Jag har god koll på min ekonomi, pension och hur det fungerar i allmänhet att sluta jobba.
Hur det fungerar med den offentliga äldrevården har jag viss insyn i, efter att ha hanterat föräldrars och släktingars kontakt.
Men den stora frågan för ålderdomen, som för mig är lite av ett svart hål, är:
Vad behöver jag som svensk medborgare med ett hyggligt sparkapital och bra pension göra för att säkerställa en så bekväm och värdig sista tid i livet som möjligt?
Jag tänker bl a på access till bättre hemtjänst, alternativ bättre äldreboende med kvalificerad personal och eget rum, inte delat rum på ett boende med hög personalomsättning av tveksamt kvalificerat folk med dålig svenska.
Kortare vårdkö och vård i världsklass, inte (S) version av detta.
Vad kan jag göra, förutom att flytta till ett land där vården är helt privatiserad?
Vilket land flyttar du till? 
För kännedom har Västra Götalandsregionen haft moderata styren 12 av de senaste 24 åren, i Region Stockholm har moderaterna styrt under 19 av de senaste 24 åren och i Region Skåne 16 av de senaste 24 åren. Tillsammans har de regionerna runt 5,8 miljoner invånare enligt Wikipedia. Där borde du hitta vad du är på jakt efter om du inte vill flytta utomlands. 
Är det äldreomsorg du är intresserad i borde du lätt kunna hitta lämplig kommun som haft borgerligt styre under lång tid. Spana in Vellinge som varit moderatstyret sedan 1979 vad jag kan se. Lidingö har haft liknande styre sedan 1970(?). Kungsbacka samma sak från 1971. Flera fina val för dig som vill undvika ett visst parti.
Där redovisas vem som har ansvar för vilket vårdområde. Det finns fantastiskt bra sjukvård i Sverige på de specialistkliniker som har hela landet som upptagningsområde. Bara bosätta sig nära en sådan som täcker det område du/din familj har behov av. Information om detta hittar du på nedan länk:
Den här beskrivningen låter i min värld som okunnig. När det gäller vårdpersonal så kommer huvuddelen av den personal du kommer att möta ha annan etnisk bakgrund än svensk. Det är verkligheten och den gäller oavsett vårdalternativ.
Mitt tips är att titta på de privata vårdalternativ som finns i Sverige och se om de kan vara aktuella för din del. Jag tänker exempelvis på SVPH där jag själv jobbade som student och där även nära vänners rika släktingar har bott på äldre dagar. Helt säkert finns det fler liknande alternativ i andra geografier. Här pratar vi alltså äldrevård som är markant bättre än normalt, med en del rena lyxinslag, men som kostar en del. Det finns både “normalt äldreboende” där man bor i en egen lägenhet med viss assistans av personal och “vårdboende” där man har ett större vårdbehov.
När det gäller hemtjänst finns ju valfrihet så skulle den utförare du först väljer inte hålla måttet går det alltid bra att byta.
En intressant notering gällande SVPH var just att andelen etniska svenskar i personalen var högre än på andra ställen. De var fortfarande i tydlig minoritet men de var kanske 30% istället för 10% som det annars brukar vara. Dessa siffror är ungefärliga och även gamla så det kan se annorlunda ut idag. Dessa procenttal innebar dock betydande skillnad för personalens språkförmåga. På många ställen är nivån (tyvärr) primitiv. Hela personalen består av personer med dålig till medelmåttig svenska och de få svenskar som finns där räcker inte till för att “lyfta” nivån. När det var några fler svenskar i personalen förbättrades dock förutsättningarna markant. Samtalen på fikarasterna höll bra nivå och de som hade lägre nivå i svenska hade möjlighet att lära sig. Detta var till stor glädje och nytta för de med utländsk bakgrund som jobbade där. Deras svenska utvecklades och förbättrades på jobbet. Det var kanske inte perfekt alltid men skillnaden var tydlig. För mig var den här observationen intressant. Under studenttiden jobbade jag på fyra olika äldreboenden varav SVPH var ett. Det var det enda som skilde ut sig på den här punkten.
