Kommer börja med att dra ett mer individuellt scenario men diskutera gärna efter era egna eller generella omständigheter.
Jag och min partner kommer att flytta in i vår första bostadsrätt inom kort. Vi kommer att ha en relativt hög boendekostnad (ränta+amortering) på cirka 22 000kr. Vi båda är runt 25-30 år gamla och ingen av oss har högre utbildning. Vi tjänar ungefär lika mycket (jag tjänar ungefär 10% mer).
Vi har ju båda tagit ett aktivt val att ha ett relativt stort lån även om vi båda fortfarande har runt 200-700k i fondsparande kvar vardera efter att insatsen är betald. Vi har en delad ekonomi i dagsläget där vi betalar 50% av gemensamma kostnader vardera.
När studier har kommit på tal har min partner sagt att hon tycker att jag borde betala mer så att hon ska ”ha råd att plugga”. Med våra kommande boendekostnader kommer det ju bli svårt att klara sig på en studentinkomst. Samtidigt var det som sagt ett gemensamt beslut och vi båda visste vad vi gav oss in på. Hon har ju också ett sparkapital att ta av och hon har möjlighet att spara idag. Jag är generellt mer sparsam av mig (hänger ju trots allt här på forumet) och strävar alltid efter att maxa min sparkvot.
Jag ställer mig tveksam till att subventionera min partners studier. Jag hade inte begärt att min partner skulle täcka mina kostnader om jag sänkte min inkomst genom att byta till ett mindre välbetalt jobb eller skulle börja plugga.
Svårt läge, i detta fallet är det ju nästan ett krav att ena parten behöver betala mer i boendekostnader för att den andra ska ha råd att studerar, annars går i princip hela studielånet till att bara betala boendet och sen finns det inte så mycket kvar att ta leva på om man inte jobbar extra samtidigt. Beroende på vilket utbildning man vill läsa kan det ju vara mer eller mindre möjligt att ta ett extra jobb. Kom studier på tal just efter ni köpt boendet eller fanns det någon diskussion om detta tidigare? Hur lång är utbildningen som skulle vara aktuell också?
Jag har varit i liknande situation och ser det som du. Vi gör alla val och dessa får konsekvenser. Så länge man inte tvingas in i något har man ansvar för de beslut man tagit. Och som du säger, finns det sparade medel är ju en av sakerna sådana bör kunna användas till just utbildning.
Jag har också varit i en liknande situation. Valde då att subventionera studierna för att möjliggöra en högre inkomst för min partner. Hon jobbade dock aktivt extra hela tiden för att kunna täcka en större del av kostnaderna löpande. Ett år efter avslutade studier tog det dock slut mellan oss vilket rent ekonomiskt gjorde att dessa investerade pengar aldrig kom tillbaka till mig rent finansiellt.
Däremot skulle jag göra om det idag om samma situation skulle uppkomma. Det finns saker som är viktigare än pengar och för mig var det helt enkelt rätt sak att göra för den person du älskar. Hur framtiden ser ut vet man aldrig och hur er relation vet jag inget om.
Med detta sagt behöver du utgå från dig, hur går era samtal rörande detta? Finns det möjligheter för henne att jobba extra? Hur länge har ni varit ihop? Har ni bott ihop tidigare i annat boende eller blir detta första gången ni på riktigt kommer att bo ihop?
Förstår ni varandras perspektiv och kan hitta en kompromiss? Hon jobbar lite extra, tar lite av sitt sparande och du chippar in med ytterligare en del så har ni båda jobbat för att situationen ska kunna lösas på ett bra sätt?
Det här är ingen lätt situation dock, men en viktig för er att prata igenom och vara överens om. Ha förståelse som inställning i samtalet, inte att vinna
Om min partner ville sluta jobba och börja studera skulle jag stötta om det var viktigt för henom. Men ni behöver ju ha en dialog om att det är en gemensam uppoffring för er ekonomi.
Vad annat ska ni spara in på?
Man lever bara ett liv.
Vafan är det det för Ove snålfasoner?
Jag gick tillbaka till nattjobb när damen här pluggade 3 år. Så man fick in mer deg. Bara betala det. Det är din partner. Hon kan ju även jobba extra. Du får ju se det som att hon förhoppningsvis har mer deg efter plugget vilket gör det bättre sen.
Gratis är gott men man kan inte räkna med att någon annan ska betala åt en. Om det ändå sker är det också ett medvetet val som får konsekvenser. Är man ok med det så kör.
Jag kan ha fel men det låter som ni bor för dyrt för att betalas med bara en lön. Din sambo borde använda sitt sparade kapital till studierna. Det är lite magstarkt att låta dig ta den kostnaden, tycker jag. Sparade pengar ska man ha till just sådana värdebeständiga saker.
