Jag och min partern ska flytta till en hyresrätt. Vårt dilemma handlar om hur vi ska dela på hyran/kostnaderna. Jag tjänar 40000+ och min flickvän studerar och får csn + arbetar extra (totalt 10000 ish).
Jag har gått med på att ta 60% av utgifterna och hon tar 40%, är det rimligt? När hon är klar med studierna kommer hon att tjäna som mig ungefär.
Hur tänker ni. Är fördelningen med kostanderna rimliga eller bör jag betala mer (det tycker min flickvän, men jag tycker inte det då jag också har studerat och kämpat mig fram)?
Förutsätter att det gäller era gemensamma kostnader.
10000 kr versus 40000kr blir väl 20/80 tänker jag. Blir kanske knepigt att ta in dina tidigare bedrifter i argumentationen.
25/75 som någon gyllene medelväg trots allt?
Pengar är ju bara pengar.
Dela alla utgifter med 5, så betalar du fyra femtedelar och hon en femtedel. Enkelt.
Du tjänar 4 ggr mer än henne, och då betalar du 4 ggr mer än henne.
Lite svårt att ge råd när kostnadernas storlek och hur lång period det gäller är en okänd faktor.
Vad ligger hyran på?
Betalar ni kallhyra?
Ska hon plugga en termin eller flera år?
Har ni en lägre boendekostnad så kan 50/50 vara helt ok, men om till exempel hyran ligger på 15000kr, så står ena parten i princip utan marginaler. Är det en kortare tid, så kanske olika alternativ spelar liten roll. Men gäller det flera år, så behövs en lösning där båda känner sig bekväma.
Vi har haft ambitionen att dela lika på boendet jag och sambon, trots att jag får ut ungefär det dubbla efter skatt (hon mammaledig) och ca 20% lägre lön även annars har vi fört över i princip samma peng till ett gemensamt konto för löpande boendekostnader + bil. Nu har det dock havererat en aning med ny härlig ränta from idag, men grundtanken finns kvar.
Dock får jag stå för i princip alla andra inköp till hushållet, mat osv. Känns dock psykologiskt bättre att bjuda på middag varje dag, ha kontroll över kostnaderna och att hon får pengar att röra sig med och kan spara, än att gå in på detaljer och ta sin procent i alla kostnader eftersom vi inte har delad ekonomi i övrigt.
Om du vill att din partner ska ha ett behagligt liv och du har råd skulle jag betalat. Ni är väl ihop och du älskar väl henne?
Lägg era inkomster i en gemensam pott och fördela budgeten på det ni tycker är viktigt.
Det är roligare att göra saker ihop än att du ska gå ensam på krogen och åka själv på semester för att hon inte har råd.
Behandla henne inte som en hushållerska eller ett barn. Du BJUDER på middag och betalar allt som DU tycker är nödvändigt. Sen får hon månadspeng. Så gjorde min pappa och det gjorde mamma olycklig så det blev skilsmässa.
Jag skulle kolla på vad alternativkostnaden för henna skulle vara, om ni inte hade flyttat till hyresrätten och hon istället hade behövt hyra en studentlägenhet/rum själv vad hade det kostat? Om 40% skulle väsentligt överskrida den kostnaden skulle man kanske kunna argumentera för att hon ska betala mindre annars tycker jag ni kan dela 40/60, eller rentav 50/50.
Förstår hur du menar, men det finns en del bakgrund i det hela där jag varit drivande i att försöka få ett gemensamt synsätt på vår ekonomi och en större förståelse för budget etc hos henne utan att lyckas. För att det just inte ska bli “skilsmässa” landade vi tillslut i att det aldrig kommer gå, men bostaden bestämmer vi oss för att ta gemensamt ansvar för och där gick vi igenom och gjorde lite riskanalyser innan köp. De pengar som hon har över när bostad är betald, eller jag när bostad + resten är klar har vi inte att göra med, så för oss är upplevelsen helt tvärt om. Tills nu har vi också lagt in mer än nödvändigt i potten och dessutom haft ett gemensamt sparande “på köpet” till tex kul inredning.
Jag tänker att boendekostnaderna påverkar ert övriga liv.
Jag och mitt ex hade samma situation under ett par år, jag var den som studerade. Jag betalade 20% av boendekostnaderna, men det gjorde att jag kunde upprätthålla mitt eget sparande, och om vi åkte på semester hade jag råd att betala min egen flygbiljett + dela lika på hotell och upplevelser.
