Inte en fråga som det finns något rätt eller fel svar på men jag är nyfiken på hur andra sparsamma personer (och inte minst Jan och Caroline förstås) ser på det här med att lämna dricks vid t.ex. restaurangbesök.
Det känns ju väldigt bakvänt när man å ena sidan lägger tid och energi på att minimera alla avgifter, räntor och valutapåslag, hitta bonus- och cashbackdeals, jämföra sparkonton, etc. och sedan lägger ett påslag på 10% på ett köp - ett påslag som är både frivilligt och EFTER att man fått tjänsten och därmed omöjligt kan tillföra något på värdet av det man får.
Ska man se det som en obligatorisk avgift i sin mentala bokföring? Eller göra det ändå för samvetets skull och se det som välgörenhet? Skippa det helt? Eller vara lite mer restriktiv och inte slentriandricksa utan bara när man verkligen tycker att servicen är värd det? Ska man som sparsam person äta ute så sällan att det inte spelar någon roll? Och vad skulle Günther Mårder ha gjort?
Jag ger inte dricks i Sverige. Personalen har lön och minimilönen facket förhandlar fram går att leva på. Dricks är inte något förväntat eller nödvändigt (som det tyvärr är i vissa andra länder). Finns massa andra människor som jag inte heller ger mina pengar till frivilligt.
Priset som står på menyn är det som gäller. I det priset är det inbakat lön till all personal, underhåll av lokalerna och därmed lön till hantverkarna, inköp av maten och alltså lön till grossister, lantbrukare och lastbilschaufförer. Varför skulle den sista personen i den kedjan särbehandlas?
Det här är en intressant fråga. Jag tänker att om jag ändå är ute och äter så får man förvänta sig att det kommer kosta därefter. Däremot har jag inte stenkoll på vad som är kutym gällande dricks. Jag brukar avrunda uppåt, om det är “korrekt” eller ej vet jag inte.
Håller med om att man betalar vad det kostar när man valt att äta ute! I USA måste man givetvis betala dricks då det är personalens lön och förväntas både kulturellt och moraliskt. Inget snack om saken. Men det är inte så det ser ut i Sverige. Vi kan tacka fackförbunden för att de förhandlar minimilöner och arbetsgivarna för att de skriver på kollektivavtal.
I de flesta länder så försöker jag undvika att ge dricks. Har personalen gjort något oväntat bra som inte förväntas så kan det dock hända. Men när det förväntas att man alltid ska “lägga lite extra”, som i USA, har hela syftet med dricks redan försvunnit om du frågar mig.
Så kort svar: Nej, i Sverige ger jag inte dricks. Men jag vet också att det finns länder där det i princip är så som du beskriver, en obligatorisk avgift som egentligen borde stå på kvittot.
1920 ändrades det så att serveringspersonal fick lön och inte bara dricks. 1938 kom det en serveringsavgift på kvittot för att säkerställa en lön till serveringspersonalen. 1988 tog denna avgift bort och matpriset höjdes på restauranger.
De som idag betalar dricks till serveringspersonal i Sverige betalar i princip dricks 2 gånger. Först det extra påslaget på maten som gör att äta ute är dyrare i Sverige än i många andra länder och sedan en gång till för att de så väljer.
Det finns även nackdelar med att det betalas dricks. Serveringspersonal kan känna sig tvingade att acceptera visst bemötande i hopp om att få bättre dricks.
Sen kan man ju undra varför ett serviceyrke ska ha dricks och andra inte. Brevbärare, renhållningsyrken, polisen, sjukvården eller en expedit som hjälper dig hitta något i matvarubutiken ?
Jag ger inte dricks alls. Jag ogillar helt och hållet tanken att personal med avtalsenlig lön, försöker få in extra (svarta) pengar för en service de får betalt för att utföra - dvs servera mig min mat.
Det slår aldrig fel - serveringspersonalen kommer med sin bankdosa och ber mig knappa in den totala summan …