Det finns ingen konkret utbildning utan frågan har tills nu mest lyfts hypotetiskt. Vi är ju båda relativt unga (även om åren verkar gå snabbare och snabbare för min egen del ) och är i en fas av livet där man försöker hitta vilken riktning man ska ha i livet framåt.
Så frågan har inte direkt lyfts konkret tidigare och har lyfts hypotetiskt nu. Så om det blir något plugg framöver är det oklart hur mycket det blir.
Där tycker jag att du slår huvudet på spiken. I det här fallet var bostadsköpet av just den här lägenheten (med ett större lån än vad vi egentligen tänkt oss) hennes initiativ, även om vi båda har varit helt med i beslutstagandet.
Det är lite samma i relationer där inkomstskillnaden är stor. Om den med högre inkomst lägger ribban långt mycket högre, utgiftsmässigt/vardagslyx/resor, än vad den med mindre lön klarar av tycker jag att det är rimligt att man fördelar utgifterna sinsemellan efter inkomster. Men om man lägger ribban på livsstandarden utifrån vad den med mindre inkomst klarar av så tycker jag inte att det är lika självklart. Men om jag som tjänar tre gånger så mycket vill köpa en Ferrari kan jag såklart inte räkna med att en partner med mindre lön ska betala hälften av den. Nu pratar jag såklart väldigt generellt.
Att hon kommer tjäna mer efter studierna är ju inte en garanti heller och beror ju väldigt mycket vad hon känner att hon vill rikta in sig på. Det är ju en väsentlig skillnad i lön beroende på om man pluggar till civilingenjör eller tar en Master på Konstfack.
Men som sagt, idag har vi ju också delad ekonomi (vilket är en helt annan fråga i sig) vilket innebär att jag ändå inte kommer ta del av en eventuell löneökning för min partner.
Rent tekniskt går det just nu men det blir inte mycket över då. Sen är typ hälften av kostnaden amortering så om ett par år kommer totalkostnaden att sjunka rätt så mycket (och förhoppningsvis ännu mer om räntenivån går ner från dagens läge). I rena räntekostnader betalar vi inte mycket mer än vad vi betalar för vår hyresrätt idag.
Så ett alternativ skulle ju vara att vänta med studier i några år till boendekostnaden sjunkit och stabiliserat sig lite och samtidigt passa på att spara lite extra för att ha att ta av när det blir dags att plugga. Och sen jobba under studietiden också såklart.
Det är inget jag räknar med och inte ett upplägg vi har idag. Men det är en bra frågeställning. Också något som inte är garanterat om vi mot förmodan skulle gå skilda vägar.
Har du några idéer om hur detta skulle kunna se ut i praktien?
Är det en påtvingad amortering? Annars kan man ju sänka den delen under studietiden. Pengarna du å din sida sparar kan ju investeras. Allt detta i linje med vad jag menar kring val och delande av utgifter.
Detta är mycket intressant! Ibland stöter man på den här sortens relationer och det är alltid med viss sorg jag överhör samtalen. Tex när det är dags att dela på en nota tillsammans och jag får beskåda detta på nära håll. Men jag respekterar att vissa valt att leva så men det är långt ifrån hur jag själv vill leva mitt liv.
Jag har en tydlig ståndpunkt i såna här ärenden. Någonstans har ni valt att leva med varandra detta genom olika delar genom livet. Det kommer kunna vara föräldraledighet, tjänstledigheter, studier etc. Det ni har gjort är att valt att dela ekonomi med varandra, inte dela livet. Om du ställer dig tveksam till att stötta din sambo genom sina studier så bör ni överväga att separera. Om din sambo nu löser detta själv vad händer då när hen är färdig med sina studier och går om dig i lön? Får hon behålla allt överskott själv då? Beräknas någon form av kvot? Eller upprättas det någon form av skuld till dig om det är så att du väljer att stötta din samabo?
Det låter lite väl drastiskt i mina öron. För oss utomstående är det svårt att “bedöma” ert förhållande. Det viktigaste är att man respekterar varandra. Just nu är allt fokus på dig och hur ställer dig till hennes studier. Men vi kan också flytta fokus till henne och fundera på i vilken mån hon respekterar dig om hon vill att du ska betala för konsekvenserna av hennes studier. Det kanske hon inte vill utan beslutet är gemensamt. Då är ju allt ok.
Jag skulle inte vilja leva på någon annans bekostnad utan vill alltid klara mig själv och ta konsekvenserna av mina val. Sen kan man ju hjälpas åt ändå, även finansiellt såklart.
Ja kan vara värt att utforska om det skulle bli aktuellt. Dock så är bankerna väldigt restriktiva med att bevilja detta så är osäker på hur hög sannolikheten är för oss att då det.
) och är i en fas av livet där man försöker hitta vilken riktning man ska ha i livet framåt.