Hej! Jag har en fråga som jag gärna vill ha feedback på. Jag har en bil som jag köpt själv innan jag träffa min sambo. Min sambo har inte något körkort så hon kan inte köra bilen själv. Dock ska hon börja övningsköra. Eftersom vi är två personer nu som utnyttjar min bil tycker jag att hon ska börja stå för bilens utgifter. Hittills har hon betalat för bensin. Jag skulle vilja att hon börjar betala för försäkring, skatt, service, reperationer, däck osv. Jag har ett jobb som jag måste ha bilen till, åker dit ca 3ggr i veckan och det är 17km dit. Sambon tycker inte hon ska behöva betala något för bilen förutom bensin ibland när hon åker med.
Dock används bilen väldigt mycket gemensamt, bilsemester till Norge, vi åker mycket till andra städer för shopping, bio, restaurangbesök, när vi handlar mat, när vi åker till familj/vänner, utflykter på sommaren, skidresor till sälen osv. Ibland skjutsar jag även henne till jobbet.
Vad tycker ni? Vad är rätt/fel? Är jag snål som vill att hon ska börja betala för bilen? Ska man dela lika? Ska jag stå för allt? Eller ska man dela ex 60/40 för att jag använder bilen mer?
(Hon slipper bilens värdeminskning och slipper även köpa in sig på bilen) räcker inte det?
Jag tycker alltid denna typ av frågor är intressanta men svåra. Det var också längesedan jag och min fru var i en sån sits då vår ekonomi nästan alltid har följt varandra.
Men i grunden tycker jag väl att var och en ska stå för sitt egna för jag vill inte ha pengatransaktioner inom familjen. Det blir också omöjligt att få rättvist eftersom det är så subjektivt.
Dvs min åsikt är att om du vill ha en bil så får du betala för den, annars så säljer du den.
Om ni båda vill ha en bil så får båda betala för den.
Jag vet faktiskt inte ens hur man ska göra på ett annat sätt eftersom hon säkert har vissa utgifter som du får fördel av men som du inte betalar för.
Håller med, om ni inte vill ha gemensam ekonomi.
Ska det vara eran bil så bör ju hon få vara med och välja oxå.
Vill du motivera att hon ska betala: gör en budget över era utgifter. Då ser hon vad det kostar…
Eftersom hon använder bilen i rätt stor omfattning tycker jag hon ska vara med och betala för skatt, försäkring, service, reparationer och värdeminskningen. Sälj bilen och köp en gemensamt ägd bil.
Spontant svar: ja, jag tycker att hon ska vara med och betala övriga kostnader på bilen med.
Sen kan jag tycka att om ni delar på övriga utgifter i hemmet och du tjänar mer så kan du stå för en större del av kostnaden för bilen.
Idag är jag gift och tjänar mer än min fru och betalar mer av våra utgifter än henne men gjorde det även när vi ”bara” var sambos. Jag tycker det känns bäst och mest rättvist att göra så. Men många tänker olika och det är för en del ingen lätt fråga.
Tack för feedbacken! Jag förstår vad du menar. Jag skulle gärna sälja min bil och köpa en bil gemenast som vi sedan delar alla utgifter på. Men min sambo vill inte köpa någon gemensam bil just nu. Jag måste ha en bil för att kunna ta mig till mitt jobb och därför måste jag behålla min bil. Då får jag bara försöka svälja att hon får nyttja min bil utan att behöva betala för det? Jag skulle inte klaga om det var ombytta roller.
Hon har inga utgifter som jag får fördel av, snarare tvärtom. Jag hade en bostadsrätt innan vi blev sambos. Hyran är väldigt låg på min bostadsrätt. Hon betalar halva hyran. Jag betalar för lånen (räntan, amortering). Vilket jag tycker är en självklarhet. Men många utgifter hamnar oftast på mig.
Jag vet att många inte kommer att hålla med, men jag var i liknande situation tidigare och vi gjorde så här:
Bilen köpte jag för mina behov. Men när vi båda använde den räknade vi ut milkostnaden för hela kalaset (inkl värdeminskning (dock begagnad bil!), försäkringar, däck, reparationer osv) och när vi (framförallt) långåkte, delade vi på detta. Mitt ex hade dock inte körkort, men hade hon haft så hade hon fått stå för hela milkostnaden de gångerna.
