Pensionärer och barn som tar hand om äldre föräldrar, vilka oväntade kostnader har ni stött på? Hur omfattande är dessa? Hur hanterar ni dem?
De flesta diskussioner om pensionssparande som jag har stött på, har handlat om hur man behåller ungefär samma levnadsstandard som man är van vid när man inte längre får lön. Men detta tankesätt förutsätter att man är mestadels frisk och aktiv fram tills dagen man dör.
I min värld handlar pensionssparandet om att säkerställa att det finns resurser som garanterar komfortabel levnadsstandard och god omsorg även när man har kraftigt nedsatt fysisk och kognitiv förmåga. Dvs fokuset ligger på livets slutskede än åren som glad pensionär med oändlig mängd fritid.
Så frågan är, vika oväntade utgifter som kraftigt påverkar hälsospannet och livskvaliteten men inte täcks av det allmänna, har tillkommit?
Jag tänker tex på:
• Hushållsnära tjänster som inte täcks, helt eller i tillräcklig utsträckning, av hemtjänst och dylikt.
• Operationer och annan avancerad medicinsk vård som antingen är svåra att få tillgång till eller inte erbjuds alls i Sverige, vilket har tvingat er till medicinsk turism eller andra privata lösningar.
• Avancerad tandvård som är för dyr eller inte finns tillgänglig i Sverige.
• Kostnader för bostadsanpassningar och/eller tillgång till specialiserat boende.
• Kostnader för olika hjälpmedel.
• Ökade kostnader för mediciner, tätare läkarbesök, behandlingar hos sjukgymnast och liknande. Hur mycket har dessa ökat jämfört med när ni var i 40- till 50-årsåldern? Det vill säga när ni började märka av ökade medicinska behov men fortfarande var jämförelsevis friska och aktiva.
• Andra kostnader som avsevärt förbättrar livskvaliteten men som man sällan tänker på som yngre.
De saker jag själv stött på hittills har varit blygsamma:
Hemstädning varje vecka
Hemleverans av mat
Båda dessa saker har i yngre dagar omtalats som saker som enbart JÄTTERIKA personer har tillgång till. Det var iofs före RUT-avdrag och e-handel.
Medicinsk utrustning, merbehov av vård anpassade träningsmöjligheter, och enklare anpassning hemma har täckts av det offentliga. Någon hemtjänst är än så länge inte aktuell.
Min erfarenhet vad gäller både mina föräldrar och svärföräldrar är att deras pension i kombination med det offentliga skyddsnätet (maxtaxor m.m.) med marginal täcker upp för de kostnader som hitills dykt upp.
Matlådor, städning och tillsyn via hemtjänst.
Dagverksamhet och färdtjänst.
Anpassning av hem (duschstång, hörselhjälpmedel, rullatorer).
Tandvård (med maxtaxa).
Hemsjukvård (kostnadsfri om behovet finns).
När det har gått så långt att den demenssjuke behöver ständig “passning” har den med största sannolikhet blivit inlagd på äldreboende med demensavdelning.
Innan dess finns det en stegvis försämring från det som kan förväxlas med vanlig glömska, via lätt förvirring och vanföreställningar till att inte längre känna igen bekanta och omgivning.
Min farmor har en demenssjukdom. Hon är för sjuk för att lämnas ensam även under korta stunder men för frisk för ett demensboende. Dessutom är hon änka och bor långt bort från barnen. Just nu turas hela familjen om att bo hos henne periodvis medan vi letar efter en mer hållbar lösning. Några familjemedlemmar har blivit tvungna att gå ner i arbetstid och bensinkostnaderna har exploderat.
Andra äldre släktingar har varit rullstolsbundna/kraftigt rörelsehindrade de sista 10-15 år i livet, insjuknat i cancer samt haft svårdiagnostiserade sjukdomar med kraftig smärta som främsta symptom.
Överlag tycker jag att Sverige erbjuder adekvat lägsta nivå för äldrevård, men privata ambitioner kan ju vara högre. Personligen konsumerar jag redan nu mycket mer preventiv vård och hälsofrämjande åtgärder än vad som täcks av det allmänna och jag ser inte hur mitt vårdbehov skulle minska med åren. Dessutom varierar vårdkvaliteten regionalt. En region kan ha en mycket välutvecklad vårdkedja för viss typ av sjukdom men mycket sämre vård för en annan typ av sjukdom.
Du har en optimistisk hållning till den här frågan. Det var länge sedan särskilt boende var någon form av ”standardlösning” för äldre personer. Idag är vård i hemmet det som dominerar. Ofta finns en jämnårig partner med i bilden och kanske några vuxna barn som behöver stötta.
Exakt hur den ekonomiska sidan av en sådan här situation kan se ut ser jag som en mycket relevant fråga. Det handlar ju inte bara om kostnader utan även om vad som faktiskt finns att köpa, eller är möjligt att finansiera, om man nu inte har helt obegränsade resurser. I ett samhälle med mer radikala inkomstskillnader kan många hjälptjänster gå att köpa privat. I Sverige ser läget inte ut så.
