Jag och min pojkvän, båda 25 år, har äntligen hittat en hyresrätt och ska flytta ihop. Det är väldigt stor skillnad på våra matkostnader då jag äter mestadels veganska grytor medan han gärna äter kött. På grund av storleksskillnad så blir det även att han (90 kg) äter dubbelt så mycket som jag (45kg). Jag känner mig någorlunda motvillig att dela lika på matkostnaderna då utgifterna skiljer sig mycket. Hur skulle ni dela på kostnaderna för mat i vår situation? Är det rimligt att jag betalar mindre eller är det mer rätt att vi betalar lika?
Värt att nämna är att jag nu ska börja jobba efter att ha studerat i 6 år. Han har periodvis jobbat och ska nu börja plugga i 5 år. Jag har bott i studentbostad och han har bott hos sina föräldrar vilket har gett honom möjlighet att spara mer än mig. Vi planerar att dela lika på hyra och övriga kostnader.
Edit:
Eftersom att han är tyngdlyftare och kost är en del av hobbyn så var det han som först föreslog att matkontot kanske inte ska delas på hälften. Så hur ska det rimligtvis delas? Tanken är inte heller att matkostnader alltid behöver delas på ett och samma sätt. Det ändras självklart med varande livssituation.
Edit 2:
Hej igen,
Tack för många fina kommentarer i en tråd som har varit helt orimlig på sina ställen.
Att sällan äta samma måltid vid det gemensamma middagsbordet är otänkbart för många men funkar toppen för oss. Vi har båda ett stort intresse för näringslära och vi har valt olika kost för att kunna uppfylla våra respektive mål med hälsa och träning.
Jag gillar det som någon skrev om att ha ett gemensamt matkonto där båda lägger till lika mycket pengar för att täcka kostnader för basvaror så som havregryn, frön, bär etc. Vill någon av oss köpa mat som den andra inte äter så kan vi ju stå för den själva tex kött eller linser. Av fullt rimlig anledning så tycker jag att 5 kg Serious mass under bulk tillhör kategorin fritidsintresse och inte basvaror och då kanske han får stå för det själv. Av likande anledning så kommer jag inte att köpa varken smink eller musiknoter för hans CSN.
Långt i framtiden så kommer vi inte bo i samma hyresrätt. Vi kommer att ha andra utgifter och matkontot kommer att se helt annorlunda ut. Däremot så gillar jag inte tanken på att bådas löner ska gå in i ett och samma konto. Jag vill kunna känna mig fri att själv spendera en del av mina pengar utan att varje inköp behöver motiveras. Detta är även något som jag vill kunna unna min partner vilket jag vet att han håller med om. Kalla det månadspeng eller vad du vill men en delvis delad ekonomi förutsätter att det har gjorts en budget för andra gemensamma kostnader och investeringar som gynnar ett delat liv. Men det får jag ta med honom och så länge det fungerar för oss så behöver det inte sluta i skilsmässa.
Idag har vi haft turen att vara bästa kompisar i över 10 år så det är på tiden att vi flyttar i hop som sambos och par.
Men innan det så ska jag överraska honom med en riktigt stor fryst kyckling.
Jag tycker det låter som att ni kommer få en brant inlärningskurva mot vad det innebär att bo tillsammans.
Om du irriterar dig på att han äter mycket, tänk då på att hans större kroppshydda genererar mer överskottsvärme än din. Det sänker uppvärmningskostnaderna.
Någon av er kommer troligen duscha mer än den andre. Glöm inte att noga hålla koll på detta.
Vad sa din blivande sambo förresten när du tog upp dina funderingar kring hans ätande och dess kostnad?
De råd som redan givits är kloka. Sedan tror jag att det är bra att försöka ”jämka samman” tillvaron på egentligen alla områden. I ert fall har ni just på området mat ett visst avstånd. Det är rimligen inte meningen att ni ska ha varaktigt uppdelad mathållning.
Jag tycker det getts otroligt dåliga råd i tråden ovan.
Det handlar om att prata ihop sig och bli överens och att hitta gemensamma värderingar för hur man vill göra med detta och annat.
