Hej, får alltid så kloka råd här så skulle vilja ha lite input kring hur jag och sambon ska dela upp kostnader.
Han lever på börsen med ett ganska stort eget kapital. Jag har en lön på ca 45 000kr och med ett betydligt mindre eget kapital. Det han ”tar ut som lön” varje månad är ungefär det jag tjänar så därför delar vi just nu 50/50 (då jag tjänade mindre hade vi en annan fördelning).
hursomhelst så äger han vårt boende och har köpte det med sitt eget kapital. Vi har planer på att jag ska köpa in mig. Just nu är jag med och betalar ränta på lånet + hyran, det är kostnader som uppgår till ca 9000kr/månaden.
frågor:
Tycker ni att det är rättvist att fördela 50/50 när hans totala kapital är mycket större än mitt?
vi har även olika dyra vanor. Han har ganska dyr smak i både mat och förbrukningsvaror. Jag vill hellre spara och ”komma ikapp” men känner mig snål då jag inte vill swisha för t ex en ny uppsättning lakan för 2000kr ”för det är som som är bra och som man ska ha” enligt honom. Hur gör ni då ni har olika idéer om vad som är nödvändigt att köpa in?
Och hur tänker ni generellt kring uppdelningen? Och hur ska jag tänka om jag ska köpa in mig på bostaden?
1: Om jag förstått det så jobbar han inte, utan lever på avkastningen hans kapital ger (dvs “FIRE”?)? Om ni gjort en viss överenskommelse och du betalade lite mindre när du tjänade mindre än det han plockade ut, så tycker jag inte det är konstigt att när du senare tjänar ungefär lika mycket som han plockar ut- att ni då delar 50/50. 4500 kr (du betalar hälften av 9k om jag tolkar det rätt?) låter som en rimlig och tom billig boendekostnad.
2: Vill han ha extravaganser som lakan för 2000 kr så får han däremot stå för mellanskillnaden. Om du nöjer dig med billigare så kan ju du köpa billigare och så får ni bädda varannan gång med varsin uppsättning lakan om han tycker det blir orättvist? Du har ett mål att spara och “komma ikapp”. Han har ju sitt på det torra och har säkert kämpat för att komma dit- och måste förstå att du också vill dit tänker jag?
På ett sätt har där också åldersskillndad ett inspel. Är han 5-6, eller tillockmed mer äldre och har haft längre tid på sig att skapa sig ett kapital så kan man nog inte förvänta sig att få allt hälften från någon som ligger på samma nivå som han själv var för några år sedan…
Jag förstår det som att han är FIRE och har valt att behålla en viss grad av lån på bostaden som hävstång.
Frågan är inte om du ska betala hälften av ränta och avgift utan vad som är en rimlig kostnad för ditt boende. Tänk inte att du betalar någon annans lån. Du betalar för dig, kapital kostar alltid någonstans.
Hans riskaptit har landat på en viss belåningsgrad. Vore det rimligt att du skulle bo nästan gratis om han valde att lösa in lånet?
Eller för den delen om han vill höja lånet av någon anledning, ska du stå fast vid dagens nivå? Det är ingen naturlag.
Du bor jättebilligt, detta möjliggör ett högt sparande.
Det finns ingen partner som är 100% perfekt, så man får ju prioritera vilka egenskaper som är viktigast för en själv. Jag personligen hade haft svårt att leva med någon som har en helt annan syn på hushållsekonomin. Livet och relationen blir så mycket enklare om det finns samsyn kring detta.
Fundera igen noga vart du vill med relationen innan du köper in dig i bostaden.
Jag tänker så här angående bostaden. Om han har lån och du betalar räntan så ska du se till att du får tillbaka ränteavdraget. Samt att du inte betalar amorteringen då det anser jag som ett sparande.
Ska man bo ihop och leva ihop är det bra om man tycker lika om mycket för det gör livet enklare. Det är viktigt att du pratar med din sambo om att du inte vill lägga 2000kr på lakan utan ett lakan för 200kr fungerar minst lika bra.
Det är viktigt att ta detta nu på en gång för om någon inte vill kompromissa vet man att detta ska vi leva med hela livet, vill jag göra det ?
I min relation som sambo så frågar vi alltid varandra och tar gemensamma beslut. Även om den ene vill köpa något måste de andra vara med annars får man ta det från sina egna medel.
Men då är vi väldigt likasinnade och det gör det enklare.
Ja jag anser att det är rättvist att ni delar 50/50 oavsett vad ni tjänar. Ni lever som sambo.
Tänk på sambolagen, den säger också 50/50 så det är bra om man utgår från det oavsett vad man tjänar.
Ja jag tycker att det låter rättvist att dela 50/50 om ni har ungefär lika summa var att röra er med.
