Mitt första inlägg här. Lyssnat på podden nu ett tag & tycker ni är fantastiska.
Jag skulle vilja ha lite hjälp med min & min frus uppsatta långsiktiga mål.
Vi har idag 2 barn, 2 & 0 år gamla.
Jag arbetar som chef & hon arbetar inte pga sjukdom. Hon kan kanske inom en 10-årsperiod börja jobba deltid, inte för att det gör någon skillnad i det jag ska komma till.
Jag tjänar idag 67 000/mån (ca 45 netto) & har också en skaplig bonus på 6 månadslöner om jag levererar.
Min fru har 21 000/mån efter skatt.
Vi sparar idag ca 28 000/mån utan att känna att vi saknar något. Vi reser när vi känner för det & har inga problem med att lägga pengar på det som ger oss värde. Reser vi en månad så kostar det inte mycket mer än en månads sparande.
Vi har idag en förmögenhet på ca 4 500 000.
Huset är värt en del men vi har ca 2 700 000 på Lysa.
Jag tänker att vi fortsätter spara ca 28 000/mån exklusive en bonus, vilken man kan slå ut per år så det blir mer sannolikt närmre 35 000-40 000/ mån.
Vi pratar om att fortsätta leva som vi gör, tills dess att barnen flyttar ut om ca 20 år.
Vi ser båda framför oss att bo i ett hus utomlands med nära till flygplats så man kan ta sig hem till barnen & vise versa.
Detta köp tänker jag att vårt hus kommer gå jämt ut i försäljning med.
Men pengarna då. Jag hoppas på att ha någonstans mellan 30-40 miljoner på börsen & bara leva på 4%.
Jag vill köpa en bil när vi flyttar för ca 3 miljoner bara för att det är en dröm.
Men iaf, hur jag än räknar i kalkylatorn med dessa siffror, så kommer pengarna på börsen att öka trots ett uttag på 4% om året (om 20 år).
Allt du säger är begripligt: På ett sätt är det ju bakvänt att man arbetar som mest när barnen är hemma. Samtidigt hamnar de flesta av oss, även jag, i en liknande slutsats som du: att det gäller att spara så länge barnen bor hemma. För sedan är man äldre och det spelar också lite mindre roll att man bor kvar där man har bott, medan många av oss vill flytta relativt lite medan barnen är hemma. I mitt fall vill jag byta bana, men kan inte göra det där jag bor nu, så ag väntar tills barnen är utflugna och hoppas att de kommer och hälsar på mig.
Samtidigt är tjugo år en lång tid att hänga upp ett mål på. Mycket kan hända. Men det är ju bättre att ha sparat pengarna än att inte har gjort det utifall att man överlever hela vägen, så man får ju planera för att överleva.
Personligen förstår jag inte drömmen med en bil för tre miljoner, men det är ju naturligvtis individuellt. Det finns ju något aningen märkligt i kombinationen 30 till 40 miljoner och en bil för 3. Man kan nöja sig med 20 också och strunta i bilen.
Vi behöver inte mer idag, tycker ändå vi lyxar till det emellanåt. Svårt att hitta något nu som skulle ge oss mer i livet, när ekorrhjulet behöver snurra. Jobba & ta hand om våra barn räcker & då går det helt enkelt inte åt mer pengar.
Jag tänker att pengar kommer även gå till att hjälpa våra barn i livet, samt lämna något efter oss. Resa, även om man bor utomlands, dvs lyxa till det utan att behöva tänka på pengar. Skicka pengar till barnen & säga att dom ska hoppa på nästa flyg till dit vi bor när vi känner för det
Ni är typexemplet på en familj som skulle kunna göra en Föräldra-FIRE.
Det är när barnen är små och bor hemma som man ska vara ledig, vill man jobba så finns det tim när de börjat skolan, när de sover, när mamman är med barnen osv osv.
Ni har redan tillräckligt med kapital att avsluta arbetslivet och ta hand om era barn på heltid.
När barnen flyttat hemifrån har kapitalet arbetat för er tillräckligt för att fortfarande vara hemma eller jobba lite innan ni kan satsa på att vara en stor del i era barnbarns liv.
Skaffa en sladdis istället för att leva i ekorrhjulet, vad är meningen? Inget barn har tackat sina föräldrar för att de jobbade mycket när mat i överflöde redan finns på bordet.
Ja visst kan det kännas vemodigt att det ska jobbas som mest just när barnen är små, men samtidigt har jag tillbringat 2 år hemma med dom, vilket var en fantastisk tid.