Jag kanske skulle lagt in en trigger warning när jag dristade mig att kritisera landets sjukvård. Jag vet att regionpolitiken skiljer sig från den nationella men i sak spelar det mindre roll, vården och äldreomsorgen är inte vad jag söker.
Om vi utgår ifrån att vi skippar att snacka politik och istället fokuserat på kärnfrågan:
Vad ska jag göra om jag som äldre vill:
- slippa dela rum på sjukhus (min cancersjuka mor fick ligga i sovsal med två hostiga gubbar med tarmproblem, supermysigt)
- slippa köa till ortopediska eller optiska operationer
- slippa så mycket som möjligt av den cirkus som verkar finnas inom hemtjänst med personal som man får träffa i snitt 1,5 ggr innan det kommer någon ny
- slippa hamna på ett offentligt äldreboende med lika hög personalomsättning som hemtjänsten, trist miljö och smaklös mat.
Låt oss för enkelhetens skull anta att:
- Jag har en del pengar, men inte tillräckligt för att heltidsanställa en personlig butler och en husläkare i mitt hem
- Jag är villig att betala för de merkostnader som ovanstående utopi skulle innebära.
- Jag vill inte lyssna på snack om hur allt det här redan är bra i Sverige och att jag är elitistisk och har kall människosyn bara för att jag vill ha en värdig ålderdom.
Nej jag är fullt medveten om hur det ser ut i allmänhet med vårdpersonalens etniska bakgrund idag. Men det betyder ju inte att jag är villig att acceptera det.
För tydlighetens skull så skiter jag fullständigt i var en person är född eller vilken hudfärg denne har, men på ålderns lomhörda höst föredrar jag att ha personal som talar klart och tydligt och dessutom återkommer istället för att bytas ut på löpande band.
en snabb koll ger vid handen att detta ser ut att vara lite mer i den riktning jag söker, men fortfarande inte så bekvämt och markant mycket bättre än vad jag tycker att alla borde få helt gratis.
Jag är alltså villig att, till skillnad från de flesta jag känner, skippa Teslan på uppfarten om det gör att jag kan få en lyxigare, proffsigare och värdigare sista tid i livet.
Nej du kritiserade ett parti och missade att det du skrev har beslutats av mängder med borgerliga kommuner, regioner och regeringar i samma svepande ordalag. Stor skillnad. Du får vård efter behov, precis som alla andra i landet.
Det du söker finns inte i Sverige. Därav min första mening i mitt första svar i tråden. Alternativet är att du betalar för det du vill ha ur egen ficka, då kan du få det också inom Sveriges gränser.
Kanske https://silverlife.se/ ?
Lugn.
Jag kritiserade inte ett parti utan ett helt system som fallerat gradvis och oberoende av politiskt styre, men skit i det för det är inte viktigt.
Det viktiga är min huvudfråga: hur gör jag för att inte få “vård efter behov” utan “vård, omsorg och boende som jag betalat för”?
Jag är som jag redan skrivit villig att betala för mig - ur egen ficka. Inte din eller nån annas ficka, det vore ju oerhört förmätet att förvänta sig.
Om du har svar on topic, som t ex konkreta förslag på vart man vänder sig så får du gärna inkomma med dessa 
Du får gärna konkretisera vad du menar här. SVPH i Nockeby är det ställe jag har arbetat på. I det normala äldreboendet bor man i stora fräscha lägenheter med balkong och sjöutsikt. Det finns aktiviteter av olika slag som man kan delta i. Maten är på en betydligt högre nivå än normalt. Det är mer restaurang än skolmatsal för att uttrycka det enkelt. Att kunna köpa den maten själv till subventionerat pris var en väldigt bra personalförmån som jag hade där.
