Jag är en tjej som ska flytta ihop med min kille. Han har precis köpt ett hus dit vi båda ska bo, han äger allt.
Jag har ca 23 000kr efter skatt, han det dubbla.
Hur hade ni fördelat utgifterna mest rättvist? Det är b la ränta på hans huslån som är en av utgiftsposterna (det är flera miljoner i lån). Hade jag inte träffat den här mannen hade jag antagligen valt en billigare boendeform och sparat till en egen kontantinsats, känns lite dumt om halva min lön går till att betala hans huslån om vi gör slut om något år. Har inte hunnit göra några egna investeringar gällande bostad.
Hur hade ni valt att fördela utgifterna i min situation? Vi har ännu inga barn, är inte gifta och varit tillsammans i 1,5 år.
Du vill flytta ihop (inte in) med någon i deras befintliga boende, men du vill inte anta den standard/kostnad som det boendet innebär?
Det ni behöver göra är i så fall att komma överens med varandra om att du betalar en mindre del av kostnaderna, som motsvarar det boende som du egentligen hade velat ha, men att du ändå får dra fördelarna med hela boendet.
Jag tänker att det är en utmanande situation som inte kommer att hålla i förlängningen. Så det viktiga är ni har en överenskommelse om nuläget men också och en överenskommelse om framtiden.
Hälften av ränta och driftskostnader (sophämtning, VA, el etc).
Inget på amortering, underhåll på hus etc.
Om ni inte vill dela hälften kan ni dela % av inkomst. Dvs han betalar 66% och du 33%.
Tänk dock på att räntekostnaden dras av med 30%. 10000 i ränta är praktiskt taget 7000 fast man får tillbaka resten på skatten året efter om man inte jämkar.
Vi skrev samboavtal. Jag skulle fortsätta äga hela huset om vi hade separerade.
Jag tyckte det kändes lite snålt och egoistiskt, men hon ville slippa allt ansvar och alla större utgifter med huset. Istället har hon varit med och delat löpande utgifter 50/50 t.ex. sophämtning, el och värme. Lite som att dela en vanlig hyra.
Viktigt med buffert och ekonomisk självständighet då såklart.
En idé är ju också att först testa sambolivet i några månader innan ni gör en fördelning. Exempelvis att du betalar en fast hyra eller står för matkostnader eller liknande men om allt fungerar som ni hoppas delar ni de fasta kostnaderna mer tydligt.
Tror det viktigaste är att ni bestämmer både kortsiktigt och långsiktigt hur ni lägger upp det innan ni flyttar ihop så ni kan fokusera på det positiva. Och sist men inte minst grattis
Jag hade avvaktat med att flytta ihop.
Är det så stora skillnader i inkomst och kapital bör den som har mest sänka standarden något så det passar bådas ekonomi. Med andra ord, ett billigare boende.
Alternativt att parten som har mer också betalar mer (om det passar båda). Väljer du att leva över dina tillgångar så halkar du efter även på lång sikt. Du lär inte kunna köpa in dig i den gemensamma bostaden om allt går till räntor.
Viktigt att ha koll på är just sambolagen och i så fall skriva samboavtal.
Om din kille köpte huset i ”syfte” att ni båda ska bo där så har du enligt sambolagen rätt till halva värdet av bostaden vid en separation. Där av är det viktigt att skriva avtal innan så ingen känner sig lurad i efterhand.
Ifall han köpte huset innan ni var tillsammans och du flyttade in tills hans befintliga hem så råder inte sambolagen på det viset.
Det troliga är ju att man litar på varandra och är rättvisa mot varandra. Men allt kan ju ändras i livet.
Jag hade tagit kontakt med en familjejurist och skapat ett avtal ni båda är nöjda med.
Ett alternativt är att du köper in dig med en mindre andel i bostaden. Har du 30 % av er gemensamma inkomst kanske du bör köpa in dig med 30 % av hans inköpsvärde av huset och därefter stå för 30 % av huskostnaderna (ränta/amortering). Vid separation så köper han ut dig för dagens värderingspris ex.
Sedan kan man ha en gemensam summa för mat ect. På ett gemensamt konto.
Varför ska man betala halva räntekostnaden egentligen? Det är ju en annan person som tagit risken, rimligtvis bör väl den personen stå för det till största del då? Hon kommer ju troligtvis inte få ta del av eventuella frukter av den risk han tagit.
Du bör åtminstone inte betala något på amorteringen. Det var den enkla biten.
Huruvida du ska vara med och betala på bolåneräntan och visst underhåll är mer komplicerat. Vissa tycker inte det men det tycker jag som princip.
Jämför man tex en hyresrätt och en bostadsrätt med likvärdig standard så har hyresrätten en högre hyra medan bostadsrätten har en förhållandevis låg hyra pga insatsen. Man kan säga att räntan är kostnaden för att inte binda kapital i bostaden. Kapital som man annars hade kunnat få intäkter för.
Underhåll kan man ju dividera om men det innebär ju ett visst slitage att leva i en bostad. Tex går tvättmaskinen sönder så kan det vara på sin plats att även du betalar något då du sliter på den och att maskinen har en förhållandevis kort livslängd. Behöver taket bytas så kanske inte.
Mat och övriga levnadskostnader känns mest självklara att du är med och betalar för.
Den viktigaste biten som jag ser det är hur mycket du respektive din sambo kommer ha kvar av era löner när ni har betalt era delar för fasta utgifter och mat.