Jag har turen att ha ett arbete som ger mig mycket frihet & jag arbetar inte mer än 40-45 timmar/veckan så jag får ändå bra mycket tid med dom små.
Det är ju ändå ränta på ränta som gör ekonomiska resan möjlig & då krävs det också att man faktiskt arbetar när barnen är små.
Drömmen om bilen är egentligen något jag haft sen jag var liten, och just nu kör jag runt i en Opel Astra för att i framtiden kunna köpa en Ferrari utan att må dåligt.
Det är trots inte en ren förlustaffär på 3 miljoner om jag inte kvaddar bilen, bilar i den prisklassen har procentuellt inte samma värdetapp som en Volvo.
Resa & känna en ekonomisk frihet. Hjälpa andra & särskilt våra barn. Lämna något efter oss.
Nivå 4 i rikedomstrappan helt enkelt. Där är vi inte ännu på ett tag. @Pareto
Jobbar du verkligen bara 40 timmar i månaden, eller menar du i veckan?
Påminner mig om att man kanske borde köpa aktien. Att äga en Ferrari är något jag skulle kunna drömma mardrömmar om. Jag är i situationen att om jag fokuserade på det skulle jag ha råd att köpa en Ferrari idag, men det lär bli mer skog istället. Fast jag skulle nog behöva investera i en ny garderob först för att få köpa en Ferrari…
(För att vara tydlig: Jag tycker att det är fantastiskt att Ferrari finns och att det finns folk som gillar dem. Jag gillar konstigare saker. Det är mitt problem.)
Inte bra. Jag har en billig och gammal bil just för att jag skall ha råd att den repas på skogsbilvägar. Och sedan är jag ju inte intresserad av bilar.
EDIT: Har en rågranne ute i skogen som kör sportbil. Han får ibland problem även på vår allra bästa skogsväg (övriga kör han ju inte på).
Eftersom min fru är sjuk så är hon hemma heltid. Jag har varit hemma med första barnet 1,5 år & sedan kom nr 2 alldeles nyligen så nu är jag hemma igen åtminstone till lillgrabben fyllt 1 år. Jag har spenderat & fortsätter spendera ett tag till, galet mycket mer tid med mina barn än mina vänner.
Jag känner nu att min 2-åring skulle må bra av att komma till förskolan för att utvecklas & leka med andra barn. Att gå till en lekplats varje dag bara hon & jag har jag gjort tillräckligt.
Precis innan jag gick hem andra gången för föräldraledighet fick jag erbjudandet om att bli chef på företaget, trots att de visste att jag skulle gå hem. Som 30-åring tyckte jag detta var ett steg i rätt riktning karriärmässigt & just det jag pluggat för.
Ska jag sätta det åt sidan?
2,7 miljoner på lysa kommer vi inte kunna leva på.
Visst känner jag att vi har det bra ställt & det är inget jag saknar i livet vi lever idag.
Det är dock inte så att jag kan sluta arbeta, hjälpa våra barn mer lägenhet, utbildning, eller resa hur mycket som helst, vilket vi kan göra med 30-40 miljoner.
En tvååring behöver inte förskola, det är en myt skapad av samhället som vill att du ska arbeta.
Det enda en tvååring behöver är trygghet, trygghet och åter igen trygghet. Detta kan komma i många former, där du ändå känner du är produktiv tex vara med dig när du arbetar på olika sätt.
I Sverige tror man att man måste leka med barnet för att vara med barnet, något jag är starkt ifrågasätter. Jobba och låt barnet se när du jobbar, låt det leka själv och låt det få vara med på sina villkor när du jobbar.
Jag tycker som tredje generationen där man alltid satt jaget åt sidan att du ska sätta dina barn i första rummet, i andra rummet och i tredje rummet, därefter din fru och dig själv.
Det egoistiska tänkandet har jag tyvärr svårt för men inte när det gäller att ta hand om din familj och göra det så bra för dem som möjligt.
2,7 miljoner kommer det inte att vara när du dör. Bara för att man inte sätter sig själv först och låter sina barn vara prio ett så slutar man dra in pengar. Man kan göra otroligt mycket för sin ekonomi trots man inte är lever för att dra in pengar genom att vara borta från sin familj.
I Sverige behöver du inte hjälpa dina barn med lägenhet eller utbildning, det står samhället för. Låt största delen av dina pengar arbeta tills de får egna barn.
Skaffa minst två barn till så har ni båda fullt upp!