Vårdboendet är mer “normalt” men egna rum är en självklarhet. Maten är samma där men förhållandena är annars mer normala. En del av de som bor på vårdboendet kommer från det vanliga äldreboendet men en del platser säljs också till kommunen. Som “vanlig” utan större resurser kan man alltså ha turen att komma dit.
Om vi alla betalade aningens mer i skatt skulle vi ha råd med skola och omsorg och en bättre integration.
Naturligtvis måste vi se över var det ”läcker pengar” som att vi nu matar riskkapitalister utomlands med våra skattepengar, som borde komma elever och skolan till godo. Skolan, som ligger till grund för vilka medborgare vi får… Ja, det finns också andra saker att göra, men det spelar roll.
Vi här inne gnäller över ökad ISK-skatt - men det borde gå till sjuksköterskor så att vi kan ha fler vårdplatser öppna, så vi slapp skicka hem Greta 85 år, så fort hon inte är döende längre (till en okunnig hemtjänst, som ändå gör så gott de kan, dygnet runt, till en lön de flesta inte skulle jobba för) för att bereda plats åt nästa svårt sjuka person som absolut inte kan skickas hem. Inte just nu, men imorgon är den personen kanske lite bättre och måste därmed lämna plats åt nästa…
Alltså - vi har inte, och kommer inte att få, sjukvård och omsorg och skola och polis och annat som vi alla behöver om vi inte betalar för det! Vi kan prata hur mycket som helst om att sjukvård och omsorg och skola inte bidrar till ekonomin i samhället, men det bidrar med andra värden som vi alla har nytta av. Det måste satsas! Nu har vi en generation mestadels invandrarkillar som var utslagna redan på lågstadiet - lätta byten för gängkriminalitet. Vi kan inte naivt tro att vi i övre medelklassen inte drabbas när samhället, alltså vi alla, inte tar hand om alla våra barn…
Sorry, skriver rakt ur hjärtat! Jag vill också ha en bra vård när jag är gammal och inte klarar mig…
Kollat:
Jag är helt övertygad om att vi i detta land med ett av världens högsta skattetryck skulle kunna använda medlen bättre, för att prioritera skola, vård och äldreomsorg. Men nu är nu är det inte så och jag är i denna tråd mer fokuserad på vad man som fritt tänkande individ med lite framförhållning kan göra för sig själv genom att prioritera sin egen vård framför konsumtion, inte hur skattesystemet eller politiken bör förbättras. Det är en helt annan fråga.
En parallell reflektion, utöver frågan om äldreboende, är att det normala nu för tiden är att få hemsjukvård snarare än att flytta till äldreboende. Äldreboende är helt enkelt för dyrt för att kunna erbjudas alla som har behov/önskemål om det. De som bor på äldreboende idag är normalt 90-95 år gamla och de utgör en försvinnande liten av en generation. Om du ska förbereda dig på något gällande vård så är det två saker:
1. Löpande vård medan du är relativt frisk Här pratar vi primärvården med vårdcentraler och hela den biten.
2. Hemsjukvård när du blir sjuk Här pratar vi om vården när du inte längre är aktiv och kanske har cancer eller andra svårare problem.
Mina föräldrar är båda 80 år gamla och nominellt sett friska. De har båda varsin lista med en rad olika hälsoproblem. Dock tas de om hand i primärvården och är själva nöjda med vården de får där. Mamma berättade nyligen att regionen tillhandahåller mer avancerad vård enligt ett rullande schema. En “riktig” specialist kommer alltså ut till hennes vårdcentral någon dag i veckan och har då bokat in besök med alla berörda äldre i området. Hon behöver alltså inte åka till något stort sjukhus för att få den vården. Eftersom hon har svårt att gå är det till stor hjälp för henne.
Hemsjukvården vet jag inte lika mycket om. Det som står i media är mest negativa saker och att det skulle vara så dåligt generellt tror jag inte på. Jag tror att sådant som dåligt anpassad bostad och ensamhet är stora problem för många. När man kommit upp i en högre ålder än de flesta gör är de flesta av ens jämnåriga vänner antingen döda eller själva rätt kaputt. Man bör eftersträva att ha vänner i blandade åldrar så att man inte gör sig helt beroende av personer som sedan alla trillar av pinn.