Vad det gäller olika dyra vanor så tänker jag att ni ska ha separat ekonomi (utöver en del som är gemensam) och att ni bara köper gemensamt det som båda tycker känns ok. Vill en person lägga mycket pengar på vissa saker så kan den göra det, men ingen kan kräva att få köpa in dyra saker som per automatik ska gå på det gemensamma. Ingen har tolkningsföreträde vad det gäller “den rätta” standarden på lakan. Samtidigt låter det som om er ekonomi knappast går under av att köpa lakan för ett par tusen. Så man får väl välja sina strider och vad man kan tänka sig att kompromissa med.
När jag varit sambo har vi haft ett gemensamt konto dit vi båda satte in pengar utifrån vad vi tjänade inte utifrån kapital, därifrån drogs alla räkningar, mat osv. Sen har man kvar sina egna pengar på sitt egna lönekonto. Vad man gör med sina pengar har den andre inget med att göra.
Gemensamma inköp, som sängkläder, behöver man komma överens om. Vill du betala hälften av 200kr så betalar du 100kr, så får han ta resten av kostnaden om han vill köpa dyrare saker. Så gjorde jag med min mamma som tonåring. Men som påpekats ovan, det tär på en relation att tjafsa om småsaker i vardagen.
Jag skulle inte köpa in mig i hans bostad om min relation inte fungerade ens på en sån basal nivå som allmän respekt, allmän kommunikation, kunna komma överens när man är oense, vad händer om ni separerar?
Hej… Låter ganska rimligt avseende boendet.
Vad som är rimligt beror lite situationen och på hur ni ser på livet framåt.
Avser ni starta familj och behöver större boende inom kort ? . Kommer er intäktsutveckling framöver att vara förmånlig ex att du får rejäl löneutveckling över tid. ?
Är di parner betydligt äldre än du? Hur ser pensionsparande etc ut.
Två “löner” runt 45.000 , Inga barn och total boendekostnad runt 9000 SEK ger även nu möjlighet till att kosta på sig lite guldkant i vardagen om man vill prioritera det.
Att investera i extra sköna lakan känns inte som slöseri. Dom håller väl många år och blir bättre med ålder?.
Att ha hög sparkvot utan tydlig anledning tycker vissa känns viktigt av olika skäl som inte alltid är annat än grundat i hängsle och livrem önskan för att stressnivån skall gå ned.
Det är ett val utan rätt och fel tycker jag efter att man sparat ihop en rimlig buffert och har någon koll på sin framtida pension mm.
Inget konstigt alls om man har olika åsikt i frågan .
Man får försöka kompromissa. Trist om man kommer fram till att den ene vill snika och spara sig genom livet och den andre spendera mer på ex trevligare vardag och fler upplevelser , Bättre läge på boendet etc. Trist diskrepans.
Bra att diskutera och skriva ner vad man kommit överens om.
Mycket vanlig orsak till gnissel i relationer tror jag.
Fullt möjligt utfall att den ene vill ha en mycket större buffert än den andre för att må bra. Då kanske man får gå med på att låta den växa till ett större överenskommet belopp en längre tid. Däremot att spara till man är rullatormässig eller till döddagar pga otydliga skäl och ex skicka miljonbelopp till allmänna arvsfonden eller stora summor till kanske redan högavlönade barn är inte rimligt om partnern inte är med på det upplägget.
Men det låter väl rimligt att du betalar halva hyran och halva räntekostnaden (möjligtvis minus räntebidraget om du inte redan dragit av det). Lakan för 2000 kronor skulle jag däremot spika upp på väggen och hoppas på värdeökning.
Du borde primärt och först föra det här samtalet med din sambo, inte med oss. Vad säger han då? Låter spontant baserat på ditt inlägg här inte som att ni är redo att slå er samman fullt ut om ni inte kan ta de här diskussionerna.
Eftersom ni har separat ekonomi innebär det att du har 100% makt över dina egna pengar. Vill du inte köpa lakan kan du helt enkelt säga nej. Vill du ha billigare boende kan du kräva att ni flyttar eller att du betalar mindre del av boendekostnaden om han vill bo kvar
Du behöver inte på något sätt anpassa dig efter din partners livstil eller ekonomiska situation. Och får sätta den budgeten för ditt liv som du tycker är bra. Du kanske vill leva supersnålt för att också nå FIRE.
Det är din fulla rätt att bestämma över ditt eget liv och dina egna pengar. Och alla dina beslut ska respekteras 100% av din partner (som du respekterar dens).
Du har ett mål att spara och “komma ikapp”. Han har ju sitt på det torra och har säkert kämpat för att komma dit- och måste förstå att du också vill dit tänker jag?