Kommunikation med varandra alltså.
Snacka igenom alla plus och minus och hitta ett sätt att balansera det som båda förstår och är nöjda med. Det blir olika lösningar för alla–alla bryr sig om olika saker.
En partner kan inte hjälpa en om den inte vet vad som rör sig i ens huvud.
Bygger man upp och hittar bra sätt att kommunicera med varandra om alla möjliga grejer (och det är inte lätt), så har man en mycket bättre grund för att saker ska hålla.
Tur att alla är olika och åsikterna skiljer sig. Tycker tvärtemot att det är väldigt bra råd, att försöka att inte hänga upp sig på sådana saker. Sån här millimeter rättvisa är inte bra enligt egna upplevelser. Inte sitter man väl och delar notan rakt av, eller liknande. Ett gemensamt liv ihop bör inte vara en affärstransaktion. Spelar ingen roll om den ena betalar lite mer, för den andra tar säkert igen det på något vis.
Håller dock med om att man bör vara överens om saken.
Man kan efter att ha pratat igenom det komma fram till att millimeterrättvisa inte behövs. Jag menar att man kan ta upp det, prata igenom det, ta sig förbi det (på ett sätt som passar paret).
Sådana här saker kan gå och värka, och så plötsligt exploderar någon i ett helt orelaterat gräl, och så är det igång Bättre att prata om det och passera det när man är på gott humör.
Frågan som sådan är lite omogen och vittnar om ungdom men man måste ju gräva där man står.
Om ni ska få mer synkad mathållning som sambos är det vettigt att prova att införa vissa regler. Jag menar nu t.ex. att på måndagar lagar jag middagen. Då blir det vegetariskt och då behöver det ju bli något som funkar för båda. Det kan ta några försök innan det landar rätt.
Keso och olika sorters ost var sådana ”tillägg” som jag själv åt under min period som demi-vegetarian för många år sedan. De var enkla att lägga till och dra ifrån en måltid. Den sortens extragrejer kan underlätta sammanjämkningen av mathållningen.
Prata med blivande sambon och hör vad han tycker i slutändan tror jag ändå att om ni äter de flesta måltiderna ihop, så är det enklast att dela lika. Vi kör en procentuell uppdelning som funkar för oss
Du har haft det tufft under din studietid och betalat för dig. Din pojkvän har jobbat och glidit hemma på föräldrarna. Nu när du ska börja jobba så kommer du ha mycket mer pengar än vad du är van vid. Att bo tillsammans med någon är att ställa upp för varandra och hjälpas åt.
Jag hoppas att du kan berätta för din pojkvän hur du känner. Detta är det mest ärliga och att han då kan ta ett val om ni ska flytta ihop eller inte.
Jag hade inte velat bo med någon som tänker som du.
Imorgon kommer du vilja boka resa i 5* hotell och han som student kommer inte ha råd med det.
Du kommer gå ut och köpa dig en fin jacka, kläder telefon och whatever. Och han kommer vara student.
Jag tror inte ni är mentalt förberedda på att bo tillsammans.
Jag har bra lön jämfört med min fru och barn men vi delar livet på lika villkor. Det var hon som låg bredvid mig på sjukhuset när jag var så sjuk så att jag trodde jag skulle dö.
Tycker det låter fullt rimligt att en person på 90kg betalar mer till matkontot än en person på 45kg. Det handlar inte om millimeterrättvisa som många verkar tro utan om att den ena förmodligen slafsar i sig dubbelt så mycket mat som den andre.
Exakt hur mycket mer är något man måste sätta sig ner och prata om, det är inte helt otroligt att det jämnar ut sig på det stora hela i en relation. Den ena kanske betalar bilen och dess parkering, betalar hämtmat/utemat och Systembolaget, pyttsar in mer till möblerna, ställer upp “sin” tv och så vidare. Det blir lite gungor och karuseller av det hela och summerat blir det nog billigare att bo tillsammans eftersom ni delar hyran på två än att bo själv och bara betala för sina egen mat.
En sak jag hade funderat mer på är om ni ska laga två olika maträtter varje dag eller om ni ska äta samma för just nu verkar ni stå långt från varandra.