Det kan förstås tänkas att digitala hjälpmedel kan hjälpa till någon del men jag tror att man hellre vill träffa aktiva personer än “kollin” som sitter hemma framför TV:n med kombinerad artros och demens och vars främsta samtalsämne är att älta alla olika ställen där man har ont. Att ha en partner i något mer aktiv ålder kan också hjälpa när det gäller det sociala.
Du har helt rätt, och skrev det också tydligt. Jag är bara förtvivlad över hur det är.
De gånger jag eller min familjen fått läkare som pratar danska så har det aldrig varit något problem med att fråga efter en annan läkare 
.
I Stockholm finns det i vart fall inga privata vårdställen för äldre som inte är beroende av kommunernas omsorgspeng. På en del ställe kan man komma in utan att behöva gå via biståndsbeslut men man kommer att bo tillsammans med de som kommunen betalar för
När det gäller at bo flera i samma rum så tror jag inga boende har det längre däremot förekommer de frekvent på våra sjukhus där man även har män och kvinnor boende i samma rum.
När det gäller personer som inte har svenska som modersmål ska vi vara väldigt glada att vi har dem som vill jobba på boende - det är inte precis ett jobb som rankas i topp. Alternativet är inte välutbildade svenskar i 5:e generation utan att man står utan personal
Bra och relevanta frågor. Har grunnat lite själv över det.
För hoppningsvis så lever man och är i hygglig form många år till.
Boendet är något man kan se över så man kan undvika trappor t ex. Installera hiss är en sak man kan överväga. Och så inte bo på en tomt som inte innebär trappor.
Flytta utomlands kan man göra och få mycket bättre sjukvård och omhändertagande. Men en komplikation där är språket. Kommer du klara språket när du är ännu äldre och gaggigare? Du ska kunna vissa ord som du inte använder så ofta. Och de får inte glömmas bort. (Helst skall man lärt sig de före 20 års ålder).
Man kan aldrig veta säkert hur man kommer resonera om 35-45 år, men sitta och vänta på döden på något boende känns inte aktuellt oavsett hur lyxiga rummen eller trevliga och kompetenta personalen är.
Får ju stilla medge att jag inte begriper hur folk som skriver så här tänker. Fakta från verkligheten ger exakt 0 stöd för tankarna.
Men detta kan väl vara en förklaring då. Det finns inga tankar utan det är känslostyrt utan rationalitet.
I Östtyskland skötte offentlig sektor allt. Där kunde offentlig sektor utgå från Lloyd-designen dom kom över efter kriget och värka fram Trabanten. Och sedan blev det inga förbättringar.
Hur tänker folk som menar att detta är ett föredöme, och vi skall ordna sjukvården i enlighet.
I det privatkapitalistiska västtyskland så fick kapitalisterna fram Audi och BMW. Och med ständiga förbättringar. Och detta säger man att så får det absolut inte vara med sjukvården.
(Nej, det går inte att avfärda det jag skriver då det är konsistent med fakta).
Att sjukvården är så pass bra som den är beror på att mycket baseras på utrustning som levereras av privatkapitalistiska profitjägare.
Vinst är bra. Vinstmöjligheter leder till innovationer, förbättringar och förbilligande.
Och det är för väl att vi kan köpa varor och tjänster av riskkapitalister i utlandet. Hade vi inte kunnat det hade vi varit kvar på en medeltida levnadsstandard. (Och då hade inte TS behövt fundera över ålderdomen. Då var optionen bara misär).
Ang utbildning så har riskkapitalisterna i utlandet ordnat fram extremt billig nätutbildning till hög kvalitet. Nu bör man kunna ta en master baserat på nätkurser (vad gäller kursinnehåll). Och det för en mycket ringa kostnad.
Bara examination som fattas.
Vad har offentlig sektor åstadkommit?
(Svaret är: ingenting).