Jag har en far med långt gången Parkinson. Han har ingen demensdiagnos men med en kombinationen av personlighet och kanske begynnande demens som gör att han är misstänksam mot sin omgivning och har svårt att samarbeta med stödresurser på ett för honom bra sätt. Han är tyvärr också en mycket ensam människa.
Allt fokus i kommunerna idag är ju på hjälp i hemmet, genom hemtjänst och hemsjukvård. Pappa har idag ganska mycket sådan hjälp men dels är han inte trygg med den och dels så leder den i princip bara till isolering i hemmet. Han har inte personlighet, och numera inte heller kraft, att ta sig till arrangerade sociala aktiviteter. Jag besöker min pappa varje vecka men kan och orkar inte vara där jämt.
Pappa nekas äldreboende då hans situation inte anses diger nog.
Det har redan konstaterats i en annan tråd att det är mycket svårt att hitta ett privat äldreboende i Sverige som man betalar för själv. Min far är dock beredd att betala för sig och jag letar med ljus och lykta efter positiva uppslag. Idéer som jag tänkt men inte hittat något konkret kring:
Anställa en ledsagare/stödperson privat på deltid
Hitta ett boende där man kan få hjälp och socialt stöd utan biståndsbeslut från kommun.
Hitta ett seniorboende med mer utökat stöd som man betalar för, utan biståndsbeslut.
Pappa är som sagt beredd att betala för sig då han troligen inte har jättemånga år kvar i livet givet sin sjukdom. Men någonstans kring 20-30k/månad är nog smärtgränsen, utöver boende.
Vet att det finns minst en gammal tråd på liknande tema, men den har fått en politisk vinkel och jag önskar inga sådana inslag här.
Sen tänker jag att du kanske delvis kan sy ihop ett eget “hemtjänst”-paket.
Kontakta olika städfirmor där det är vettiga/trevliga människor som kan garantera att det är samma person som kommer.
Ta även kontakt med privata hemtjänstbolag, se vilka tjänster de tillhandahåller.
Nackdelen med kommunens insatser är att det kan komma 15 olika personer varje vecka vilket alla inte är bekväma med.
Nej inte än men vi är på det nu! Handläggaren förklarade dock att det inte är diagnosen i sig som bidrar till ett beslut utan effekten det har på vardagen.
Ja det stämmer, men diagnosen är en dörröppnare när hemtjänst, anhöriga och hemsjukvården påpekar för biståndshandläggaren att situationen börjar bli ohållbar.
Jag tror också att det är hemskt viktigt att ha en bra dialog med hemtjänsten, jag tror nämligen att biståndshandläggarna litar mer på hemtjänsten, eftersom dom ser många äldre och kan jämföra vilka som behöver boende mest. Jag har fått hemtjänsten att prata direkt med biståndshandläggarna och be om fler tjänster.
Skaffa ett välskrivet läkarutlåtande och gör en ny ansökan till äldreboende. Gärna intyg skrivna av specialistläkare. Man kan bifoga fler än ett intyg. Lycka till.
Man ska ju stått i kö till allt i Sthlm, även de privata alternativen. Så risken är att det är svårt att få på en gång. Du borde kunna kolla med bostadsförmedlingen om det finns några trygghetsboenden med kort kötid. Annars kanske det är en idé att kolla Uppsala och andra områden runt om Stockholm.
Det är ju rätt mycket pengar. Frågan är om jag inte hade fokuserat på att hitta en trevlig person som jobbar hos din far åtminstone del av dag. Tänker att rätt person kan göra mycket nytta både med hjälp och socialt sammanhang. Kanske någon trevlig person som gått i pension från hemtjänsten men som vill jobba deltid.
De pengarna känns som de räcker rätt långt. 30 tusen är väl typ 21 tusen brutto vilket borde räcka till en hyfsad deltid.
Bara en idé för att ha saker i egna händer
PS: Fint att du hjälper din far och besöker honom så mycket det går. Men man kan ju inte göra allt