Kan så vara att han behöver betala mer för maten, men betänk vad som sker när du vill köpa en fin vas medan han säger att en nästan likadan kostar 100 kr på Ikea och fyller samma funktion.
Kontentan är att nog att snacka ihop sig innan och då berätta för varandra vad som är viktigt för vardera person INNAN flytten. Stå på dig om det är viktigt för dig med matkostnaden, men var i så fall beredd att släppa något annat. Lycka till.
Många som inte varit i motsvarande situation som kommenterar här. Det kan vara otroligt frustrerande när man har stressad ekonomi och själv har låga kostnader kring mat men delar hushåll och kostnader med någon som spenderat mycket mer (det gäller ju även när man äter ute exempelvis). Dessutom kan det vara känslomässigt jobbigt att som vegetarian känna att man bidrar till någons köttkonsumtion.
Till TS. Att dela kostnader i ett förhållande är ingen naturlag, gemensam ekonomi är ingen naturlag. Hur ni väljer att göra säger inget om hur mogen relationen är och är ingen ”varningssignal” för övriga problem.
Ni får hitta någonting som passar för er. Lyft frågan med din partner och bolla med honom vad han tycker. Kanske han vill äta mer vegetariskt nu när ni bor ihop? Viktigaste är att man försöker prata med varandra och har en dialog tills dess att båda tycket att lösningen känns bra.
Jag och min man har haft en liknande uppdelning som du vill ha när vi va unga. Nu i backspegeln känns det väldigt snålt och ledde till en massa bråk om annat. Precis som ett par i tråden redan påpekat så är det lätt hänt att du någon annan gång vill köpa något till ert hem som kostar mer än vad han tex är villig att lägga och då är det väldigt lätt att hamna i bråk.
Vi försökte med den uppdelning då vi tjafsade mycket om vad vi skulle köpa i affären. Vi tänkte helt enkelt att våra bråk skulle minska om vi gjorde på detta sätt istället. Han ville leva supersnålt då han ville starta företag och därför ville spara mycket pengar till det. Det innebar att han enbart ville att vi skulle äta falukorv och makaroner och att köpa pålägg till mackan var inget han ville unna sig osv. Själv älskar jag god mat och ville inte leva på falukorv 30 dagar per månad, samtidigt tjänade jag mycket sämre än honom vilket gjorde att jag inte kände det som rättvist att jag skulle behöva lägga in mer pengar på mat för att han skulle kunna spara mer pengar.
Jag kommer inte ihåg hur länge vi hade det såhär men det är inte en tid jag ser tillbaka på med glädje utan tvärt om. Detta ghorde oss inte mer sammasvetsade som par utan drog oss snarare isär. Nu är detta säkert 12 år sen och jag är väldigt tacksam över att vi inte har det så idag.
Jag skulle snarare föreslå att ni försöker mötas i era olika matvanor där ni halva veckan äter dina billiga veganska grytor och där han kan äta kött andra halvan. Då håller ni nere era matkostnadrer eftersom att den maten du föredrar antagligen är väldigt billig medans hans (i dina ögon) är mycket dyrare. Då hamnar ni kanske totalt på en rimlig nivå och att ni delar lika på det.
Jag har inte varit i samma situation eftersom jag aldrig skulle utsätta mig för det. Det verkar vara ett dåligt utgångsläge för en sund och varaktig relation.
Min partner och jag har någorlunda lika värderingar när det kommer till utgifter även om vi har olika inkomster, och för min del var det en förutsättning för att jag skulle satsa helhjärtat på vår relation.
Jag förstår att det inte känns så kul om ens matkostnader ökar på grund av att man flyttar ihop med någon. Det kommer vara flera förändringar i er ekonomi och ni behöver prata om allt.
Att argumentera för en uppdelning baserat på vad man väger kan uppfattas småaktigt och bäddar inte för bra samarbete. Du vill kanske inte få skit för att du köpt mensskydd på Ica ihop med maten till exempel?
Mellan raderna låter du orolig för att din partner har ett försprång i sparande medan du precis ska börja bygga upp ditt eget. Lägg diskussionen där istället!
