Hej!
Kontroversiellt ämne: men hur få till en prisvärd begravning?
Hela begravningsbranschen har ju ett kraftigt övertag gentemot konsumenten med tanke på den situationen man befinner sig som nära anhörig.
Har ingen erfarenhet av ett själva rådda med begravning men förr eller senare får ju i princip alla det?
Hör av ett intressant inslag på p1 i morse:
https://www.sverigesradio.se/artikel/fick-inte-kopa-kista-utan-paketlosning-byggde-egen
Vad har ett ekonomiforum för inspel på ämnet? 
Det är mycket pappersarbete och det billigaste är kremering.
Lämnar själv efter mig tydliga instruktioner och pengar som täcker önskemålen, tråkigt ämne att behöva ta upp med någon annan som inte tänkt så långt själv såklart.
Men kanske lättast att prata om min begravning med min mor och då fråga hur hon tänkt.
Begravningsavgiften borde väl täcka en enkel begravning, typ en basnivå?
Mitt råd till mig själv och andra är att om vilja finns delge sina egna personliga önskemål i akt och mening att försöka underlätta, men samtidigt inte låsa efterlevande vid krav huggna i sten på minimalism i alla lägen. När man själv är död så är man, men det är de som är kvar som sörjer och vars önskemål bör ges både utrymme och tillåtelse att kunna få uttryckas och vägas in.
Men det är ju bara min personliga erfarenhet och åsikt, alla gör som de vill såklart och inget är vare sig rätt eller fel.
Jag har varit med och “arrangerat” mina föräldrars begravning hos begravningsbyrå.
Det jag direkt tänker på som en kostnad jag gärna avstår är dödsannons som i en mindre tidning normalt kostar några tusen. Nästan ingen läser tidningar längre och jag vill inte betala flera tusen för digital publicering på lokala tidningens hemsida.
Vi har inte pratat om det men min hustru får gärna strunta i dödsannons om jag dör först. Jag kommer att strunta i det om hon dör först om hon inte säger att hon vill ha en annons.
Om det blir något samkväm efter min hustrus begravning kommer “maten” att bestå av enorma mängder Champagne, efter hennes önskemål. Gärna samma “mat” på min begravning!
Det jag reflektera över, och även har hört andra familjer stört sig på, är att begravningsbyråerna försöker sälja på familjerna en massa olika produkter och kringtjänster.
T ex en kista i massiv ek för 10 000-tals kr för någon som ändå ska kremeras. Det verkar ju totalt onödigt.
Håller med. Om någon skulle försöka det med mig skulle effekten bli den motsatta…
Rent krasst är ju alltihop en glidande skala av onödigheter. Man betalar för nån form av känsla.
Min salig mor önskade kremering och minneslund, inte egen gravsten. Instruktionerna för begravningen var begränsade till ett fint musikstycke, och vi barn valde att hålla nere avtackningen till den absolut närmaste kretsen. Familjen åt en god middag hemma.
Som fd kyrkogårdsvaktmästare som grävt en och annan grav, så kommer jag göra mitt bästa för att det ska finnas pengar till en rejäl ek-kista av bästa kvalitet till min egen begravning. Varför? Ek tar evigheter på sig att förmultna och risken finns alltid att någon behöver gräva genom min grav om 50-100 år och har jag tur så har åtminstone delar av kistan klarar sig vilket gör jobbet betydligt krångligare för vaktmästarna som ska gräva hålet.
#beentheredonethat
Det känns som något jag kallt räknar med täcks av den obligatoriska begravningsavgiften på flera tusen om året jag betalat hela mitt arbetsliv, intension något mina anhöriga ska behöva stå för.
Begravningsavgiften täcker 25 år.
Okej. Tillåt mig då omformulera: Om någon av oklar anledning tänkt ploga upp min grav år 26 så är det rent krasst inte mitt problem.
Den oklara anledningen brukar enligt min erfarenhet handla om att det är ont om plats på kyrkogården och inga anhöriga är vid liv eller bryr sig om graven.
Förr kunde man köpa tjänsten att ens grav togs om hand av kyrkan “i evig tid”. Har en släkting ett par generationer tillbaka som lyckades köpa det, innan det togs bort. Minns inte vad det ska ha kostat, men summan är ju ganska irrelevant när tjänsten ska utföras tillsvidare för en engångssumma
Men är det inte samma oavsett vilken tjänst man ska köpa, att de gärna säljer på fler saker/tjänster och börjar sällan med det billigaste?
Finns de som säljer sin bostad utan att anlita en mäklare, inte heller något alla ens tänkt är möjligt. Man bara gör “som man ska”.
Då har du betalat för att slippa tänka. Och det kan väl också få ha sin prislapp.
Begravningsbyråerna har ju stort kunskapsmässigt övertag, samt att kunderna befinner sig i en livskris.
Jämförelsen med mäklare tycker jag är irrelevant. Sist jag sålde bostad bjöd jag hem 4-5 mäklare och valde vid försäljning sex månader senare den bästa av dem (inte den billigaste ). Däremellan läste jag på otroligt mycket.
Tror du att någon gör samma sak med en begravningsfirma?
Jag vet inte varför liknelsen är irrelevant, mäklaren har väl bättre kunskap än gemene bostadsägare?
(Verkligen inte alla mäklare, vissa är ju så man undrar hur det står till bakom pannbenet.)
Livskriser kan komma vid flera tillfällen, advokater brukar också hantera livets extrema situationer. Du kan driva talan på eget bevåg om du vill, de flesta gör det inte.
Varför nöja sig med trä? Finns det inte förzinkade plåtkistor, så man ställer till med riktigt besvär? 
Någon chans ska de väl få😂
Har genomfört två begravningar inom bara några års mellanrum. Båda kremering.
Min personliga uppfattning är att detta gav mig samt mina medarrangörer mer tid att reflektera över vad som var viktigt att få med i detta tungrodda arbete. Att ha mer än 30 dagar på sig att arrangera akten (som är lagstadgat om man vill ha kistbegravning) gav oss mer kraft att “mota” begravningsbyråns standardfomulär -som jag upplever gör att kostnaderna lätt springer iväg.
Att läsa på innan det oundvikliga händer (om det inte sker från klar himmel) är att rekommendera. Det är skitjobbigt när man väl står där, med en beroendeställning där vi anhöriga ska väga känslor mot pengar i ett töcken (det är hen “värd”).
Att orka göra delmoment själv är prisvärt - men det förutsätter att man har tid och ork. Något inte alla kan av full förståelse . Enkel direktkontakt med blomsteraffären samt egna personliga dekorationer kring kistan/urnan kommer man långt med tycker jag.
Heltidsarbete och barn i skolan med aktiviteter är inte kompatibelt med en stressad begravningsplanering.
Billigast av alla måsten är nog en akt med låneurna, kremeringskista samt att den som går vidare har betalat kyrkoavgiften så att dödsboet inte behöver bekosta borgerlig begravning. Dock har nog personen i fråga redan betalat många ggr mer i kyrkoavgift även vad själva den borgerliga begravningen kostar.
Man ska inte vara rädd för att tala om för byrån att man vill att det ska kosta så lite som möjligt. Varför kan man inte pruta här om man dagligen prutar i arbetslivet, affären eller på resor?