Riktigt bra artikel om kritiken mot indexfonder av:
Nedan följer en AI-genererad sammanfattning som tycker är tillräckligt bra om man inte vill läsa hela artikeln.
Sammanfattning (TL;DR)
I den här artikeln diskuterar Owen Lamont huruvida den ökande trenden mot passiv investering påverkar marknadens effektivitet och funktionalitet. Han argumenterar för att:
-
Passiv investering påverkar inte marknadspriserna direkt eftersom passiva investerare inte handlar aktivt. Det som spelar roll är de aktiva investerarnas agerande.
-
Det finns ingen magisk gräns för andelen passiva investerare som plötsligt skulle göra marknaden dysfunktionell. En marknad med 99% passiva investerare kan fortfarande ha oförändrade priser och vara lika effektiv som en marknad med bara aktiva investerare.
-
Akademiska studier ger ingen tydlig konsensus om hur passiv investering påverkar marknadseffektiviteten. En sund marknad behöver smarta aktiva investerare och mindre smarta icke-passiva investerare för dem att handla med.
Kortare sammanfattning
Kort sammanfattning (300 ord)
I artikeln “Don’t Blame Indexing for Your Problems” diskuterar finansprofessorn Owen Lamont den växande trenden mot passiv investering och dess potentiella effekter på marknaden. Han ifrågasätter kritiken från investerare som David Einhorn, som hävdar att passiva investerare antar att alla andra har gjort analysen och att marknaden därmed är fundamentalt bruten.
Lamont betonar att passiva investerare oftast inte handlar och därför inte direkt påverkar marknadspriserna. Han liknar passiva investerare vid neutrala länder i krig och menar att det vore orimligt att påstå att de drev upp priserna på teknikjättarna. Istället är det de aktiva investerarnas agerande som är avgörande för marknadens effektivitet.
Lamont förklarar att det inte finns någon magisk gräns för andelen passiva investerare som plötsligt skulle göra marknaden dysfunktionell. Han ger hypotetiska exempel där en marknad med 99% passiva investerare fortfarande kan ha oförändrade priser och vara lika effektiv som en marknad med bara aktiva investerare.
Vidare granskar Lamont akademiska studier som undersökt hur passiv investering påverkar marknadens effektivitet, men konstaterar att det inte finns någon tydlig konsensus. Sammanfattningsvis menar han att en sund marknad behöver smarta aktiva investerare, både fundamentala och systematiska, samt mindre smarta icke-passiva investerare för dem att handla med. Passiva investerare drar nytta av de smarta investerarnas ansträngningar, men gör nödvändigtvis inte livet sämre för dem.
Längre sammanfattning
Lång sammanfattning (1000 ord)
Inledning och Einhorns kritik mot passiv investering
I artikeln “Don’t Blame Indexing for Your Problems” diskuterar finansprofessorn Owen Lamont den växande trenden mot passiv investering och dess potentiella effekter på marknaden. Han inleder med att lyfta fram investeraren David Einhorns kritik mot passiva investerare:
I view the markets as fundamentally broken… Passive investors have no opinion about value. They’re gonna assume everybody else’s done the work, right?
Lamont respekterar Einhorn men ifrågasätter om marknadens eventuella försämring verkligen har något att göra med indexfonder eller passiv investering. Han menar att om indexering ökar, kan man förvänta sig att de återstående aktiva förvaltarna presterar bättre snarare än sämre, eftersom de möter mindre konkurrens.
Lamont anser att mycket av debatten om passiv investering är missriktad. Han betonar att passiva investerare oftast inte handlar och därför inte direkt påverkar marknadspriserna:
As we say in the homicide squad, “no body, no crime,” and here we have “no trade, no crime.”
Passiva investerare och deras påverkan på marknadspriser
Lamont liknar passiva investerare vid neutrala länder i krig. Han exemplifierar med att USA var neutralt när Tyskland invaderade Frankrike 1940 och menar att det vore absurt att påstå att USA erövrade Frankrike. På samma sätt är det orimligt att hävda att passiva investerare drev upp priserna på de sju största teknikbolagen, de så kallade “Magnificent Seven”.
Being passive in markets is like being neutral in war. Example: in 1940, Germany invaded France and in less than two months, France fell. America was neutral, in other words, passive. Would the best way to understand this event be to say, “America conquered France,” or “due to the actions of the US military, France fell?” No! Germany conquered France.
Similarly, consider the much-discussed concentration of U.S. market cap into the Magnificent Seven. Should we say, “Passive investors drove up the price of the Magnificent Seven?” Nonsense, they did nothing of the kind.
