När min svärmor gick på dagverksamhet och fick hem färdiga matlådor räckte inte pensionen riktigt och min hustru och hennes syster fick täcka upp lite under en period.
Det här låter iaf för mig som om kommunen där din farmor bor har nåt problem med sin demensvård. Så som du beskriver det här, är orimligt – det är fel. Jag tolkar det som att någon på kommunen, en utredare, har sagt till dig/er att din farmor är för frisk för demensboende. Det går inte ihop med din beskrivning här.
Det är inte helt ovanligt att kommuner otillbörligt utnyttjar (indirekt utpressar) närboende anhöriga runt äldre uppenbarligen dementa invånare, det här kan vara ett sådant fall.
Mitt svar på din explicita fråga här är: i princip inga. Jag var ensam anhörig till min mor, hon blev över 91 år gammal och de sista 5 åren var rätt svåra (mentalt, demenssjukdom fanns med i bilden). Avståndet till henne var 42 mil enkel väg; kommunen där hon bodde gjorde det bra tog sitt ansvar AOK och den hade god ekonomi och budget för äldrevården. Inga problem. Men visst var det rätt högt tryck på demensvården och särskilt boende även där. Dock inga missförhållanden såsom förekommer i en hel del kommuner.
Men så kunde hennes kommun inte utpressa mig heller, som bodde 42 mil bort.
1 gillning
Ja det stämmer. Finns kommuner som har problem och “fuskar”. Motmedlet är att sätta press på socialkontoret och vara RIKTIGT besvärlig och ställa krav hela tiden, en fight helt enkelt. Tyvärr. Hävda sin rätt mot dem.
1 gillning
När det gäller demenssjukdom kan det här bli knepigt. Jobbiga personlighetsförändringar hos den sjuka föräldern (typiskt) t.ex kan innebära att ett slags tvång behöver utövas. Vad en demenssjuk människa vill och inte, och när, kan variera högst betänkligt. Logiken kan vara väldigt utmanad hos personen o.s.v.
1 gillning
Ja, absolut det instämmer jag i helt. Jag tänkte, men specade inte, en person som inte är dement. Vid demens blir det ju en helt annan situation där det många gånger uppstår ”tvång” att genomföra insatser som inte är i linje med vad den anhörige uttrycker.
Självklart är det orimligt och ohållbart. Vi har redan överklagat beslutet. Men allt tar sin tid.
Farmor bor i norra Sverige och kommunen hon bor i har ingen demensboende överhuvudtaget. Hon måste få plats i en annan kommun och olika kommuner har olika krav för att ta emot patienter från andra kommuner. Så vi för diskussioner med flera kommuner och instanser samtidigt, vilket gör ärendet mer komplicerat byråkratiskt.
Familjen bor i mellersta Sverige och det finns flera bra demensboenden i vår kommun. Det finns tom plats tillgänglig nu. Men vår kommun hävdar att för att få flytta in i ett demensboende måste patienten kräva tillsyn dygnet runt. Och vår farmor sover gott på nätterna (med hjälp av sömnmedel) och vandrar inte runt. Därför finns inte behovet av tillsyn 24/7 och familjen får lösa det på annat sätt.
Vi misstänker att om vi hade helt sonika slutat att se om henne och hon blev tvungen att flytta in på något korttidsboende eller annan illa anpassad institution, skulle det därefter bli lättare att få plats på ett demensboende. Personalen skulle helt enkelt trycka på för att bli av med henne. Men vi vill inte utsätta vår farmor för sådant. Dessutom vill vi inte att hon bor i vilket boende som helst, utan något som ligger på rimligt avstånd, så att vi kan hälsa på henne ofta.
Känns som det kan bli svårt för många anhöriga, om de bor på annan ort och/eller har heltidsjobb att sköta. Även om viljan att hjälpa finns, kan det bli svårt att pussla ihop rent praktiskt om de även ska kunna fortsätta leva sina egna liv.
Går det är det ju kanske bra, men lite fult om det offentliga skjuter över ansvaret på anhöriga.
1 gillning
Vad gäller själva omsorgen tycker vi det mesta täcks av högkostnadsskydd och med hjälp av biståndshandläggarnas godkännande avseende hjälpmedel och omsorgsboende. De har inte beh söka vård utomlands. Avser mina föräldrar och svärföräldrar. Det som har kostat är tandprotes som behövs ändras då käkben/gom förändras med åldern. När rullstolshiss behövde installeras i porten blev det en chock att nyckel för att använda rampen var belagd med en pant om 6000:- till hyresvärden. Vad som också har kostat är när gamlingarna slarvar bort glasögon, tappar bort plånböcker och legitimation…