Köper när det är idrottsföreningarna, eftersom nästa gång är det mina egna barn som går runt 
Japp, jag köper.
Köper inte om de bara säljer vidare från ett annat företag.
Köper gärna om de hittat på något själv.
Har inga barn än, men jag antar jag får lägga 500:- per gång de tvingas utföra barnarbete på detta sätt i framtiden…
Om det är något vettigt ändamål brukar jag säga att den ansvarige kan maila mig (lämnar adress på en lapp) hur mycket klassen, klubben, gruppen … får per förpackning så kan jag swisha över för ett par stycken. Nej, jag köper inte överprisade bullar, ljus, saffranspaket etc men stödjer gärna verksamheter i omgivningen.
Denna tänker jag också. Försöker köpa när det inte är uppenbart godis eller kakor. Ibland har jag swishat för ansträngningen och försöker uppmuntra försäljning.
Kan man sälja så kommer man alltid kunna försörja sig. Dessutom är konkurrensen ganska låg eftersom de flesta är ganska dåliga på att sälja (=förmågan att hantera att få nej)
1 gillning
Exakt samma här. Inga oväntade besök hos mig. Här kommer man anmäld eller inte alls.
Jag tillhör de väldigt tråkiga. Nej är mitt ledord och har inget problem att säga det till vem som helst.
Vad har entreprenörskap med påtvingad kakförsäljning att göra? Den dagen Olle knackar på och säger att han lödigt ihop ett mini kärnkraftverk, då lovar jag att lyssna.
Läs inlägg 62 och nedåt:
1 gillning
Aldrig varit med om 17-åringar som försökt sälja strumpor. Däremot om barnen i området samlar in till idrottsföreningen eller liknande genom att sälja kakor, kuponghäften etc så köper man för att uppmuntra ansträngningen. Vi behöver bli bättre på att uppmuntra beteenden i samhället.
1 gillning
Det är nog betydligt vanligare att en köper än att alla utom en köper.
Det finns nog ingen riktigt statistik på det men min gissning, som bara är en gissning, är att kanske en av hundra köper om de inte känner barnet som ringer på.
Ja jag köper oftast, mest för att belöna företagsamheten. Hos oss säljs mest kryddor som är uppskattat då de är riktigt bra och kakor som jag ber om att få leverat till ålderdomshemmet i området.
Mycket snack om entreprenörskap/företagsamhet, men är det inte så att de bitarna är det New Body och Kakservice som står för? Jag kan köpa att föreningar med samarbeten med (lokala) företag mer faller inom de kategorierna, men ungar som säljer överprisade whitelabel-varor till klasskassan skulle lika gärna kunna komma tiggande med mössan i hand eller sälja fickludd…
Sen att barnen lär sig knacka dörr och “ta ett nej” är lärorikt, men det är skiten de säljer som jag ser som problemet…
1 gillning
I min värld brukar mönstret se ut såhär:
Pelle blir tvingad att sälja kakor till klassresan. Pelles pappa lägger beställningsformulär i fikarummet på jobbet. Pelles mamma skickar sms till sin kompisar för att “tipsa” om superhärliga kakor som Pelle säljer.
Pelles föräldrars kompisar lägger plikttroget beställningar på några kakburkar. De vet ju att deras egna barn snart ska sälja samma sak.
Pelle själv är helt ointresserad av att sälja kakor. Pengarna rullar in ändå. Men mest får företaget som övertygat skolklasser att sälja kakor.
Personligen skänker jag gärna motsvarande summa för att slippa kakorna.
5 gillningar
Vi har av någon anledning inte så många dörrknackare där vi bor men ibland är det svårt att stå emot. Som inför förrförra julen när en flicka i runt 10-årsåldern med sin lillebror ringde på dörren och sålde små julkärvar. Jag frågade var dessa kom ifrån och då berättade dom att dom var någon slags miniorscouter från kyrkan och att dom fått lov av några bönder i trakten att plocka lite havre innan skörden och som dom sedan under höstkvällarna knutit små kärvar av.
Jag tittade på dom små “buketterna” dom hade i en korg och som knutits ihop med en rosett av ett rött tygband och frågade vad dom kostade. “- 20 kronor” sa den mindre pojken med tindrande ögon. Hur fasen säger man nej tack då!? Jag insåg ju att en sådan liten kärve hade ju mina 100-tals vintergäster vid fågelmatningen gjort slut på inom en minut men… Slutade med att jag köpte alla 10 kärvarna dom hade med sig (såg att det stod en bil med lyset på ute på gatan så föräldrarna eller vilka det var hade säkert påfyllning med sig innan nästa besök).
Men när det gäller jultidningar, strumpor, kokosbollar eller liknande så blir det NJET. Och är det bus eller godis brukar jag svara vänligt “Vi har inget godis hemma men ni kan få några äpplen eller morötter” och då brukar det bli uppehåll med sådant några år…
2 gillningar
Skulle jag också köpt även om jag inte haft någonstans att ställa dem. Planering och arbete i många steg ska premieras.
Bus eller godis brukar jag lösa med gratisgodis. I sämsta fall en skål med konferenshotellens karameller som jag samlat på mig. Bäst var det nog i fjol då Ritter Sport delat ut 100 g chokladkakor till folk som pockat skräp - vi hade drygt 50 kakor så alla som kom fick välja 2-3 st. Det var populärt !