Lamont förklarar att det inte finns någon magisk gräns för andelen passiva investerare som plötsligt skulle göra marknaden dysfunktionell. Istället menar han att det viktiga är att det finns tillräckligt många välinformerade aktiva investerare med tillräckligt kapital och en likvid marknad med flera typer av interagerande handlare.
What matters is the existence of a sufficient number of informed active investors with a sufficient number of dollars and the existence of a liquid market with multiple types of interacting traders.
Vem stannar kvar på marknaden?
Lamont medger att indexering teoretiskt sett kan ha skadat marknadens effektivitet, men att detta i så fall beror på vilka investerare som blivit kvar i den aktiva sektorn. Han ger ett exempel med 100 investerare, där 50 av de smartaste och bäst informerade byter till passivt sparande, vilket skulle kunna göra priserna mindre informativa. Om de 50 galnaste och minst informerade byter, kan marknadspriserna istället bli mer informativa.
Now, as an empirical matter, it is possible that indexing has hurt market efficiency, but that is a statement about who’s left in the non-passive sector. Let me give you an example. Suppose there are 100 investors in a stock market. We start with zero passive investors. Now suppose that 50 of the investors decide to switch to passively holding the market.
Does that make the market less efficient, crushing price discovery and paving the way for Marxism? Well, it depends on who switches. If the 50 smartest and best-informed investors switch to passive, then yes, it could make prices less informative. If the 50 craziest and least informed investors switch, then maybe market prices get more informative. What matters is who stays in the market, providing price discovery and liquidity.
Lamont är öppen för idén att marknaden blir mindre effektiv och att detta har något att göra med indexering. Men om så är fallet, menar han att det skulle spegla en komplicerad uppsättning interagerande faktorer snarare än en enkel orsak-verkan-process. Han jämför med andra världskriget, som hade många orsaker, och där den amerikanska isoleringen och neutraliteten kanske var en av dem, men där huvudorsakerna var Tysklands och Japans agerande.
Kritik mot passiv investering och Asness försvar
Lamont tar upp flera invändningar som riktats mot indexfonder och passiv investering, till exempel att de finansierar förstörelsen av den mänskliga civilisationen, skapar en bubbla som kommer att leda till en krasch och att de är värre än marxism. Han citerar dock Cliff Asness som försvarar passiv investering:
Piggybacking on prices developed by other people is fine. That’s how free markets work… Free riding on price signals isn’t a bug of capitalism to be exploited by those greedy red indexers; rather, the use of price signals by those who played no role in setting them may be capitalism’s most important feature.
Fler passiva investerare betyder inte nödvändigtvis mindre effektiva marknader
Lamont ger ett hypotetiskt exempel där 9 900 nya passiva investerare träder in på en marknad med 100 aktiva investerare. Om företagen på marknaden ger ut nya aktier i proportion till de nya investerarnas kapital och skalar upp sin verksamhet i motsvarande grad, kommer marknadspriserna att förbli oförändrade, trots att marknaden nu är 99% passiv.
Now obviously I’ve made a lot of assumptions here, but the point is that it is not some law of math that the entry of passive investors changes prices; it depends.
Lamont jämför också två fiktiva länder: United States of Active Managers (USAM) och Union of Socialist Passive Managers (USPM). USAM har en liten aktiemarknad med 100 miljarder dollar i börsvärde, helt utan indexering. USPM har en stor aktiemarknad värd 36 biljoner dollar, där 99,7% av marknaden ägs av passiva investerare. Lamont hävdar att båda marknaderna har exakt samma mängd pengar som måste hållas av aktiva investerare, 100 miljarder dollar, och bör därför anses vara lika effektiva.
Therefore, if you think USAM is efficient because it has $100 billion of active investors trading among each other and arriving at price discovery, you should think the same about USPM. Who cares about the 99.7% of passively held assets?
Akademiska modeller och slutsatser
Lamont granskar flera akademiska studier som undersökt hur passiv investering påverkar marknadens effektivitet, men konstaterar att det inte finns någon tydlig konsensus. Vissa studier tyder på att passiv investering gör marknaden mer ineffektiv, andra att den blir mer effektiv eller att det inte har någon effekt alls.
So, there you have it: the academic consensus is as clear as mud. Passive investing either makes relative pricing more efficient, less efficient, or has no effect.
En gemensam tråd i många modeller är dock att när passiv investering ökar bör de smarta aktiva investerarna gynnas, vilket inte har varit fallet under de senaste åren.
Sammanfattningsvis menar Lamont att en sund marknad behöver några smarta aktiva investerare, inklusive både fundamentala investerare som Einhorn och systematiska investerare som Acadian Asset Management. Det behövs också mindre smarta icke-passiva investerare för de smarta att handla med, och sådana investerare verkar finnas i överflöd.
Yes, it is true that the passive investors are benefiting from the efforts of smart investors, but they are not necessarily making life worse.