Vi hade regelbunden ekonomiavstämning och jämnade ut inköp etc, så jag tyckte inte det var ett problem. I slutänden stod jag väl för 75% av kostnaderna eftersom jag använde bilen 75% av tiden/milen.
Jag tycker ni ska skaffa gemensam ekonomi. Att fundera på sådana här saker kommer inte bli bra i längden.
Mitt förslag som första steg är att alla gemensamma utgifter (inklusive bilens alla utgifter) betalas gemensamt. Behåll sedan en privat summa var som går till det ni själva vill. Om du nyttjar bilen väldigt mycket mer, betala lite extra för den användningen. Hur mycket man behåller är ju väldigt subjektivt, man kan behålla samma oavsett, eller göra det relativt lön, eller ja du fattar. 1000 modeller, här måste man kommunicera.
Tack för feedbacken! Gemensam ekonomi är inget alternativ för oss. Jag skulle gärna sälja min bil och köpa en bil gemenast som vi sedan delar alla utgifter på. Hon skulle till och med kunna få välja bilen själv! Men min sambo vill inte köpa någon gemensam bil just nu. Jag måste ha en bil för att kunna ta mig till mitt jobb och därför måste jag behålla min bil. Då får jag bara försöka svälja att hon får nyttja min bil utan att behöva betala för den? Jag skulle inte klaga om det var ombytta roller. Har redan gjort en budget. Hon säger att hon inte behöver en bil. Fast vi använder den dagligen.
Tack för feedbacken! Jag skulle gärna sälja min bil och köpa en bil gemenast som vi sedan delar alla utgifter på. Men min sambo vill inte köpa någon gemensam bil just nu. Hon säger att hon inte behöver en bil. Fast vi använder den dagligen.
Värdeminskningen kan jag ta eftersom jag köpt bilen själv.
Vi har hittills haft en modell där vi delat på alla ”fasta kostnader” utifrån en Excel-modell. I detta har ingått mat, boende, bilens driftkostnader, försäkringar, kostnader för barnsaker etc. Vissa av kostnaderna har alltså varit faktiska medan andra varit schabloniserade. Detta ledde till summan 5000 kr som min sambo betalat till mig varje månad. Någon kan tycka att det låter lågt men vi har rent krasst relativt låga kostnader. Sambons andel av totalen har baserats på hennes andel av hushållets löneinkomst efter skatt.
När det gäller transportkostnader till jobbet, såsom SL-kort, har vi sett det som en individuell kostnad. Sedan har kortet förstås kunnat användas gemensamt på kvällar och helger. Kostnaden för transporterna har alltså lagts helt på jobbresorna medan allt övrigt betraktats som en bonus.
För semestrar har vi haft en särskild debitering enligt samma modell. Jag har räknat samman alla kostnader för boende, resa, mat och aktiviteter och fördelat dem.
Hej!
Ja ang. bilen skulle jag svälja hela kostnaden men jag förstår inte riktigt varför hon inte betalar halva boendet, dvs räntan på lånen? Avgiften är ju knappast boendekostnaden
Då föreslår jag att du använder bilen som ett arbetsredskap, dvs ni hyr bil på semestern.
Övriga ärenden som är bilberoende får lösas på annat sätt. Det är inte rimligt att du tar alla kostnader utom bensin.
Skulle ni dela på koatnaderna skall de dock fördelas proportioneligt utifrån körsträcka där alla gemensamma resor eller motsvarande delas 50/50 och utöver det står du för dina egna jobbresor. Du får ju reseavdraget tex.
Detta utifrån att ni har delad ekonomi och gemensamt pyntar räkningar osv.
Min erfarenhet är att körkortslösa inte förstår kostnaderna med att ha en bil.
Att hålla på och käbbla om småpengar är idioti. Då ska ni inte leva ihop.
I ditt fall kan ni möjligen sätta en relevant milkostnad inklusive avskrivningar för gemensam semester för att få det jämnt. Men att hon, utan körkort, ska betala för att du kör till jobbet…