Jag känner igen den här bilden från vad andra berättat. Jag har också förstått att vissa valt att ”plocka hem” sin förälder för att lättare kunna hantera situationen.
I den miljö jag själv lever i har en förekommande lösning på olika sorters vårdbehov varit att engagera ukrainska flyktingar. Vi pratar ryska hemma och har ett ganska stort nätverk bland rysktalande. Många flyktingar har svårt att hitta normala jobb och då kan det vara en utväg att arbeta informellt med stöd till någon person.
Det jag stött på som de äldre i min släkt uppskattat är att kunna unna sig bättre hjälpmedel än den staten kan ge som exempel kan man som jag förstått det få en hörapparat av staten om det behövs men har man pengar så kan man köpa en snyggare och bättre hörapparat samma sak med all annan utrustning sp som rullstol etc etc.
Själv så kommer jag ej planera för dom kostnaderna utan när jag är gammal o sjuk o kanske ensam så gör jag som indianerna tackar för mig och drar ut i skogen.
För att slippa krångel med ekonomi är stalltipset att ordna med fullmakt etc så tidigt som möjligt. För mig är avståndet det svåraste, ekonomiska aspekter är inte en fråga. Instämmer med tidigare, pension och dyl täcker bra, men jag är ensam anhörig och bor ca 40 mil bort. Det är klurigt ibland och svårt att lösa på avstånd alla gånger. Jag tror att relationen med anhöriga och hur man kan jobba för att få vardagen att funka är en större fråga än det ekonomiska.
Fast möjligheten att skaffa adekvat boende i närheten av ens eget alt låta den omsorgsbehövande flytta in hos en själv är väl också en ekonomisk fråga? Extra kvadratmeter är inte gratis och kan ibland vara mycket svårtillgängliga rent praktiskt.
Eldrivna, ergonomiskt anpassade rullstolar med bättre dynor kostar ofta mer än “vanliga” manuella. Som rullstolsbunden sitter du i en stol i princip all din vakna tid. Dessutom kan andra kroppsdelar också ha en viss funktionsnedsättning vilket försvårar kroppsläge-ändringar och möjligheter till manövrering. Då blir alla tekniska och ergonomiska kvalitetshöjningar mycket viktiga för autonomin och livskvaliteten.
De billigaste manuella rullstolar kostar 5-6 000. Premium elektriska rullstolar kostar 40-60 000. Viss skillnad.
Haha har ej någon större koll själv på “deluxrullstolar” men som med allt annat så kan de vara lättare material/bättre komfort etc etc
Vissa saker kanske låter för oss som “skit samma” men för någon som lever varje timme utav sin vakna tid i sin rullstol så kan smågrejer betyda väldigt mycket.
Det gäller att veta vad man köper och hur det ska användas … Jag är taxichaufför och kör bland annat rullstolsburna i taxibussen. En del som köpt en rullstol för egna pengar har inte tänkt på att de behöver ibland transporteras sittande i rullstolen och det visar sig allt för ofta att “deluxerullstolen” som var lite fräsigare är oduglig för transport i rullstolsbuss ! Inga fästen för spännband, omöjligt att sätta fast säkerhetsbältet i bilen på ett för kunden säkert sätt, klen konstruktion som inte skulle klara en kraftig inbromsning, inte anpassad för att köras utomhus, inte utrustad med tippskydd etc… Men det var ju en snygg färg …
Tänker att det mer är en fråga om självbestämmande. Jag skulle personligen inte tvinga en anhörig att flytta om den inte ville, ekonomiska förutsättningar eller ej
Som sagt har ej koll på vad för varianter man kan köpa menar mer att med pengar så kan man höja sin standard på hjälpmedel något än den man får från staten men det är bra som du säger att det gäller att kolla upp vad utrustningen är lämpad för etc.
Ett annat exempel är ju att man max får en rullstol vilket många kan finna jobbigt speciellt när.det är blött ute då man måste rengöra däcken innan man åker in i sin bostad många med pengar väljer att köpa en extra för egna pengar så man har en rullstol för utomhusbruk och en för inomhusbruk.
Jag tänker spontant att TS fråga avser något annat än än att kunna köpa en metalliclackad ”Rollator Turbo”. Även om den ser fräsig ut så påverkar den sannolikt inte livet på mer markant sätt för flertalet. Här kan jag givetvis ha fel med då vore det ju mer relevant att prata om rent avgörande fördelar. För någon individ finns säkert sådana men att det skulle vara norm låter konstigt för mig.
Det är väldigt hög tröskel i vissa kommuner för att få plats på äldreboende. Måste upplevas för det kan vara helt oanständigt. Bara en lite liten varning.
Eldrivna, ergonomiskt anpassade rullstolar med bättre dynor kostar ofta mer än “vanliga” manuella. Som rullstolsbunden sitter du i en stol i princip all din vakna tid. Dessutom kan andra kroppsdelar också ha en viss funktionsnedsättning vilket försvårar kroppsläge-ändringar och möjligheter till manövrering. Då blir alla tekniska och ergonomiska kvalitetshöjningar mycket viktiga för autonomin och livskvaliteten.