Om hon lägger en större del av sin inkomst på boendet får du kanske räkna med att hon inte har råd att göra lika mycket annat. Ni kanske inte kan resa eller gå ut och äta lika mycket eller göra andra saker ni tycker om. Eventuellt att du då bekostar mer av de sakerna.
Ni delar ju ett helt liv ihop, inte bara ett boende. Se till att ni båda är bekväma med helheten av vad uppdelningen innebär.
Jag tycker det som är schysstast är att då du står för 80% av inkomsterna, tar 80% av utgifterna, för att sen då gå till 50/50.
Inkomster kommer variera och allt kan hända.
Det viktiga är att båda mår bra.
Var själv i en liknande situation i ett antal år och det är ingen fin känsla att ha 10k över/mån, medan den man älskar går +/- 0kr i “rättvisans namn”.
Var i liknade situation när jag pluggade och flickvännen jobbade. Vi tyckte båda att dela 50/50 på alla gemensamma kostnader var det bästa. Man kan aldrig veta vad som händer i framtiden. För att jag inte skulle leva på marginalen betalade flickvännen en del av “min halva” och vi skrev ett skuldbrev på den delen som jag skulle betala ifall vi separerade. Jag ville inte belasta henne med kostnader, hon hade även kämpat igenom en lång utbildning och har rätt att “njuta av avkastningen” för utbildningen.
Jag har alltid använt en modell där alla fasta kostnader fördelas proportionerligt i förhållande till månadsinkomsten efter skatt. Jag har tittat på min och min sambos månadsinkomster och kommit fram till en procentsats som använts under ett år. Sedan har jag räknat ihop alla återkommande kostnader för bostad, mat, försäkringar etc. och slagit fast en fast månadskostnad. Sedan har hon betalat denna fasta summa varje månad. Någon gång ibland har jag gjort en ny uträkning men i det stora hela har vi hållit oss till den fasta summan. Under vissa perioder har jag alltså betalat betydligt mer av våra kostnader och under andra perioder har fördelningen varit jämnare.
Den här modellen bygger alltså på att vi är sambos på mer permanent basis. Skulle det handla om något “lösare” förhållande skulle det kanske inte vara givet.
Alternativ: När min fru sedan 40 år och jag flyttade ihop kändes det som något långsiktigt direkt.(Inte alltid så det blir, jag vet).Det blev ganska bums trots mycket olika inkomst/studier i omgångar mm och tidvis skral ekonomi helt sammanslagen ekonomi. Ett tag hade vi rättvis “Nöjespeng” så att om du använder X så får jag också som vi höll koll på. Mitt “konto” växte dock pga snål livststil avs kläder och hobbies mm .Trist hålla detaljkoll på kvitton mm så vi slutade med det. Funkade nog bra pga att vi båda var vana att leva snålt och är ganska
ointresserade av märkesvaror och statusprylar.
Hur bor ni idag? Vad kostar ett studentboende på orten? Ska man dela lika måste kostnaden anpassas efter den med lägst inkomst. Om det hade gällt mig, och min partner studerade, hade partnern fått betala vad ett studentboende kostar och så hade jag tagit resterande (gissar på 3500-4000kr för partnern).
Är i samma tankar också faktiskt, dock har jag inget gemensamt hyresavtal just nu.
Din flickvän har förmodligen inte råd med den hyresrätt ni har tackat ja till. Därför är det rimligt att du tar hyran proportionellt.
Så fort du tycker ni behöver satsa och betala mer, då ska du vara öppen för att gå in proportionellt.
Kostnaderna i övrigt får du fundera på om du ska leva ett studentliv, eller om du också ska betala proportionellt för era tex gemensamma resor.
Grundkonflikten är om tjejen känner sig stressad över den livsstil du vill ha eller om du pressar till det. Utgå ifrån studentkostnader hädanefter, finns studentrabatter på det mesta.
Men den mat ni väljer kostar förmodligen inte mer utan det blir billigare att dela förutom om du vill äta dyrare mat, men blir kanske tramsigt att diskutera om du äter proportionellt mer? Försäkringen kostar inte mer, det blir billigare att dela, finns säkert studentrabatter. Elen kostar förmodligen inte proportionellt mer för att du är där. Osv.
Men det som ni beslutar om att aktivt investera gemensamt förutom studentlägenhet tex så är det nog proportionellt du lägger dig på. Studenter reser inte alls eller kanske tågluffar. Men så fort du vill satsa på en resa, för att bygga er kärlek, då går du in för att det blir proportionellt.
Så tänker jag just nu i alla fall. Intresserad att göra vad andra tänker.