Har du 10k kvar och sambon 30k så blir det ju lite skevt men har du kvar 15k och sambon 25k (beroende på räntor/amortering) så tror jag du får vara väldigt nöjd, initialt ivf. Då kostar det dig 8k/mån för boende, mat och andra fasta kostnader vilket får anses vara prisvärt som jag ser det.
Viktigast är att det finns en balans och att ni båda blir nöjda. Kan ni inte komma fram till en lösning där ni båda blir nöjda så ska ni nog inte bo tillsammans.
Egentligen “ska” man betala halva kapitalkostnaden för hela värdet på bostaden.
Kapitalkostnaden kan man tänka sig vara den riskfria räntan.
Anledningen till detta är att det är vad det kostar att bo i bostaden, rent kapitalmässigt.
Det gör lite ont i min mage att höra att ni har varit ihop i 1,5 år och han just har köpt ett boende till er som du inte känner dig bekväm med. Hur kunde ni hamna i en sån situation? Hur kan ni undvika att göra om misstaget igen? Det där måste ni prata om!
Allt blir så mycket enklare i relationen om man köper boendet tillsammans och delar på ägandet 50/50. Må hända att ena partnern går in med större kontantinsats, men det kan man hantera genom att skriva papper.
Det låter som att bostaden är skaffad för att ni ska bo där gemensamt. Enligt sambolagen kan du vid en eventuell bodelning kräva att halva huset är ditt. Normalt sett behöver ni ha bott tillsammans i 6 månader för att det ska gälla. Så till hösten är halva huset ditt kan man på sätt och vis säga…
Kul att ni ska flytta ihop!
Jag tycker det är orimligt att dela ränta eller amortering (det är han som tagit lån), däremot borde löpande kostnader delas hyfsat lika.
Ta snacket om hur du och han vill göra! Gärna flera ggr. Det är bra. Lägger grunden för ett sunt snack om ekonomi också på sikt.
Sen kan en ide vara att du fortsätter spara och på sikt köper in dig på en del av huset?
Haha en vän till mig råkade ut för liknande: hennes sambo bestämde sig för att köpa en villa utan att fråga henne (!). Dessutom i en annan kommun. Han kom helt sonika hem en dag och sa att de skulle säga upp sin hyresrätt. Det finns folk till allt…
Ts, tycker också det känns konstigt att ni ska bo i ett hus som kanske är lite för dyrt för din del. Hur kommer det sig att han köpte det och hur skulle du vilja ha det om du fick bestämma?
Som många påpekat gäller ju sambolagen och vid en separation får du halva huset. Så på något sätt behövs ett avtal för att han ska få huset vid en separation. Prata igenom det här och kolla med en jurist.
Annars tänker jag främst på två saker.
Jag vill äga mitt boende. Det har varit en bra investering. Jag skulle inte vilja hyra ett helt liv och definitivt inte av min kille! Det blir ju en beroendeställning. Vid en separation ska du flytta. Kan man gå nån medelväg att han äger en större andel av huset… ändå kul att få bo i ett stort fint hus!
Ni kan inte dela 50/50 på utgifterna. Han har valt en standard som du inte har råd med.
Löpande kostnader för en normalvilla ligger på kanske 3-6k per månad. Känns det rimligt att betala 2-3k i månaden för att bo i en villa? Är mindre än att bo i studentkorridor.
Det dyra med att ägs hus är ju underhåll och kapitalfinansieringen.
Det blir dock konstigt om räntan på killens bolån ska ligga till grund för vad trådskaparen ska betala till honom. Tänk om killen belönar upp huset extra mycket för att få pengar att sätta på börsen. Ska trådskaparen då betala mer till honom för att hans räntekostnader stiger? Som redan nämnts i tråden bör kapitalkomponenten av boendekostnaden beräknas utifrån husets värde, utan hänsyn till eventuella lån. Det blir ganska okärleksfullt och det är inte något jag rekommenderar, men däremot är det ekonomiskt rationellt.
Saknar trådskaparen ett samboavtal? I så fall är det bara att gratulera, då hon i teorin äger halva huset om sex månader. Under de förutsättningarna skulle jag råda henne att gå med på att betala det killen vill, till exempel hälften av ränta och amortering, så länge det inte är uppenbart orimligt. Som tidigare nämnt är det egentligen irrationellt att trådskaparens boendekostnader ska bero på killens lån, men eftersom trådskaparen snart hamnar i en väldigt bra position; får rätt till halva huset, men slipper lån, kan det vara värt det. Dessutom lär killens ränta och amortering knappast överstiga den riskfria räntan för hela husets värde. När de sex månaderna har passerat kan hon ta upp frågan igen och sluta betala ränta och amortering, i vetskap om att hon får det gott ställt vid ett eventuellt sambouppbrott.
Jag har hört de mest märkliga varianter på hur sambos hanterar den här frågan, allt från att de swishar varandra godtyckliga summor vid behov när den ene inte har pengar kvar till att alla inkomster ingår i det gemensamma så att kompisen som behöver en ny älgstudsare kan drabbas av frugans veto och bli utan osv. Det enda rimliga är följande:
Skapa ett bankkonto där ägaren ger sambon tillgång via fullmakt
Koppla varsitt bankkort till kontot
Sätt in samma belopp månadsvis för att täcka alla gemensamma utgifter
Äg boendet 50/50 och finansiera med vardera lika stora lånedelar
Att betala olika mycket i det gemensamma avhängigt inkomst är en absurd ide, om någon eller båda får pengar över gör denne vad den vill med dessa. Om den som har lägst inkomst inte klarar detta lever ni över era tillgångar.
