdisciplin och kanske inte i samma stad.
Ring upp och säg något i stil med ”min dröm är att göra som du gör, det skulle vara en fantastiskt inspirationskälla om jag kunde få intervjua dig lite. Lunch? Jag bjuder!”
Folk är ofta mer lättflörtade än man kan tro.
Ett tips kan vara att jobba hos läkare som redan har den typ av mottagning som du vill starta och lära dig hur det fungerar.
Kanske du kan hitta någon som närmar sig pensionen och som gärna vill att du fortsätter verksamheten och som sedan som pensionär kan tex stötta dig under dina 4 veckor med familjen i Thailand.
Jag har själv varit inne på samma linje kring att jag behöver få kontakt med någon som har eller har haft en liknande verksamhet och era förslag kring detta förstärker detta. Jättebra förslag att höra om någon är sugen på att prata med mig över en god lunch!
Känslan när man googlar kring ämnet är att det finns stora luckor i materialet jag hittar och att det hänvisas till dokument och avtal som sen inte står att finna. Bara det faktum att det är svårt att hitta vilka ersättningar som gäller gör det omöjligt att räkna på om verksamheten ens är rimlig.
Lyft luren! Ring din region och be att få prata med nån som jobbar med lagen om läkarvårdsersättning. Så får du mer info.
(Vårdvalet gäller bara primärvården, dvs främst vårdcentraler om du är läkare. En vårdcentral kräver att du även ska ha specialistsköterskor, psykologer, labb, ständig telefonbemanning med triage, aldrig får semesterstänga, osv. Så en väldigt mycket större apparat. Kräver i praktiken typ minst 20 anställda och rekommenderas inte att starta som “gröngöling”. Att vara VC-chef medger i praktiken inte heller nån tid för eget kliniskt arbete om du vill fortsätta med det. Här finns ex på kravlista och ersättningsmodell för vårdcentral: Krav- och kvalitetsbok Vårdval Vårdcentral - Vårdgivarwebben Västra Götalandsregionen )
Hälsningar från en som har jobbat i primärvård på region…
Ett generellt tips kan vara att undersöka möjligheten att anställa (eller bli partner med) utländska läkare. Jag menar nu inte någon som kommit till Sverige som nyexaminerad eller utbildat sig här utan någon som är ett känt namn i hemlandet och då ofta lite äldre.
Vi har en bekant vars mamma är en välkänd barnläkare i Ryssland. För några år sedan kom mamman på ”långtidsbesök” till Sverige. Sonen hade svårt med ekonomin och en lösning blev att låta mamman jobba lite i Sverige. Jag bokade en gemensamhetslokal och så hade hon ”mottagning” där under en dag. Det blev snabbt fullbokat och folk kom resande från andra städer.
Detta var naturligtvis något helt utanför regelverk. Rent i sak kan det sägas ha funkat sådär. Någon möjlighet att skriva remisser eller skriva ut mediciner fanns inte. Uppenbarligen var detta något som av målgruppen inte bedömdes vara ett så stort problem.
I Ryssland och världen i öster finns en annorlunda sjukvårdstradition. Jag vill inte säga att den skulle vara ”bättre” men den är just annorlunda. Bland annat därför finns en stor efterfrågan på medicinska bedömningar från den diaspora-gruppen.
Jag uppfattade att det som tillhandahölls var medicinska bedömningar av diverse enklare åkommor, alltså inte någon ”regelrätt vård”. I något fall blev rådet att gå till en svensk läkare för att få viss medicin utskriven. I de flesta fall var insatsen mer att ge goda råd om hur olika vardagliga problem och åkommor bäst skulle hanteras. Detta är former av ”vård” som medelklassen i öst är vana vid att kunna betala för. I Sverige funkar det inte riktigt så.
Jag har full sympati för ev. kritik. Det är min sambo som rent praktiskt gjort detta, inte jag. Jag har haft full insyn men inte varit direkt inblandad. Det var också ganska länge sedan så eventuellt brott är rimligen preskriberat nu.
Jag tror rent allmänt på delningsekonomi i olika former, även sådana som inte innefattar att driva företag och ”gå den formella vägen”. När ukrainakriget bröt ut hade vi hela frysen full av mat som vi köpt från ukrainska flyktingar. Det var inte så att jag frågade mig om dessa personer hade tillstånd eller f-skattsedel.
Jag tänker nu inte på detta som något sorts Force Majeure kopplat till kriget ut första hand. Min bild är snarare att en viss förekomst av informell ekonomi är ok. Det gäller särskilt för tjänster och företeelser som inte finns att köpa på den normala marknaden.
Man kan, om man vill, jämställa detta med idén om att det är moraliskt ok att fildela musik eller inspelningar som inte finns att köpa. Det är det inte nödvändigtvis ur ett strikt rättighetsperspektiv men förekomsten av sådana saker har samtidigt i forskning visat sig öka efterfrågan på normalt tillgängligt material.
TS nämner att tillhandahålla vård som inte finns att tillgå via det ordinarie vårdsystemet. Här är ett exempel på en typ av ”vårdprodukt” som det helt tydligt finns en efterfrågan på. Jag skulle kunna tro att även andra länder/grupper kan ha liknande mönster. Jag menar då att man är van vid att vården fungerar på ett annat sätt än i Sverige och är beredd att betala för att få motsvarande i Sverige.
I mitt exempel handlade det om att resa långt med bil från andra städer för att träffa en ”bra läkare” i en mycket primitiv miljö. Läkaren saknade dessutom möjlighet att skriva ut mediciner och remisser, två rätt centrala ”produkter” som ingår i kostnaden ett normalt läkarbesök.
Om vi tänker oss en läkare eller annan sjukvårdsperson med motsvarande profil som är behörig att arbeta i Sverige så skulle det gå att ta betalt för sådan vård, även utanför det ordinarie vårdsystemet. Om man får ”kombinera” olika former av vård är för mig obekant materia men det vore värt att undersöka. Det förekommer ju redan idag läkare som exempelvis även kan alternativmedicin.
