Bor i ett samhälle med ganska många barn. Har barn själv. Då och då knackar barnen på och vill sälja saker. Jultidningar, lotter, pant, strumpor med mera.
När vi flyttade hit köpte jag ibland/oft. Mest för att jag trodde att det var så man gjorde. Märkte då att jag började ses som en bra återkommande kund hos vissa. Efter ett tag tackade jag nej ibland och nu kommer de inte hela tiden.
Senast idag knackade dock en på dörren och jag tackade nej. “I år köper vi inte” typ.
Var tydligen ett syskon till en i barnens klass.
Började då fundera…är det jag som är ogin och snål? Skulle jag köpa varje gång det knackar så handlar det troligen om fyrsiffriga belopp.
Och ska man köpa lite då och då blir det ju märkligt om man köper av en och sedan kommer det någon klasskompis syskon (som man inte känner igen förrän det är för sent…) och man tackar nej.
Mina barn säljer inte. Känner mig ändå lite halvtaskig ibland. Speciellt om man i efterhand kommer på att man känner föräldrarna😳.
Jag skulle väl överleva ekonomiskt att köpa men…mja…jag vet inte. Hur gör ni andra? Köper aldrig, köper alltid , eller ibland? Nån majblomna brukar jag tacka ja till😀.
Jag har alltid köpt. Men det har inte rört sig om stora belopp alls för jag har inte haft så många dörrknackare som du verkar ha, absolut inte något fyrasiffrigt belopp i alla fall. Förstår att det kan ta emot men det är ju för en god sak tänker jag… Bokför det som välgörenhet?
Edit: Vill dock tillägga att om det verkligen inte finns något som man alls vill ha bland det som säljs så hade jag tackat nej. Onödig konsumtion om det inte kommer användas (eller ätas).
När grabben va liten så slap han försöka sälja olika saker… I fotbolls laget samt klassen kom föräldrarna överäns att dom skulle slippa försöka sälja typ bingolotter å liknade… Vi föräldrar betalade istället till tröjor å skolresor samt liknande…
Jag köper om det är nåt jag ändå skulle köpt, typ kaffe, chokladbollar eller användbara saker. Fast mest vill jag nog bara stötta nästa generations driftighet. Jag sålde själv jultidningar och julkort som barn och jag tyckte det var en bra lärdom även om jag inte tjänade några stora pengar.
Kan tänka mig att köpa typ dyra chokladbollar ibland. Köpte toapapper av något lag en gång.
Blir däremot less när ungjävlarna sysslar med dropshipping. Varför beställa ur deras överprisade utbud när det är både billigare och snabbare från andra webbutiker?
Köper absolut inte. Skulle hellre ge pengar om jag vill stötta något.
Vet inte hur mycket “föreningen” (klassen… etc.) brukar få, 10%? Om jag skulle köpa något för att stötta och måste betala 100 kr för att stötta med 10 kr så skulle jag mycket hellre bara ge bort 20 eller kanske 50 kronor.
Jag har hittills tackat nej till allt vid dörren. Däremot har jag vid enstaka tillfällen köpt saker av kollegors barn, när någon katalog legat i fikarummet. Då har det alltid handlat om saker jag skulle ha köpt ändå, aldrig något onödigt för att vara snäll.
Jag funderar på om jag borde börja tänka annorlunda om/när mina egna barn börjar sälja saker eller om deras kompisar kommer och ringer på. Jag antar att modellen att bara säga ”Nej, tack” och stänga dörren, som jag hittills använt, inte riktigt passar då.
Som liten var jag själv ganska entreprenöriell och försökte aktivt sälja saker, alltså även utan scenariot fotbollslag eller klassresa. Det jag främst sålde var de så kallade ”pandaprylarna”. De har numera fått det som officiellt namn såvitt jag förstår. Dessa saker är generellt av hygglig kvalitet så de skulle jag iallafall av det skälet kunna tänka mig köpa. Helst ska det förstås vara något som vi rent faktiskt behöver alternativt leksaker att ge till barn i present.
Om vi inte kan låtsas att inte vara hemma så har vi köpt kakor, korv etc. Jultidningar etc har lite spelat ut sin roll. Varför ska jag köpa saker till överpris som jag får om 3 månader när jag kan köpa på amazon och få det dagen efter?
Lille Hugo som måste sälja minst tjugo kakburkar för sitt lag Åshöjdens BK kommer hem efter en försäljningsrunda i kvarteret.:
-Alla köpte utom familjen Ballongpinne. Först släckte dom lyset och låtsades inte vara hemma. Men sen öppnade dom, men dom ville inte vänta tre månader utan hellre beställa från Amazon.
Jag öppnar inte dörren för folk jag inte känner och/eller avtalat möte med. Vare sig för barn, blombud, eller speditörer om jag inte förväntar mig en leverans. Det räcker med att kika på senaste avsnittet av Efterlyst för att förstå varför.
Jag kan dock tänka mig att (stöd-)köpa av barn i allmänhet, om det är något jag vill ha. Men då främst om man känner dem, eller om man pratat med föräldrarna eller träffats ute osv. Exempelvis någon som säljer majblommor utanför mataffären.
Jag brukar köpa från idrottsföreningen då de säljer jord och grillkol, levererat till tomten. Då det är saker jag vill ha. Dessutom utnyttjar jag deras elljusspår. Sedan brukar jag lämna pant, som skolan brukar samla in. I övrigt ingenting.
Näh, vad tråkiga en del av er verkar vara …
11 budordet. “Du skall alltid gynna unga entreprenörer”.
Jag tycker det är kul, och brukar ta mig tid för dem, och ställer frågor medans jag “jätteintresserad” bläddrar genom deras katalog, och låter dem föra dialogen…
Sen försöker jag alltid bjuda på någon form av lärdom baserat på hur dialogen gått. - Och sen om det finns något vettigt som jag vill ha, eller ge bort så köper jag det …
Man behöver inte alltid köpa något, det är också en lärdom.
Men ta sig tid och låta dem prata för sin sak tycker jag att man skall göra.
Nej vi försöker att inte falla för grupptrycket. Det är ju precis därför detta konceptet funkar så bra. Nej jag vill inte sponsra massa förlag som tar en stor provision av ungarna lika mycket som jag vill ge fondförvaltare massa pengar med höga avgifter.
I vårt samhälle är det flest 16 / 17 åriga som kommer och säljer strumpor / underställ till 4x priset (Oftast köpt hos Ullared) för att samla in till körkort.
det värsta jag har varit med om var ett gäng studenter som samlade för en resa till Mallis efter de tog studenten.
